Home Personlig utveckling Svårigheten med att följa goda råd

Svårigheten med att följa goda råd

by Charlotta

Ur arkivet:

Att få råd i en svår situation är väldigt enkelt, det är bara att berätta för omvärlden att du har problem så börjar råden strömma in om vad du ska göra och vad du inte ska göra.

Att få goda råd i en svår situation är ofta knepigare, men frågar du rätt person så brukar det inte vara omöjligt att få riktigt bra råd om vad du behöver göra för att ta dig ur situationen och komma vidare. Vad som däremot är väldigt svårt är att följa de goda råden.

Den här sajten är full av goda råd som skulle kunna underlätta och förbättra ditt liv kontinuerligt under lång tid om du följde dem. De flesta som läser de dagliga inläggen kommer att tycka att det är just goda råd som ges, men väldigt få kommer trots det att följa dem.

Varför är det så? Får du ett råd som du inser är bra så följer du väl det, och vet du vad du behöver göra för att lösa ett problem så gör du väl det? Nej, oftast inte.

  • Om du alltid är trött på morgonen så vet du att du behöver gå och lägga dig tidigare.
  • Om du har dålig ekonomi så vet du att du behöver sluta shoppa.
  • Om du har dålig kondition så vet du att du behöver träna.
  • Om du har dålig hälsa så vet du att du behöver äta nyttigare.
  • Om du har dåliga betyg så vet du att bu behöver plugga mer.
  • Om du har lätt för att bli arg så vet du att du behöver behärska dig.
  • Om du stänger ute din partner så vet du att du behöver kommunicera.

Känns det igen? Vad är det då som hindrar dig från att göra just det du behöver göra för att förändra något du faktiskt vill förändra?

Om du har ett problem eller något du är missnöjd med och du vet vad lösningen är men du ändå inte genomför förändringen så är det något annat som står i vägen. Då handlar det inte om att du shoppar för att du behöver mer kläder, att du äter skräpmat för att du tror det är bra för dig, eller att du inte har något att säga till din partner osv.

Då handlar det om något annat, att det är något som sitter djupt rotat hos dig och som hindrar dig från att göra det du vet löser problemet. Innan du har kommit på vad det är så kommer det inte att ske någon förändring, hur mycket du än tänker på det och försöker.

Hur hittar du då vad det är som håller dig tillbaka? Här följer några frågor som du kan ställa till dig själv och som kan leda dig på rätt väg.

  • Vill jag verkligen detta (shoppa mindre, få bättre betyg, bli friskare, få en bättre relation osv)?
  • Vad skulle det innebära för mig om jag blev/fick… (bättre ekonomi, framgångsrik, frisk, en bättre relation, osv)?
  • Vem är jag om jag är/får… (bättre ekonomi, framgångsrik, frisk, en bättre relation, osv)?
  • Vad förlorar jag om jag blir/får… (bättre ekonomi, framgångsrik, frisk, en bättre relation, osv)?
  • Vilka falska sanningar tror jag på när det gäller att vara/ha… (bättre ekonomi, framgångsrik, frisk, en bättre relation, osv)?
  • Varför är jag inte värd att få vara/ha… (bättre ekonomi, framgångsrik, frisk, en bättre relation, osv)?
  • Vad är jag rädd för i processen för att bli/få… (bättre ekonomi, framgångsrik, frisk, en bättre relation, osv)?

Gräv djupt när du letar efter svaren och var så ärlig som du kan även om det känns obekvämt. Bli inte förvånad om det slutliga svaret blir ett helt annat än det du hade väntat dig.

Ofta styrs livet av blockeringar, rädslor och falska sanningar som man inte ens är medveten om. När man väl vet vad motviljan egentligen handlar om så blir det också så mycket lättare att ta itu med den och komma förbi den för att kunna uppnå sina mål.

/Charlotta

7 comments

L 10 april, 2016 - 13:24

Hej Charlotta! Jag har sedan jag var 20 nästan alltid varit i en relation och jag trivs bra med att vara i en. Det tråkiga är att jag inte riktigt lyckas i relationerna. När jag var 20 år drabbade den stora kärleken mig, eller stora förälskelsen ska man kanske säga. Jag var jättekär i den killen och funderar på om han fortfarande kan ligga och spöka i de relationer jag haft efter honom. Alltid när en relation har tagit slut har jag alltid haft lite kontakt med min allra första riktigt stora kärlek och jag funderar på varför jag alltid återkommer till honom efter allt? Finns det kanske oavslutade saker i den relationen som än idag ligger kvar och stör de nya relationerna? Vår relation tog inte slut för att kärleken tog slut utan det berodde på en massa andra omständigheter. Ibland undrar jag om jag skulle behöva träffa honom för att få reda på det. Kan en relation man hade för 13 år sedan ändå påverka en fortfarande?

Jag får just nu många olika typer av råd. Jag lever själv sedan ca 5 månader tillbaka. Jag blev då lämnad efter ett förhållande som varat i 3,5 år. Jag är idag 33 år och har drömmar om att träffa rätt man och skaffa barn, men ibland känns det som att tiden bara glider förbi. jag får höra att jag ser bra ut och att jag minsann kommer att träffa någon ny man. Jag har inga tvivel på det själv utan har en stark tro på att jag kommer träffa någon igen och att mina chanser till lycka inte är över trots att de relationer jag haft inte fungerat. Jag tänker att jag inte träffat rätt helt enkelt. Jag är ändå tacksam över de relationer jag har haft och vet att jag lärt mig en hel del under resan. Många tycker att jag ska prova på nätdejting, men jag och min starka tro på att jag kan träffa någon ändå. Jag är bara 33, det känns som att jag blir utdömd som evig singel bara för det och en del verkar bara se att det är nätdejting som är lösningen. Häromdagen sa en kollega, som tycker att jag ska börja nätdejta, när jag sa att jag tror att jag kan träffa någon ändå, jag tror inte riktigt på nätdejting(då har jag aldrig provat själv) men fått höra av andra och därav känner att det inte är något för mig.Lycka till sa kollegan då, var tror du att du ska träffa någon då? på krogen?, i matkön?Jag blev faktiskt lite ledsen när jag hörde det. Jag har också fått höra ord som man kan alltid skaffa barn själv, du kan låta dig bli inseminerad. Jag vill ha barn med någon, inte ensam. Så min fråga är helt enkelt är det fel att tro på att jag kan träffa någon ändå?, att jag är värd att bli lycklig att jag fortfarande kan få barn fast jag, hör och häpna är 33. Kram

Reply
Charlotta 10 april, 2016 - 14:38

Hej L! Ja, man kan få ta del av många människors väldigt starka och övertygade åsikter när man är singel och utan barn, tänk om människor la lika mycket energi på att förbättra sina egna liv som de gör på att ha åsikter om andras. 😉 Jag tycker du ska undvika att lyssna på vad andra säger och lyssna desto mer på dig själv, vad du vill, vad du tror på och vad du tycker kännas rätt. Det är ju trots allt ditt liv och dina beslut, och ingen kan och förstår det bättre än du.

Det är absolut möjligt att ha kvar känslor för någon efter tretton år, men jag tror det är mer sannolikt att det är en känsla du är längtar tillbaka till. Den känsla du hade när du var 20, den syn du hade på livet, känslan av oprövad mark, nya upplevelser, att allt låg framför dig och att allt var möjligt. Skulle ni träffas igen nu så är chansen stor att du inte skulle känna likadant, för känslan du är ute efter hänger ihop med den du var för tretton år sedan, den han var för tretton år sedan och hur livet såg ut för tretton år sedan. Förmodligen är det bästa att betrakta det ni hade som ett kärt minne istället för att riskera att fördärva det genom att försöka återuppliva något som inte längre finns. Däremot kan den känslan vara bra att ta vara på och använda som måttstock för hur nästa man ska få dig att känna. Kram!
/C

Reply
L 10 april, 2016 - 18:47

Hej Charlotta! Tack, för svaret. Det är säkert så att det är den känslan som fanns som jag kan längta efter. Jag menar inte att jag tror att sen här gamla kärleken ska infinna sig igen, men mer om den påverkar de relationer jag haft efteråt. Jag menar att jag fortsätter söka efter den känslan jag hade då. Relationen som jag ofrivilligt lämnade för 5 månader sedan var på många sätt väldigt lik den jag hade som 20-åring. Jag hade sett oss bilda familj och leva ihop, men nu blev det inte så och det har jag accepterat. Men jag funderar också mycket på när det är ok att börja träffa någon igen? Hur länge ska man vänta? Hur länge är det ok att vara nere över att det inte blev som jag hade tänkt det. En annan sak som jag också funderar över är hur lätt det ändå är att glömma all smärta man har känt, när man träffar någon ny som får det att pirra sådär i kroppen igen. Hur kommer det sig? Att du kan gråta och tro att du aldrig ska ta dig ur det för att plötsligt liksom bara glömma det som varit och känna lycka igen? När jag hittar någon som ger luft under mina vingar och får mig att flyga lovar jag att jag ska skriva och berätta det här för jag är övertygad om att jag kommer lyckas. Tack, för att denna blogg finns och för att du tar dig tid att svara på mina funderingar. Kram L

Reply
Charlotta 10 april, 2016 - 19:22

Hur länge det är okej att sörja den gamla relationen och när det är okej att träffa någon ny är två oberoende händelser, det klokaste brukar vara att sörja klart först innan börjar fundera på att träffa någon ny så man inte tar med sig obearbetade känslor in i nästa relation. Att vi människor har förmåga att glömma smärta och bli lyckliga igen är något du ska tacka livet för. 🙂
/C

Reply
Hanna 11 april, 2016 - 17:28

Tänk att jag varit med om det samma, den gamle dyker upp efter 35 år, passionen glöder ordentligt, men det tar slut av olika anledningar, plikter….det går 5 år och nu är det möte igen. Alltså efter 46 år. Något ouppklarat? Blev tvingade isär i tonåren. Vad spökar? Hanna

Reply
Charlotta 11 april, 2016 - 18:11

Hej Hanna, välkommen hit! Det behöver inte vara något som spökar, utan mer troligt är det igenkänningskraften som är stor. Det kan ligga en stor lockelser och trygghet i det välbekanta, att ha ett gemensamt förflutet, gemensamma minnen, likartade referensramar och tidigare känslor att luta sig mot. Genom att välja någon man redan känner väl slipper man lära känna-fasen och alla (eventuellt obehagliga) överraskningar den kan bjuda på, istället vet man precis vad man får och kan börja längre fram i relationen.
/C

Reply
Hanna 11 april, 2016 - 22:32

Tack Charlotta. Ja, det blir spännande att se vart det leder…. Står iallafall själv tryggt med fötterna på jorden nu, det gjorde jag inte då, när vi fick smyga för att träffas i tonåren, han dög inte alls, jag sändes bort på somrarna när jag va 15 -17 år, allt gjordes för att vi inte skulle ses. Men vi hade ju så roligt ihop, men aldrig lugn och ro…Ja, sen gick livet vidare när jag var 20 och nu åter har vi kontakt, för 3:e gången, ja, nu får vi se….nu finns inga plikter, inget som skall hålla oss tilbaka…Tack för ditt svar.

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI