Home Personlig utveckling Svenskarna behöver prata ut

Svenskarna behöver prata ut

by Charlotta

Igår lyssnade jag på Kristian Gidlunds sommarprat och jag kan varmt rekommendera det för dem som missade det. Bland mycket annat pratade Kristian om hur bra vi svenskar är på att uppmärksamma när någon gör något, presterar något stort eller smått, och hur vi kan prata om det både i media och sinsemellan tills ämnet är fullständigt uttjatat, men hur vi samtidigt är urusla på att prata om vad vi känner. De riktigt stora händelserna i livet, de som förändrar oss för alltid, som när någon lämnar oss, blir väldigt sjuk eller dör, de pratar vi nästan inte alls om utan det bär vi inom oss i det tysta. Inte förrän vi träffar på någon som genom sina egna svårigheter öppnar på locket till allt det hemska kan vi förmå oss att uttala orden om hur ont det gör.

Jag kan bara hålla med Kristian om att precis så är det och jag är säker på att det bidrar stort till hur många det är som mår väldigt dåligt nuförtiden. Både den fysiska och psykiska hälsan är beroende av att vi går igenom och pratar igenom saker när de händer och inte sparar dem i vårt inre och låter dem ligga och gnaga på oss. Min förhoppning är att Överlevnadsguiden ska vara ett sätt att lufta den sortens tankar, att alla som behöver prata om något som känns svårt att ta upp med någon närstående ska känna sig välkommen här och få möjlighet att berätta om det svåra och på så vis bearbeta händelsen. Vill man ha återkoppling kan man få det och vill man bara skriva av sig går det också bra. Det är viktigt att det onda och svåra får komma ut i ljuset, för undangömt och instängt gör det bara mer skada.

Om ni lyssnar på Kristians sommarprat så lägg speciellt märke till hans sista meningar. Det gjorde mig väldigt glad för hans skull att höra honom beskriva det, och det är precis så jag tror att det är.

/Coachen

DSC01094

4 comments

Susann 1 juli, 2013 - 15:42

Ja, precis samma sak fick mig också att börja tänka. På hur mycket man går och bär på och inte vågar dela med någon.
Skrev ett svar i hans blogg, men där finns ju ingen att diskutera med även om där är många svar. Så här skrev jag:

”Vet att du inte läser kommentarer, men dina ord fick mig att tänka och vilja bolla de tankarna med någon. Prata. Kanske finns här någon annan som också behöver prata?

Det var just din uppmaning om att vi ska prata mer med varandra som fastnade. Första tanken; JA, jag behöver också prata. Sedan skuld över tystnaden i mitt liv, över tomheten mellan min partner och mig. Var blev det förtroliga samtalet av? När miste vi det?

Sedan tänkte jag på hur du slutat läsa kommentarer för att några enstaka varit sårande och kalla. Hur ont de gjorde dig, trots att de borde ha drunknat i all välvilja.
Då insåg jag att det var precis samma orsak till att samtalen tystnar. Känner man inte att det man säger kommer att bli välvilligt mottaget och tolkat så tystnar man. Förtrolighet är något väldigt skört och ömtåligt.

På så sätt har din egen blogg blivit ett tystnat samtal. Ännu ett brustet förtroende i en värld av ensamma hjärtan.”

Reply
Coachen 1 juli, 2013 - 19:20

Hej Susann! Vad spännande att även du reagerade på just de orden. Jag tror nog att de hittade hem hos många lyssnare för han uttryckte det så väldigt väl och igenkänningen var samtidigt så självklart och så dum. Varför gör vi så? Kommentaren du skrev i Kristians blogg är väldigt fin och väldigt genomtänkt, jag hoppas verkligen att han läser den. Det kan säkert vara så att sårande samtal leder till avsaknad av samtal samtidigt så är vi inte mer än människor och vi är dessvärre inte alltid snälla mot varandra. Kruxet är hur man lappar ihop och hittar tillbaks. Jag tror att det viktiga är inte med vem man pratar utan att man pratar. Håller man allt inom sig så blir det svårt att komma vidare men om man luftar sina tankar och känslor med någon, även om det är någon annan än den man egentligen skulle behöva prata med, så får man möjlighet att växa och hitta nya vägar och lösningar som man sedan kan ta med sig och använda för att hitta tillbaks till den personen det gäller.

Reply
Susann 2 juli, 2013 - 05:49

Du har säkert rätt i att det är viktigt att man pratar. Fast det är inte helt enkelt. På samma sätt som det är befriande för den som pratar är det samtidigt tärande på den som lyssnar.

Finns det något egenvärde i att hitta tillbaka till någon som svikit ens förtroende?

Reply
Coachen 2 juli, 2013 - 08:07

Det kan bara du svara på. Jag tänker så här att så länge situationen känns ouppklarad och du går och bär det med dig som något negativt så är det en börda för dig. Alternativen då kan vara att antingen hitta ett sätt att släppa det helt och bli fri från det eller att försöka laga det som är trasigt, i alla fall på ett sätt så att det inte känns som en börda längre.

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI