Home Personlig utveckling Telefon-zombies med gamnackar

Telefon-zombies med gamnackar

by Charlotta

Jag har aldrig varit den som ligger i teknikens framkant och som är först med det senaste, kanske delvis beroende på att jag växte upp i ett hem där sådant inte var viktigt. Jag minns fortfarande när alla klasskompisar en efter en köpte färg-TV med mina föräldrar tyckte vi klarade oss utmärkt med svartvit TV, eller när alla andra satt hemma och tittade på videofilmer och spelade TV-spel medan vi hemma hos oss bara hade 1:an och 2:an och spelade Fia med knuff. Det är klart att man som barn tycker det är tråkigt att alltid vara sist med det senaste, men efter hand som jag blev äldre upptäckte jag att det var väldigt skönt att inte känna något behov av att äga den senaste tekniken och den känslan håller i sig. Det tog väldigt många år innan jag överhuvudtaget skaffade en vattenkokare och någon microvågsugn har jag aldrig ägt, och kommer aldrig heller att skaffa.

Men för första gången i mitt liv så här långt är jag nu riktigt, riktigt nöjd med tidiga prägling på likgiltighet inför ny teknik att jag verkligen inte har anammat de senaste årens måste-prylar. Eller ja, jag är faktiskt väldigt nöjd med att jag lyckats undvika microvågsugnen också, men säg för andra gången i mitt liv då. Och den här gången gäller det smarta telefoner. Senaste gången jag köpte ny mobil var 2008, det är en hopfällbar SonyEricsson som kan ringa, sms:a, visa vad klockan är och ta foto och som jag är väldigt förtjust i. Telefonen kan lite mer konster, men det är inget som jag använder, eller jo, kalendern med påminnelsefunktion använder jag också ibland. Men huvudsakligen är det alltså en telefon och en klocka.

Det som fick mig att inse precis hur glad jag är för min stenålderstelefon var en hundpromenad häromdagen. Det började med att vi gick förbi ett hus med en uteplats där det satt ett gäng människor. De satt tillsammans men de pratade inte med varandra och tittade inte på den vackra sommardagen eller satte näsan med solen för att bli bruna, nej, alla satt i djup tystnad och koncentration med gamnacke över sina repektive telefoner. Lite längre fram passerade vi en busshållplats där det satt och stod tre människor och väntade på bussen. Alla tre naturligtvis med gamnacke över sina telefoner. Så småningom passerade vi torget med kommers och uteserveringar och ett snabbt överslag gjorde gällande att ungefär var tredje person antingen hade näsan i telefonen eller i alla fall hade telefonen i handen, undantaget åldersgruppen 60+ där det var befriande telefonlöst. På hemvägen passerade vi ett gäng killar i övre tonåren som verkade stå och vänta på fler kompisar, de stod tysta intill varandra med sin cyklar i en klunga och mycket riktigt hade alla gamnacke. Det som fick mig att nästan brista ut i gapskratt i det läget var att det kom ytterligare en kille i samma ålder cyklande mot oss och medan han cyklade så hade han naturligtvis telefonen i handen och… gamnacke!

När jag tänkte på allt vackert, trevligt och intressant som jag sett på min promenad (gamnackarna inte inräknade) så slog det mig hur otroligt mycket av det riktiga livet som går förlorat om man hela tiden har ögonen fästa i telefonen. Vid ett tillfälle under promenaden hade jag tagit upp min telefon för att se vad klockan var och sedan stoppat ner den igen. Istället kände jag solen i ansiktet, hörde fåglarnas kvitter och ankornas kvackande, jag pratade lite med pälsklingen och tog del av hans upplevelser på promenaden, jag beundrade blomsterprakten i planteringarna och hejade på avstånd på några bekanta ansikten. Jag noterade att det var rea i en butik som intresserar mig och fick se en väldigt gullig liten hund som inte ville gå över gatan och gav sin matte en stunds bekymmer, jag hann fundera på en hel massa olika saker och kom fram till några riktigt bra beslut när tankarna fick löpa fritt och gå sin egna vägar under promenaden. När vi kom hem igen hade jag rensat huvudet och kroppen från stress och kände jag mig allmänt stärkt, jag undrar just hur alla gamnackarna känner sig.

Det är visst populärt med tacksamhetslistor numera och idag är jag väldigt tacksam för att jag är smartare än min telefon.

/Coachen

DSC01190

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI