Home Personlig utveckling Livet 2.0, så här uppgraderar du

Livet 2.0, så här uppgraderar du

by Charlotta

Visst vore det skönt att kunna klicka hem en uppgradering av livet lika lätt som man klickar hem en uppgradering av operativsystemet till datorn, eller klickar hem den senaste modellen av smartphone?

När problemen hopar sig och blir svårare och svårare att reda ut eller när vardagen mer och mer börjar kännas seg som tuggummi och som om du aldrig kommer att kunna komma loss och röra dig fritt igen. Tänk att bara kunda klicka hem en uppgradering som fixar alla gamla synder och tillåter dig att nästan börja om från början igen. Faktum är att det är just precis vad du har möjlighet att göra idag för nu ska jag berätta om en sådan livsuppgradering.

De flesta verkligt tyngande problem i livet handlar på ett eller annat sätt om relationer, det kan vara familjerelationer, arbetsrelationer, kärleksrelationer, relationen till sig själv eller kanske bristen på relationer, men det är relationerna som har förmågan att ge oss både den största glädjen men också de jobbigaste problemen.

Så om vi kan lösa relationsproblemen skulle de flesta stora problemen i livet försvinna och vi skulle kunna få den efterlängtade uppgraderingen till ett enklare, lyckligare och mer tillfredsställande liv. Men hur gör man för att lösa sina relationsproblem?

Det pratas mycket om att vi behöver kommunicera mer med varandra för att förbättra relationerna, att vi behöver lyssna på varandra och känna in varandras behov och vilka vi är som människor för att kunna möta varandra på ett ärligt sätt, men hur ska vi kunna göra det när de flesta inte ens har lärt sig att lyssna till sig själv och att känna in sina egna behov?

Vi begär det omöjliga av både oss själva och varandra, vi förväntar oss att vi ska kunna nå och förstå andra människors innersta behov och önskningar utan att först ha hittat fram till och lärt känna våra egna innersta behov och önskningar. Vilket närmast kan liknas vid att försöka ringa någon från en sprillans ny telefon som inte ens är laddad än och som man inte har en aning om hur den fungerar.

För att kunna lyssna till andra är det nödvändigt att först kunna lyssna till sig själv, verkligen lyssna! Inte för att känna efter om du är hungrig eller har ont någonstans, utan för att ta reda på vem du är som människa, vilka är dina sanningar, vilka bördor bär du på som dagligen påverkar dina beslut och handlingar, vilka är dina hetaste önskningar, dina främsta styrkor och dina mest skrämmande rädslor och hur påverkar de dig, de val du gör och hur du är mot andra?

Vem är du om man skalar bort allt bling och bara ser till människan? För att ta reda på svaren krävs det att du kan, och inte misnt vågar, börja lyssna till din egen röst, inte till vad andra förväntar sig att du ska tycka utan till vad som egentligen finns inuti dig själv utan alla andras inblandning. Desto mer du lyssnar på den rösten desto starkare kommer den att bli tills den en dag är så klar och tydlig att du inte ens behöver fundera på om dina tankar kommer från dig själv eller från någon annan. Först när du starkt och tydligt hör din egen inre röst och kan står för den, är du förmögen att verkligen lyssna på andra för att höra vad deras inre röst försöker förmedla genom allt det vardagliga bruset och det är då du kan börja kommunicera med andra på riktigt och faktiskt lösa relationsproblemen en gång för alla.

/Charlotta

6 comments

Susann Andersson 24 maj, 2014 - 21:08

Tack. Jag lyssnar mer och mer till min inre röst om vem jag verkligen är och vad jag verkligen vill själv innerst inne….:-)

Reply
Coachen 25 maj, 2014 - 08:15

Tack Susann, roligt att höra!

Reply
Susann Andersson 29 maj, 2014 - 13:33

Fast det är inte så lätt alla gånger. Ibland händer det att man beundrar någon annan och vill vara som den. Då kan man lätt hoppa på sånt som man egentligen inte trivs med, bara för att likna sin ”idol”.

Reply
Coachen 29 maj, 2014 - 19:21

Nej, lätt är det absolut inte alltid, så var inte för hård mot dig själv om du råkar ramla dit ibland följa med en ström som egentligen inte är din egen. Se det istället som en framgång att du inser att du hamnat på fel spår och kan kliva av innan det ställt till för mycket problem för dig. 🙂

/Coachen

Reply
Agnetha Sjökvist 2 juni, 2014 - 01:42

Ikväll har jag tränat mej i att säja ja till mej själv o nej till att tvätta kl.22.45 på kvällen för att grabben inte hade rena kläder tills imorron. Har inga problem alls med att tvätta, men tänker inte göra det så att säja 5 i 12. Hade den tvätthögen dykt upp i eftermiddags eller tidigare ikväll, inga problem alls. Men ont som jag har finns varken lusten eller orken att göra det nu, nej tack. Har påpekat så många gånger att han inte kan komma strax innan han ska lägga sej med en hel garderob att tvätta, men budskapet går inte fram. Nu har han själv fått tvätta o vänta på att maskinen ska gå klart så han kan flytta sina kläder till torktumlaren, så skyll inte på mej. Tonåringar är inte roliga alls, så nu tänker han inte hjälpa sin sjuka mamma eftersom jag är både sur o omöjlig. Är så in i märgen trött pga av mycket, mycket svår värk o dessutom gått/går igenom cancerbehandling, när jag försöker förklara vill han inte lyssna, utan jag får svaret ” vill du jag ska tycka synd om dej då eller ??? ” Det vill jag naturligtvis inte men lite empati o hjälp hade inte skadat för jag orkar inte så mycket. Är så djupt deprimerad nu, var till läkare i fredags för att höja dosen antideppressiva eftersom jag känner mej helt under isen o bara gråter o gråter o allt känns hopplöst, det här gör det inte bättre.

Reply
Coachen 2 juni, 2014 - 09:58

Hej Agnetha, tack för din kommentar!

Vad tråkigt att höra att du har det så jobbigt, jag förstår att det måste kännas som om allting bara har blivit för mycket och att det knappt spelar någon roll vad du gör för att problem bara hopar sig.

När man bestämmer sig för att göra förändringar i sitt liv, som du har gjort nu när du börjar stå upp mer för dig själv, så är det tyvärr mer regel än undantag att omgivningen sätter sig på tvären. I det här fallet så ser din son förmodligen bara att han förlorar den fantastiska markservice han haft tidigare och som bland annat innebar dygnet runt tvättservice. För honom var så klart väldigt bekvämt och att det samtidigt innebar stora uppoffringar för din del hade han inte en tanke på. Men även om han blir besviken nu så gör du honom i längden en tjänst när han tvingas inse att han måste både ta eget ansvar och hänsyn till sin omgivning istället för att bara se till sina egna behov.

Dessutom skulle jag tro att din son är orolig för dig även om han kanske inte visar det och att du inte längre vill tvätta nattetid åt honom ser han kanske som en del i din sjukdom och det skrämmer honom att du är så sjuk att du inte kan göra det som du gjort tidigare. Istället för att erkänna att han är rädd så blir han arg på dig. Försök gärna att hitta tillfälle att prata med med honom om viktiga saker som din sjukdom, hur ni har det hemma, hur han mår och hur du mår. Gör det i en öppen dialog utan pekpinnar eller ultimatum och även om han kanske inte säger så mycket till en början så fortsätt prata med honom för jag kan lova att han ändå lyssnar. Situationen är säkert väldigt skrämmande för honom också och han vet inte hur ha ska hantera den utan tar lättaste vägen ut, ilska och ointresse.

Nu vet jag inte vad det är för värk du har men om det är någon form av reumatism så vill jag tipsa om MSM, ett kosttillskott som ofta har väldigt god effekt på värk och många gånger kan ersätta både kortison och smärtstillande. Det finns på hälsokost och där kan du också få råd om dosering om du skulle vara intresserad.

Sköt om dig!
/Coachen

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI