Home Personlig utveckling Vad du säger och vad jag hör – eller: Dags att tagga ner!

Vad du säger och vad jag hör – eller: Dags att tagga ner!

by Charlotta

Desto snabbare man inser att vad den ene säger inte är detsamma som vad den andre hör, desto bättre kommer man att bli på att kommunicera och desto färre missförstånd och onödigt bråk kommer man att råka ut för. Det finns många saker som påverkar hur ett budskap levereras och hur det uppfattas och alla bidrar de till situationens helhet.

Ord är inte bara ord utan många av dem bär på en laddning, en laddning som kan vara olika stark för olika personer och till och med uppfattas som positiv för vissa och negativ för andra. Ta ett ord som ensamhet. Det är ganska självklart att det inte har samma laddning för den 92-åriga änkan som bor själv i en lägenhet och med närmsta släkt 70 mil bort som för 4-barns mamman som skulle göra vad som helst för 30 minuter i badet utan att bli störd.

En annan viktig komponent är sak och person och att kunna skilja på dessa två. När man ger återkoppling till någon, oavsett om det är negativ eller positiv kritik så handlar det ofta om något personen har gjort snarare än vem personen är. Man kritiserar alltså ”saken” men i nio fall av tio så tas budskapet emot som kritik av den egna personen, vilket leder till att vederbörande tar illa vid sig, blir ledsen och kanske känner ett behov av att ”vara elak tillbaks”. För en utomstående kan det vara uppenbart att det inte alls handlade om personlig kritik, men det hindrar inte att det kan uppfattas så av mottagaren ändå. Även om man i ett sådant läge förklarar att det inte är personligt menat utan enbart handlar just den här saken så kan det ändå vara mycket svårt eller omöjligt att komma förbi att mottagaren känner sig sårad och vanligen visar det som ilska.

Speciellt det sista scenariot upplever jag som väldigt vanligt numera, att det är nästan omöjligt att framföra konstruktiv och välmenande kritik för allting tas som en personlig förolämpning. Att man växer och utvecklas genom kritik verkar vara ett minne blott, för nuförtiden blir alla istället kränkta. Kanske är det dags att ta ansvar för inte bara hur vi sänder budskap utan också för hur vi tar emot det. Kanske har överkänsligheten spridit sig som en säsongsinfluensa och invaderat allas sårbarhetsradar så att den fullkomligt löper amok och slår i botten så fort någon inte stryker oss medhårs och håller med? Får man lite motstånd i diskussionen så lär man sig att utveckla sina argument och hålla sig alert och så länge det rör sig om sakfrågor och inte personangrepp så borde det alltså vara något positivt att få kritik.

Så nästa gång du får en kommentar som gör att du genast reser ragg och ser rött och har lust att be avsändaren att dra dit pepparn växer, så bit dig i tungan och tänk en gång till. Vad sa personen egentligen? Har du lagt in egna värderingar som inte fanns där från början? Kan du har misstolkat vad som menades? Är det ett sakligt argument? Kan det vara sagt med glimten i ögat? Kan du svara ja eller kanske på en eller flera av frågorna ovan så är det nog en bra idé att tagga ner och svara på kommentaren som om den inte var menad att kritisera eller såra dig personligen. Så kanske någon annan ger dig samma frihet och diskussionsutrymme nästa gång.

/Coachen

DSC01563

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI