Home Personlig utveckling Vad gör du med dina krigsskador?

Vad gör du med dina krigsskador?

by Charlotta

Alla har krigsskador, de där åren och ärren som inte riktigt vill läka, eller inte helt blekna bort, som fortfarande gör ont ibland, blir inflammerade och känsliga. Skadorna som livet åsamkat oss och som nu blivit till själsliga och känslomässiga handikapp. Alla har dem, men frågan är hur man gör för att hanterar dem så bra som möjligt.

Ger man dem mycket uppmärksamhet, klappar på dem, pysslar om dem, pillar lite, visar upp dem och pratar om dem så ger det förmodligen en viss tillfredsställelse att få visa att de är viktiga och få lite medlidande. Men samtidigt kanske de då aldrig får en chans att läka och falla i glömska för att de hela tiden hålls vid liv och återupplevs gång på gång på gång. Kanske blir historien till och med värre för varje gång den berättas, lite mer sorglig, lite mer hjärtskärande och en lite större källa till empati och omsorg från andra.

Ger man dem ingen uppmärksamhet utan trycker ner dem i den mentala källaren och lägger locket på, låtsas som ingenting, som om det aldrig hade hänt och fortsätter att leva på precis som vanligt, så härbärgerar man en tickande bomb i sitt inre. Det pyr och det jäser, och varje gång som man råkar ut för något som påminner om det som hänt så bubblar det upp gamla, känslomässiga ångor, ofta i form av bitterhet och aggressivitet, som förpestar situationen för både en själv och omgivningen, och också gör de egna reaktionerna obegripliga för andra.

Lösningen ligger någonstans mittemellan. De färska såren behöver undersökas, tas om hand, vårdas och pysslas om. Kanske behöver man öppna förbanden lite då och då för att få bekräftat för sig själv hur illa det verkligen var, och kanske känns det bättre att visa dem för någon annan och få omtanke och empati, men också hjälp med att förstå hur det kunde bli som det blev. Men när såret är färdigbehandlat måste det få vara i fred så det kan läkas och då är det dags att börja fokusera på de friska delarna istället. Allt det i dig som trots allt fortfarande fungerar som det ska behöver din uppmärksamhet och omtanke för att fortsätta att fungera.

Så när såret har slutit sig tar man fram den finaste kartong man kan hitta, klär den med mjukt foder och lägger omsrogsfullt ner sitt känslomässiga sår där innan man lägger på locket och stuvar undan det på översta hyllan längst in i minnets garderob. Ärret kommer alltid att finnas där, med tiden bleknar det men det försvinner aldrig helt, och det fina är att det gör inget för det är en del av din livsresa som har format dig till den du är.

Och tittar man på översta hyllan längst in i garderoben så står där många olika kartonger i olika storlekar och olika färger och alla innehåller de gamla sår, ärr, frågor och ouppklarade situationer, och det är okej. Man kan inte alltid få svar på allting och ibland är det bästa man kan göra att ta hand om det akuta så gott man kan och sedan bara acceptera det som hänt och förvara resterna utom synhåll så man kan gå vidare med livet.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI