Home Ångest/rädsla/oro Vad gör man när känslorna överväldigar?

Vad gör man när känslorna överväldigar?

by Charlotta

När man blir överväldigad av känslor finns det tre vanliga sätt att reagera. Det spelar egentligen ingen roll vilken typ av känslor det är, mer än att de på något sätt är svåra, jobbiga eller negativa känslor, för reaktionerna är desamma.

Det första sättet är att lägga locket på och låtsas som om känslorna inte finns. Att försöka stänga dem ute och fokusera på andra saker för att glömma eller i alla fall distrahera sig från känslorna som man inte vill möta.

Detta sättet brukar ha ungefär samma effekt som att lägga locket på en kastrull med kokande mjölk,  det verkar gå bra till en början men förr eller senare bubblar det över.

Det andra sättet är att tänka sig bort från känslorna genom att hålla känslorna på avstånd och istället försöka förstå intellektuellt vad som har hänt, hur det kunde hända, varför olika personer gjorde som de gjorde, hur man kunde gjort annorlunda och hur man eventuellt skulle kunna göra för att göra det som hänt ogjort.

Under en kort period kan några av de här tankarna vara relevanta att fundera kring, men ganska snabbt övergår det från att vara analys till att bli ett ältande vars enda effekt är att känslomässigt hålla dig kvar i den händelse du skulle gör allt för att få glömma.

Och så har vi det tredje sättet, det enda som verkligen leder framåt, och det är att acceptera känslorna, att låta dem finnas, att gå in i känslorna och verkligen uppleva dem.

Så här skrev jag nyligen som svar till en kommentar på just det här ämnet:

”Tillåt känslorna att komma när de kommer, välkomna dem och utforska dem, vänd på varje ord och tanke och fråga dig hur de hänger ihop, vad de har för ursprung, om de påminner dig om något du upplevt tidigare i livet, varför de påverkar dig så starkt och vilket budskap de har till dig.

Rädslor fungerar som fyrar, de visar vägen till de områden där vi behöver utvecklas som mest. Se känslorna som dina läromästare och utnyttja dem till att växa som person. Enda sättet att så småningom kunna lämna dem bakom dig är att ta lärdom av dem och på det sättet oskadliggöra dem.”

Vägen bort från de överväldigande känslorna går aldrig runtom eller under eller över eller på andra hållet från de jobbiga känslorna. Den går alltid igenom känslorna.

Låt inte känslor skrämma dig, låt dem visa dig vägen.

/Charlotta

22 comments

anna 25 maj, 2016 - 18:18

Tack. Har också blivit utbränd som du, och har precis börjat arbetsträna igen. Kom inte iväg idag för jag kände att det skulle ta för mycket av mig. Jag är så rädd för att falla ner igen, och trots mitt försök så faller jag ändå. Känner mig maktlös inför min egen kropp och psyke, vi vill inte samma sak. Jag möter min ångest så mycket det bara går, men det känns tröttsamt att det alltid är något jag behöver förändra med mig själv, utmana eller ta lärdom av. Vill ha lugn och ro, men hela livet och samhället handlar om att avancera framåt. För 2,5 år sedan så smällde de till. Jag vågade inte gå utanför dörren utan hjälp i ett halvår. Det enda jag vill känna är sinnesfrid. Det är allt jag önskar. Hur förhåller man sig till ångest? Och vad kan man göra för att få mer energi? Det är så hektiskt därute, världen tar allt jag har…
Din blogg har hjälpt mig mycket att reda ut knutar inom, tack för det.

Reply
Charlotta 25 maj, 2016 - 21:35

Hej anna, tack för att du läser! Det kan ta lång, lång tid att återhämta sig från utmattning. Tyvärr har man i dagens samhälle sällan utrymme att ta den tid som kropp och själ egentligen behöver för att läka utan man tvingas forcera fram ett tillstånd där man klarar av att simulera ett ”normalt” liv medan man fortsätter läkningen på egen hand. Det faktum att du saknar energi är ett tydligt tecken på att du fortfarande är utmattad, energin återkommer när kroppen har fått tid att läka helt. Ofta är det nödvändigt att ändra inställning till livet, att göra mindfulness och medvetenhet till en livsstil och utgå från de egna behoven istället för från omgivningens krav och önskemål, då kommer även sinnesfriden. Har du sett mina videos om hur man kan lära sig hantera rädsla och ångest? Du hittar den ena här och den andra här.
/C

Reply
anna 26 maj, 2016 - 07:52

Ja, du har rätt. Jag går en kurs i basal kroppskännedom och där jobbar vi med mindfulness och det får man in här och var i livet, men tydligen behöver jag öka min mindfullness något och, som du säger ändra inställning helt. Tack för ditt svar och dina tankar. Ska komma ihåg att jag inte är frisk bara för att jag börjat arbetsträna. Det kanske är ett livslångt verk att komma tillbaka.
Hälsningar Anna

Reply
anna 26 maj, 2016 - 08:53

Tack för dina videos. Jag hade faktiskt ingen aning om att jag kan ta kontrollen vid rädsla. Ska bli mycket intressant att prova, för det är som du säger, tror man inte att man har den så blir det ju så. Den med andningen var också ett jättebra konkret tips. Tycker nog att man kan checka hur andningen är regelbundet varje dag, tills kroppen har vant sig att ta dom där djupa andetagen. Axlarna åker upp på mig också, och man kanske kan göra en kombination av dom här övningarna vid stark ångest och rädsla. Jag känner ofta att jag behöver ’göra något åt’ tankarna jag har när det är som värsta. Jag drar iväg med dom och letar bevis på att dom stämmer osv, och där kan jag känna att jag har ett behov av att ’byta ut dom’ snarare än att öva mindfullness, i och med att jag tror på dom. Vad tror du om det? Fast mindfullness kanske är nyckeln till att kunna byta ut dom. För mig så blir det ofta så att jag överlevt attacken som tankarna och känslorna ger, istället för att förändra det och förstå att det inte är sant och så vidare. Därav känner jag att det jag byggt upp blir taget av mig igen och igen osv. Har du några kloka tankar på det här?

Reply
Charlotta 26 maj, 2016 - 09:03

Det jag tycker fungerar bäst är det jag beskriver i filmen om rädsla, att inte tillåta de tankar som man vet triggar igång rädslor och ångest, att helt enkelt porta dem, stänga ner dem. Jag tror inte på att byta ur dem eftersom du då fortsätter tänka och det är tänkandet i sig som är problemet, och då glider man lätt över på de förbjudan tankarna igen. I praktiken så tänker så klart hjärnan ändå, men visualiseringen att man slutar tänka och bara stänger igen den dörren är kraftfullare än att byta ut.

Och vänta inte tills det är som värst, för då är det svårt att återfå kontrollen. Bryt istället tankarna så fort du anar att de är på gång så de inte hinner slå rot.
/C

anna 26 maj, 2016 - 10:01

Okej, tack för ditt svar.

anna 26 maj, 2016 - 10:22

När du säger att jag ska bryta dom innan dom slagit rot så börjar jag fundera kring om det borde funka på ’vanlig’ nedstämdhet också… Att förhålla sig till det med som något jag har ’tänkt’ mig till… Antar att man har en rädsla för att inte släppa ångest och oro med, att man är rädd för att känna tryggheten. Grundtrygghet är nog något jag behöver utveckla hos mig själv.
Önskar dig en härlig dag!
Hälsningar Anna

Charlotta 26 maj, 2016 - 10:30

En bra tanke, Anna, och jag tror du har helt rätt. Det mesta av dåligt mående börjar i tankarna, vi tror det är känslorna som är boven, men i själva verket är det tankarna som drar igång känslorna som sedan föder nya tankar. Kan man styra bort alla jobbiga tankar så kommer de känslorna aldrig fram. Och att bara uppleva känslan utan att låta tankarna börja mala är helt ofarligt, för på egen hand ebbar känslan snart ut igen.
/C

anna 26 maj, 2016 - 15:08

Ja just det, för känslor kommer ju och går. Tänker också att man kanske kan förhålla sig till ångesten (om man fastnat i tankarna igen) som en upplevelse kroppen har istället för att ’tro’ att det är situationen som utlöser ångesten/rädslan? Att man då på det sättet kan få bort att just situationen är farlig… Man har en upplevelse istället? Låter det begripligt? Jag undrar om det är möjligt att distansiera sig så pass egentligen. Vore ju underbart.

Charlotta 26 maj, 2016 - 15:25

Ja, det är möjligt och också den, enligt mig, bästa metoden för att komma till rätta med både rädslor och ångest. Att våga uppleva känslan som något neutralt och temporärt utan att börja analysera och försöka kontrollera, bara låta känslan få finnas och ha tillit till att den försvinner snart igen. Inga värderingar, inga tankar, inga rädslor.
/C

anna 26 maj, 2016 - 15:34

Tack. Väldigt glad att du finns här.

anna 26 maj, 2016 - 17:25

Jag är otroligt imponerad av ditt inlägg. Vilken fantastisk gåva du har att uttrycka dig. Ska begrunda det du precis sa ordentligt. Det har känts som att det här är den ’rätta’ vägen att leva, men du övertygade mig ordentligt nu. Imponerad av din styrka och tänk i orden du skriver. Fantastiskt! Känns som att man kan vara lugn i detta levnadsätt nu. Wow säger jag bara.

Charlotta 26 maj, 2016 - 17:42

Tack snälla du, vilka fina ord. De tar jag till mig och sparar till en regnig dag. ?
/C

anna 26 maj, 2016 - 15:36

Är det egot tror du som är ’boven’ här och letar efter -meningen- med allt?

Reply
anna 26 maj, 2016 - 15:37

’jag mår dåligt därför att’ exempelvis…

Charlotta 26 maj, 2016 - 15:43

Ja, man skulle kunna säga att det är egot. Att leta efter svar och lösningar är ju en form av prestation, lite typ ”Okej, jag mår dåligt men jag ska i alla fall veta varför så jag har nån sorts kontroll på det här.” Kontroll och prestation är egots paradgrenar. Men jag tror också att det handlar om att det är så vi är tränade att fungera, vi lever i en väldigt tankedominerad värld där känslor under lång tid har varit underordnade tankarna, och där tankar har setts som en styrka medan känslor setts som en svaghet. Efterhand som våra högt värderade tankar nu börjar driva oss till vansinne (i metaforisk betydelse) och ohälsa så är det tid att inse att det egentligen är känslorna som är en representation av universell styrka.
/C

Johanna 25 maj, 2016 - 21:31

Jag har nog aldrig tillåtit mig att känna. Är uppväxt med att lägga locket på och nu resonerar jag nog mest logiskt och det blir ju att jag ältar. Och gör att jag fortsätter framåt och hittar lösningar. Men jag vill tillåta mig att känna det som känns, men vet inte riktigt hur man gör? Jag biter ihop och tar nya tag, men så mår jag också hemskt i kroppen..är så spänd och under stress eller påfrestande situationer blir det värre. Jag är rädd att tappa det inför folk eller om jag visar vad jag känner så kanske jag är svag?
Jag låter ju som en robot..och vet inte hur jag gör, för egentligen är jag en känslomänniska..det är mer en fasad tror jag.

Reply
Charlotta 25 maj, 2016 - 21:47

Instängda känslor sätter sig ofta i kroppen. Har man tur är det bara som stela muskler, har man otur så utvecklar man sjukdomar. Många människor är rädda för känslor men välkomnar tankar när det borde vara precis tvärtom, det är tankarna som skadar oss, som skapar ångest och rädslor, medan känslorna läker och skapar trygghet, insikt och lugn. Vad är det som skrämmer med att ”tappa det” inför folk? Vad skulle hända? Att du började gråta? Vad gör det i så fall? Å andra sidan behöver du kanske inte välja att bearbeta dina känslor just vid ett tillfälle när du befinner dig bland massor med människor? Hur mycket glädje har du av din fasad? Känns det bra att leva ditt liv bakom den? Vad skulle hända om du skrotade fasaden och var genuin istället?
/C

Reply
Johanna 25 maj, 2016 - 21:55

Ja, det är nog gråta inför andra jag är rädd för. För andra känslor kan jag ju visa.
Jag är dels rädd för konsekvenserna och rädd för att bli dömd. Men jag vet ju också vart det kommer ifrån, och det är ju inte idag. Jag vill skrota fasaden och vara jag och ha de människorna som gillar mig som jag är i mitt liv. Och jag dömer ju ingen som gråter inför mig, det hände senast idag på jobbet och vi hade ett fint samtal 🙂
Men jag grät inte, jag var logisk..är det en övningssak? Att känna det som känns?

Reply
Charlotta 25 maj, 2016 - 21:58

Ja, det är en övningssak, en övning i att våga möta sin rädsla för att slutligen sluta att vara rädd. Träna dig på att stänga av tankarna och släppa fram känslorna. Bara känn, tänk inte.
/C

Reply
Johanna 25 maj, 2016 - 21:59

Och jag är lite rädd för min hälsa..vet inte hur jag ska komma tillrätta med alla spänningar och så det inte fortsätter 🙁

Reply
Charlotta 25 maj, 2016 - 22:02

Bli av med spänningarna genom att släppa fram känslorna och bearbeta dem istället för att stänga in dem.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI