Home Älska sig själv Vägen till att bli en hel människa

Vägen till att bli en hel människa

by Charlotta

Som en fortsättning på söndagens inlägg om att bli hel genom någon annan så kommer här några tankar kring hur man rent konkret kan jobba på att fylla igen sina egna ”hål i pusslet” och bli en så hel människa som möjligt.

  • Identifiera outvecklade områden, vilka egenskaper, behov, känslor osv behöver du ha mer av?
  • Analysera vad känslan bottnar i, var den har sitt ursprung, och möta och utforska känslan fullt ut. Om du t ex känner behov av mer trygghet, fundera då på vad det är som gör att du känner dig otrygg, hur den känslan tar sig uttryck, var den kommer ifrån och hur den en gång började.
  • Hitta nya sätt att tänka och skapa de verktyg man behöver. Identifiera några situationer där du faktiskt känner dig trygg och fundera på vad det är som gör att du kan känna dig trygg där. Ta med dig verktyg för den trygga känslan in på andra områden där du behöver mer trygghet.
  • Ge dig själv möjlighet att öva genom att utsätta dig för det du tidigare inte hade resurser att klara på egen hand. Försätt dig i situationer som är lite obehagliga men ändå genomförbara. Börja med något enkelt och jobba dig med små steg upp till svårare utmaningar.
  • Uppmärksamma och bekräfta sina egna framsteg. Beröm dig själv för att du vågar försöka, för att du vill utvecklas, för de framsteg du gör, och för att du att du inte ger upp även om du får bakslag.

Använd gärna en graderad skala på hur stort luckan känns, om den börjar som en åtta på en tiogradihur långt du vill nå och att du ska fira när du t ex når halvvägs och när du nått ditt mål.

Viktigast av allt är att uppmärksamma framstegen och vara snäll mot dig själv. Om en övning inte går som du hade tänkt dig så är det inte ett misslyckande utan ett tillfälle att lära dig mer om din egen reaktion och att kanske justera dina verktyg och hur snabbt du går fram.

/Charlotta

9 comments

Anja-Karin 14 april, 2015 - 12:49

Tack för en bra text.
En fundering bara. Jag har vissa perioder i livet känt mig som en relativt självständig singel men det har ändå alltid funnits stressade tankar om att jag allra helst vill och borde träffa någon snart. Någon sorts misslyckandekänsla om jag inte gör det och tankar som att alla lyckas till slut att hitta någon som de får ett djupt kärleksförhållande med varför gör aldrig jag det mm. I ett försök att analysera dessa tankar tror du att det möjligtvis är någon sorts otrygghet som finns inom mig ändå trots att jag också nog upplevs som den självständiga singeltjejen.
Hälsn. Anja-Karin

Reply
Coachen 14 april, 2015 - 13:38

Tack själv för att du kommer tillbaks och läser, Anja-Karin. 🙂
Först av allt vill jag berömma dig för att du överhuvudtaget analyserar känslan och inte bara accepterar den. Att ställa sig själv den typen av frågor, även om det kan kännas obekvämt är alltid första steget för att hitta sin egen väg.

När du tänker på ditt singelskap och på möjligheten att träffa någon, är det i första hand trygghet du upplever att du eftersträvar då?

När det handlar om att vara singel är det väldigt lätt att påverkas av omgivningens förväntningar och det som av det flesta uppfattas som den enda rätta livsstilen. Vi lever i en kultur där det inte är riktigt rumsrent att vilja vara singel, utan singel betraktas som ett ofrivilligt och sorgligt tillstånd mellan förhållanden. Det misslyckande du upplever behöver inte komma från dig själv utan kan vara baserat på omgivningens åsikter, något som du inte behöver ta hänsyn till eftersom det är ditt liv och dina val.

I själva verket finns det många som mår bättre som singlar, som lever tillfredsställande och lyckliga liv utan en respektive vid sin sida och som inte skulle vilja byta det livet mot ett fast förhållande.

Vad händer om du börjar tankarna i andra änden istället och frågar dig själv vad du vill ha ut av livet? Om ditt slutliga mål är att ha en relation så kanske du ska fokusera på vad det är som håller dig tillbaka. Om svaret är att du vill ha barn så kanske du ska ser över alla möjligheter som finns för att få bli mamma. Om svaret är att du vill vara lycklig så har det egentligen ingenting att göra med en relation, du kan vara lycklig i ett förhållande och du kan vara lycklig som singel, ett förhållande innebär inte per automatik lycka.

Så vad är det som just du vill ha ut av livet, och vilka steg kan du ta för att uppnå det?
/C

Reply
Anja-Karin 14 april, 2015 - 14:03

Tack för superbra svar igen:-).
När det handlar om att träffa någon är det primära inte tryggheten utan mera att jag vill träffa någon som har speciella kärlekskänslor för mig som verkligen vill satsa på ett förhållande med mig. Vid flera av mina tidigare relationer så har den fd pojkvännen et kort tag efter att det tagit slut mellan oss träffat en ny som det då blivit ett mera djupt och allvarligt förhållande med. Har nog någon stressande känsla att jag vill träffa någon som verkligen vill satsa på djupet med mig också (givetvis ska jag också känna så). Jag tycker mera att jag träffar någon och så blir det mera ett kortare förhållande men inget mera ordentligt. Det kanske mera handlar om bekräftelse och bristande självkänsla mera än om en djup längtan efter en relation. Vad tror du att de handlar om? Jag har ibland svårt att veta vad som är vad. Jag har börjat analyserat och ska jobba med dina råd och tips som du ger på bloggen.

/Anja-Karin

Reply
Coachen 14 april, 2015 - 16:27

Väl bekomme! 🙂

Det låter som att du är på god väg i dina tankar, det är bara du som kan svara på varför du agerar som du gör och varför relationerna blir som de blir, men om jag skulle gissa så tror jag att du kanske fokuserar för mycket på att träffa ”någon” och för lite på att träffa rätt person?

Jag kan ta mig själv som exempel: Genom hela livet har min devis varit att ”Jag är hellre ensam än med fel man.”. Det har fått till följd att jag huvudsakligen varit ensam så här långt men jag kan samtidigt inte säga att jag ångrar min inställning, för tanken på att leva med fel man är långt obehagligare än att leva ensam. Kommer han så kommer han och då kommer det att vara helt rätt person för mig, och kommer han inte så har jag i alla fall inte gjort våld på mig själv genom att kompromissa bort den jag är. Men det är min prioritering, för mig är det viktigare att vara sann mot mig själv än att ha ett förhållande, men långt ifrån alla tänker på samma sätt.
/C

Reply
Anja-Karin 14 april, 2015 - 18:14

Det ligger nog något i det du skriver, fast jag sett mig som någon som har vissa krav på män så har jag nog ibland ändå halkat in i detta att jag gärna vill ha ”någon”.
Jag håller helt med dig vad det gäller din inställning till relationer, starkt av dig att leva efter det. Det ska jag jobba på jag också, tror det blir bäst i längden. Känns positivt med en bra förebild, finns för få singelförebilder:-).

/Anja-Karin

Reply
Coachen 14 april, 2015 - 19:11

Tack, vad fint det känns att få vara din singelförebild. 🙂 Jag har inte tänkt på det på det viset förut, men du har helt rätt i att det finns få förebilder som är öppna med att de väljer singelskapet. Det är absolut något att fundera på!
/C

Reply
Anja-Karin 15 april, 2015 - 10:12

Hej igen!
Kom på en fundering till angående temat vi diskuterade igår.
Det här du tog upp att hellre leva själv än med fel man. Jag har ofta diskuterat detta med att hitta rätt partner med en kompis. Hennes inställning är att kärlek är något som man skapar så bara det är lite grand som stämmer mellan 2 parter så kan du med rätt inställning få ett bra förhållande med många personer. Jag har inte direkt delat hennes uppfattning utan menar mera att det är mycket som ska stämma mellan personerna för att ett kärleksförhållande ska fungera. Jag tror även att en person som utvecklats intellektuellt och emotionellt mm har svårare att träffa någon då kraven blir högre på att träffa en person som också utvecklats till samma nivå. Vad har du för åsikt kring detta? Vad handlar det mest om att träffa rätt person eller är skapandet av kärlek ett val som innebär att man kan bli kär i väldigt många bara man jobbar på det?

Hälsn./Anja-Karin

Reply
Coachen 15 april, 2015 - 10:38

Hej Anja-Karin, vilken spännande fundering!
Jag har tänkt en del på det där och jag tror att det handlar om vad man förväntar sig av relationen. Om du är nöjd med någon som älskar dig, är snäll mot dig och som delar ansvar och sysslor i hemmet, så tror jag att det stämmer som din kompis säger att man kan ha det bra med nästan vem som helst som stämmer in på den beskrivningen, och att kärlek är något som växer fram efterhand som man lär känna varandra och vänjer sig vid varandra.

Men om du söker en relation där du delar mer än kärlek och det praktiskta, där du upplever ett själsligt utbyte, där du blir intellektuellt stimulerad och tillfredsställd, där du känner att du växer och utvecklas och där du får uppleva inte bara kroppslig passion utan även mental, känslomässig och själslig passion, då tror jag inte det är något som växer fram utan det måste finnas där från början.

Det du skriver om att det blir svårare att träffa någon ju mer intellektuellt och emotionellt utvecklad man är tror jag du har helt rätt i, kraven blir helt enkelt högre. Man nöjer sig inte längre med bara kärlek utan man vill ha allt det andra också, det som verkligen berör på djupet.
/C

Reply
Anja-Karin 15 april, 2015 - 11:03

Det var ett väldigt bra och klokt svar och jag delar din uppfattning om detta. Det är ju det där som berör på djupet som man vill ha annars får det vara. 🙂

Ha en bra dag!

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI