Home Personlig utveckling Välj att berätta en bättre historia

Välj att berätta en bättre historia

by Charlotta

Alla berättar historier för sig själ men alla är inte medvetna om det. För vissa är historierna till hjälp medan de för andra ställer till problem. De flesta historierna är så gamla att vi inte ens riktigt vet var de kommer ifrån, men ändå tillåter vi att de går på repeat i huvudet hela tiden.

”Pappa lämnade oss för att han inte älskade mig.”

”Jag är för dum för att lära mig något viktigt.”

”Pengar finns det alltid för lite av.”

”Mina föräldrar älskar mina syskon mer än mig.”

Historierna är många och ofta sorgliga eller till och med tragiska, men lika ofta är de inte sanna. Många av våra historier bygger på upplevelser i barndomen. Något hände och barnet som var du drog den enda slutsats du kunde dra, med den väldigt begränsade livserfarenhet som du då hade.

Hade samma sak hänt idag så hade du förmodligen kunnat se många olika anledningar till det som hände eller det som sas, eftersom du nu har mer livserfarenhet, mer kunskap, bättre slutledningsförmåga och vidare referensramar. Men som barn hade du inte de möjligheterna utan du använde det du hade och gjorde det till sanning.

Men du behöver inte leva efter den livshistorian längre, du behöver inte tro att det är sanning längre utan kan inse att det är ett barns upplevelse av vad som hände. Du kan kliva utanför din egen upplevelse och se på händelsen med betraktarens ögon istället för genom barnets ögon, se vad som egentligen hände och förstå att det fanns andra parametrar som du inte uppfattade då och som du inte förstod betydelsen av.

Du kan skriva om ditt livs historia så att den för dig framåt istället för att dra dig bakåt, skriva om den så att du kan hämta kraft ur den istället för att låta den göra dig svag. Du kan börja berätta en bättre livshistoria för dig själv.

”Pappa lämnade oss med sorg i hjärtat och trots att han älskade mig över allt annat, för att han och mamma inte kom överens längre och han inte ville utsätta mig för allt deras bråk.”

”Jag hade en elak lärare som inför hela klassen påstod att jag var dum bara för att han kände sig hotad av min intelligens och snabbtänkthet.”

”Mina föräldrar växte upp under svåra förhållanden och är vana vid att det alltid är ont om pengar, men så behöver det inte vara. Jag ska skaffa mig ett bra jobb och vara sparsam för att visa hela släkten att det går att leva annorlunda.

”Mina syskon hade en hel del problem när vi var små så mina föräldrar var tvugna att lägga väldigt mycket tid och energi på dem. Eftersom jag inte hade några större problem och klarade mig bra själv så fick jag mindre uppmärksamhet, något som jag vet att mina föräldrar hade svåra skuldkänslor för trots att de gjorde allt de kunde.”

Det går alltid att hitta en annan version av de historier du berättar för dig själv, en version som tjänar dig bättre i livet som det ser ut nu. Vilken version som är mest sann är egentligen oväsentligt, det som är viktigt är vilken version som släpper dig fri från det känslomässiga fängelse du har varit fången i. Välj den historia som gör dig fri.

/Charlotta

13 comments

Annica 15 oktober, 2017 - 11:50

Så vackert och fint beskrivet.❤❤❤
Jag blir väldigt berörd av din text.
Att försöka bygga sin egen historia framåt.
Gamla historier har format mig och påverkat
mig som människa.Många glada men också
smärtsamma historier som jag har farit illa av.
Men jag kan välja att låta det gamla fortsätta göra mig illa eller se framåt.
Förståelse för att vi alla har en resa att göra här på jorden för att lära oss och utvecklas gör att jag ser på de människor och omständigheterc som jag farit iĺla av med andra ögon.
Jag har börjat att skapa en ny historia.
Det känns svårt, ovisst och ibland omöjligt
Men jag är på väg.
Tack för att du delar med dig av alla dina kloka
insikter.
Allt gott! ❤❤❤
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 15 oktober, 2017 - 11:55

Tack för dina tankar och för att du läser Annica! ❤️
/C

Reply
Louice 15 oktober, 2017 - 22:12

Så uppmuntrande att läsa🦋 Tankarna för mig även till händelser som inträffat under senare år, i vuxenlivet, hur också dessa historier kan leva kvar i dunkelt ljus – men med ljus från nya erfarenheter och nytt perspektiv kan de ge en mer nyanserad bild. Som är försonlig och upplyftande. Så viktigt det du poängterar; att välja den historia som gör mig FRI🦋🍃💚🌈🦋 kram!!

Reply
Charlotta 15 oktober, 2017 - 22:33

Tack för de fria fjärilarna, regnbågen och de andra fina symbolerna, det var precis den känslan jag var ute efter att försöka förmedla. 🙂 ❤️
/C

Reply
Louice 16 oktober, 2017 - 22:11

💚härligt💚

Reply
Carin 16 oktober, 2017 - 19:54

Hej Charlotta!
Har du något inlägg i arkiven om att bryta dåliga mönster? Eller något annat du tror jag kan ha nytta av? Jag har ju problem med känsloätande. Jag behöver ett visst flow för att jag ska må bra och inte äta upp känslorna. Är det stressigt på jobbet kan jag hetsäta på vägen hem för o lugna ner mig och om det är för lugnt och jag har för lite att göra så äter jag för att jag blir rastlös och ostimulerad (jobbar som sjuksköterska). Ikväll på min rast åt jag (utöver min kvällsmat) en delicatoboll, en dubbelnougat, 100 g ljus choklad, en kanelbulle och ett glas saft. Absurt. Det skapade en känsla av lugn men samtidigt stress och besvikelse över att jag inte idag heller kunde tygla mig själv. Mår så dåligt över detta men varje dag tänker jag ”imorgon får jag ett nytt blad, en ny chans” men så blir det samma sak.

Reply
Charlotta 16 oktober, 2017 - 20:30

Hej Carin! Den bästa och mest långsiktiga lösningen är att ta reda på vilka känslor det är du dövar med mat och vad du behöver göra för att komma i balans med dem en gång för alla så du inte längre behöver döva dem. Men under tiden kan det vara bra att jobba med ditt mönster, för ätandet har också blivit till en vana, och en vana går att bryta, eller ännu bättre byta ut mot en annan och bättre vana. Så mitt snabbaste tips är att byta ut ätandet mot något annat som inte skadar dig, istället för att äta kan du kanske läsa en bra bok, spela ett fängslande spel på mobilen, lösa korsord, handarbeta, skriva dagbok eller något annat som du upplever som avkopplande eller intressant. Så istället för att försöka sluta äta så byter du ut ätandet mot en annan aktivitet som fyller samma funktion, vilket är en betydligt lättare övergång för hjärnan än att bara försöka sluta rakt av.

Här är ett inlägg som kan vara till hjälp, och även det här, det här, och det här.
/C

Reply
carin 16 oktober, 2017 - 22:27

Det är lite det som är problemet, jag dövar de flesta känslor med mat. Men framförallt kanske stress, tristess och en känsla av att inte duga både när det gäller mina arbetsuppgifter på jobbet men också att duga som person rent socialt i mina kollegor och vänners ögon. Jag har aldrig fått några klagomål och tror jag är en rätt social och omtyckt person men ändå känner jag denna stress och ångest. Jag ska göra en liten lista på vad jag rent fysiskt kan sysselsätta mig med när jag är hemma (laddat ner mindfulnessapp också) som jag kan plocka fram och välja en aktivitet när jag känner att jag vill äta. Tyvärr är det svårt på jobbet och det är ofta just där jag känner ett behov av att lugna mig med mat. Även under min pendlingstid från jobbet innan jag kommit hem brukar jag känna mig uppe i varv och behöva köpa något gott för att känna ett lugn eller avkoppling. Det jag köper äter jag under stress. Det är ofta rusning och mycket folk, svårt att fördriva tiden med något som t.ex.korsord och liknande. Kanske ska försöka att ha som vana att lyssna på någon podd såfort jag lämnar jobbet, ljudet av andras röster och prat brukar lugna mig lite. Men hur jag ska tänka under jobbet när jag inte kan aktivera mig med andra saker har jag ingen plan för…Inser att det är ohållbart och jag känner mig ensam och skamsen över mitt beteende men väldigt svårt att få bukt med det. Kanske en samtalsterapueft som kan ge bra verktyg kunde vara något? Känner du till någon som är inriktad på just mat och ångest i Malmöregionen?

Reply
Charlotta 17 oktober, 2017 - 10:14

Ja, det vore nog bra om du fick hjälp att komma till rätta med grundproblemet, tyvärr har jag ingen att rekommendera men det bör finnas gott om samtalskontakter i Malmö. När det gäller situationen på jobbet så tänker jag att om du har tid och händerna fria att äta så borde du ha tid och händerna fria att göra något annat också, eller? Om du inte har paus egentligen så finns det säkert något jobbrelaterat du kan göra, och har du paus så kan du alltid ta upp mobilen i fem minuter och spela ett spel eller lyssna på en pod som du själv var inne på. Jag tror du behöver bli lite mer sträng mot dig själv i det här avseendet, att inte ge efter så lätt utan kräva av dig själv att visa att du kan bättre.
/C

Reply
carin 16 oktober, 2017 - 22:33

Jättebra tips förresten på inlägg! Ska ta och läsa samtliga ett par gånger för att låta tipsen/tankarna sjunka in.

Reply
Charlotta 17 oktober, 2017 - 10:14

❤️

Reply
Simone 17 oktober, 2017 - 13:37

Tänk vilken skillnad man kan göra på att göra något för sig själv och göra något för andra. Jag har alltid sagt att jag är dålig på att hålla koll på mina egna papper men om jag hjälper / jobbar åt någon annan går det Hur bra som helst. Vad kan det bero på?
/S

Reply
Charlotta 17 oktober, 2017 - 14:58

Jag skulle tro att det handlar om två saker, dels vilket värde du ger uppgiften och indirekt den som gett dig uppgiften, och dels vilka konsekvenserna kan bli om du missköter uppgiften. Gör du fel på jobbet får det större konsekvenser än om du gör fel hemma, chefen kräver helt enkelt mer av dig än vad du gör av dig själv.
/C

Reply

Lämna ett svar till Charlotta Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI