Home Personlig utveckling Väntar du på att kunna börja leva ”på riktigt”?

Väntar du på att kunna börja leva ”på riktigt”?

by Charlotta

Lever du ditt liv i väntan? I väntan på att sista pusselbitarna ska falla på plats så att du verkligen kan börja leva på riktigt?

Känns det meningslöst att göra saker eftersom du inte har det som du tycker du att du borde ha ditt liv? Det som du tror att du behöver för att ha ett bra liv? Eller det som du tror att man måste ha först för att kunna göra det du vill göra och leva så som du egentligen vill leva? Går dina tankar i de här banorna?

  • Om jag bara kunde träffa kärleken så skulle vi kunna göra alla de där roliga och mysiga sakerna tillsammans.
  • Om jag bara kunde få det bättre ekonomiskt så skulle jag kunna börja leva på riktigt, åka på semester och ha roligt.
  • Om jag bara kunde börja må bättre så skulle jag börja gå ut mer och träffa folk och vara mer social.
  • Om jag bara kunde hitta en ny bästa vän så skulle jag resa och uppleva mer av världen.

Om det är så dina tankar går är risken stor att livet kommer springa ifrån dig medan du väntar på att det ska börja. De där lyckliga dagarna som du väntar på, när alla bitar fallit på plats och du har allt som du tror behövs för att må bra och vara lycklig, de kommer inte av sig själv. Kanske kommer de inte alls i den form som du väntar på.

Livet är inte ett fullbordande av ett antal punkter på en checklista, och lycka är inte något som magiskt kommer till dig när vissa kriterier är uppfyllda. Livet är det som händer just nu och varje dag, och lycka är ett val och ett beslut som du själv fattar, när som helst, var som helst och under vilka omständigheter som helst.

Kan du inte vara lycklig under de omständigheter du lever just nu så är chansen stor att du aldrig kommer att tycka att du har tillräckligt eller att livet är tillräckligt för att du ska ha rätt att vara lycklig.

Det finns alltid något att oroa sig för och det finns alltid en anledning att vara olycklig om du väljer att tillåta de tankarna att ta överhand. Första beslutet är alltså att inte tillåta de tankarna att ta överhand, att när de dyker upp i huvudet inte tillåta dem att bygga bo där utan att omgående köra iväg dem igen

Den mänskliga hjärnan är inte automatiskt inställd på att vara lycklig, den är inställd på överlevnad, och när vi inte längre behöver slåss för att överleva så går de delarna gärna på tomgång och uppfinner problem som vi måste brottas med för att överleva.

Vill du vara leva livet och vara lycklig så är det alltså beslut du måste fatta, beslut som dessutom behöver backas upp av handlingar och tankar som leder dig i rätt riktning.

Livet har inga krav på saker eller förutsättningar som du måste ha uppfyllt för att kunna leva ”på riktigt”, livet är på riktigt hela tiden. Om du lever det fullt ut, uppskattar det du har och gör det mesta av det, eller om du väljer att fokusera på det du saknar och låta det begränsa dig är ditt beslut.

/Charlotta

7 comments

Louice 30 maj, 2017 - 10:54

Intressant påminnande, uppmanande innehåll. Tar särskilt till mig av det sista du skriver om att vara lycklig , förutom själva beslutet att vara lycklig behöver det backas upp av tankar o handlingar som leder i rätt riktning. Det viljemässiga beslutet som faktiskt behöver konkretiseras – Hur tar man sina första steg ut från ”vänthallen” ? Det behövt heller inte innebära att man enbart väntar på sig själv utan också som du skrev, att man inväntar att andra ska finnas, vilja, orka etc. …följsamheten kan kanske ha dolda syften…?

Reply
Charlotta 30 maj, 2017 - 11:39

Det är en fin gränsdragning mellan att vänta in flöde för att följa rätt väg och inte jobba i motvind, och på att vänta för att man inte orkar/vill/vågar driva sin egen förändring och förflyttning. Svaret ligger någonstans mittemellan, inte stå stilla och vara passiv men inte heller rusa fram och missa ledtrådarna längs vägen. Ständigt vara i rörelse framåt, ett steg i taget, men med tid för intuition och reflektion däremellan.
/C

Reply
Louice 30 maj, 2017 - 22:28

Tack för dina tankar!
Tänker nu särskilt på dina rader om att vänta in flöde och inte jobba i motvind. Hur ser du på envishet och uthållighet när det är motigt? Det är ju egentligen ganska tröttsamt och kan vara tärande, men innebär det att man borde ändra strategi? Hur länge ska man vara kvar i uthålligheten? Eller kan det finnas ett flöde trots uthållighet o motvind? Tron på att förändring kommer att ske, om så över tid kan ju föra med sig en oändlig väntan…?

Reply
Charlotta 30 maj, 2017 - 22:46

Att något är motigt och jobbigt betyder inte nödvändigtvis att det är fel och envishet och uthållighet är generellt bra egenskaper om de även innefattar förmågan att ibland släppa och gå vidare.Försök att använda din intuition och känn efter vad som känns rätt och fel istället för att fokusera på vad som känns lätt eller svårt.
/C

Reply
Louice 1 juni, 2017 - 21:54

Tack🍀💫

Ingemar Karlsson 30 maj, 2017 - 21:53

Jag är egentligen helt med på det du skriver. En fråga som jag har ställt mig sen jag drabbats av utmattningssyndrom, och inte känner glädje i att göra sånt som jag tyckte innan, är hur man bär sig åt för att tvinga fram en känsla av lycka över att göra sånt som jag egentligen borde känna glädje av att göra men inte gör nu på grund av min sjukdom. Jag vet ju mycket väl att det är det bästa sättet att ta sig ur det här ”fängelset”. Jag har nästan alltid förut tyckt att nästan det mesta jag har tagit mig för har varit roligt på något sätt och då kommer lyckokänslan automatiskt.
Sen skulle det vara suveränt att hitta ett sätt att trimma intuitionen eller magkänslan om man vill. Det verkar i bland som jag inte ser skogen för bara träd. Okej jag vet också att man ska ta det lugnt inte pressa sig för mycket, men jag tror inte man kan vila sig i mål på ett maratonlopp heller. Det är ganska svåra frågor även om det verkar enkelt vid första anblicken.

Reply
Charlotta 30 maj, 2017 - 22:43

Om man har svårt att känna lycka på grund av sjukdom så är situationen en lite annan eftersom det ofta har att göra med näringsbrister, förgiftningar och allmän obalans i kroppen. Det är svårt att med vilja övertrumfa effekterna av till exempel en kvicksilcerförgiftning. Man kan naturligtvis göra mycket med tankarna ändå för att undvika att hamna i totalt mörker, men det är orimligt att kräva av sig själv att man med tankekraft helt ska lyckas kompensera för fysiska obalanser. Satsa på att läka kroppen så kommer känslorna att följa efter.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI