Home Personlig utveckling Var noga med dina ord

Var noga med dina ord

by Charlotta

Det verkar ligga i tiden att uttrycka sig lite luddigt, att använda ord med svepande innebörd som lämnas att till viss del tolkas av mottagaren. Människor säger ”typ” och ”sådär du vet” och ”ungefär” och ”ja du vet” och liknande uttryck som egentligen inte säger något alls om vad de egentligen menar.

En annan trend verkar vara att använda så enkla och vanliga ord som möjligt, kanske för att alla ska förstå, vilket i så fall är en fin tanke, men jag misstänker att det snarare handlar om en önskan att passa in i vad man tror är den coola gruppen människor. Att använda ovanliga eller svåra ord är ett sätt att stick ut på ett negativt sätt och att riskera att människor tycker att man är pretentiös eller tror att man ”är någon”.

Problemet med att bara använda vanliga och enkla ord är att allt fler ord då börjar betraktas som ovanliga och svåra och att språket därmed utarmas. Svenskan är redan ett relativt ordfattigt språk och när vi avsiktligt använder färre och färre av orden så minskar möjligheterna att säga vad vi egentligen menar. Och det är här det börjar bli intressant i perspektivet välmående och personlig utveckling.

Om man inte kan uttrycka sina känslor och upplevelser i ord så kan man hamna i en väldigt besvärlig situation. Inte bara blir det svårt att förklara för någon annan hur man mår eller känner, eller att beskriva vad som är fel och hur man skulle vilja ha det istället, utan dessutom får man svårt att själv förstå de sakerna. Kan man inte sätta ord på det så kan man inte heller formulera klara tankar för sig själv, och kan man inte få klarhet i sina egna tankar kring hur man känner och mår så är steget inte långt till att känna sig överväldigad, uppgiven och hjälplös.

Säg till exempel att en vän under en tid har sett väldigt eländig ut och blivit tystare och mer inåtvänd. När du till slut blir orolig och tar upp frågan utspelar sig följande samtal:

Du: ”Hur är det?”

Vän: ”Inget vidare.”

Du: ”Men hur mår du?”

Vän: ”Dåligt.”

Du: ”Hur då ”dåligt”?”

Vän: ”Bara dåligt.”

Nu funderar du en stund.

Du: ”Men hur känns det?”

Vännen funderar.

Vän: ”Det känns bara dåligt, jag mår skit.”

Du: ”Är du sjuk?”

Vän: ”Nej, det vet jag inte.”

Du: ”Kan jag hjälpa dig?”

Vän: ”Vad skulle du kunna göra?”

Ja, det är en bra fråga i det läget. Hur ska någon kunna hjälpa om man inte vet vad som är fel, och ännu svårare, om personen själv inte vet vad som är fel och inte kan sätta ord på sina känslor? Det är en omöjlighet, för att kunna hjälpa oss själva och varandra behöver vi språket, vi behöver ord som representerar det vi upplever och det vi känner, och de orden behöver vara många och varierade.

Så nästa gång du tänker ”Usch, jag mår inte bra idag.” eller ”Idag är en riktigt bra dag.” eller när du på annat sätt uttrycker någon form av känsla, så utmana dig själv att i detalj, konkret beskriva på vilket sätt det känns bra eller dåligt, precis vad det är som gör dig lycklig eller olycklig, hur den obehagliga känslan i bröstet eller i magen känns. Känn efter, analysera och beskriv, och använda både vanliga och ovanliga ord, och enkla och svåra. Saknar du ord för känslan så googla ordet och undersök vilja synonymer och närliggande ord som finns och använd det ord som känns exakt rätt istället för ett som i bästa fall kommer i närheten.

Att kunna beskriva sin upplevelse av livet i detalj så att både man själv och andra vet exakt vad man menar är ett sätt att bekräfta sig själv och öka sitt självvärde. Desto tydligare du kan beskriva din upplevelse desto starkare och tryggare blir du som person.

Detta finns beskrivet av människor som levt utan språk, t ex döva analfabeter som vuxit upp i en omgivning där alla andra hör och utan tillgång till teckenspråk. Upplevelsen av att inte kunna sätta ord på känslor och upplevelser är bara ett stenkast från upplevelsen av att inte existera alls.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI