Home Personlig utveckling Vem skulle du kunna vara?

Vem skulle du kunna vara?

by Charlotta

Vad ville du bli när du var liten?

Vad var du bra på som barn?

Vilka talanger hade du som tonåring?

Vilka sidor av din personlighet använder du nästan aldrig?

Vad har du alltid velat göra men aldrig kommit dig för att göra?

Våra innersta drömmar och önskningar kan ofta ge oss ledtrådar om vilka våra främsta styrkor är och vilka saker som kommer mest naturligt för oss. Ofta är det precis de sakerna som får oss att må bäst och också prestera på vår absoluta topp, just eftersom de passar oss så bra. Om vi vuxit upp och mognat i en miljö som inte hade inneburit någon påverkan utifrån så är det troligt vi hade sysslat med eller jobbat med något inom det området.

Så vad brinner du för innerst inne, vilken låga flämtar av syrebrist? Vilka tankar, talanger och resurser hade du kunnat odla om du hade vuxit upp i en annan familj, med föräldrar som lärde dig andra saker och gav dig andra värderingar? Om du hade gått i en annan skola, umgåtts med andra kompisar och levt i en annan tid, vad hade du gjort då? Vilka kompetenser som du inte använder dig av bor inom dig?

Vem skulle du kunna vara och vad skulle du kunna göra om du rensade bort alla begränsningar, all yttre påverkan, alla förväntningar och krav, och istället tog fram det som verkligen är du?

/Charlotta

4 comments

Fridlyst 11 maj, 2015 - 22:46

Många intressanta frågeställningar och tankar du ger ut!! En annan fundering..
Hur mycket av våra val och vägar vi väljer att ta i livet.. Bottnar egentligen i ens egna barndom?… Vad man varit med om.. Vad man sett sina föräldrar göra för val. Och hur ens ”familjebild” varit under uppväxten.. Påverkar det sen en själv i vuxen ålder mycket? Kanske tillochmed omedvetet.. låt oss säga att man göra visa saker som ens förälder också kanske gjort.. mvh fridlyst

Reply
Coachen 12 maj, 2015 - 09:44

Hej Fridlyst, tack för din kommentar!
Det är en mycket intressant fråga du ställer, och en som man inom psykologin har ställt sig under lång tid. Det är klarlagt att vi påverkas både av vårt arv, dvs av våra gener, och av miljö, dvs var och hur vi växer upp. När man ser till föräldrarnas påverkan på barnet så är det därför rimligt att tänka sig att den är mycket stor eftersom de utgör både arvet och en stor del av miljön.

Jag tror att de flesta av oss delar upplevelsen att som barn ha tänkt ”så ska jag aldrig göra/säga när jag blir stor” och sedan som vuxen förskräckt inse att ”jag gör/låter precis som mina föräldrar”. Med andra ord är det starka krafter vi har att göra med.

På senare år så har bilden dock ändrats något genom det område som kallas epigenetik. Där lägger man fram mycket intressanta teorier, som i alla fall delvis stöds av forskning så här långt, som säger att man med tankens kraft kan förändra sitt DNA. Det betyder att vi inte alls är slavar under våra gener som man i alla tider har trott, utan att man med viljans kraft kan förändra sina förutsättningar på en rent fysisk nivå.

Detta öppnar upp för att vi har mycket större påverkan på våra liv, vår hälsa, våra förutsättningar och våra val än vad man tidigare har utgått från, och att det egentligen bara är tankens begränsningar som bestämmer vad vi kan eller inte kan göra. Så visst kan man förklara många av sina beteenden, val och tankar med att säga att ”det har jag fått från mina föräldrar”, men samtidigt är det inte en ursäkt för att det tvunget måste vara så. Är det bra saker man har med sig så finns det all anledning att hålla fast vid dem, men upplever man att man fått med sig mindre bra kvaliteter så finns det alltså chans att ta saken i egna händer och ändra på det med tankens kraft. Det går att bryta mönster, även dem man har med sig sedan barnsben.
/C

Reply
Camilla 12 maj, 2015 - 22:34

Tack för fin text om Tillit!

Reply
Coachen 13 maj, 2015 - 08:33

Tack för tipset! 🙂
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI