Home Personlig utveckling Vems fel är det?

Vems fel är det?

by Charlotta

I vår kultur är det en självklar fråga, ”Vems fel är det?”, och då med den underförstådda betydelsen ”Vem ska vi skylla på?” eller ”Vems är ansvaret att lösa problemet?”.

I en del situationer är det inte bara en relevant fråga utan en fråga som är helt nödvändig att ställa, men i de flesta situationer så är det inte det. Istället är det en vana, ett inlärt beteendemönster och ett sätt att försäkra sig om att man själv i alla fall inte bär ansvaret för det som hänt.

Men vad gör den frågan med oss, hjälper den överhuvudtaget till att föra situationen framåt? Är det konstruktivt att lägga fokus på att ta reda på exakt hur man hamnat där man hamnat och vem som gjort vad för att man skulle komma dit?

Gagnar det någon att hitta en skyldig, att kräva att den personen tar på sig ansvaret och bär hundhuvudet? Löser det problemet?

Vad det garanterat gör är att det skapar mentala och känslomässiga avstånd, en ovilja att samarbeta, en vi och de-känsla, eller till och med en förälder-/barn-känsla. ”Jag gör rätt och du gör fel, alltså är jag bättre än du.”

Den som är oskyldig till problemen kanske då erbjuder sig att hjälpa till att reda upp situationen och klättrar därmed upp på en piedestal där personen överlägset kan se ner på den skyldige som inte visste bättre, eller inte kunde bättre.

Visst finns det situationer där den mentala retoriken kan fylla en funktion, men i de flesta fall blir det bara en övning i att lufta sitt ego. Och i slutänden har man, i bästa fall, två personer som båda känner sig olustiga.

Den ene för att den fått sig skrivet på näsan att den gjorde fel och därför, underförstått, är en sämre människa, och den andra för att samvetet hinner ikapp och den inser att agerandet var onödigt småsint och omoget.

I sämsta fall har man en person som känner sig nertryckt och en annan som känner sig stolt som en tupp över hur duktig vederbörande är som med sådan bravur kan trycka ner en annan människa. Därifrån är steget till medvetenhet och storsinthet betydligt längre.

Istället för att alltid fråga sig vems felet är kan man tillåta sig att släppa behovet av att hitta en skyldig, att acceptera att människor är olika och att misstag och olyckor händer emellanåt, även för dem som har goda intentioner.

Istället för att leta efter en syndabock så är det möjligt att hoppa över det steget och gå direkt till att lösa situationen, oavsett vem som orsakade den. Chansen är stor att effekten av det agerandet gör ett väldigt mycket mer positivt avtryck på alla inblandade.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI