Home Personlig utveckling Vi styrs alltmer av andras gillande och ogillande

Vi styrs alltmer av andras gillande och ogillande

by Charlotta

Det råder ett infekterat medieklimat i Sverige för närvarande där det gillas i ena sekunden och hatas i andra och det har gjort att det har blivit väldigt känsligt att överhuvudtaget uttrycka åsikter som på något sätt relaterar till andra människor. Det har blivit så vanligt att människor avsiktligt och fullt medvetet använder sociala medier till att trycka ner, förminska och skada andra att många har börjat förvänta sig att allt som skrivs är illa menat och avsett som kritik.

Med de ingångsvärdena är det lätt att bli missförstådd även om man har de bästa intentioner, och innan man vet hur det har gått till så har man fått ogillande eller kanske till och med hatiska kommentarer på något som var i bästa välmening. Situationen förbättras inte av att det råder diktatur inom sociala medier, någon har oftast förmågan att redigera efter eget tycke bland inlägg och kommentarer medan andra får leva med konsekvenserna.

Många verkar använda sociala medier som sin egen privata kanal för att avreagera sig och ventilera stress, missnöje och aggressioner så fort tillfälle ges, och då spelar det inte så stor roll vem som råkar befinna sig i skottlinjen, eftersom målet är att få vräka ur sig och såra för att själv kunna må lite bättre.

Med dessa förutsättningar är det en konst att kunna ha meningsfulla, konstruktiva och intressanta diskussioner utan att de urartar. Men att sluta diskutera och utbyta information och åsikter är ingen bra utveckling och därför är det viktigt att vi separerar sakliga diskussioner som grundar sig i intresse, nyfikenhet och engagemang från personangrepp och påhopp som bara har till syfte att skada och få utlopp för egen ilska, frustration och rädsla.

Lika orimligt som det är att avsiktligt uttrycka sig sårande och förminskande, lika orimligt är det att känna sig tvingad att vara tyst av rädsla för att någon ska uppfatta det man skriver som sårande eller förminskande. Det måste få finnas en värld där emellan, helt enkelt för att det är där emellan som världen finns!

/Charlotta

18 comments

Putte 9 mars, 2015 - 13:15

Bra inlägg ånyo C. Håller med fullständigt!

Reply
Coachen 9 mars, 2015 - 13:21

Tack Putte! Kul att du gillar det. 🙂
/C

Reply
Peter 9 mars, 2015 - 18:43

”Stockar och sten må bryta min ben, men ord kan aldrig skada mig”
Nog ganska säkert att uttrycket kom till långt innan Facebook.

Eller för dig som har koll. ”Man vet inte om man lever i ett land eller i ett skämt” 🙂

Märker det mer och mer att en normal diskussion i vissa forum kan spåra ur helt. Behöver inte vara just Facebook. Men det tar ju en så stor del av människors liv idag.
Finns många som, som du skriver, brinner för att vräka ur sig och sedan sitter de där och gottar sig.
En del väljer även vägen över någon annan för att de är för fega för att själv stå för det man vill ha sagt. Därefter kan de gå in med kommentarer.
Ganska nyligen i dagliga jobbet fått höra om kollega/ors i princip hink- och spadefasoner.

En gång av en vis person fått lära mig att när man är riktigt förbannad och vill be någon dra dit det är riktigt, riktigt varmt. Skriv allt du vill säga och arkivera det.
Därefter sover du på saken i minst en natt.
En, två, tre dagar senare kan du ta fram det du skrivit och se om du fortfarande tycker det är en god idé att skicka iväg.
Har själv några sådana liggande i arkivet 🙂 Ganska roligt att ta fram lite då och då, titta på, le och skaka på huvudet åt det.

En person som skulle fått ett av dem (han var faktiskt förtjänt av det) hörde efter snart 2 år av sig och lite skamset funderade över en omstart och nytt möte. Han hade gjort en läxa på hemmaplan och nu fått klartecken att göra något.
Fjäder i hatten för metoden som sådan. Han fick de facto ett mail som var en betydligt mer diplomatisk utskällning. Men inget han kunde ta illa vid sig av.

Annars skall man hålla på den gyllene regeln att beröm ges offentligt och en utskällning privat.
Men återigen som du skriver. Vissa s k människor finner en glädje i att förnedra någon som gjort något (dumt) offentligt.

Reply
Coachen 9 mars, 2015 - 19:02

Tack för att du delar med dig, Peter. Det du skriver om att skriva av sig ilskan men att inte skicka iväg det utan behålla det för sig själv, i alla fall i några dagar, är en riktigt bra metod. Överhuvudtaget att läsa igenom kommentaren och tänka en gång till, oavsett vad det handlar om, borde vara obligatoriskt i alla sociala medier, men ibland går det för fort och man skickar iväg något som man inte borde, det händer mig också ibland även om det blir mer och mer sällan.
/C

Reply
Peter 9 mars, 2015 - 21:46

Är själv ingen direkt vän av vissa sociala medier. Eller kanske bättre att säga att jag inte är vän med hur vissa människor använder dem. Medierna i sig självt har faktiskt inget med hur de används att göra.

Upplever att det finns en fruktansvärd stress när man hela tiden måste hålla sig ajour med det som händer.
Du skall gilla eller du skall gillas. Går ibland att urskilja en viss panik hos folk om ett inlägg inte gillas.
Du lever för att omgående svara på allt som hamnar i din inkorg. Annars kan ju avsändaren tro att du inte bryr dig. Varje meddelande kan vara viktigt.
Och en hel del orsaker till. Bland annat all skit som ganska anonymt kan skrivas.
Inte bara den som sitter med allt verkar stressad. Jag själv kan bli ganska, både nervös och irriterad.

En gång i världen innan Facebook dök upp på allvar var jag själv en del av det hela. ”Spray” – så jag kan förstå att det blir som ett gift. Klarade mig dock från att fastna allt för mycket 🙂

Reply
Camilla 10 mars, 2015 - 19:20

Hej igen! Brottas med en svår sak o har gjort länge. Har vuxit ur mitt jobb känns det som, det är en alldeles f liten värld. Gick en utbildn men kände kanske hela tiden att det inte var riktigt rätt..sen har det varit så svårt att bryta. Och framförallt att tro att det går..det är som att jag fortf är arg på mig själv för att jag gick utbildn..och att jag hade kunnat utveckla mina kompetenser om jag bara…osv…detta är så dåligt f självkänslan…och det är som om jag sitter fast. Lyckas bara nästan med mina projekt..är min känsla. Att aldrig riktigt ha fått pröva mina vingar. Var en väldigt otrygg o vilsen ung människa o jag förstår det, men jag får ångest av att tänka på var jag kunde varit, att jag slösar bort min tid, allt jag missar….ja usch, lite som en förbannelse…Hälsn Camilla

Reply
Coachen 10 mars, 2015 - 20:22

Hej Camilla, välkommen tillbaks!
Det är en obehaglig känsla att sitta fast någonstans där man inte vill vara och uppleva att man inte har något val, men de goda nyheterna är att man nästan alltid har ett val. Det kanske inte går att ändra på situationen omgående, men du kan börja ta steg för en långsiktig förändring, och bara vetskapen om att man är på väg någon annanstans kan göra underverk för självkänslan och humöret.

På det du skriver låter det som om du känner att utbildningen var bortkastad, men jag menar att utbildning aldrig är bortkastad. Alla form av utbildning och kunskap gör att man växer och utvecklas som människa och det är alltid något positivt. Även om du inte kommer att använda utbildningen på det mest självklara sättet så kommer du säkert att kunna ha nytta av kunskaperna och den du lärt dig som människa genom att tillägna dig de kunskaperna och senare också praktisera dem.

Har du funderat på att gå en annan utbildning så att du kan jobba med det du egentligen vill jobba med? Många utbildningar finns som distansutbildningar på deltid, om inte just drömutbildningen är möjlig längre så kanske du kan hitta något annat som verkar intressant och som gör att du kan komma vidare från där du är nu.

Försök att se förändringen i flera steg, det är sällan man kommer från misär till lycka i ett steg, det viktiga är att varje litet steg leder i rätt riktning för då när man målet så småningom, hur små stegen än är.
/C

Reply
Camilla 11 mars, 2015 - 20:20

Tack. Jag tänker att det är en inställningsfråga. Vet lite om vad jag skulle vilja göra. Tänker att det skulle kanske vara en idé att liksom pröva inställningen att jag är det, alltså ändra lite på min självbild, fokusera på andra energier. Se på mig själv på ett annat sätt. Bejaka det jag vill vara! Hälsn Camilla

Reply
Coachen 11 mars, 2015 - 22:10

Tack för att du delar Camilla, det låter som om du redan vet hur du ska gå vidare.
/C

Reply
Camilla 28 mars, 2015 - 09:10

Hej! Har fastnat lite igen….läste ngnstans att om man ältar (vilket jag fortf gör litegrann) gamla händelser o beslut, så kan det ha att göra m att det egentligen är ngnting annat (kanske i nuet) som man inte vill kännas vid..vet du ngt om det..? Hälsn Camilla

Reply
Coachen 28 mars, 2015 - 10:08

Hej Camilla!
Så kan det mycket väl vara. Generellt kan man säga att det finns två anledningar till att något upptar dina tankar, det ena är att detta något är något som du uppskattar och som gör dig lycklig och det andra är att det är något som skaver, som känns fel och som gör dig bekymrad och olycklig. Man kan se det här som ett själens signalsystem, om det känns som i det först fallet så är det ett tecken på att du är på rätt väg och att allt är bra så det är bara att fortsätta på samma sätt. Om det däremot känns som i andra fallet så är det ett tecken på att där är något i ditt liv som inte är bra för dig, inte gynnar dig och som skulle kunna vara bättre och då gäller det att börja nysta i vad det egentligen är som är problemet.

Ditt ältande är ett typiskt exempel på något som skaver, och som du skriver så kan det vara ett tecken på att det finns kopplingar till de händelserna på andra håll i ditt liv, antingen i nutid eller i dåtid. Det kan vara att du kanske på något plan är medveten om att det finns något mer du har att lära ur det som hänt för att kunna gå vidare på ett bättre sätt, något mer du behöver släppa eller förlåta dig själv för.

Fråga dig själv vad det handlar om och lyssna inåt så kommer svaret att komma till dig. När det känns rätt så är det rätt.
/C

Reply
Camilla 28 mars, 2015 - 10:56

Tack..känner så tydligt att jag är på fel plats. Ska försöka ta mig vidare, är nog rädd att inte lyckas, har just nu så lätt att se begränsningar. Är stressad över andras framgångar. tänker också att det inte bara är illa. Finns bra saker också. Framförallt tror jag att det är rädslan att inte ta mig ur (framförallt) min arbetssituation som skrämmer mig. O så blir det att jag ältar mina val.. Jag känner att jag har ngt att ge, men inte där jag är nu. Hm….svårt…o jobbigt o inte konstruktivt…

Reply
Coachen 28 mars, 2015 - 11:31

Då ska jag försöka vända på steken åt dig. Tänk på signalsystemet igen, det du upplever nu är att din själ talar om för dig att du inte ska stanna på den plats du är utan att det finns en plats som är bättre för dig, så din själ manar på dig att söka dig vidare. I första läget kanske det handlar om att bara vänja dig vid tanken på att du faktiskt ska vidare och att bli inspirerad av andra som redan har tagit några steg i den riktningen, nästa steg kanske är att undersöka vilka möjligheter som finns för din förändring, och därefter kanske det är dags att börja ta små, små steg i rätt riktning innan du en vacker dag slår näven i bordet och säger att ”Nähä, nu räcker det med det här, nu gör jag slag i saken.” Det är inte meningen att allt ska hända över en natt, det är bara meningen att du ska hålla dig i själslig rörelse framåt, i den riktning som leder till ett bättre läge.

Allt det som gör att du nu känner dig frustrerad, irriterad, missmodig och kanske till och med avundsjuk på andra är samma funktion som får dig att vilja förändras och växa och utvecklas. Hade du inte upplevt de känslorna så hade du stannat där du är för all framtid. Så var tacksam för känslorna som väcker obehag för de får dig att fortsätta söka vidare mot den plats dit det är meningen att du ska komma, den plats där allt känns bra. Signalsystemet finns där för att hjälpa dig och ett sätt att göra det är att få dig att känna obehag så länge du inte är på rätt ställe. 🙂
/C

Reply
Camilla 28 mars, 2015 - 11:47

Tack, tack, tack….du ger hopp…en sista grej bara. Jag behöver försonas med mig själv…allt har ju inte varit fel..även om det idag känns lite så, vill kunna vila i att det ändå har varit min väg, och att jag har användning (det känns viktigt) av den. Och att det fanns (tyvärr) skäl som gjorde att jag gjorde de val jag gjorde, men att vägen finns fortfarande..

Coachen 28 mars, 2015 - 12:03

Du skriver egentligen själv alla svar du behöver. Hade du inte gjort de val du gjort så hade du inte varit den du är idag, inte haft den kunskap du har, inte gjort de erfarenheter du gjort, lärt känna de personer du lärt känna osv. Det finns inga beslut som är fel för alla beslut leder dig vidare, ibland kanske man tar en omväg, men i slutänden så kommer man alltid dit man ska, för det ser signalsystemet till. Du är precis där du ska vara och med den kunskap och de erfarenheter du ska ha. Även om du inte ser det helt klart nu så kommer det en dag, ganska snart skulle jag tro, när du kan se bakåt och notera den röda tråden längs din livsväg och se alldeles tydligt varför du behövde gå just den vägen. Du behöver inte oroa dig, för du är där du ska vara och du är på rätt väg.
/C

Camilla 28 mars, 2015 - 13:46

Tack.

Reply
Camilla 28 mars, 2015 - 13:46

Du har hjälpt mig mycket.

Reply
Coachen 28 mars, 2015 - 14:06

Väl bekomme! Det är roligt att kunna vara till hjälp. 🙂
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI