Home Personlig utveckling Vilken GPS följer du?

Vilken GPS följer du?

by Charlotta

Om du plötsligt och oväntat ställs inför ett svårt beslut, hur gör du då för att gå vidare? Vilka styrsystem använder du för att ta reda på vad du ska göra och vilket beslut du ska fatta?

Ett styrsystem som många förlitar sig på är rädslor. Man känner efter var rädslorna finns i förhållande till det aktuella frågan och sedan fattar man det beslut som innebär störst chans att kunna undvika det man är rädd för.

Ett annat vanligt styrsystem är lidande, antingen att man vill undvika det som är jobbigt även om det kan leda till bra saker, eller att man gjort lidande till en livsstil och inte tillåter sig att välja sådant som har potential att göra en lycklig.

Det är också vanligt att låta sig styras av inbillade behov, man tror sig vara beroende av vissa saker att ha tillgång till dem eller att de ska fungera på ett visst sätt, för att det är så man är van vid att det är. Tron att det är ett reellt behov och inte bara vanans makt gör att man inte kan se att det finns andra alternativ.

Slutligen kan man också låta omgivningen och deras åsikter styra, istället för att bilda sig en egen uppfattning så förlitar man sig på att någon annan vet bättre, eller att någon annan ska ta ansvaret, och fatta beslutet.

Alla de här metoderna för att hantera svåra eller oväntade situationer och fatta beslut är metoder som man använder sig av innan man har bestämt sig för att lyssna till sin intuition, för den dag man börjar följa sin intuition och fatta beslut utifrån den så öppnar sig en helt ny värld.

Följer man sin intuition så bara vet man vad som är rätt ”på riktigt”, vilket beslut som överensstämmer med den egna livsvägen och som håller på både kort och lång sikt. Intuitionen är den enda GPS som du kan lita på i alla lägen, den baserar inte sina vägval på förenklingar eller suboptimering utan på det som verkligen är bäst för dig, och alla inblandade, både just nu och för framtiden.

Det fina är att alla människor är utrustade med en egen GPS, frågan är bara om du har slagit på din än och börjat använda den?

/Charlotta

17 comments

E 16 april, 2016 - 11:09

Hej Charlotta! Du skriver alltid tankeväckande inlägg som ger god vägledning. Om jag känner mig nedstämd kan jag alltid gå in här och läsa för att få inspiration och för att känna mig lite gladare. Jag har några saker jag funderar på.
En del människor väljer att leva ensamma och vill inte leva med någon. Men de som vill leva med någon och som tror att de ska kunna träffa rätt person att leva med, hur vanligt är det att de ändå blir ensamma? Om individen har en stark tro på att saker kommer ordna upp sig förr eller senare, stämmer det oftast? Jag har några vänner som alltid har varit ensamma som knappt haft en relation och för mig är det så långt från min värld. Jag upplever att jag trivs bäst i sällskap med någon. Jag har inte svårt för att vara själv, men mår bättre när jag kan samtala och vara med en annan människa. Jag är en social varelse helt enkelt. Jag har nyligen separerat, det är 5 månader sedan nu. Jag har fortfarande svårt för att tycka att situationen känns okej. Jag vill gärna att livet ska ordna upp sig fort. Jag har tankar om att jag vill träffa någon ny, även om jag vet att det är för tidigt. Men jag är så rädd för att jag inte ska få uppleva kärlek igen, tänk om det inte blir mer nu? Vad gör man då! Jag försöker att tänka positivt, tänka att jag ska klara det här och att allt kommer ordna sig, men tänk om det inte gör det? Jag säger till mig själv att jag ska fixa det här, men kan också samtidigt säga till andra tänk om jag inte träffar någon..Jag vet att du skrivit om attraktionslagen och att du tror på att den fungerar. Jag undrar lite hur man går tillväga för att få den att ge effekt och att upptäcka att den ger effekt? Det är kanske svåra frågor att svara på men jag funderar om du kan ha svaren. Kram till dig och tack för att du fortsätter skriva tänkvärda saker.

Reply
Charlotta 16 april, 2016 - 12:21

Hej E! Välkommen hit och tack för berömmet. Jag vet faktiskt inte hur vanligt det är att man inte träffa rätt person. Ska man gå efter hur många singlar det finns och hur vanliga skilsmässorna är så misstänker jag att det är väldigt vanligt. För många är ensamheten det värsta tänkbara och något som måste undvikas med alla medel, även om det innebär att kompromissa bort sig själv för att få vara i en relation. Hur lätt eller svårt det är att träffa någon beror på hur höga krav du har och hur mycket du är beredd att förändra för att få vara i en relation. För dem som ensamheten är mest plågsam går det ofta snabbt att träffa någon ny eftersom de är villiga att göra omfattande kompromisser för att få vara i en relation.

Tron på att det kommer att ordna upp sig gör att livet blir mer behagligt men jag tror inte att det ändrar på utgången. För att faktiskt påvkera utgången behöver man ta hjälp av attraktionslagen, livet ger oss inte det vi vill ha utan ger oss mer av det vi redan sänder ut. Det går alltså inte att önska in saker i sitt liv utan man måste först hitta känslan man söker och börja leva i den innan det man vill ha kan komma in i ens liv. Om du vill ha kärlek i ditt liv så måste du alltså först uppleva att du redan har kärlek i ditt liv för att kunna dra till dig mer kärlek. Det är därför bristtänk är din största fiende, så länge du fokuserar på att du ahr brist på något så fortsätter livet att spegla din brist och ge dig mer av den. Lev istället i det överflöd du har i ditt liv så speglar livet det istället och ger dig mer överflöd.

Tack för att du läser!
/C

Reply
E 16 april, 2016 - 13:35

Ok,men jag har massa kärlek i mitt liv, jag har vänner, familj och andra i min omgivning som jag känner kärlek till eller för. Men hur menar du när du skriver att jag måste hitta känslan av kärlek? Ska jag gå runt och låtsas att jag har fjärilar i magen ;-). Jag förstår att en person som inte känner sig lycklig speglar det på sin omgivning, det är jag medveten om. Men jag tror att man också måste få känna känslor av ensamhet och sorg för att lättare kunna vara tacksam i livet när det väl vänder. Kanske är det så att jag måste få vara i känslan av ensamhet ett tag och sörja relationen jag haft och som inte lyckades innan jag kan förmedla andra känslor till omgivningen. Hur ser du själv på att leva ensam?, jag har läst att du lever med din hund. Saknar du inte någon att dela livet med? Jag önskar dig lycka i livet och tackar igen för att du tar dig tid att besvara frågor och för att du fortsätter att skriva på den här bloggen. Jag hoppas att du förstår att det du skriver faktiskt väcker tankar hos människor och att du också har en förmåga att ge människor verktyg för att faktiskt ta ett steg mot att kunna förändra sina liv. Ha en fin helg! Kram E

Reply
Charlotta 16 april, 2016 - 13:51

Självklart ska du sörja din tidigare relation så länge du behöver, växa ur de erfarenheterna och upptäcka vem du är nu. Jag rekommenderar aldrig att man ska skynda sig in i nästa relation, tvärtom. Vad jag menar är att om du känner att brist på kärlek, om du upplever att du saknar något, så kan det lägga hinder i vägen för att träffa någon när du är redo för att göra det.

Nej, jag saknar inte någon att dela livet med, däremot saknar jag rätt man att dela livet med. Men så länge han inte dyker upp så föredrar jag att leva ensam, att leva med någon som bara delvis är rätt för mig är inte ett alternativ. För mig är ensamheten inte på långa vägar så plågsam som det skulle vara att vara tillsammans med fel man. Jag vet vad jag behöver och det är inget jag kan göra avkall på.

Tack, vad roligt! Det är min förhoppning att bloggen ska göra skillnad, så det gör mig glad att höra att den gör det för dig. Kram!
/C

Reply
Hanna 16 april, 2016 - 13:37

Tack för intressant inlägg. Har nu, äntligen, förstått och låter inte rädslor styra, men det har tagit sina år..

Reply
Charlotta 16 april, 2016 - 13:53

Ja, ibland kan det ta lite tid att komma till insikt. 😉 Men det viktiga är inte när det händer utan hur man drar nytta av det när man väl är där.
/C

Reply
Elsa 16 april, 2016 - 18:53

Kom på en till fundering angående det här inlägget. När du skriver att du inte saknar någon att dela livet med men däremot rätt man att dela livet med, blir det då inte lätt att det ändå blir fokus på att du ska ”leta” efter rätt man, och att tankar som idag eller i morgon kanske jag träffar honom osv när man sedan inte gör det så kommer tankar och känslor av missnöje med singellivet? Personer däremot som säger att de är nöjda som singlar och inte vill ha någon relation om de inte möter en fantastisk person som de faller pladask för, har kanske då fokus på sitt liv och är nöjda med det och letar inte eller längtar så mycket efter en partner utan det krävs något väldigt speciellt om de ska vara beredd att anstränga sig, kompromissa och gå in i en relation. Jag tänker att det blir lite olika perspektiv på hur viktigt det är med en partner eller inte, men det kanske är mera som det sistnämnda som är din syn på en ev partner? Vet inte om jag förklarar mig på ett bra sätt blev kanske lite rörigt.
Ha det bra!
Elsa

Reply
Charlotta 16 april, 2016 - 19:53

Man kan sakna utan låta det bli en prioritet i livet. Som jag ser det är det bara olika sätt att beskriva samma sak, jag letar inte efter en man men kommer han så är han välkommen. Men det krävs att det är någon jag, som du skriver, ”faller pladask för”. Tills det händer, om det händer, så ligger mitt fokus på andra saker och jag funderar inte så mycket på det faktum att jag är singel överhuduvdtaget. Jag funderar mer på att jag har möjlighet att göra som jag vill och välja det liv jag vill utan att begränsas av någon annan. Min energi lägger jag på att bygga upp det bästa tänkbara liv för mig själv, med bästa möjliga förutsättningar utifrån vad jag vill, behöver och har förmåga till. I det livet finns en öppning för om rätt man skulle dyka upp, men den möjligheten är inte något jag bygger mitt liv kring, utan kommer han så får han vara beredd på att själv ta det utrymme han vill ha och behöver.
/C

Reply
M 16 april, 2016 - 19:00

Hej Charlotta, ett intressant ämne du tar upp. Men jag funderar en sak? När jag t.ex ska göra nya saker som känns främmande vill jag inte det. Det är som min inutition säger nej direkt! Eller är det rädslan? Kan vara svårt att veta vad som är inutition och inte?

Reply
Charlotta 16 april, 2016 - 19:55

Det låter definitivt som rädsla M. Innan man har riktigt lärt sig att känna igen inuitionens röst kan det vara lätt att blanda ihop den både med rädsla och med egot, men med tiden lär man sig att hålla isär dem. Bara det faktum att du frågar dig själv om det kan vara rädsla är ett säkert tecken på att det med stor sannolikhet ÄR rädslan som talar.
/C

Reply
Elsa 16 april, 2016 - 20:09

Du beskriver det på ett bra sätt, tycker din inställning låter sund och det är också så jag försöker leva mitt liv.
/Elsa

Reply
Charlotta 16 april, 2016 - 20:15

Det handlar egentligen bara om att jag väljer att fokusera på det jag har istället för att fokusera på det jag saknar. Livet blir så mycket trevligare och mer tillfredsställande på det viset. 🙂
/C

Reply
Elsa 16 april, 2016 - 20:25

Absolut, håller med:-).
/E

Reply
M 16 april, 2016 - 22:22

Okej,inutition är något som man absolut inte har någon tvekan om. Kanske typ en känsla som bara känns helt rätt 🙂

Reply
Charlotta 16 april, 2016 - 22:37

När du väl lärt dig lyssna till intuitionen så är det inget du behöver tveka om, men i början kan det vara svårt att veta vad som är vad. De flesta människor är mer vana vid att lyssna till andra styrsystem så ofta är de mer ”högljudda”. Ett bra knep för att hitta rätt är att ställa frågor till dig själv. Fattar jag detta beslutet baserat på rädsla? Fattar jag detta beslutet av självömkan? För att jag tror att jag måste? För att andra förväntar sig det? Är detta min intuition? Ofta känner man när man träffar rätt.
/C

Reply
Linn 17 april, 2016 - 22:57

Hej Charlotta! Tack för alla dina inlägg som gör att jag börjat reflektera kring livet. Det är så mycket jag plötsligt har blivit medveten om och nu vill lära mig mer om, mycket tack vare din sida.

Min fråga till dig är, hur skulle du råda mig för att börja kunna följa min intuition? Finns det ”steg 1”, ex skapa självinsikt ?

Kram!

Reply
Charlotta 18 april, 2016 - 10:03

Hej Linn, vad roligt att höra att bloggen bidrar till din personliga utveckling. Tack för att du berättar! Desto mer du lyssnar till och vågar lita på din intuition, desto starkare kommer det att bli. Här är mågra inlägg som kan hjälpa dig att hitta din intuition/inre röst/själsröst.
Här finns svaren på dina frågor
Egot är en opålitlig härskare
Vem är du?
/C

Reply

Lämna ett svar till E Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI