Home Relationer/Kommunikation Äkta kärlek – eller något annat

Äkta kärlek – eller något annat

by Charlotta

Ur Arkivet:

Väldigt mycket av den input vi får från vänner, familj, media och samhället i stort handlar om att man ska vara två. En kärleksrelation är liksom grunden för allt det andra och inte minst ett mått på det egna värdet som människa.

Lever du ensam, gör dina matinköp för en och kommer ensam på festen så är du en ganska sorglig figur, medan om du har någon att hålla i handen och laga mat till så är det inte bara en trygghet och ett bevis på din attraktionskraft utan också en personlig framgång. Med den måttstocken, att relationen i sig är viktigare än vem du är i relationen med, är det inte så svårt att förstå varför det finns så många olyckliga relationer och varför ungefär hälften av alla äktenskap och samboförhållanden slutar med separation.

Om du väljer att leva i en relation eller ensam är egentligen oviktigt, vad som är viktigt är att det är ditt eget val och inte något som du känner att du måste eller som förväntas av dig. Du måste aldrig ha en relation för att få ett värde som person, du har alltid ett värde i dig själv, oavsett om du är tillsammans med någon och vem du i så fall är tillsammans med. Ditt värde som människa blir inte större eller mindre beroende på vem du umgås med, du är alltid lika värdefull.

Väljer du en relation så kommer du att bli tvungen att kompromissa, hur mycket du än älskar din partner så kommer ni inte att tycka lika i allt och ibland måste någon av er ge efter. Det är inte en svaghet att ibland vara den som ger efter och inte heller att ibland vara den som står på sig och får sin vilja fram. Däremot så är det en dumhet att alltid vara den som viker sig eller att alltid vara den som ska ha sin vilja fram. Ingen har rätt alltid lika lite som att någon skulle ha fel alltid.

Är du verkligen kär så är kompromissandet inte ett problem, inte heller att visa omtanke om den andra personen eller att visa din uppskattning. Detta är också bra ledtrådar för att ta reda på hur din partner känner för dig, om det alltid är du som kommer ihåg saker och gör det där lilla extra men aldrig får den typen av uppmärksamhet tillbaks, eller om det alltid är din partner som anstränger sig mer, så kanske du ska fundera över vad relationen egentligen betyder för dig och vad den betyder för din partner.

Ofta känner du i ett tidigt skede att allt inte är riktigt som det ska vara men du kanske föredrar att hitta på ursäkter istället för att se sanningen, att även om en av er är handlöst förälskad så är inte den andre det. Om det rör sig om en långvarig relation som har varit bra tidigare men som nu har en svacka så är det hög tid att ge relationen och varandra extra omsorg och uppmärksamhet så ni inte förlorar något som ni egentligen värderar högt, medan om det rör sig om en ganska ny bekantskap så är det kanske bättre att dra sig ur innan det blir för komplicerat och betydligt svårare att avsluta.

Att stanna kvar i en dålig relation bara för att ”ha någon” eller för att det är läskigt att vara själv är aldrig en bra idé. Samtidigt är det självklart att även en bra relation kräver arbete för att hålla och kan ha sämre perioder som kräver extra mycket arbete.

Det som egentligen skiljer äkta kärlek från allt det andra är att äkta kärlek i längden ger mer än den tar och aldrig kräver att du måste ändra på vem du är innerst inne. Upplever du att du inte duger i relationen eller att du ger allt du har och aldrig får något tillbaka så är risken stor att det inte är kärlek utan något annat. Några förslag på vad?

/Charlotta

20 comments

Susanne 27 december, 2014 - 17:10

Hej. Bara råkade halka in här. .när jag sökte på internet. …en fantastisk sida. .blev helt tagen. .ord att läsa som om det va mina egna tankar. ..just detta inlägg fick mig att stanna upp…jag känner igen mig. ….beroende och rädslan att bli ensam är svaret……tack…..

Reply
Coachen 27 december, 2014 - 23:27

Hej Susanne!

Tack för din kommentar, det värmer att få veta att mina ord och tankar hittar hem hos dig och kanske kan hjälpa till att öppna upp för nya egna tankar som leder framåt.

/Coachen

Reply
elinor 2 januari, 2015 - 17:13

Hej
Jag har haft en relation som slutade mindre ´bra och har nu börjat att älta, det är så svårt att ta sig ur ångesten och tankarna på allt som gick fel, allt jag gjorde fel.
Problemet är att när jag va mitt i det kände jag att jag inte kunde göra något anorlunda.
Vi har alltid tyckt väldigt olika mitt ex och jag. Han vill ha separat ekonomi,jag gemensam =bråk
Jag ville väldigt gärna gifta mig, han ser inte poängen = bråk och denna gången tog det slut. Men efter fyra dagar skickade han ett sms där han sa att han inte kunde leva utan mig och att han skulle gifta sig med mig i morgon om det så krävdes bara han fick vara med mig.
Vi började om på nytt och veckorna gick till månader, då frågade jag honom ang förlovning och han svara att ja visst om ett par år kanske för vi är ju inget whit trash förhållande. Hela min värld rasade vilket ledde till bråk.
Sedan pratade vi barn och kom fram till att vi kör igång, efter tre månaders försök frågade jag honom varför han inte va mer engagerad i det hela, han fatta inte va jag mena, han satte ju på mig, räkte inte det. jag förklarade att det sårar mig när jag känner mig ensam varje gång det blir ett nej på stickan och han bara tittar vidare på tv. då visade det sig att han ville inte ha barn, det har han inte velat på flera veckor. jag blev helt paff och föll igråt då skrek han på mig, va fan är du ledsen för nu då?
Jag tog en lång funderare och kom fram till att det va ändå han jag ville ha och sa att okej skit i giftemål skit i unge för utan dig så är det ju inget värt.
när jag trodde allt va bra kommer han hem och säger att han vill fira nyårsafton någon annanstans och inte med mig och mina barn.
jag förklarade att det är en väldigt speciell dag för mig och jag vill väldigt gärna kyssa honom kl tolv. det sluta med att han sa, ja jag får väl stanna hemma då så att jag inte får skit för detta oxå.
jag bara grät och grät och grät.
dagen efter försökte han va gullig, omtänksam mot mig, sa fina saker etc men jag kunde bara inte släppa det, jag fortsatte att vara ledsen sa att han kunde dra dit då om det va så viktigt.
på kvällen grät jag ännu mer och han frågade om jag behövde en kram, svarade att jag inte orkade mer av detta och att jag inte tror att han älskade mig.
det slutade med att han dumpade mig för min skull, han grät och sa att han trodde detta blev bäst i längden och att han inte klarade av att leva med sig själv om han sårade mig igen, packade alla sina saker och lämnade mig på söndagen 28/12, det sista han sa va Jag älskar dig.
jag grät floder bönade att han skulle stanna, han svarade jag vill men kan inte, jag bara kan inte.
Vi hördes inte alls tills jag bröt ihop på nyårsaftons morgon och skickade ett långt meddelande till honom där jag frågade om han va riktigt säker på det här för mitt hjärta höll på att slitas itu, han läste det inte ens och sket i att svara, jag kollade med jämna mellanrum tills kl va 18på kvällen, då bestämde jag mig för att ta bort honom.
Nu kommer ångesten krypandes och alla frågor, varför svarade han inte, va jag så lätt att glömma, älskade han inte mig.
asså det äter upp mig innifrån och jag vet inte hur jag ska gå vidare????
Snälla hjälp mig det gör så ont.

Reply
Coachen 3 januari, 2015 - 10:59

Hej Elinor, tack för ditt meddelande.

Först av allt skulle jag vilja be dig att läsa igenom din egen text och tänka dig att det är din bästa vän som skrivit det och som ber dig om råd. Vad skulle du säga då?

När jag läser vad du skriver så ser jag en relation med två människor som vill helt olika saker och, som för mig, även verkar vara helt olika typer av personer, där du är den som vill ha ut så mycket mer av din relation och ditt ex verkar vara i relationen mer av vana och bekvämlighet. Detta får mig att undra varför du är beredd att nöja dig med ett förhållande som inte ger dig vad du vill ha och som därför i längden inte är bra för dig? Vad har hänt tidigare i ditt liv som lärt dig att du inte är värd det bästa, att du inte är värd att älskas och att få det du behöver och vill ha? Är det någon som har sagt till dig att du inte är värd bättre eller är det någon som har visat det genom handling? Oavsett vilket så hade den personen väldigt fel! Du är värd att älskas precis hur mycket som helst och du ska inte nöja dig med att leva med någon som inte har samma mål med förhållandet som du har eller som inte älskar dig lika mycket tillbaks. Att säga att man älskar någon har väldigt lite betydelse, om man verkligen älskar någon så visar man det i sitt förhållningssätt och i handling.

Den här mannen hade en uppgift i ditt liv, och jag tror att det var att visa dig klart och tydligt vad du vill ha och behöver i ett förhållande och att det är betydligt mer än vad han kunde erbjuda. Kanske har det varit ett mönster i ditt liv att välja män som inte älskar dig lika mycket som du älskar dem eller som inte vill samma saker som du själv vill? Se honom som en del av din livsutbildning och var tacksam för att han var så tydlig i sitt budskap att du nu vet vad du INTE vill ha, men också för att han var stark nog att avsluta ett förhållande som bara skulle gjort er båda olyckliga om det hade fortsatt. Jag vet att det kommer att göra ont och kännas svårt under en tid men det blir snart bättre och om du öppnar ditt hjärta för nya människor istället för att se bakåt så kommer du att upptäcka att det finns någon annan som är mycket mer rätt för dig och som du kommer att bli mycket lyckligare tillsammans med.

Tänk inte bakåt och fundera inte på alla ”om” och ”kanske” utan dra lärdom av dina erfarenheter men se bara framåt och fokusera på vilken typ av man du verkligen vill ha så ska du se att han dyker upp när du väl är redo för honom.

/Coachen

Reply
Elinor 13 januari, 2015 - 00:59

Hej, elinor här.
Tack för att du svarade.
Jag grät som ett barn när jag läste det du skrev.
Jag va ju stark i augusti, då släppte jag taget och kände att jag visst va värd allt jag önskade mig.
Men så kom han tillbaka och bedyrade ju att han inte kunde leva utan mig och jag trodde på honom. Sedan tog han tillbaka allt han sagt och jag kände mig så lurad å sårad.
Jag är arg på mig själv för att jag lät mig bli svag, så svag att jag verkligen trodde att han älskade mig.
Vi pratade i telefon efter nyår och han sa att hans hjärta inte bestämde längre utan hans hjärna gjorde det nu och att han mkt väl kunde tänka sig att va ledsen i tre månader men att det sedan skulle bli bättre.
Han sa att han kämpat som satan, medan jag inte tyckte vi kämpat alls, vi han ju knappt börja.
Han började höra av sig, pratade med mig om allt möjligt, sa att han tänkte på mig varje dag och att han saknade mig och att han älskade mig.
Men så i söndags 11/1 ringde jag honom. Frågade för sista gången om han va riktigt säker och det va han.
Då sa jag som jag kände, att vi inte kunde hålla kontakten längre för det åt upp mig innifrån. Då grät han och ville inte lägga på. Sa att han älskade mig.
Men jag va stark, sa att det va lättare att veta att det aldrig kommer att komma ett sms eller ett samtal.
Att jag skulle gå vidare nu och att jag hoppades att han va nöjd med sitt beslut. Han svarade att det återstår ju att se.
Sedan sa jag hej då.
Har alltid vetat att jag är värd att älskas.
Och jag frågade honom upprepade ggr om han ville samma som jag just för att INTE tro saker, han sa ja men menade uppenbarligen nej.
Så hur ska jag kunna hitta rätt?
Jag la ner 10år i en relation där jag inte älskade min sambo och efter det så har jag väl panik. Och va så lycklig när jag träffade denna killen. Är ändå 39 år Tänk om det inte finns någon som vill ha mig? Tänk om jag får va ensam i resten av mitt liv? Tänk om detta va det bästa jag kunde få, för om han älskade mig så mkt som han sa, alltså mer än livet själv. Då blir det ju inte bättre än det.
Svårt att inte lägga det på mig själv, att jag är för krävande att jag vill för mkt.
Vet inte om jag låter krånglig men det går inte en dag utan att jag tänker på alla fel jag gjort, om jag inte gjort detta, om jag inte sagt detta osv.
Vet inte hur man slutar. 🙁

Reply
Coachen 14 januari, 2015 - 11:07

Hej igen Elinor!

Vad jag glad jag blir att du hör av dig med en uppdatering och lika glad blir jag för att det går framåt för dig, för jo det gör det verkligen även om du kanske inte upplever det just nu. Du har all anledning att vara stolt över dig själv som ringde samtalet till dit ex och gjorde klart för honom vad som gällde. Det var väldigt starkt gjort av dig, speciellt när det samtidigt skrämmer dig så att lämna honom bakom dig för gott. Jag tror att det någonstans inom dig finns en röst som säger att det inte fungerade längre, att den relationen inte var bra för dig, och som hoppar jämfota av glädje nu att du äntligen börjar kunna lyssna till den rösten. Det var den rösten i ditt inre som fick dig att ringa och säga till honom att sluta höra av sig och det är den rösten som du ska fortsätta att lyssna på, för det är den rösten som verkligen är du.

När man under lång tid har gjort sitt bästa för att vara uppmärksam mot andra och tillfredsställa andras behov så är det lätt att glömma bort hur man gör när man lyssnar till sig själv. Istället börjar man följa yttre impulser som hela tiden säger olika saker och som gör en mer och mer förvirrad och också gör att man mer och mer tvivlar på sig själv och till slut kanske slutar att lyssna helt till den egna inre rösten. Jag tror att det kan vara där du är nu och att det är därför du känner dig som ett rö för vinden och så sårbar och utsatt.

Så jag skulle vilja föreslå en hemläxa för de närmsta månaderna, och det är att ta hand om dig själv med samma omtanke och hängivenhet som du tidigare har tagit hand om din sambo och andra människor. Ansträng dig för att ta reda på precis hur du mår, hur det känns, vad det är som bekymrar dig och vad det är som inte känns bra. Fråga dig själv vad du kan göra för att ändra på det, vad du kan göra för att det ska kännas bättre, var riktigt snäll och omtänksam mot dig själv och lyssna, lyssna, lyssna, till din egen inre röst. Vad tycker DU om? Vad vill DU göra? Hur vill DU leva? Vad gör dig glad och vad gör dig ledsen och vad vill du ha ut av en relation. Lär dig trivas i och njuta av ditt eget sällskap och upptäcka vilken fantastisk person du är och hur mycket du har att ge till rätt man.

Ge dig själv en rejäl paus i livet där du bara fokuserar på att lära känna dig själv igen och sedan framåt vårkanten eller sommaren så kommer du förmodligen att ha hittat fram till ett helt annat lugn och tillförsikt där du kanske till och med kan se tillbaks med tacksamhet på den här perioden, för att den förde dig ett stort steg framåt i din personliga utveckling.

Jag tvivlar inte alls på att du kommer att träffa någon som är rätt för dig, men även om du inte skulle göra det så är det så oändligt mycket bättre att leva ensam än att leva med fel man. Och angående att älska någon mer än livet, gör man det så agerar man helt annorlunda än vad ditt ex har gjort. Det är väldigt lätt att säga en massa vackra ord men en helt annat att visa det i handling. Kanske visste han att det gick att styra dig genom att säga vackra ord om kärlek och helt enkelt utnyttjade det till sin fördel?

Det är svårt att sluta grubbla över vad som kunde varit men gör ditt bästa för att låta bli. Om du känner att du måste så avsätt tio minuter per dag till de tankarna och låt resten av dagen vara din egen. Nu har du fattat beslutet att lämna honom bakom dig, fortsätt då inte att ge honom energi genom att ständigt ha honom i dina tankar. Placera dig själv i hans ställe i dina tankar och fundera på allt trevligt som du ska göra bara för din egen skull och för att du mår bra av det. 🙂

Kram på dig!
/Coachen

Reply
Elinor 15 januari, 2015 - 00:07

Hej
Ja jag har en inre röst och jag vet vad jag vill få ut utav ett förhållande. Bara att jag kompromissade bort det.
Har funderar mkt på varför detta har tagit så oerhört hårt på mig, gråter ju varje dag.
Tror att min självkänsla har fått sig en rejäl törn.
Är arg på mig själv för att jag antingen älskade honom så mkt att jag kunde tänka mig att offra det jag önskade för att få vara med honom, eller för att jag va för rädd för att förlora honom för att jag inte klarar av ovissheten.
För att för mig är kärleken det jag strävar efter, för mig betyder materiella saker ingenting. Utan familj, vänner och kärlek är det största av allt och jag törstar så oerhört mkt efter det.
Och jag är bitter för att när jag sa att han fick det han ville,så dumpa han mig.
Och jag känner mig förvirrad, hur kan man göra så mot någon annan människa?
Hur ska man någonsin kunna gardera sig mot det i framtiden?
Och din läxa som jag fick gjorde mig paff.
För vad får mig att må bra? Jag vet faktiskt inte längre.
Har tappat bort mig själv och jag är så arg på mig för det.
Men! Jag låter mig få denna veckan till att vältra mig i självömkan.
För det jag vill är inte kanske det som är bra för mig, för nu vill jag verkligen åka hem efter jobbet, krypa ihop i soffan, gråta över att allt är borta och inte umgås med någon.
Men så kan jag ju inte hålla på i all evighet, men veckan ut. Har så mkt som jag måste bearbeta.
Som sagt min självkänsla är ju inte så hög, eftersom jag va så lätt att lämna.
Och jag tänker minst en gång om dagen att jag vill höra av mig till honom men en röst säger nej, vad tjänar det till, för jag har faktiskt lite självrespekt kvar, han tog inte allt.
Men jag ska verkligen anstränga mig och ta reda på svaret på mina läxor 🙂
Och du har rätt, det är bättre att vara ensam än med fel man.
Tack för att du finns och lyssnar.
Med vänlig hälsning, elinor

Reply
Coachen 15 januari, 2015 - 10:15

Hej Elinor!
Kan det möjligen vara så att du älskade illusionen av den man som du ville att din ex skulle vara? Att du har så mycket kärlek som du så förtvivlat gärna vill ösa över någon och bilda en trygg och stabil familj tillsammans med att du någonstans på vägen valde att inte se bristerna och problemen utan skapade din egen bild av vem han var, en bild som stämde bättre överens med vad du vill ha? Att du kanske älskade så mycket för att du hoppades att det skulle räcka för er båda? Det är ett vanligt sätt att hantera problem som man önskar inte fanns där och då blir också smällen desto svårare den dag man tvingas inse att personen inte levde upp till den bild man hade skapat.

Det låter som en bra idé att ta en vecka till att vältra dig i eländet och sedan skaka av dig det värsta och försöka se framåt istället för att längta till något som egentligen aldrig har varit. Jag tror du kan vara ganska säker på att han inte är vad du vill ha och behöver. Jag förstår att din självkänsla har fått sig en törn, men att han dumpade dig, och det sätt han gjorde det på, säger egentligen ingenting om dig utan allt om honom.

Sköt om dig, snart ljusnar det! 🙂
/Coachen

Reply
elinor 15 januari, 2015 - 15:59

Hej
Ja men så va det, jag ville så gärna, så väldigt väldigt gärna att han skulle vara den rätta.
Men jag inser att han inte va det.
Mitt problem är väl hur jag ser till att detta inte sker igen, hur bär jag mig åt, vilka verktyg använder jag mig av för att inte göra om samma misstag igen? Eftersom jag törstar så efter det :/
Och idag är faktiskt första dagen som jag inte behövt anstränga mig för att inte gråta på jobbet, för jag har faktiskt tänkt varje gång han poppar upp i mitt huvud, ”nej nu ska jag tänka på vad som gör mig glad” och då får han inte plats.
Och ang min vecka av sorg, jag kände nog som med det här med att sluta äta godis tex, att om jag säger till mig själv att du får inte äta godis så är det de enda jag tänker på att jag vill göra, samma sak med att sörja det som varit. Men om jag får så behöver inte det betyda att jag måste.
Jag ska sköta om mig och verkligen vara snäll mot mig så gott jag kan 🙂
tack åter igen för att du tar dig tid, det uppskattas oerhört mkt, mer än du anar.
Elinor

Reply
Coachen 15 januari, 2015 - 17:10

Hej!

Svaret på din första fråga är ganska enkelt men samtidigt inte alls tillfredsställande, rätt man hittar du genom att inte törsta så mycket. Om du tänker på vilka egenskaper du vill ha i en man och sedan funderar på vilka egenskaper den mannen förmodligen letar efter i en kvinna, så kommer du nog fram till att han med stor sannolikhet söker efter en kvinna som är trygg, harmonisk, glad, stabil, nöjd med sig själv, som lever ett trevligt och intressant liv och som har självinsikt och mognad men som saknar någon att dela livet med. Allt detta är egenskaper som du har inom dig men som kanske har blivit nertryckta och undanskuffade under en tid för att du istället antagit en mer självuppoffrande och kärlekstörstande attityd i ditt förra förhållande. Livet fungerar i allmänhet så att det vi sänder ut också är det vi attraherar, så om du fokuserar på att bygga upp dig själv och ditt liv ett läge till där du trivs och mår bra, att visa dig själv respekt och uppskattning genom att sätta tydliga gränser och göra val som du mår bra av så är chansen stor att männen du träffar är på samma nivå och kommer att behandla dig på motsvarande sätt.

Kom ihåg att berömma dig själv dagligen för att du gör ett så bra jobb med att fokusera framåt istället för bakåt och att du är så mån om att göra det som är bäst för dig själv i längden. När du om några månader ser tillbaks på den här tiden kommer du att se vilken skillnad det gjorde och du har all anledning att vara stolt över dig själv.

Jag är glad att kunna vara till hjälp. 🙂

/Coachen

Reply
elinor 17 januari, 2015 - 13:52

Hej
Ja då gjorde jag det jag inte skulle göra….jag hörde av mig.
Anledningen va att han lovat något som han inte gjort och jag började känna ångest över att nu när jag tagit farväl på¨söndagen och det han lovat fortfarande inte va gjort igår fredag så blev jag orolig att han inte skulle göra det.
Så jag skickade ett sms där jag kort och koncist frågade varför det inte va gjort.
och det ena ledde till det andra, vi pratade i telefon där han va gullig och sa att tiden med mig va det bästa han upplevt och att han hade det jäkligt tufft med att sova och va tvungen att sysselsätta sig hela tiden för att inte gå under.
men att detta va rätt för det va helt enkelt för mkt bråk.
Jag berättade att jag oxå mådde dåligt, bara öste ur mig alla mina känslor av kärlek och sa att kanske vi kunde vara vänner…
Efter att vi lagt på kände jag mig sorgsen, vet inte varför.
Men jag funderade och skickade ett meddelande där jag frågade om han legat med någon annan.
Och svaret ja fick va att ja det hade han, men att det kändes tomt och dumt och att han inte fatta varför jag hade med det att göra.
I det ögonblicket rasade hela min värld, jag bara lämnade jobbet satte mig i bilen grät hela vägen hem och ringde upp honom.
Frågade alla möjliga frågor om varför han gjorde det, om det va bra, ja allt.
Han blev förbannad på mig och sa att jag borde be om förlåt för att jag ljög, jag ljög om att jag inte skulle höra av mig igen och det hade han ställt in sig på och nu så hörde jag av mig.
jag frågade varför han hade legat med henne när han två dagar tidigare i telefon sagt att han inte ville ligga med någon annan än mig.
Han svarade att han vill inte jobba men det gör han ändå och att jag kunde väl ändå inte va så jävla korkad att tro att han aldrig någonsin skulle ligga med någon igen.
Och jag skulle oxå be om förlåt för att jag inte litade på honom för han hade sagt att han skulle göra det och då ska han göra det, bara att han hade tänkt att vänta till löning.
Jag sa att han har gett mig många anledningar till att inte lita på honom och det beteendet han visade nu inte alls utsrålade kärlek.
Han sa att jo jag betyder fortfarande mest och han älskar mig väldigt väldigt mkt, det ena har inte med det andra att göra…
Medan jag lyssnade på hans skällande, kände jag, vem är den här personen, vad sysslar jag med???
Varför trånade jag efter detta, vad va jag ledsen över att förlora?
Han sa att jag hade ingen anledning att va ledsen eller något sådant.
Jag bad honom att lova att inte höra av sig till mig igen men det ville han inte lova.
Det slutade iallafall med att han sa, ”du får höra av dig när du känner för att prata”.
Jag svarade givetvis och la på.
Sedan blockerade jag hans nr på alla ställen jag kunde komma på, whatsapp, mobilen,fb ja alla ställen.
Idag, dagen efter jag pratat med honom, känner jag ingenting.
Idag, för första gången tänker jag på det roliga jag ska göra ikväll utan att tvinga mig själv att tänka på det. Jag tänker på att jag ska försöka hitta någon form av passion i livet.
Jag tänker på massa saker men väldigt lite på honom.
Han är inte värd mig och jag tror inte han mår så bra.
Men jag är rädd, rädd för mig själv och min nyckfullhet, tänk om inte detta tillståndet är permanent, tänk om jag åter igen glorifierar han och hans handlande….

Reply
Coachen 17 januari, 2015 - 14:22

Om du skulle få lust att kontakta honom igen så går du in på bloggen och läser det här inlägget med så mycket inlevelse du kan och försöker återskapa de känslor du hade när detta hände. Det borde räcka för att få dig att återuppleva hela känslospektrat igen och avsluta med att komma ihåg att så vill du inte ha det fler gånger.

Det är en process att göra livsförändringar, vissa gånger går det lättare och andra gånger blir processen knöligare med ”återfall” och besvikelser. Det viktiga är att hålla sig i känslomässig rörelser framåt och inte stanna upp och trampa på samma ställe, för så länge du rör dig framåt, även om det är med myrsteg så är du på väg mot den plats du vill vara. Så se inte detta som ett misslyckande utan som något du behövde få ut ur systemet eller som en påminnelse du behövde för att kunna fortsätta framåt.

Reply
Olivia johansson 20 april, 2019 - 10:03

Elinor…
Du beskriver mitt liv i din egna livet.
När du ska inte längtar efter en person, då kommer den i ditt liv. Tack for att dela din historia med oss
Olivia.

Reply
Elinor 24 mars, 2015 - 21:50

Hej 🙂
Nu har det nästan gått tre månader sedan uppbrottet skedde, och jag läste allt jag skrev till dig.
Jag ville bara meddela att jag mår bra igen, känner mig stark och glad.
Har börjat med mindfulness och praktiserar attraktionslagen flitigt.
Smärtan, ångesten, skuldkänslorna, ja allt är borta.
Vet nu att jag aldrig någonsin kommer att hamna där igen.
Jag va så rädd för att lämna första gången jag fattade att det inte skulle funka för jag va rädd för smärtan, men hellre ledsen i ett par dagar än att förlora sig själv så totalt som jag gjorde och känna sånt förakt för att jag lät mig bli behandlad så illa.
Det tog bra mycket längre att åtgärda.
Tack för att du fanns där när jag trodde livet va över.
Med vänlig hälsning, Elinor

Reply
Coachen 25 mars, 2015 - 09:20

Hej Elinor, vad roligt att höra från dig igen, tack för att du uppdaterar! 🙂
Det du berättar gör mig fantastiskt glad för din skull, att göra en sådan känslomässig helomvändning på så kort tid är otroligt starkt och du har all anledning att vara stolt över dig själv och hur mycket du har utvecklats. Ofta är det de värsta upplevelserna i livet som i slutänden får de största positiva effekterna på vilka vi är som människor, även om det kan vara svårt att se när man är mitt i det svåra.
Tack själv, det var ett rent nöje att få finnas här för dig.
/C

Reply
Morsdag och funderingar! - Emma 29 maj, 2015 - 14:00

[…] gången, det är inte bara en fling som jag ändå bara hänger med i brist på annat. Det är ju riktigt kärlek jag har att göra med nu, […]

Reply
Elinor 23 juli, 2015 - 16:46

Hej 🙂
Har inget problem denna gången, men jag går ofta in och läser på sidan och för att växa som person.
Har träffat en ny kille och allt är precis tvärtom med honom. Det finns ingen ilska, inget skrik, inget negativt alls.
Bara en jäkla massa glädje och nu fattar jag vad det är som jag verkligen är förtjänt av, det är detta jag väntat på i hela mitt liv.
Han vill samma saker som jag, drömmer samma drömmar och allt är bara rätt.
Tack igen och hoppas sommaren blir bra för dig 🙂
Med vänlig hälsning, Elinor

Reply
Coachen 23 juli, 2015 - 17:22

Hej Elinor, så roligt att höra, jag är verkligen glad för din skull, tack för att du berättar. 🙂
Ha en riktigt skön sommar du också.
/C

Reply
Anna 14 juli, 2016 - 08:36

Jag lever i en relation sedan 14 år. Vi träffades och såg varandra med ömhet och kärlek. Så var vår relation de första 7 åren. När vi fick barn för 7 år sedan förändrades vår relation. Jag blev superstressad, trött och kände mig överväldigad, vilket ledde till orättvist missnöje och krav på honom att stötta mig mer eftersom jag var rädd att inte orka. Det fanns absolut noll ork kvar för hans och min relation med 100% fokus på ett litet barn. Så var de första 3.5 åren. Sedan dess har det successivt blivit lugnare då vårt barn klarar sig mer själv och jag kunnat slappna av mer. Men jag har fortsatt väldigt lite energi för vår relation. När middagen är undandukad och vårt barn somnat är kl ca 21-21.30 och då håller även jag på att somna. Vardag som helg. Ibland får vi till det och en bra ton och andra gånger är det inte alls bra och kyla. Han funderar på att flytta eftersom jag inte ser honom. Jsg blir stressad och säger att det inte handlar om vilja utan om ork. Vissa stunder förstår jag inte att han inte kan förstå det och andra förstår jag honom till 100%. Jag måste ge vår relation omtanke om den ska finnas kvar. Han är en fin man och en fin pappa och jag vill dela mitt liv med honom. Ibland kan jag uppleva en begränsning, han vill inte ha fler barn eller byta boende vilket jag önskat, eftersom det skulle ge oss ännu mindre tid för varandra, vilket jag kan förstå. Men min längtan efter ett andra barn har ändå varit stor.

Reply
Charlotta 14 juli, 2016 - 09:45

Hej Anna, välkommen hit! När jag läser din berättelse upplever jag att du lägger allt ditt fokus på relationen, men samtidigt säger du att du inte har någon ork. Jag undrar hur du egentligen mår? Vad säger kroppen, hur mår den? Och vad säger själen, hur mår den? Om hälsan vacklar kan det vara omöjligt att orka med något annat än det allra mest nödvändiga.
/C

Reply

Lämna ett svar till Coachen Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI