Home Relationer/Kommunikation Äktenskap i topp – singelskap i botten

Äktenskap i topp – singelskap i botten

by Charlotta

Jag läste en intressant artikel i NST idag om hur äktenskapet är överst i relationshierarkin och det slutgiltiga beviset på att man ”lyckats”, medan man som singel befinner sig längst ner på botten av relationstrappan. Med den sociala synen på relationer så är det inte konstigt att människor är rädda för att vara ensamma och klamrar sig fast även i riktigt dåliga förhållanden. Eller är det kanske så att synen på relationer kommer sig av att människor är rädda för att bli ensamma och att det är därför som äktenskapet har så hög status, eftersom det fungerar som en ”försäkring”, om än en ganska dålig sådan, mot just den fruktade ensamheten?

En kärleksrelation borde vara ett val som båda parter gör, ett val som baseras på att få ett mervärde i ett redan bra liv. Men ofta är relationen istället en nödvändig livboj för att orka möta vardagen och klara sig igenom livets påfrestningar. Det paradoxala är att den typen av relationer i verkligheten fungerar mer som ett sänke än ett flöte och att ensamheten många gånger skulle vara att föredra framför slitningarna och påfrestningarna i en dålig relation.

”Men det kan också leda till att personer som faktiskt lever i ett parförhållande blir stressade. ’Tänk om mitt äktenskap tar slut! Vem är jag då?’, säger Jack Lukkerz.”

En relation kan vara ett sätt att dölja osäkerheten eller obehaget man känner inför den egna personen, vem skulle stå ut med mig, vem skulle vilja ha mig, hur skulle jag kunna klara mig själv? Om man identifierar sig själv via någon annan så slipper man se eller ta reda på vem man egentligen är, men genom att inte möta sig själv med brister och allt så hindrar man också sin egen utveckling. Det går inte att läka problem man inte vill se.

Jack Lukkerz fortsätter: ”Människans största svårighet är att acceptera vår inneboende ensamhet. Den är en black om foten. Ett sätt att fly undan ensamheten är att skapa oss gemensamma ramar som vi klarar av att förhålla oss till. Vi vet vad ett parförhållande är och vi har lärt oss att sträva efter det.”

Och det är kanske där vi har pudelns kärna; den mänskliga inneboende ensamheten, den som vi alla föds med och bär med oss genom hela livet, den som skrämmer och paralyserar och får oss att göra mindre genomtänkta val bara för att slippa möta den avgrundsdjupa, ogripbara och förtärande ensamheten.

Kanske är det där vi ska börja, istället för att försöka lappa och laga relationer som egentligen inte är något annat än ett litet plåster på ett stort öppet sår, så borde vi fokusera på vad som orsakat det öppna såret, i det här fallet den inneboende ensamheten och rädslan för den. Precis som med så mycket annat så tenderar rädslan att ebba ut när man konfronterar den. Ensamheten är aldrig så hemsk och farlig som när man ser på den från en tvångsmässig tvåsamhet.

/Charlotta

8 comments

Anne 7 april, 2015 - 13:24

Riktigt bra artikel. Att vara ensam är inte lika med ensamhet. Detta verkar man ibland sätta likamedstecken för.
Att möta sig själv är kanske (ganska troligt) det man räds för mest. Egot står där som dörrvakt. Men när man vågat syna sina ”baksidor” och förändrat/accepterat dessa så finns bara framsida kvar. Jag är den jag visar mig att vara. Inget att dölja, slipper skydda mig med sociala masker.
Trivs man inte med sig själv är det ättika att tvingas umgås med ens eget sällskap. Då är nog enbo det sista man önskar sig 🙂

Reply
Coachen 7 april, 2015 - 14:15

Tack för din kommentar Anne, många kloka tankar där.
/C

Reply
Pia Nokkanen 7 april, 2015 - 13:52

Efter val av fel män har jag bestämt mig för att leva som singel. Trivs med mej själv och trivs med att vara ensam. Det innebär inte att jag inte är social. Tvärtom.
Men andra verkar ha svårt för det och himlar med ögonen och vänner fixar blinddates då man tydligen är ”konstig”.
Jag är hellre ensam och ensam än två och ensam.

Reply
Coachen 7 april, 2015 - 14:18

Tack för att du delar med dig Pia!
Ja, det är synd att det ska vara en sådan social uppförsbacke att vara singel eller att bli singel, jag tror det har en indirekt negativ effekt på förhållanden också, många känner sig tvingade att stanna kvar och tvång mår ingen bra av.

Reply
Marija 7 april, 2015 - 17:12

Som vanligt har du så fina inlägg. Har lite funderingar.. Har lite konflikter med mitt x för tillfället per sms.. ( otroligt nog) Vi kommer in på både ödmjukhet och energier. Vi har tydligen väldigt åtskilliga åsikter om detta. Kanske.. eller så förstår vi bara inte varandra. Nu hör du ju enbart min sida av det hela.. men jag vill verkligen förstå hans. Och tycker att jag personligen inte har skrivit något nedtryckande eller så.. Men är det fel av mig att skriva tex.. I ett sammanhang där jag inte vill ha tjaffs och enbart vill vi ska gå vidare på varsin väg.. Då skrev jag till honom ”: Tro mig positiv energi har jag fått mer av nu,sen seperationen… Precis som du säger att du har fått. Så där av är jag glad för våra skul. Klart sen kommer det negativa känslor emellan åt.. Men saker o ting kan ju inte alltid jämt vara bra. Precis som med alla människor så kan man tappa sin energi ibland.. O dt kan jag säga att jag hade gjort, Men nu känns det som man fått tillbaka den och börja fokusera och sortera den till rätt saker o ting. ..”

Ja efter det smset så fick jag ordet bitch tilldelat och så… Och då menar han att han är den som alstrar positiv energi och att jag är bara en sterotypisk människa som aldrig kommer kunna leva i harmoni??..

Sen kom vi in på ödmjukhet? … Kan de tolkas så olika? .. Ödmjukhet… Hur skulle du beskriva det?..

Reply
Coachen 7 april, 2015 - 18:52

Tack för berömmet Marija!
Hans tolkning av ditt sms hänger säkert ihop med var han befinner sig känslomässigt just nu. Jag ser inget konstigt i det du skrev, men tänker jag mig in i hans situation så kan jag se hur han kan tolka det som kritik och ett angrepp på sig själv. Du skriver indirekt att du mår bättre nu när du är ensam än tillsammans med honom, och även om det är sant och inte menat som kritik så är det är inte alla som kan ta den typen av information utan att ta det väldigt personligt.

Ödmjukhet skulle jag beskriva som förmågan att ha självinsikt om sina begränsningar samt förståelse och acceptans för att man inte alltid vet bäst eller kan mest själv. I en förlängning av begreppet finns också att ha viljan att lyssna till andra med avsikt att förstå och att kunna rätta sig efter andra när så behövs.
/C

Reply
Hera 7 april, 2015 - 19:56

Som någon som pga omständigheter och upplevelser, och mitt eget agerande, levt ensam under i stort sett hela vuxenlivet så kan jag bli närmast provocerad av den där rädslan för ensamheten som gör att människor stannar kvar i dåliga relationer. Eller ständigt går in i nya relationer av rädsla för ensamhet. Samtidigt som vi som lever ensamma, inte har familj och barn lätt ses som udda eller skapar ett visst obehag hos de som lever ett mer ”traditionellt” liv. Kanske handlar det om avundsjuka från min sida? Eller att jag som varit tvungen att möta mig själv, vilket inte alltid är så lätt, emellanåt träffar på de som inte klarar av ensamheten, att se in i sig själva och att det vid flertal tillfällen lett till smärta för mig…

Reply
Coachen 7 april, 2015 - 20:24

Tack för att du delar med dig av dina upplevelser Hera!
Rädsla är en mäktig härskare och det kan vara lätt att välja det man är van vid istället för det okända, även om det man är van vid är något obehagligt. För många är ensamheten en av de största rädslorna i livet.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI