Home Relationer/Kommunikation Ängslighet – ett hinder för kommunikation och utveckling

Ängslighet – ett hinder för kommunikation och utveckling

by Charlotta

Det går snart inte att föra en diskussion längre utan att någon tar illa vid sig, att någon känner sig kränkt och påhoppad eller att någon hävdar tolkningsföreträde för att de anser sig tillhöra en utsatt minoritet.

Detta gäller även i rena sakfrågor som borde kunna diskuteras, som behöver diskuteras därför att de berör intressant och relevanta ämnen som vi måste kunna prata om för att bättre förstå och kunna utveckla våra egna tankegångar.

Denna lättstötthet och benägenhet att göra allting personligt får till följd att allt färre vågar ha en åsikt om saker och ting, än mindre ge uttryck för den åsikten. Skulle man råka säga att man tycker något i en fråga så blir reaktionen omedelbart att någon protesterar och säger att man dömer eller är nedlåtande.

Att föra en diskussion blir som en ängslig promenad på minerad mark, man vet inte hur många steg man ska våga ta eller när det kommer att smälla. Man försöker känna av stämningen, att läsa av de andra deltagarna och undrar om man ska våga vädra sin åsikt, men i slutänden kommer man fram till att det är bättre att låta bli. Allra bäst är att inte ha några åsikter alls och bara vara tyst.

Jag har svårt att avgöra var det här beteendet har sitt ursprung, men jag är helt säker på att det är fullständigt förkastligt av flera olika anledningar. Ängslighet leder inte till något positivt på något område och när den tillåts begränsa kommunikationen på det här viset gör den till och med stor skada.

Att kunna prata om en sak, en företeelse, ett beteende, en upplevelse eller en teori på ett objektivt och undersökande sätt är ett måste för att både individen och samhället ska kunna utvecklas och röra sig framåt. För att kunna göra detta måste man tillåta sig själv att avstå från att relatera allting till sig själv och sin egen livssituation, att avstå från att låta den egna osäkerheten bli en deltagare i samtalet.

Bara för att det finns andra val innebär det inte att de egna valen är fel. Bara för att det finns sätt att göra något ännu bättre betyder inte det att det nuvarande sättet är dåligt. Utvecklingsmöjligheter är något väldigt positivt och ska aldrig tolkas som ett dömande av det nuvarande, att det finns utrymme för förbättring är något bra, inte något man ska skämmas för och ta som en personlig förolämpning.

Det kommer alltid att finnas utrymme för förbättring inom alla områden i livet, ingenting når någonsin det ultimata tillståndet där utveckling inte längre är möjlig. Det kommer dessutom alltid att finnas olika förutsättningar, olika viljor, olika målbilder och olika vägar för att nå dit, andra vägar än den man själv har valt.

Vi måste acceptera att en åsikt inte automatiskt är ett dömande av någon annan, och att ett ställningstagande inte automatiskt är riktat mot någon annan utan i allmänhet för en själv. Det är alldeles nödvändigt för allas vår gemensamma förståelse och utveckling att ha utrymme att prata om och utforska situationer och företeelser som är relevanta, utan att gå i försvar och utgå från att det som sägs är ett angrepp på den egna personen.

Ängsligheten för att bli attackerad och ängsligheten för att omedvetet såra förlamar den livsviktiga kommunikationen genom att reducera den till en smal stig där alla lydigt följer i varandras fotspår utan att ifrågasätta om det kanske finns andra och bättre vägar.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI