Home Relationer/Kommunikation Är det partnerns fel att du inte får gjort något?

Är det partnerns fel att du inte får gjort något?

by Charlotta

Har ni tänkt på hur lätt det är att skylla sin egen overksamhet på någon annan? Saker som du vet att du borde göra, eller som du på ett plan skulle vilja göra men på ett annat plan varken orkar eller har lust med, blir mycket lättare att slippa undan om man skyller på någon annan.

Istället för att erkänna för sig själv och andra att du inte vill tillräckligt mycket eller att det finns annat som du prioriterar högre, så hittar du på (kanske omedvetet) orsaker till varför du inte kan göra det, orsaker som beror på en yttre omständighet som du inte kan påverka.

Allra mest effektivt är det att kunna säga att det är någon annans fel, populära syndabockar i det sammanhanget är samhället eller partnern man lever tillsammans med, för då slipper man inte bara att göra det utan man får dessutom någon som man kan lägga över ansvaret på och få vara lite småsur på för att någon annan ”fördärvar” för en själv.

Vad detta egentligen handlar om är ett sätt att låta bli att ta ansvar för sitt eget liv och sina egna handlingar, och Onkel Tom beskriver det på ett väldigt bra sätt med beskrivningen nedan, ni kan läsa hela inlägget här

”Jag är övertygad – lite raljant kanske – om att min sambo avsiktligt omöjliggör att hon kommer ut ur lägenheten i helgerna. Själv eller med barnen. Det innebär att jag aldrig kan få någon egen tid en helg eller få hjälp med att komma ut på något kul med familjen! Vi tangerar en av våra största trätoämnen och min sambo kommer inte gilla det här, men ….

Ur ett annat perspektiv är följande också sant:

  • Jag kan nästan alltid gå iväg själv. Ut eller över till i den lokal som jag har som vicevärd. Min sambo har aldrig klagat. Så möjligheten att få egen tid finns genom eget agerande i stället för att jobba vi andra. I praktiken är omvägen via min sambo en riktig omväg!
  • Om jag tar initiativet så är min sambo inte avig. Hon hänger på! Så då handlar det faktiskt lite om hur viktigt det här är för mig och vilken prioritet jag ger frågan.

Jag har ett antal områden där jag skulle vilja att min sambo och jag var mer överens och att hon kunde stödja mig och oss i andra val. Men vi är inte oense på så vis att hon hindrar mig. Då är ju frågan egentligen vad som hindrar mig? Ska jag försöka jobba via min sambo för att uppnå det jag vill eller ska jag göra själv? Om jag inte gör det som måste göras själv så är faktiskt frågan hur viktigt det är med förändring.”

Att ta ansvar för sina egna prioriteringar, sin egen vilja och sina egna val kan göra underverk inte bara för det egna livet men också för relationen med partnern. Det kanske inte betyder att mer blir gjort, men det gör garanterat att självrespekten liksom respekten för partnern för ökar, och även förståelsen och välviljan i relationen ökar. Det i sin tur ger ofta både mer lust och energi, så kanske blir faktiskt mer gjort av bara farten.

/Charlotta

10 comments

Maria Friberger 30 januari, 2017 - 17:28

Igenkänning i den reflektionen 🙂 Tack för många bra inlägg. Hittade till din sida så sent som igår. Har alltså många intressanta reflektioner av dig att ta del av. V. Maria

Reply
Charlotta 30 januari, 2017 - 17:35

Välkommen hit Maria, roligt att läsa att du gillar det jag skriver. 🙂
/C

Reply
Onkel Tom 30 januari, 2017 - 20:39

Hej Charlotta!

Det finns många intressanta infallsvinklar här. Ett annat synsätt är också att man inte behöver förankra allt eller ha partnern med sig i varje beslut, utan kan göra mer.

Reply
Charlotta 30 januari, 2017 - 21:27

Hej Onkel Tom, tack för ditt förtydligande!
/C

Reply
AB 30 januari, 2017 - 23:36

Hej!
Jag har ett problem som handlar om prioritering. För snart sju månader sedan träffade jag en kille han tog mig inte med storm, snarare fick jag lirka ut honom, men innanför hans skal fann jag värdens finaste och snällaste kille, en underbar, hjälpsam, trygg mänska, inte perfekt men precis vad jag ville ha. Men med tiden började jag förstå att något var fel, det och mina egna problem började göra mig osäker i relationen. Vi kunde inte prata om vad som var problemet, vi har båda svårt att tala om känslor som berör en relation när vi är i den. Jag försökte och berättade att jag var osäker och undrade om hur man kommer in i en ny relation, vi var på väg in i den men sen kom osäkerheten. Tidigare har jag inte haft några riktiga förhållanden, har inte velat, men han har varit gift några år. Nu gjorde han slut för några dagar sedan via sms eftersom han inte klarar att ta känslorna det inebär att träffas och göra det. Orsaken var de känslor han inte kunnat tala om medan vi var tillsammans och som bottnade i hans erfarenheter från ett svårt äktenskap och att han fick prioritera bort sin egentid där. Några dagar senare träffades vi dok och då kunde vi tala med varandra, eftersom vi inte var låsta längre, det han berättade fick mig att förstå honom och hans liv bättre. Han berättade att han känner känslor för mig också, om än kanske inte lika starka, så vi har bestämt oss för att försöka igen, när vi mår bättre och om vi saknat varandra. Tanken är att jag ska höra av mig när jag är redo. Vi ska försöka prata om våra känslor i relationen och se till att han ska få den egentid han behöver även med mig där. Men jag är förstås sårad, sen känner jag att jag både vill att han ska ha saknat mig som jag saknar honom och att han inte ska ha gjort det, eftersom jag är osäker på om jag fixar att vara den som driver på vår kommunikation hela tiden och om jag ska våga satsa och kanske bli sårad igen. Det är ju min första riktiga relation. Har pratat med familjen men hoppas du också kan ge råd i saken.

Reply
Charlotta 31 januari, 2017 - 11:04

Hej AB, välkommen hit. Jag tror det du behöver påminna dig om att en relation inte är prestation, det finns inget facit för vad som är rätt och fel, och ingen förutbestämd väg som garanterat kommer att leda till framgång. En relation kräver att man är lyhörd, att man vågar prova sig fram och att man är villig att anpassa sig. Du skriver att du inte har haft något riktigt förhållande innan och att han har ett dåligt äktenskap bakom sig, förmodligen betyder det att ni har helt olika förväntningar på vad den här nya relationen kan komma att innebära och att ni båda två behöver lägga energi på att sätta er in i varandras situation. Om det är svårt att prata om känslorna så kanske ni kan skriva brev till varandra där ni förklarar vad ni känner och var de känslorna kommer från? Desto mer ni förstår varandra, desto mer kommer ni att kunna lita på varandra och desto mer försvinner rädslorna. Försök att inte känna dig sårad av att han gjorde slut, att inte se det som en handling mot dig, utan istället se det som ett resultat av hans egna känslor och erfarenheter. Av det du skriver så tror jag att just förståelse för varandra, och för varandras erfarenheter, känslor och rädslor, är det som är viktigast för er att fokusera på, för att börja känna er tryggare och våga sänka garden.
/C

Reply
AB 31 januari, 2017 - 17:02

Tack!
Jag, har också tänkt på skrivandet som en möjlighet och han har också sagt att han tycker det är lättare för honom att skriva om sina känslor än att prata om dem. Man får bara akta sig, när man skriver, man får vara på bra humör när man gör det, annars kan det bli jobbigt, för båda. Ja, jag vill förstå honom och vad han förväntar sig av relationen och jag tror han har samma önskan. Jag jobbar på förlåtelsen, vill förstå och förlåta oavsätt hur det blir framöver, både för min skull och för bådas.

Reply
Charlotta 31 januari, 2017 - 17:30

Skrivandet ska inte handla om hur du ser på honom eller han på dig, utan det ska förklara för honom vem du är, vad du känner, vad du förväntar dig, vad du är rädd för, och han på samma sätt för dig. Att ge sig in i att synpunkter på varandra skriftligt är sällan en god idé, för då kan det som du nämner lätt bli fel, men att bara skriva om sig själv ur ett förklarande perspektiv är ofarligt. 🙂
/C

Reply
AB 31 januari, 2017 - 17:54

Jag, ska föreslå att vi gör det, men utan att skriva vad vi förväntar oss av varandra. Mera då som en berättelse om vilka vi är som personer och hur vi fungerar som människor.

Reply
Charlotta 31 januari, 2017 - 18:11

Precis så! 🙂
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI