Home Relationer/Kommunikation Är du ofrivillig singel?

Är du ofrivillig singel?

by Charlotta

Jag har tidigare sagt det många gånger själv, att jag är ”ofrivillig singel”. Som för att rättfärdiga mitt singelskap och förklara att det inte var självvalt, att jag inte medvetet hade valt bort män utan att jag bara inte träffat rätt person än. I alla fall inte vid rätt tillfälle och med rätt omständigheter.

Men i samma ögonblick som jag uttalade orden så kände jag alltid hur de liksom skavde i mitt inre. För samtidigt som ordet ofrivillig förklarade att mitt singeltillstånd inte var självvalt, så signalerade det också att jag var oförmögen att förändra det, att jag var ett offer. En roll som passade mig väldigt illa och som jag inte var beredd på att axla.

Så jag slutade säga att jag var ofrivilligt singel, och under lång tid funderade jag över vad jag egentligen var, och varför jag var singel. Var det verkligen så att det fullständigt hade saknats relationsmöjligheter för mig under årens lopp, att ingen i hela världen ville ha mig? Nej, så var det naturligtvis inte.

Möjligheter hade funnits men jag hade avstått eftersom det inte kändes rätt. Redan på ett tidigt stadium hade jag för min inre syn kunnat se hur relationen med största sannolikhet skulle komma att utveckla sig, och med lätthet se att varken han eller jag skulle vara lyckliga under de omständigheterna.

Kompromisserna skulle helt enkelt vara för stora, för honom, eller för mig eller för oss båda. Även om känslorna kunde vara starka vid tidpunkten så valde jag ändå att inte gå vidare för att ingen av oss skulle behöva ödsla energi och engagemang på något som inte hade någon framtid, något som i längden inte skulle vara bra för någon av oss.

Så sanningen är den att även om jag skulle önska att jag hade rätt man vid min sida så är mitt singelskap i allra högsta grad sjävvalt. Och förklaringen ligger i det lilla ordet ”rätt”. Jag vill inte ha ”en” man vid min sida, jag vill ha ”rätt” man vid min sida.

Det finns många som nöjer sig med ”en” och inte ser någon mening med att vänta och lägga tid på att leta efter ”rätt”, och det är inget fel i det. Vi har alla olika krav på olika områden i våra liv, olika lägstanivåer och olika måsten, och det är precis så det ska vara. Vi är olika.

Men notera att när jag använder ordet lägstanivå så har det ingenting alls att göra med den enskilda personens kvaliteter utan enbart om matchningen två människor emellan. En person kan på alla sätt vara hur fantastisk som helst, men det betyder inte automatiskt att matchningen med en annan person blir bra.

Och för mig är det matchningen allting handlar om, inte att hitta den perfekta personen utan att hitta den personen som är perfekt för mig. Som möter mig på den själsliga, känslomässiga, mentala, intellektuella och fysiska plats av medvetenhet och passion som jag behöver få existera på.

Så är du verkligen ofrivilligt singel eller är det bara så att du med säkerhet vet vad du vill ha, vad du behöver för att vara lycklig i en relation, vad du har att erbjuda någon annan, och hur den personen behöver vara för att kunna vara lycklig tillsammans med dig?

Vilken känslomässig arena behöver du bli mött på, vilka är dina själsliga rymder och dina fysiska måsten? Vilka intellektuella djup behöver du kunna fylla i en relation och vilka mentala vidder behöver du få utforska för att kunna fortsätta att växa och utvecklas till den person du är tänkt att vara?

Att vara singel för att man medvetet vill bespara både sig själv och andra allt det lidande som en olycklig relationen kan medföra och den hjärtesorg som ett uppbrott innebär handlar inte om svaghet eller ointresse utan om självinsikt och omtanke.

 

/Charlotta

8 comments

Vilsen singel 31 augusti, 2016 - 13:14

Jag är fortfarande ofrivillig singel eftersom de som jag träffar eller möter inte är intresserade av mig. Jag är inte så kräsen att det behöver vara ”rätt man” på alla sätt, men tydligen är det något som gör att jag hamnat på glasberget även om jag är villig att kompromissa rätt mycket för att åter igen ha ett förhållande.

Nu verkar just detta vara en utopi efter att varit singel i 6 år, och visst finns det män som visar intresse men ingen som vill ha en seriös relation och om det är något som jag inte gör så är det att umgås med en upptagen man eller att ha en KK-relation som inte leder någonstans.

Nu har jag ett bra liv som är socialt med många vänner och trevlig händelser men jag saknar definitivt någon att dela upplevelserna med och skapa nya minnen med. Någon offerpersonlighet är jag inte men om intresset från motparten saknas ja hur gör man då? Nätdejting ja jag har testat och det är precis lika mycket köttmarknad som att gå ut på krogen så det är inget för mig, inte tillräckligt ytlig. Arbetsplatsen nej där är de i tänkbar ålder upptagna samma gäller på privat fester. Så det ser mörkt ut att träffa någon.

Reply
Charlotta 31 augusti, 2016 - 13:23

Om det är så att du har lätt för att träffa män men svårt för att bibehålla deras intresse så kan det finnas anledning att fundera över vilka signaler du sänder ut, om det kan vara så att du på något sätt ”skrämmer bort” dem. Vanliga sätta att få någon att tappa intresse är att vara alltför angelägen, att gå för fort fram eller att vara för öppen för tidigt i relationen. Samtidigt kan det få samma resultat om man är för nonchalant, för tillbakadragen och distanserad, eller alltför försiktig med att öppna upp. Man kan också få någon att tappa intresset genom att man själv redan har bestämt sig för att personen inte är intresserad eftersom man då skyddar sig själv genom att göra sig otillgänglig och stängd för den andra personen. Eller så har du kanske en helt egen metod för att skydda dig själv och inte riskera att bli sårad igen genom att släppa in någon. De viktigaste egenskaperna för att få någon att bibehålla intresset är att hjärtat är öppet, verkligt öppet, men att man samtidigt inte är överväldigande i sin framtoning.
/C

Reply
skogsblomman 31 augusti, 2016 - 22:13

Tack för ditt svar men om jag skrämmer iväg de jag träffar varför vill de då gärna umgås som vänner eller är intresserade av att ha en intim relation. Vore de skrämda borde de ju inte vilja umgås alls. Visst är det trevligt med vänner men det är ju inte vad jag vill.

Reply
Charlotta 1 september, 2016 - 09:31

Det är omöjligt för mig att svara på när jag inte har träffat dig så det jag skriver nu är bara rena gissningar och behöver inte ha med dig att göra. Det kan självklart vara så att du träffat på en man som inte vill binda sig oavsett kvinna, det kan också vara så att han t ex gillar dig men upplever dig som så krävande, otillgänglig eller komplicerad att han inte kan tänka sig en seriös relation, eller att han är attraherad av dig men tror att han inte är bra nog för dig och att du därför inte kommer att stanna i en relation utan krossa hans hjärta, eller att han tycker att han kan hitta någon bättre men att du är bra att ha under tiden.
/C

Reply
skogsblomman 31 augusti, 2016 - 22:22

Vad menar du med att hålla hjärtat öppet, jag är en öppen person som accepterar människors egenheter mer än flera i min närhet, jag är tillåtande och godhjärtad och har självinsikt, däremot är jag färgstark och självständig kvinna.

Reply
Charlotta 1 september, 2016 - 09:34

Att ha ett öppet hjärta betyder att du inte skyddar dig, att du vågar lita på andra och släppa in dem utan förbehåll, att du vågar känna tillit och kärlek utan att sätta upp försvar för skydda dig mot svek och och att bli sårad. Att du vågar visa dig liten och svag, vågar låta mannen ta plats och få en chans att ta hand om dig.
/C

Reply
Jane 31 augusti, 2016 - 18:39

Den här texten instämmer verkligen på mig. Jag känner att det måste vara rätt peson om jag ska ha ett förhållande. Dessvärre börjar jag misströsta över att någonsin träffa på honom. Har på senare tid träffat en man där jag trott och känt att det här är rätt, men det är inget att tänka vidare på då han är upptagen. Ibland känner jag att jag fokuserar för mycket på att jag lever som singel och att jag aldrig träffar någon. Även om jag tycker att jag lever ett bra liv med stimulerande jobb, fritid och vänner så finns det hela tiden i mina tankar att jag inte haft ett förhållande på så länge. Jag kan känna mig som ett misslyckat UFO som inte lyckas med det mest primära, det de flesta får till efter bara några månader som singel. Ibland kan jag tänka att jag kanske mår bäst om jag slutar vänta och hela tiden hoppas på att träffa den rätte och istället se att det kanske jag aldrig gör och acceptera det. Vara nöjd med livet som singel och fokusera på alla fördelar som singellivet trots allt innebär, samt fokusera på det som är jobbigt i en parrelation. Om man hela tiden tänker på och lägger energi på att man aldrig hittar någon som man kan ha ett djupt förhållande med så blir det väldigt jobbigt, man fokuserar hela tiden på det som saknas i livet. Därför kan jag känna mig stärkt och inspirerad när jag läser eller träffar personer som är nöjda med att leva som singel och som tvärtom säger att det ska mycket till om de ska engagera sig och gå in i en relation igen då de har det alldeles för bra som singel.
/Jane

Reply
Charlotta 31 augusti, 2016 - 21:20

Du har helt rätt Jane när du skriver att det inte är bra att fokusera på att du är singel och att anstränga dig för att träffa någon. Så länge du är fast i känslan av brist sätter du upp hinder för dig själv som gör det väldigt svårt att träffa någon. Fyll istället ditt live med kärlek och tankar på allting du redan har, allt du älskar och alla som älskar dig, så kommer både livet att bli mycket roligare och chanserna att träffa någon öka.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI