Home Relationer/Kommunikation Empater och narcissister

Empater och narcissister

by Charlotta

En empat är en person som känner andras känslor i sig själv, som inte bara känner empati för det som någon annan upplever utan som faktiskt berörs av samma känslor i sin egen kropp. Är man empat och umgås med någon som mår dåligt så börjar man själv må dåligt, umgås man med någon som är lycklig så blir man själv lycklig.

Att vara empat är att inte bara förstå en annan människa utan att faktiskt känna det den känner. Det ger möjlighet att hjälpa andra på en helt annan nivå än vad som är möjligt för de flesta, men det är en gåva som kommer med en baksida. Som empat är det lätt att fara illa i en värld där så många mår dåligt, och det gör att man behöver lära sig att sätta upp en sköld för att skydda sig själv för annars är det lätt att bli utnyttjad.

Några som har en förkärlek för att dra nytta av empater är människor med narcissistisk personlighetsstörning. Att ha lite narcissism i sin personlighet anses som helt naturligt och en förutsättning för en sund självbild, men blir det för mycket så räknas det som en personlighetsstörning och kan orsaka stort obehag och lidande för närståenden.

Narcissister söker sig gärna till emapter för att tillgodose sina egna behov av att känna sig mäktiga, betydelsefulla och starka, och empaten dras ofta till narcissistens charm, men också av medkänsla för någon som har ett stort mörker inom sig men inte kan hantera det och inte vill erkänna det.

Narcissister kan vara farligt charmerande och översvallande i sina ömhetsbetygelser och få personen som de riktar sin uppmärksamhet mot att känna sig som den viktigaste personen i världen, så länge narcissisten får sin vilja igenom. Om något går honom eller henne emot så ändras stämningen snabbt och allt är någon annans fel.

Narcissister befinner sig i den änden på skalan där de bryr sig väldigt lite om andra, de verkar vara omtänksamma så länge allt är på deras villkor, men motsätter man sig narcissistens önskan så blir det snart tydligt att den enda person i rummet som betyder något är nracissisten själv.

I andra änden av samma skala har vi empaten som bryr sig så väldigt mycket om alla andra att han eller hon riskerar att utplåna sin egen person i sin strävan att hjälpa och visa omtanke om alla andra. Empaten har svårt att stå upp för sig själv och prioritera sina egna mest grundläggande behov, istället anpassar hon eller han sig, ibland in absurdum, för att inte orsaka konflikt eller göra någon upprörd.

För en narcissist är en relation med en empat rena himmelriket, för empaten är samma relation ett rent helvete. Båda två följer sina medfödda instinkter men medan den ena frodas så är den andra på väg mot sin egen utplåning.

I den här sortens relationer är det empaten som måste sätta stopp, som måste gå emot sina instinkter och inse att självbevarelsedriften är viktigare än att finnas där för någon annan, i synnerhet när det gäller en person som gjort en livsstil av att utnyttja och manipulera.

Som empat är det extremt viktigt att lära sig att kunna skydda sig själv, att inte alltid drivas av sin empatiska förmåga utan att med intentionens och tankens kraft kunna sätta upp en skyddande sköld mot världen när det behövs. 

/Charlotta

70 comments

Olivera 5 februari, 2017 - 10:18

Kan man bota en narcissist ?

Reply
Charlotta 5 februari, 2017 - 10:54

Narcissistisk personlighetsstörning är ju inte en sjukdom, så att bota det i den bemärkelsen går inte. Det man kan göra är att ge psykologisk behandling som går ut på att personen ska förstå och vilja förändra sitt beteende, men med tanke på narcissistens inställning till sig själv och världen så är det tyvärr ganska ovanligt att personen söker den hjälpen, eller är villig att gå med på den. Utsikterna för förändring är med andra ord inte så goda.
/C

Reply
Olivera 5 februari, 2017 - 10:22

Kan man bota en narcissist?
Hälsningar Olivera

Reply
Anna 5 februari, 2017 - 13:29

Fantastisk beskrivning av mitt förra jobb där jag anpassade mig i absurdum till en kollega. Först var allt underbart sen blev det ett helvete nu har inget jobb kvar men jag är bara tacksam över att jag överlevde

Reply
Charlotta 5 februari, 2017 - 13:35

Tack, och välkommen hit Anna! Så ser erfarenheten av en narcissist ofta ut, först är det underbart sedan blir det ett helvete. Skönt att du inte är kvar i den situationen i alla fall, även om du för närvarande står utan jobb. Det är trots allt lättare att hitta nytt jobb än att hitta ny hälsa och självkänsla. ❤️
/C

Reply
Evelina 5 februari, 2017 - 23:15

Så sant! Jag är en empat och levde med en narcissist. Det höll på att bli min död! Tack och lov bröt jag innan det gick totalt över styr. I dag lever jag lycklig 🙂

Reply
Charlotta 6 februari, 2017 - 09:29

Hej Evelina, välkommen hit och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Skönt att du kom undan.
/C

Reply
Susanne Uniewski 8 januari, 2020 - 20:41

Hej Charlotta.
Kan man fortfarande få svar på funderingar hör av dig?
Susanne!

Reply
Charlotta 8 januari, 2020 - 20:46

Hej Susanne, välkommen hit! Du är välkommen att ställa frågor här i kommentarsfälten så ska jag svara efter bästa förmåga.
/C

Reply
Cecilia 16 april, 2020 - 14:37

Jo det stämmer på pricken!

Reply
Charlotta 16 april, 2020 - 19:28

Välkommen hit Cecilia och tack för din kommentar!
/C

Reply
A 6 februari, 2017 - 13:28

Jag skulle nog vilja påstå att jag har båda sidor i mig, men är mer empat än narcissist. Har märkt att den empatiska sidan har tagit över mer nu med stigande ålder. Så det har vi alla mer eller mindre i oss, både narcissism och empat. Vilken sida som är starkast av dem beror på vilka liv vi lever. Var tillsammans med en utpräglad narcissistisk kvinna för några år sedan, och blev utnyttjad så som du beskriver det. Vilket inte höll alls. Jag mådde bara sämre av det förhållandet. Och lämnade det.

Reply
Charlotta 6 februari, 2017 - 13:54

Visst har vi alla båda dragen i oss, men det är just ytterligheterna som kan vara problematiska.
/C

Reply
A 6 februari, 2017 - 13:35

Har även haft kontakt med svensk författare under 90- talet och fram till början på 2000 -talet, bröt den kontakten också.
Du kan säkert gissa, vem jag menar. Vill inte lämna ut personens namn här, vilket inte vore schysst mot hen.

Reply
Charlotta 6 februari, 2017 - 13:55

Jag har faktiskt ingen aning om vem du syftar på, men det är helt okej, inget jag behöver veta. 🙂
/C

Reply
Emetionellt slut 6 februari, 2017 - 13:37

Mig i ett nötskal…

Hur tar man sig loss från det känslomässiga band som man fastnat i till en Narcissist? Sitter fast i att ha brutit mig loss men tanken jag slåss med är ”men han är ju en mysig kille egentligen, han menade ju inte att göra illa mig, han sa ju det”. Logiken förstår men hjärtat hoppar ändå till bara personen syns på tex fb eller om någon pratar om honom… Denna narcisist har skadat mig djupt (så jag fått tid hos psykolog) även om vi inte var tillsammans nån gång. Han förgrep sig på mig också (vilket jag förstod i efterhand). Ändå så saknar jag honom… Jag kommer aldrig låta mig själv falla till honom igen även om han gör mig svag. Jag vågar inte riktigt säga emot öga mot öga fast jag egentligen har skinn på näsan… Hur bryter jag det där känslo-bandet? (Han och jag kommer ses på ett eller annat sätt då vi har gemensam hobby där vi för eller senare kommer mötas på event mm.)

Reply
Charlotta 6 februari, 2017 - 14:06

Hej Emetionellt slut, välkommen hit. Det är en väldigt svår och jobbig upplevelse du har råkat ut för, och du ska ge dig själv cred för att du redan har kommit så pass långt att du brutit dig loss och intellektuellt är helt klar över vad som måste göras. Resten är egentligen ”bara” en övning i att låta tankarna kontrollera känslorna och gång på gång övertyga dig själv om att de fina sidorna han har inte på något vis rättfärdigar hans känslomässiga, mentala och fysiska övergrepp mot dig. Du är värd så mycket bättre. Det kan vara klokt att ha stöd av någon i den processen, så det låter utmärkt att du har tid hos psykolog. Använd den kontakten så länge du behöver, tills du är säker på att du är fri från honom, eller att du kan hantera det på egen hand.
/C

Reply
A 6 februari, 2017 - 13:41

Spännande ämne, om man vågar erkänna att att man kan vara både och. 🙂 för man är väl lite narcissist om man skriver här också.

Reply
Charlotta 6 februari, 2017 - 13:59

Som jag nämner i inlägget så är det bara bra att ha lite av en narcissistisk ådra för att det hjälper till att skapa en vettig självbild. Det är när det slår över i en narcissistisk personlighetsstörning som det blir problem. Att skriva här inne hoppas jag inte kräver någon personlighetsstörning. 😉 Men om man ska kategorisera personer som gärna syns och ger uttryck för sina åsikter på nätet så skulle jag nog snarare kalla dem exhibitionistiska än narcissistiska.
/C

Reply
A 6 februari, 2017 - 14:55

Jo, det har du rätt i att de som vill synas och mer eller dominerar på sociala medier, är mer exhibitionistiska än narcissistiska. I vilket fall som helst så är de jobbiga. Och det är därför jag inte medverkar på de sidorna. Intressantare att läsa och kommentera här 😉

Reply
Charlotta 6 februari, 2017 - 15:17

Tack så mycket! 🙂
/C

Reply
A 6 februari, 2017 - 15:01

Alla ytterligheter är jobbiga tycker jag, vad det än handlar om 😉

Reply
Essie 11 februari, 2017 - 15:15

Är empat och lever med en trolig narcissist… Min partner tar enorm plats i vår familj och äger alla åsikter och svar. Vardagen och stämningen hemma flyter på så länge inga önskemål om att göra nåt i hemmet eller påminnelser om att ta tag i nödvändiga saker kommer från mig. Min partner är så trevlig och omtyckt av folk utanför hemmets väggar så ingen har en aning om hur vi kan ha det. Jag har oftast anpassat mig och försökt undvika bråk och konflikt för barnens skull. Nu känns det mesta i livet likgiligt och jag känner mig handlingsförlamad. Kan knappt tänka längre… Har kämpat för relationen och hållit mig positiv och glad inför barnen men är det någon idé?

Reply
Charlotta 11 februari, 2017 - 16:09

Hej Essie, välkommen hit! Tråkigt att läsa om din situation, det du upplever är förödande för din självkänsla, ditt självvärde och din allmäna syn på dig själv. Du skriver att du undrar om det är någon idé, om du menar att du undrar om det finns någon chans att han kommer att förändras så är svaret tyvärr att den chansen är väldigt liten om han har en narcissistisk personlighetsstörning. Ni kan ge familjeterapi en chans, om han går med på det, bara för att känna att du verkligen har försökt allt. Men förmodligen betyder det att om du har nått gränsen för vad du är villig att acceptera, och har kommit fram till att du behöver en förändring så finns det egentligen bara en fungerande väg, och det är att lämna honom. Kram!
/C

Reply
Linda 22 juni, 2017 - 10:25

Hej!
Jag heter Linda och är reporter i ett program som heter Kropp&själ, Sveriges radio.
Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med någon som vuxit upp eller levt med en narcissistisk förälder eller partner och kan berätta om det (anonymt såklart om personen vill).Hör gärna av er till mig: Linda.kidane@filt.com

Reply
alex 29 juli, 2017 - 23:25

Hej!
Ja bråttas med en narcissistisk pojkvän självv är jag nog mest troligt empat ut i fingertopparna!
Han har hotat och styrt hela hemmet och jag har bara försökt lappa och laga, jag lämnade honom tog kontakt med folk som han känner, saken hör till att han är alkoholist och ska repa sig från det också nu. Jag har sagt att vi inte ska bo ihop då jag inte vill ha dörren stängd bakom oss pga rädsla och ja har även polisanmält för olaga hot, trots detta har han ringt oc gråtit och vill ha mig tillbaka som de lilla lamm jag är.
Jag har svarat med ett enda svar parterapi och att han ska gå i egen terapi pga detta och han har sagt ja och vill förändras…. Manipulerar han mig bara eller finns det hopp?
Ja vet att ja borde ta mitt pick och pack o bara dra så långt de går men ja älskar honom samtidigt och vill att de ska gå med allt ja kan vill jag att de ska gå och bevisa alla andra att dom hade fel om honom
Tack på förhand

Reply
Charlotta 30 juli, 2017 - 10:30

Hej alex, välkommen hit! Alkoholism och nacissism kan se väldigt lika ut, det finns en chans att om din pojkvän blir nykter så försvinner också hans narcissistiska drag. Om du verkligen älskar honom och tror på er relation så fatta inga definitiva beslut förrän du vet hur han är när han är nykter en längre period. Om han däremot är på samma sätt som nykter så är tyvärr chansen liten att han kommmer att förändras nämnvärt. Om han menar allvar med terapin eller inte är svårt att veta, första steget är att han behöver lägga av med drickandet, sedan vet du mer och kan bestämma hur du ska gå vidare. Om han inte är beredd att bli nykter för att rädda er relation så spelar det ingen roll vad han säger eller hur mycket han påstår att han älskar dig, för då älskar han alkoholen mer och du kommer alltid att som bäst komma i andra hand.
/C

Reply
H 1 augusti, 2017 - 18:07

Hej Charlotta det blir säkert bra med ditt beslut om inläggen. Men jag ser jämt fram emot att läsa dina nya inlägg. Jag är en trogen läsare av din blogg 🙂

Reply
Charlotta 1 augusti, 2017 - 20:11

Tack H! 🙂
/C

Reply
Empatiska Wonder Woman ♡ | Looking for Mr Didriksson 24 oktober, 2017 - 18:51

[…] forskat lite i vad som är empatens motpol och landade här – i en artikel om Empaten och Narcisisten. Kände direkt igen mig som empaten […]

Reply
Elisabeth 27 oktober, 2017 - 09:26

Ja vet inte riktigt hur ja ska börja skriva om det här för då jag läser allt som stämmer till punkt o pricka om förhållanden med en narcisst får jag en sån fruktansvärd ångest. Har varit tillsammans med en man i över fyra år och inte förstått förrän i somras el, blev klart som en blixt att jag blivit utsatt för psykisk misshandel ( verbal sådan ). Jag märkte inget av det el, förstod vad som egentligen hände förrän efter lång tid. Började med att han kunde säga väldigt elaka saker om mig och då jag tog upp det han sagt så nekade han, de hade han inte sagt, jag hade missuppfattat, nånting jag fått till i mitt huvud. Kan ge ett exempel, gick fram till o lutade mig ner då han satt i soffan och höll på med mobilen och såg en ” sälfi ” på en tjej som plutade med munnen o tittade med sexig blick, han drog snabbt som den undan mobilen o ja frågade varför o att jag sett bilden. Svar, ja ja ville inte du skulle se för ja får ju såna från en förening han var med i o vet hur svartsjuk du är ! Men varför drar du bort mobilen ? För får du det så tycker ja inte de är nått o gömma ? Ja är inte svartsjuk mer än normalt så prata om läge att börja bli misstänksam vilket jag faktiskt tycker är värre. Av en händelse kom detta upp igen, då nekade han till att han sagt så, de hade han aldrig sagt utan kom med något helt annat svar o det var inte en ” sälfi ” utan ett foto ! Och vände på det o frågade om jag inte fick foton på ex, Facebook ? Ja foton får ja men aldrig ” såna ” foton. Ja men som dom brukar vara, göra, säga så förstod ja såklart inte ! Det är ju samma sak säger han.( vilket det inte är ! Fakta är, skillnad på foton, bilder, sälfi ). Det här långa exemplet är en genomgående, röd tråd i förhållandet. Tillslut har du tappat tron, den lilla självkänsla, den bra magkänsla du haft på dig själv. Du vet inte vad som är rätt el, fel. Du börjar tro att du hört, sett fel, att det är du som håller på att bli galen, paranoid på riktigt. Allt är bra så länge du håller med, börjar tänka på hur du säger saker så inte det ska bli nått, ber om ursäkt, förlåt för precis allt. Och säger man vad som helst ex, ja skulle nog ställa bordet där så kan ja lova att han säger, om de va ja skulle ja inte gjort det. Nä,det skulle bli mycket bättre om du gör som jag tycker. Och skulle du förbannad vilket man tillslut blir, de brister för mig av skit saker då man samlat på sig mycket. Så är det jag som kommer med osanningar, lögner, falska påhopp mot han. Precis allt vänds emot dig, det är mitt fel, jag är en elak människa( o de kan nog stämma då ja blir förbannad ) jag är en hemsk människa mm mm. Det är bara såhär, hur mycket du försöker prata, lösa, diskutera med en sån människa går det inte ! Du blir bara mer frustrerad, osäker, förvirrad, mår skit. Skulle jag skriva allt om detta här blir det en roman. Det enda råd ja kan ge, gå, gå på en gång, vid första kränkningen, första lögnen, första gången ni inser att ni blivit totalt manipulerade för det är dom experter på kan jag lova, när ni kommer på er själva att ni tvivlar på vad ni hört, då känslan av obehag börjar komma. För innan ni är totalt knäckt kommer nått som heter normalisering process. Det är normalt att det är såhär, sakta men säkert tyvärr. Och man förstår inte förrän det är försent. Tipps, kolla på Youtube pilgrim väldigt bra, konkret om detta. Sen vet jag själv som det heter, lättare sagt än gjort.

Reply
Charlotta 27 oktober, 2017 - 09:55

Hej Elisabeth, välkommen hit! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, hoppas att du har kommit bort från honom nu.
/C

Reply
Sandra Lodin 29 oktober, 2017 - 17:11

Hej jag lever själv och har en vuxen dotter idag . Jag tycker jag har accepterat min livssituation men rätt som det är så kommer ångesten krypande över mig . Jag har provat yoga meditation och positivt tänkande men jag tycks liksom fastna i saknad och ledsenhet.

Har du tips som verkligen har fungerat för dej?

Mvh Sandra

Reply
Charlotta 29 oktober, 2017 - 18:30

Hej Sandra, välkommen hit! För mig fungerade avgiftning och balansering av hormonerna bäst mot ångest. Tankarna är så klart också en viktig del, men ångest hänger ofta ihop med överbelastad lever och/eller hormonobalans och då kommer man inte långt med bara mental träning och meditation.
/C

Reply
Anonym 8 november, 2017 - 16:27

Känner igen mig i både texten du skriver och i delar av det som skrivs i kommentarerna. Jag jobbar på ett ställe där en av mina kollegor håller på precis så här. Och jag känner att jag håller på att gå under. Har ett flertal gånger tänkt att jag kommer måsta säga upp mig för att jag inte klarar detta. Känns otroligt tråkigt för jag vill verkligen jobba där. Och jag har lyft med min chef men ingenting händer. Är för mig ett mysterium hur denna människa kan få jobba kvar, så rent ut sagt jävlig som han är. Tyvärr känner jag igen mig mycket också i den empatiska delen du skriver om. Så jag är väl ett perfekt offer för honom att bete sig som en fitta mot.

Reply
Charlotta 8 november, 2017 - 19:46

Hej Anonym, välkommen hit! Tråkigt att läsa att du har en så besvärlig arbetssituation. Har du varit riktigt tydlig med hur stort problemet är för din chef? Många gånger kanske man bara antyder lite försiktigt när man egentligen skulle behöva vara väldigt precis och tydlig för att det ska ge resultat.
/C

Reply
Anonym 12 november, 2017 - 12:57

Hej, har levt ihop med en narcissist i 17 år, det tog många år innan jag kom ifrån. Tyvärr bor vi i samma område och arbetar på samma jobb. Jag försöker hitta ett nytt men det tar tid. Alla avgudar honom och ingen skulle tro mig om jag ens skulle försöka berätta nåt, risk för att jag framstår som galen själv så det får vara. Hur blir man av med alla känslorna man har, alla fina trevliga stunder man haft, manipulationen så att säga? Jag får fortfarande dåligt samvete och tycker synd om han när han ser ledsen eller ”oskyldig” ut. Blir svartsjuk om han springer efter andra, vilket han gör hela tiden. Känner mig kränkt. Vill bli av med alla dessa idiotiska känslor för han förtjänar inte ett skit, allra minst mig. Fattar inte varför hjärnan har fattat allt och jag har tagit rätt beslut men hjärtat verkar inte fattat nåt? Kommer aldrig att ångra mig men jag måste bli kvitt mina känslor också för att må helt bra igen. Hur bär jag mig åt?

Reply
Charlotta 12 november, 2017 - 13:08

Hej Anonym, välkommen hit! Grattis till att du är stark nog att både lämna honom och leva utan honom. Det är inte lätt, för ingen kan vara så charmig och förförisk som en narcissist och det krävs både styrka, mod och uthållighet för att bryta sig fri. Lösningen ligger i tankarna eftersom känslorna följer tankarna. Varje gång du tänker på hur fin han var i de bra stunderna så späder du på kärleken och omtanken för honom, och varje gång du tänker på hur falsk han varit och hur illa han gjort dig så minskar de välvilliga känslorna för honom. Du behöver alltså vara väldigt noga med att styra dina tankar till att fokusera på hans negativa sidor och dina negativa erfarenheter av honom. Gör du det så kommer känslorna efter ett tag att börja följa efter, och till det händer får du helt enkelt stålsätta dig.
/C

Reply
Anonym 12 november, 2017 - 13:48

Tack snälla för ett så snabbt svar, blir alldeles rörd av att känna att någon förstår och bryr sig om mig. Även om jag känner mig stark och bestämd i mina beslut så märker jag här hur sårbar och känslig man fortfarande är så fort någon förstår ens situation. Jag skall verkligen försöka styra mina tankar åt rätt håll och hoppas på att det förändrar sig med tiden. Tack 🙂

Reply
Charlotta 12 november, 2017 - 14:02

Väl bekomme! 🙂 Kom ihåg att du är stark och klok, det har du redan bevisat för dig själv.
/C

Reply
Micke 13 november, 2017 - 11:50

Hej där! Jag fick I början på året kontakt med en tjej via internet, vi har tidigare varit vänner men vänskapen bara försvann såfort hon hittade en kille… men nu i våras flera år senare tog hon kontakt igen, hon hade väl då inget fast förhållande direkt och var otroligt charmig och verkade väldigt snäll och trevlig på alla sett. Relationen blev djupare o djupare och I maj så träffades vi och jag kände väl att det klickade ganska så ordentligt. Vi träffades igen bara någon vecka efter och hade verkligen trevligt, efter detta hade vi mer eller mindre daglig kontakt över telefon och planerade in ytterligare en träff så jag bokade denna gången hotellvistelse och resa… Men när det närmade sig helt plötsligt ingen kontakt så det blev liksom aldrig av… gick inte att avboka eller någonting och jag blev såklart sårad och fick liksom ingen direkt ursäkt alls men reflekterade inte över det för kände mig så himla kär. Kontakten fortsatte och hon var såå kär i mig enligt henne… så vi bokade ny träff… denna gången I slutet på augusti en fredag skulle vi ses, samma sak här har jag bokat både resa och planerat och sett fram emot detta. vi pratar dagligen som vanligt och vi båda ser såå mkt fram emot detta… på onsdag och torsdag är hon på restaurang och äter asiatisk mat. Ringer torsdag kväll men får inget svar så går och lägger mig få jag ska upp tidigt. Sen så blir det fredag… Jag vaknar och förbereder mig för att ta mig till tågstation, skriver och får inga riktiga svar mer än att ”haft en jobbig natt” ”ätit kinamat 2 dagar i rad och druckit dåligt vatten” ”jag måste sova lite till”… ”ok” tänkte jag och körde på bara ,fast fick en sånhär obehaglig klump i magen…

Försöker även ringa men inget svar så jag skriver att jag känner mig ledsen och att du kan väl åtminstone berätta om du kommer eller ej? Får svar lite senare att ”Men ja det kunde jag ,men du måste förstå att jag mår så extremt dåligt också” Inget ,förlåt ,inget ursäkta ,inte ens nej jag kommer inte. Gav väl viss förståelse men som i texten inga plåster på såren.

Jag är nu på destination redan och mår så dåligt som man bara kan, för bara någon dag sedan var hon kär i mig och vi ringde alltså varje dag men nu ingenting. Inget svar ingenting. Jag liksom börjar undra vad har jag gjort? Tankarna gick allt ifrån att hon kanske råkat illa ut, en outhärdlig oro kring vad som hänt och hon väljer att inte svara när jag ringer eller ringa alls sedan dess. Efter detta har jag varit helt ur balans, blev även självdestruktiv och haft väldigt låga tankar om migsjälv, känner skuld ,oro ,viss avsaknad utav självrespekt och klandrar helt klart migsjälv på alla sett det gick så långt att jag började dricka otroliga mängder alkohol och en kväll efter ungefär en 75a vodka tog jag en hel smärtstillande i hopp om att inte vakna alls mer inte bara pga detta utan det har varit väldigt mycket senaste året hon enligt mig kom som en skänk ifrån ovan, alkohol är verkligen inget bra medel att bearbeta sorg med.. idag vill jag inte dö men är så osäker på om det är mig det är fel på? Fortfarande inte fått en ursäkt.

Efter jag läste här och lite andra ställen om just avsaknad utav en ursäkt att liksom låta såren vara öppna eller vad man ska säga så började jag reflektera över alla våra diskutioner mm, och kom att minnas att hon själv nämnt att vissa av hennes nära tyckt att hon har hybris samt att hennes pappa tyckte hon blivit en egoistisk bitch, detta är ju ganska allvarliga kommentarer ifrån så nära relaterade? Sjukt nog reagerade jga inte då…

Känner mig väldigt sårad och undrar om detta kan vara en del av narcisissm eller kan det vara helt andra saker med? Eller rent utav, är det jag???

MVH

Reply
Charlotta 13 november, 2017 - 12:29

Hej Micke, välkommen hit! Det är svårt att dra några slutsatser om en person med så lite information, av det du berättar får jag inga riktiga ”narcissist-vibbar” utan snarare kanske något av social fobi, brist på empati eller kanske bara ouppfostrad. Egentligen räcker det att du har insett att du råkat ut för en person som inte går att lita på och att det inte är någon som du som du vill ha i ditt liv. Kanske är det så att du ska vara tacksam för att du inte hann bli mer involverad i henne än så här, för då hade sveket och uppbrottet blivit ännu mer smärtsamt. Du skriver att du haft ett jobbigt år och att alkohol inte är en bra metod för att hantera sorg, det har du helt rätt i, men en ny relation är inte heller ett bra sätt att hantera sorg. Alkohol och relationer fungerar på samma sätt, det dövar och lindrar för stunden men gör inget för att läka det ursprungliga problemet. Det låter som att du behöver fokusera på dig själv och se till dina egna behov och ta hand om dig själv ett tag först innan du letar efter kärlek igen. Letar du efter kärlek från ett känslomässigt ställe av obalans och svåra känslor så är det den typen av personer du kommer att dra till dig, och min gissning är att det egentligen inte är vad du vill ha, så läk ditt eget hjärta först så är du bättre rustad för kärlek sedan. ❤️
/C

Reply
Micke 13 november, 2017 - 15:43

Du har helt rätt, tack! det som var lite konstigt ,jag hade lagt allt sånt åt sidan precis börjat satsa på migsjälv som du föreslår nu när det från ingenstans ”knackade på dörren”… känslan var att jag har inte tid att va kär och jag var väldigt öppen redan från början att jag var ganska så ärrad sedan tidigare upplevelse, så sökte bara en vänskap men ack så chanslös jag var.

Men ja det du föreslår låter mer rätt på än N när jag tänker efter… ush nu känner jag mig som en idiot ännu mer… man förutsätter ju att folk tänker lite som en själv och hade jag haft några beskymmer och verkligen råkat ut för saker så vänder jag ju mig till mina närmaste , men så är väl kanske inte fallet alltid med social fobi? Jag har ju varit kär förut men inte på detta sett…

Tack för din respons, nu kan jag äntligen kalla det ett avslutat kapitel. Kärleken kändes betydligt mer äkta än det jag stött på tidigare därför det gjorde mig totalt helt ställd, hon visste ju om mitt tidigare ”trauma” ,det kändes liksom orealistiskt, detta händer inte? liksom aldrig ”tappat greppet” som denna gång, o då har tidigare erfarenheter varit värre. men ja, nu var det tredje gången hon sårar mig utan någon uppriktig förklaring, och det klarar jag inte av som person just nu, kräver väl viss trygghet i mina relationer.

Borde jag bearbeta ett trauma även om det är 4 år sedan? jag har varit fullt fungerande tills rädslorna började krypa sig på igen lite I samband med detta antar jag.

Det handlar delvis om en ex flickvän som råkade väldigt illa ut samt två personer som stod mig väldigt nära som gick bort vilket jag knappt kan prata om alls, jag provade samtal på öppenvården men det blev värre? Verkligen urdålig på att bearbeta mina sorger… bör jag fortsätta mina samtal ändå fastän jag upplever att det blir som en panik på nytt? Jag vill helst klara mig utan medicinering.

Åter igen tusen tack för svar…

Reply
Charlotta 13 november, 2017 - 15:56

Väl bekomme! 🙂 Du har ingen anledning alls att känna dig dum, det händer att man missbedömer människor och är man själv ur balans är risken större. Det är inte ett nederlag eller misslyckande, bara en erfarenhet. Om du har rädslor som du kopplar samman med traumat för fyra år sedan så är det ett säkert tecken på att du inte är klar med det. Samma sak med de dödsfall som du inte kan prata om, bara det faktum att du inte kan prata om det skriker högt och tydligt att du behöver bearbeta. När det kommer till bearbetning av trauman och svåra upplevelser handlar allt om att hitta rätt person och rätt metod och förmodligen var den du träffade på öppenvården inte rätt för dig. Våga prova runt tills du hittar någon som du känner dig bekväm med och som kommunicerar på ett sätt som fungerar för dig, känns det inte rätt kommer det inte att vara till någon nytta. Därmed inte sagt att det kommer att vara lätt, rätt och lätt är inte alltid samma sak. 😉
/C

Reply
Annika 17 januari, 2018 - 11:48

Jag är mitt i det. Jag har börjat se men jag är fortfarande fast . Nedbruten. Totalt

Reply
Charlotta 17 januari, 2018 - 15:24

Hej Annika, välkommen hit! Jag beklagar din situation, hoppas du kan hitta krafter att göra något åt den. ❤️
/C

Reply
Lena 15 februari, 2018 - 00:57

Hej! Skulle vilja komma i kontakt med dig via mail! Blev så glad att jag hittade din sida här så sent på natten 😍🙏 Herregud det finns en. Förklaring 👀

Reply
Charlotta 15 februari, 2018 - 07:41

Hej Lena, välkommen hit! Du hittar kontaktuppgifter under ”Kontakt” i menyn längst upp på sidan.
/C

Reply
Helene 15 februari, 2018 - 19:57

Har försökt finna ut hur komma med i samtalet,,försöker nu,,

Reply
Charlotta 15 februari, 2018 - 20:44

Välkommen hit Helene!
/C

Reply
Kalle 7 mars, 2018 - 14:32

Hej.
Jag har haft en tjej som ca var 4e dag ställde tills drama , under dessa 4 dagar har jag agerat absurdum baea för att slippa tjafs. Men när hon märkte att d inte funkade så förstärkte hon sin djävulskap mer så jag inte kunde låta bli att tjafsa.

Jag började misstänka att hon har andra som han ox träffar o därav hon skapar konflikter för at komma bort nån dag i veckan från vårt förhållande.

Varje gång hon tjafsade så hade hon en underliggande leende som jag upptäckte och fick mig att tro att hon gillar att göra mig på dåligt humör.
Hon har nån väninna som brukade ringa just när vi var tillsammans nästan varje dag o pratade saker som jag inte fann intressant men gjorde d för att få mig att tro på henne o allt hon säger. Hennes väninna hade oxå nån sjukdom.

Om vi har tjafsat o hon ringer o vill komma förbi så brukar jag säga kom men skrik eller tjafsa inte. Men d första hon gör nör hon kommer in e d antingen skrika eller tjafsa ( drama) om onödiga saker.

Om hon exempelvis påstått att hon gjort abort när d har varit slut mellan oss o blivit ihop igen så upptäcker hon att jag inte tror på d o försöker på olika sätt nämna hennes abort , genom förfalskade papper hon hämtar från nån sjukhus . Vi hade inte sex den tiden pga hennes blödningar som hon påstått. Men jag har aldrig kommit in i henne heller och vi hade endast vsrit tillsammans i 4 veckor o gjorde slut när hon påstod att hon gjort abort.

Hon brukade kalla mig för narcissist nör vi tjafsade o gång på gång såg jag hennes maskerade leende när vi tjafsade.
En dag slog jag upp narcissist för o veta vad hon menade. Då föll alla bitar på plats, men hon hade hunnit att sätta sina tänder i mig redan o fick mig tappa självförtroende o må allmänt dåligt o se ner på mig själv.

Till slut tog jag avstånd från henne trots hennes charm.
Idag är jag bara arg när jag tänker på det och ibland vill jag gå till henne o spöa skiten ur henne tills ett erkännande kommer ut från hennes mun om vad hon gjorde mot mig och varför.
För nånstans känner jag att såna våldsbejakare vet exakt vad dem gör.
Skapar konflikter mellan människor.
Fler gånger efter det varit slut så har hon kommit ut från min port nör jag varit på väg hem från träning. Hon kan min schema.
Hon ville sätta huvudbry i att hon kanske träffar nån granne till mig.
Jag har bytt låset hemma då hon haft nycklar från mig under tiden vi var ihop.

D värsta var när hon startar tjafs utanför dörren o när jag ilsknar till o folk råkar gå förbi då så leker hon martyr till den grad det går.

Jag vill ihjäl henne innan hon förstör andra.
Jag har oxå lite traumatiska drag från barndomen mek tack o lov att jag inte blev så.

Reply
Charlotta 7 mars, 2018 - 15:33

Hej Kalle, välkommen hit! Det låter onekligen som om du råkat ut för en narcissist eller kanske till och med en psykopat. En väldigt tråkig upplevelse att behöva genomgå men väldigt bra att du lyckats ta dig ur det, och nu kommer du aldrig att gå i den fällan igen. Jag förstår att du känner dig arg, sårad och illa behandlad och att tanken på hämnd är lockande, men den bästa hämnd du kan ta är att lämna henne bakom dig och göra något bra med ditt liv. Att riskera att offra din framtid för hennes skull är bara onödigt, hon har redan fått och tagit tillräckligt mycket från dig, hon är inte värd varken dina tankar eller din energi nu. Vill du få mer stöd i att släppa detta och gå vidare så rekommenderar jag YouTube, där finns massor med material om narcissister och psykopater, t ex den här eller den här.
/C

Reply
Kalle 8 mars, 2018 - 18:56

Ibland nör jag vaknade mitt i natten så kunde hon promenera framför sängen o titta p mig.
En gång jag vaknade av att jag pratade med mig själv men hon stod över mitt ansikte o log.
Hon har nog alla diagnoser. Jag hoppas en vacker dag hon skjuter sin egen fot. Deska människor borde sitta inlåsta o inte vistas bland vanliga människor.

Ja du har rätt.
Jag ska undvika henne på alla olika sätt.
Du och din sida har lärt mig mycket redan och även lärt mig att lära känna mig själv o mina beteenden och varför man tänker på ett visst sätt vid olika situationer.
Tusen tack.

Reply
Charlotta 8 mars, 2018 - 19:05

Usch, det låter otäckt. Tack för att du läser Kalle, roligt att du har nytta av det jag skriver. 🙂
/C

Reply
HR 19 mars, 2018 - 03:34

Hej! Jag lämnade för några dagar sen ”min narcissist”, en härlig typ, inga fel där inte om man ska tro honom😀 skämt åsido, 8 år tog det innan jag förstod att jag hadde blivit totalt hjärntvättad och att han hade manipulerat mig. Psykiskt,fysiskt och sexuellt misshandlad hann jag bli också under vårt förhållande😞 Mår inte så hemskt bra, de e så jobbigt att vakna upp och märka att din pojkvän inte älskat dig alls utan bara utnyttjat dig😞 Man förstår liksom inte hur någon kan använda en så…Är själv empat, och är rädd för att han manipulerar åtm.en av sina vänner som också är det😞 försökte prata med exet om hans problem, men då blev han vansinnigt arg, och kallade mig sjuk i huvudet! Han har även försökt manipulera sina föräldrar och mina med att jag är den som har en personlighetsstörning, men de tror dom ej på utan mera på mig.Men ändå så typiskt liksom, han älskar att spela offret så att säga..Han har även sagt till mig att jag misshandlar honom, då har de varit frågan om att jag mått så dåligt att jag missbrukat alkohol(typiskt för offer) och puffat till honom för att jag var så himla trött på att bli behandlad så fel…har hänt typ 2 gånger, och det har jag erkänt…Men ändå är jag misshandlaren enligt honom, fast han har misshandlat mig psykiskt, sexuellt och fysiskt under ca 8 år…Men nej, han har inga fel eller brister han inte!

Reply
Charlotta 19 mars, 2018 - 11:59

Hej HR, välkommen hit! Ja, det låter som om du har att göra med en tvättäkta narcissist. Med en sådan person finns det inga möjligheter att resonera och komma till samförstånd för allt man säger kommer att vridas och förvanskas för att sedan slängas tillbaka på en själv. Var stolt över att du orkade se honom för vad han är och att du tog dig ur relationen, nu behöver du nog lite tid att landa och läka för att hitta dig själv igen.
/C

Reply
HR 20 mars, 2018 - 18:09

Jo det har jag märkt, tyvärr…:( hoppas ändå än på att någon skulle få honom att förstå att han har problem,så att han skulle få hjälp…För han e inte elak i sig själv ju, bara sjuk.så e ju alla narcisisster..hans pappa är likadan så han har fått mycket av sitt beteende därifrån.och blivit mobbad dessutom vilket även inverkar. tycker ju synd om honom fastän han betett sig som en skitstövel, men det är hans problematik,och de är inte hans fel att han är som han är:(tänkte prata me hans föräldrar ännu om de skulle försöka få hjälp åt honom!..då jag tänker efter så e han nog inte narcissist fullt ut, men flera starka drag har han. Och då kan man kanske hjälpa ännu❤

Reply
Charlotta 20 mars, 2018 - 18:16

Det är väldigt svårt att hjälpa narcissister att utvecklas och förändras, helt enkelt eftersom de inte upplever att det finns något problem eller något att ändra på. I alla fall inte hos dem. Om han bara har vissa narcissistiska drag kanske det finns en möjlighet men erfarenheten av framgångar med narcissister inom psykologin är tyvärr mycket begränsad.
/C

Reply
MBB 14 februari, 2020 - 09:02

Min erfarenhet är densamma! Något drag här och där kanske kan klinga av men jag är ytterst övertygad om att det ”är som det är”.

Charlotta 14 februari, 2020 - 10:48

Tack för din input MBB.
/C

HR 20 mars, 2018 - 18:13

Javisst är det bäst såhär, är så glad att jag är fri och kan börja bygga upp mig själv❤ skulle ju också bara stöda hans beteende med att stanna, nu kanske han ändå vaknar upp och märker att nåt inte är rätt!

Reply
Charlotta 20 mars, 2018 - 18:16


/C

Reply
jeanette 28 juli, 2018 - 15:31

Har precis kommit på mitt förhållande var en lögn från dag 1 och han är en narcisist. Jag har svårt gå vidare då han behandlat mig som en gudinna tills nu. Nu är jag mer som hästskit. Han gjorde allt för mig och vi skulle ha en framtid tillsammans, var påväg att flytta till Belfast till honom, sen sprack bubblan. Han ljuger i varje andetag han tar. Lögnerna tar aldrig slut, jag vill tro han älskar mig men det gör han bara i sin egna fantasivärld. Hjärnan säger åt mig att inte ha kontakt med honom men hjärtat vill annat, jag går på allt han säger för han ljuger så himla bra. Men när jag kollar upp allt så var det bara ännu en lögn.

Reply
Charlotta 29 juli, 2018 - 15:47

Hej Jeanette, välkommen hit! Du behöver inte gå på lögnerna längre nu för nu vet du ju att det inte är sant, hur bra det än låter så vet du med säkerhet att det är som han manipulerar dig för att få dig dit du vill. Det du behöver göra först av allt är att ge dig själv tid att landa i det nya och bearbeta sorgen efter förlusten av ditt gamla liv. Även om det livet inte var bra för dig så är det ändå en sorg att förlora det. Därefter leder du med tankarna, du bestämmer dig för att börja tänka på andra saker och efterhand kommer känslorna att följa efter eftersom det är tankarna som leder och känslorna som följer. ❤️
/C

Reply
s 13 september, 2018 - 20:59

Sedan ett år tillbaka så tog förhållandet m en narcissist slut! Han lämnade mig! Fattade inte då vad han var, men nu efteråt är allt så tydligt! Jag själv är nog en empat! Jag kämpar fortfarande med att läka mig själv, men det blir så mycket svårare då jag är tvungen att möta honom på min arbetsplats! Jag mår dåligt i hela kroppen när jag tvingas möta honom och det dränerar mig på energi och jag blir både ledsen och arg! Byta arbetsplats finns inte på kartan för att slippa honom! Jag behöver veta hur jag ska skydda mig från att må dåligt av hans blotta existens!!!

Reply
Charlotta 13 september, 2018 - 21:53

Hej S, välkommen hit! Det kan vara svårt att helt sätta sig över den sortens minnen och erfarenheter och kunna möta personen på ett neutralt sätt, men med träning och målmedvetenhet kan man komma långt. Metoden du ska använda är mental träning, att träna dig till att tänka på det som har hänt, på honom och på din egen roll i sammanhanget på andra sätt än du gör nu. Att presentera situationen för dig själv i ett annat ljus som gör den lättare att hantera. En stor del av det handlar om hur du ser på dig själv, din egen självbild och ditt eget självvärde och insikten att de är helt fristående från honom. Hans åsikter och tankar om dig påverkar inte på något sätt vem du är eller vad du är värd. En annan viktig del är att generellt göra hans åsikter mindre viktiga, att komma till ett läge där du inte längre bryr dig om vad han tycker eller inte tycker eftersom du i djupet av dig själv med säkerhet vet att hans åsikt saknar betydelse. På motsvarande sätt kan du ta alla dina erfarenheter och tankar om honom, och dig själv i relation till honom, och se på dem med andra ögon och i ett annat ljus som gör dig till den starka och självständiga och honom till den svage och den som inte har någon betydelse. I slutänden är det din inställning som är det viktiga, vad du säger till dig själv och hur det får dig att känna.
/C

Reply
Lisbeth 9 januari, 2020 - 22:00

Hej!
Jag har hört av en chaman att tidigare partner ger energispår som kan finnas kvar i kroppen och suga energi även om relationen brutits. Om detta är ett faktum så kanske det inte räcker med att ta styrningen om sina tankar reaktioner och känslor!?
Att vara närvarande i nuet är ju det första steget för oss alla! Om då det finns energispår kvar så är det ju inte undra på att man blir trött!
Vad jag har förstått så är ju den feminina energin absorberande vilket då skulle göra kvinnor särskilt utsatta för detta dilemma.
Charlotta ligger det något i detta och vad har du för tankar kring detta?

Reply
Charlotta 10 januari, 2020 - 10:29

Hej Lisbeth! Det låter mycket troligt, jag skulle tro att det schamanen kallar energispår är samma sak som jag brukar kalla instängda känslor. Alla former av starka känslor, men oftare negativa än positiva, kan sätta sig i kroppen leva vidare där dels som tankemönster och känslor men också som fysisk ohälsa. Det går att lösgöra och rensa bort den typen av energispår/instängda känslor på egen hand genom t ex djup meditation men ofta behöver man hjälp av en skicklig alternativterapeut. Det är min uppfattning att kvinnor är känsligare för att ta till sig och behålla andras energier även om det är vanligt även hos män.
/C

Reply
MBB 14 februari, 2020 - 08:58

Har precis lämnat en narcissist efter 15 år, Vi har barn ihop så jag kan inte bara totalignorera men jag kör ”gråstens”-kommunikation just nu. Dvs, jag är så tråkig i vår kommunikation så att klockorna stannar. Jag har iofs kommit på att mina år av träning i detta nu kommer väl till hands eftersom en manlig kollega är en fullblodsnarcissist… När jag ser tillbaka på min uppväxt, ungdom och tidigare förhållanden kan jag se ett mönster: jag har haft flera narcissistiska pojkvänner. Två extremt fåfänga killar, en läkarstuderande som såg ner på allt och alla, en pompös konstnärssjäl och nu senast ett uppblåst ego som inte kommit speciellt långt här i livet – ouch!

Jag har precis insett att jag är av den empatiska typen och har varit medberoende i samtliga kärleksrelationer (någon vänskapsrelation också) och idag 2020-02-14, på alla <3-dag ska jag börja älska mig själv i första hand. Sen mina barn. Sen min ursprungsfamilj. Sen mina vänner. I den ordningen! En riktig nystart i livet. 🙂

Reply
Charlotta 14 februari, 2020 - 10:48

Hej MBB, välkomment hit! Stort grattis till dig! Det du beskriver låter som att du har uppfattat vad det är tänkt att du skulle lära dig i det här livet och nu har bestämt dig för att lämna det bakom dig och gå vidare. När man tar så stora utvecklingssteg och lämnar ett beteende bakom sig (dras till narcissistiska män) brukar det innebära att livet blir väldigt mycket bättre och att man verkligen får en nystart. Själva frigörelseprocessen och övergången från det gamla till det nya är naturligtvis besvärlig på olika sätt, men det leder till en helt ny nivå av självkännedom, självrespekt och kärlek. Din plan låter fantastiskt bra, all lycka till!❤️
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI