Home Relationer/Kommunikation Hur går man vidare?

Hur går man vidare?

by Charlotta

Då och då händer det att man inser att en person som finns i ens liv gör mer skada än nytta och att det enda rätta är att säga upp bekantskapen. Ofta visar det sig dock att hur svårt det än var att komma fram till det beslutet i tanken så är det etter värre att genomföra det i praktiken. Andra gånger händer det att människor lämnar en av egen fri vilja, trots man själv skulle vilja ha dem kvar men utan att man har möjlighet att påverka deras beslut.

Gamla vanor är svåra att bryta, precis som väl invanda tankemönster. Människor som en gång haft stor betydelse i ens liv har en förmåga att hålla en kvar i det gamla, även om man märker att man far illa av det och vet att man borde lämna dem bakom sig.

Ibland kanske det är ens egna tankar som vägrar släppa det som varit och som ältar och maler och analyserar alla ”tänk om”, ”om bara” och ”jag önskar” tills allt blir en enda hopplöst känslosam gegga. Och ibland är det den andra personen som inte vill släppa taget, som kanske känner behov av att hämnas och göra livet surt för en trots att det inte hjälper situationen det minsta. I båda fallen dras man med i en känslostorm som fullständigt motarbetar målet, att släppa och gå vidare. I ena fallet är det de egna känslorna och i andra fallet är det den andra personens känslor.

Knepet för att komma loss är att inte tillåta sig själv att dras med i dramat utan bara låta det blåsa förbi medan man själv står stadigt och beslutsamt, och här kommer några tankar kring hur man kan göra det rent praktiskt.

Känslobanden bryts när man själv bestämmer sig för att det verkligen är slut. När man inte längre tillåter den andra personens ord att nå fram till en så att de kan skada en, när man inte längre lägger någon vikt vid personens agerande och åsikter, när man bestämmer sig för att personen inte längre får ha något inflytande över ens liv, när man bestämmer sig för att det från och med nu är ens egna spelregler som gäller, när man kan lyssna till vad personen säger utan att bry sig det minsta eftersom den som säger det inte längre representerar något värde i ens liv. När man kan se hämndbegär som ett tecken på bristande förmåga att hantera situationen, och ilska som ett barnsligt raseriutbrott, då behöver man inte längre låta sig påverkas av det.

Det kan också vara till hjälp att göra en lista med allt som får en att må dåligt, allt från tankar till aktiviteter, stort som smått. Det är okej om det blir en lång lista. När listan är klar så skriv till rubriken: ”Saker jag inte gör längre”. När man sedan halkar tillbaka i gamla rutiner och gör något av det som står på listan så säger man högt till dig själv: ”Nej, sånt gör jag inte längre för nu ska jag gå vidare.” Och så gör man något annat istället eller tänker på något annat. På det sättet hjälper man sig själv att forma nya tankebanor och sakta men säkert radera de gamla.

Det är inte fel att analysera det som hänt för att kunna dra lärdom av det, men om man inte slutar analysera så kan man aldrig gå vidare.

/Charlotta

29 comments

Anne 12 juli, 2015 - 12:48

Mycket kloka ord 🙂

Reply
Coachen 12 juli, 2015 - 12:50

Tack Anne! 🙂
/C

Reply
Elinor 12 juli, 2015 - 16:46

Hej!
Jag måste få säga att det är så skönt att få läsa dina kloka ord i detta forum! Varje gång du skriver så är det saker jag tar till mig och försöker hålla i minnet! / Elinor

Reply
Coachen 12 juli, 2015 - 17:03

Tack Elinor för dina vänliga ord, det värmer otroligt mycket att veta att det jag skriver får betydelse för dig och andra.
/C

Reply
E-K värld/Leva-Kerstin 13 juli, 2015 - 19:51

Hej på dig. Här har jag halkat in till dig, en blogg som är någonting för mig. Dig kommer jag att följa, det är en sak som är säker.
Titta gärna in till mig också, där kan du hitta tänkvärda saker om livet, funderingar, och mycket annat som rör livet.
Välkommen!

Reply
Coachen 13 juli, 2015 - 21:39

Hej E-K, varmt välkommen! Vad roligt att du hitttat hit och att du gillar vad du läser. Vilken trevlig blogg du har själv, fortsatt lycka till med den också.
/C

Reply
Anja Karin 14 juli, 2015 - 13:02

Hej igen!
Har skrivit till dig tidigare bla angående singelliv och om svårigheter att hitta den ”rätte”. Nu känns det dock som jag har gjort det men det finns dock vissa problem här (som vanligt). Jag har under våren gått en kurs och där träffat en man som jag redan från början känt något speciellt för. Trots att vi bara träffats ca 6 ggr + mailkontakt och då endast med fokus på kursinnehållet, så har den här känslan fördjupats. Vi har nu ingen kontakt alls förutom Facebook, då kursen är avslutad. Jag tycker också att jag känt ett intresse från hans sida men det hela är väldigt subtilt. Det stora problemet i detta är att han är gift så jag borde inte ens tänka en tanke på honom mera. Han har dock bitit sig fast i min hjärna och jag både tänker och känner så otroligt mycket för honom. Tycker att jag alltid är så analytisk och tänker till över saker och ting men det känns som dessa förmågor är helt satta ur spel just nu. Jag har nu mera av sk flumtankar, som att han o jag måste vara tvillingsjälar och det måste vara något speciellt mellan oss. Ibland tänker jag som så att är det något speciellt mellan oss så kommer han att höra av sig till mig (det är ju ändå hans som är upptagen så initiativet måste väl ligga på honom). Kan dock inte tänka mig någon älskarinnatillvaro utan ska jag inleda något så ska han också bryta upp från sin tidigare relation. Ibland känner jag mera att nu hör jag av mig till honom och erkänner vad jag känner för att det ska hända något, antingen en utveckling eller att jag kan släppa det definitivt om han skulle deklarera att han inte alls är intresserad (känns dock som ett väl vågat högriskprojekt). Ibland tänker jag att nu måste jag skärpa till mig och slå bort dessa tankar och känslor. Tycker nu att det mest är lite jobbigt och frustrerande att känna så här för någon på distans, det är som att det nästan värker i kroppen och spränger i hjärnan pga av alla tankar och känslor som far runt. Känner att det t.o.m har en negativ påverkan på min koncentration på jobbet. Min hjärna är mycket upptagen just nu av (förutom att dagdrömma om honom) tankar som vad det är jag har ”drabbats” av, är det verkligen känslor eller handlar det här om någonting annat? Vad känner han, har jag tolkat signalerna rätt eller jag kanske är helt ute och cyklar vad gäller den saken. Vad tror du att det här handlar om, är det känslor eller tror du att det är någon mera psykologisk förklaring? Vad skulle du ge mig för råd i detta läge, hur skulle du själv ha gjort? Med vänlig hälsning Anja Karin

Reply
Anja Karin 14 juli, 2015 - 17:20

Hej igen!
Fungerar inte sidan?

Reply
Coachen 14 juli, 2015 - 19:47

Det har varit tekniska problem med webhotellet under dagen, men nu verkar allt fungera som vanligt igen.
/C

Reply
Anja Karin 14 juli, 2015 - 13:29

Hej! På mitt förra inlägg kom det upp: Your comment is awating moderation.
Vad händer då?

Reply
Coachen 14 juli, 2015 - 19:49

Första gången någon kommenterar så måste jag godkänna kommentaren (för att undvika troll), tydligen blev det något kaiko när servern var nere idag och jag var tvungen att godkänna dina kommentarer igen. Förhoppningsvis är det åtgärdat nu.
/C

Reply
Anja Karin 14 juli, 2015 - 16:37

Hej igen!
Har skrivit till dig tidigare bla angående singelliv och om svårigheter att hitta den ”rätte”. Nu känns det dock som jag har gjort det men det finns dock vissa problem här (som vanligt). Jag har under våren gått en kurs och där träffat en man som jag redan från början känt något speciellt för. Trots att vi bara träffats ca 6 ggr + mailkontakt och då endast med fokus på kursinnehållet, så har den här känslan fördjupats. Vi har nu ingen kontakt alls förutom Facebook, då kursen är avslutad. Jag tycker också att jag känt ett intresse från hans sida men det hela är väldigt subtilt. Det stora problemet i detta är att han är gift så jag borde inte ens tänka en tanke på honom mera. Han har dock bitit sig fast i min hjärna och jag både tänker och känner så otroligt mycket för honom. Tycker att jag alltid är så analytisk och tänker till över saker och ting men det känns som dessa förmågor är helt satta ur spel just nu. Jag har nu mera av sk flumtankar, som att han o jag måste vara tvillingsjälar och det måste vara något speciellt mellan oss. Ibland tänker jag som så att är det något speciellt mellan oss så kommer han att höra av sig till mig (det är ju ändå hans som är upptagen så initiativet måste väl ligga på honom). Kan dock inte tänka mig någon älskarinnatillvaro utan ska jag inleda något så ska han också bryta upp från sin tidigare relation. Ibland känner jag mera att nu hör jag av mig till honom och erkänner vad jag känner för att det ska hända något, antingen en utveckling eller att jag kan släppa det definitivt om han skulle deklarera att han inte alls är intresserad (känns dock som ett väl vågat högriskprojekt). Ibland tänker jag att nu måste jag skärpa till mig och slå bort dessa tankar och känslor. Tycker nu att det mest är lite jobbigt och frustrerande att känna så här för någon på distans, det är som att det nästan värker i kroppen och spränger i hjärnan pga av alla tankar och känslor som far runt. Känner att det t.o.m har en negativ påverkan på min koncentration på jobbet. Min hjärna är mycket upptagen just nu av (förutom att dagdrömma om honom) tankar som vad det är jag har ”drabbats” av, är det verkligen känslor eller handlar det här om någonting annat? Vad känner han, har jag tolkat signalerna rätt eller jag kanske är helt ute och cyklar vad gäller den saken. Vad tror du att det här handlar om, är det känslor eller tror du att det är någon mera psykologisk förklaring? Vad skulle du ge mig för råd i detta läge, hur skulle du själv ha gjort?
Med vänlig hälsning Anja Karin

Svara

Reply
Coachen 14 juli, 2015 - 19:56

Hej Anja Karin!
Det är svårt att drabbas av någon på det viset när personen i fråga inte är tillgänglig eller inte känner på samma sätt, känslorna finns ju där ändå, oavsett omständigheter.

Jag skulle vilja att du funderar på det här: Om den här mannen inleder något med dig medan han är gift så säger det en del om honom, hur han är som person, vilka värderingar han har och var hans gränser går. Även om han i slutänden skulle välja dig och lämna sin hustru, vill du verkligen leva med en sån man? Det finns ett engelskt talesätt som säger ”If he did it with you, he’ll do it to you.” Det finns naturligtvis undantag till den regeln, men är du beredd att ta den risken?
/C

Reply
Anja-Karin 14 juli, 2015 - 20:40

Tack för ditt svar och kloka frågeställningar att fundera över. Nej jag skulle absolut inte gå in i någon relation med honom medan han är gift utan skulle det kunna bli något så måste allt ske i rätt ordning. Så egentligen säger ju det svaret att det överhuvudtaget inte är något fundera över och lägga någon energi på som läget är just nu. Tänk att det är så svårt det där med att få till rätta känslan med någon. Ibland funderar jag om man inte trots allt mår bäst som singel för det tar så mycket energi så fort det blir något känslomässigt i livet, den energin och tiden kan man ju lägga på en massa roliga och givande saker.
/AnjaKarin

Reply
Coachen 14 juli, 2015 - 21:08

Där finns en sak till som du kanske ska fundera över och det är om en av attraktionerna faktiskt kan vara att han inte är tillgänglig? Det är lätt att avfärda den fråga och tänka att ”så är det absolut inte”, men har man varit singel länge så för det med sig en väldigt stor förändring att gå in i en relation som kanske leder till samboskap eller giftermål, och även om man inte medvetet är rädd för det så kan man undermedvetet känna sig tveksam inför hur det livet skulle se ut rent praktiskt och alla kompromisser det skulle innebära.
/C

Reply
Anja-Karin 14 juli, 2015 - 21:41

Tror inte det dock, inte av de anledningarna iaf. Möjligtvis då så att jag mera bara fokuserar på det positiva när han är otillgänglig till skillnad om det är en tillgänglig person då jag kanske mer ser både det bra o dåliga.
Har du något bra ”knep” för att jobba med sig själv och få bort förälskelsekänslor och känna sig mindre sårbar?

Coachen 14 juli, 2015 - 22:51

Kanske är det inte nödvändigt att få bort dem direkt? Tiden kommer att göra sitt och efter hand kommer han att blekna när ni inte har kontakt längre. Tills det händer så kanske du istället skulle kunna njuta av att han lyckats väcka de känslorna i dig, njuta av känslan av att vara förälskad och det skimmer som det ger till verkligheten, njuta av känslan att han kanske tänker på dig också även om det inte kan bli något, njuta av att ha blivit uppmärksammad och att ha uppmärksammat någon annan. Bara för att du inte kan eller ska agera ut känslorna betyder inte det att de är mindre värda eller mindre äkta, så använd dem till att fantisera om trevliga saker som gör dig lycklig, tills en dag det inte gör dig lycklig längre eller du inte känner lust längre. Då har du ”sugit ut det bästa” av upplevelsen och är redo att gå vidare till nästa romantiska möte.
/C

Anja Karin 15 juli, 2015 - 14:00

Hej! Tack för som vanligt bra svar. Jag har kommit fram till att det inte får vara alltför mycket tankar kring honom då det nu börjar gå över gränsen och bli lite jobbigt mellan varven. Liten dos av det går bra men det är precis som att börjar man tänka och fundera för mycket så tar det mycket energi, man blir okoncentrerad. Helt plötsligt utan att det hänt något så märker man att det här är något som tar mera energi än det ger. Lätt att hamna i sådana situationer om man inte tänker sig för och stoppar upp tankar i tid. Det finns ju som sagt så mycket annat att lägga den energin på. Lite onödigt att lägga den på något som inte ger en utveckling. Läste en intressant artikel angående att allt fler vill leva som singlar. Vad tror du om det egentligen? Är det så att allt fler vill ha ett liv som singel eller tror du att det är som en del säger att innerst inne vill alla ha någon och drömmer om att träffa den rätte? Skulle vara intressant att höra ditt perspektiv och åsikt i den frågan?
Med vänlig hälsning
AnjaKarin

Reply
Coachen 15 juli, 2015 - 15:35

Tyvärr tror jag det handlar mer om att människor idag är dåligt rustade för att klara av relationern än en genuin önskan att leva själv. Man har provat att leva i en relation och klarade inte av den frustration och de problem som det medförde och då drar man slutsatsen att det är enklare att leva som singel. Vilket det ju naturligtvis är, men jag tänker att den slutsats man förmodligen borde dragit är att både man själv och den man levde tillsammans med hade behövt en rejäl dos självinsikt och personlig utveckling. Det är alltför många som uppfostras till att bli narcissister numera och för dem och dem som försöker leva med dem så är oddsen dåliga. För att kunna ha en bra, ärlig och givande relation med någon annan behöver man först ha en bra, ärlig och givande relation med sig själv, och det är många som inte har idag.
/C

Reply
Anja Karin 16 juli, 2015 - 15:15

Hej!
Kände mig lite konfunderad över ditt svar igår. Där du skrev att de flesta nog är singlar p.g.a att de inte klarar av en relation och att många uppfostras till att bli narcissister idag. Det kändes som en väldigt motsägelsefull text jämte den du skrev om singelskapet på Svt opinion tidigare i år, då du uttryckte åsikten att singellivet borde ses som en fullvärdig levnadsstil. Jag kanske missförstod gårdagens textinlägg? Jag tror att många som är singlar under en längre period har höga krav på att de vill träffa en partner som de har hög samstämdhet med både mentalt och fysiskt, där det känns ”rätt” på djupet. Att träffa en person där det stämmer riktigt på djupet är ingenting som är så lätt att hitta så därför, tror jag, lever många som singlar och är lyckliga med sina liv ändå ( mera lyckliga än de som har ett förhållande med ”någon” bara för att ha ett förhållande:-).
Hälsningar!
AnjaKarin

Reply
Coachen 16 juli, 2015 - 15:50

Den ena anledningen utesluter inte den andra. När jag skrev att singellivet måste få högre status så var det inte menat som en uppmaning att fler borde leva som singlar för alltid, utan för att människor inte ska känna sig tvingade att gå in i vilken relation som helst istället för att vänta på rätt person. Att väntan på rätt person kan bli lång och att det kan visa sig svårt att hitta någon som är rätt tror jag beror delvis på att många människor idag är väldigt upptagna av sig själva och sina egna behov och önskemål, och samtidigt oförmögna att hantera egna svagheter och behov av utveckling. Om människor jobbade lika mycket på sig själva som de gör på sin karriär och sin bostad så skulle det både bli lättare att träffa någon och lättare att få relationer att fungera. Att ge singellivet högre status är alltså inte det slutliga målet utan ett medel för att människor ska må bättre medan vi jobbar för att nå det verkliga målet, mer medvetenhet och självinsikt.
/C

Reply
Anja Karin 16 juli, 2015 - 16:33

Det kan ju även vara så att människor som har utvecklats mycket emotionellt och intellektuellt vill och skulle passa bäst ihop men en person som gjort samma utveckling och då det inte finns så många blir det svårt. Då kanske singellivet får bli ett bra sätt att leva ändå. Det verkar många gånger vara de som har utvecklats minst som snabbast hittar en ny partner. På det viset kan det vara jobbigt med utveckling och stor medvetenhet.

Reply
Coachen 16 juli, 2015 - 18:04

Det är min uppfattning också.
/C

Reply
Anna 23 juli, 2015 - 23:29

Hej, tänkte fråga en liten fråga ä, eller egentligen aöker jag nig mer en rekomendation. Jag har en gammalvän som är en väldigt trevlig och intressant person men som under de sensaste åren blivit en ove från solsidan. Jag står inte längre ut i vänens närvaro och vet ej om jag borde säga sanningen eller skita i det och bara låta relationen rinna ut i sanden. Min magkänsla säger att jag borde säga saningen samtidigt är den rädd för att jag ska anses som en elak person. Mitt resenomang nu är också att om jag berättar som jag känner och personen blir arg och ledsen och vill imte ha mog som vän, är det i slutändan samma slut som att låta det rinna ut i sanden. Vi bryter kontakten oavsett, så egentligen har jag inget att förlora på det. Vad är sitt resenomang här? Tack på förhand! Kram

Reply
Coachen 24 juli, 2015 - 06:52

Hej Anna, tack för din fråga.
Det är en knepig situation det där, precis som du säger är risken väldigt stor att vänskapen går förlorad om du säger något eftersom de flesta har svårt att ta till sig den sortens kritik utan att bli sårade, å andra sidan så står du inte ut att umgås med personen längre som den är. Personligen hade jag förmodligen låtit vänskapen rinna ut i sanden utan att säga något. Min tanke med det är att det kan finnas skäl som du inte vet om till varför personen uppträder så här just nu, och om de skälen försvinner eller personen lär sig hantera dem bättre så kan personligheten kanske förändras till det bättre igen och ni kan återknyta vänskapen längre fram. Har man däremot kommit på kant med varandra så är det svårare. Om du ändå känner att du vill säga något så se till att du kan framföra konstruktiv kritik så du inte bara klagar. Försök sätta fingret på vad det är som du skulle vilja se förändras och hur det kan gå till, och ta inte upp för myckte utan bara det allra allvarligaste.
/C

Reply
Anna 23 juli, 2015 - 23:31

Förlåt för alla stavfelen, om det är något du inte förstår säg till 🙂 (skyller på stavrättningsprogrammet :))

Reply
Coachen 24 juli, 2015 - 06:53

Jag förstår ändå. 🙂
/C

Reply
Thomas 22 december, 2016 - 17:43

När ska man släppa taget?
Jag och mitt x gjorde slut för cirka 3 månader sen. Saken är den att jag tänker på henne minst en gång varje dag.
För ett tag sen så blev jag nyfiken och skulle se om hon träffa någon ny. Då dök de upp ett till namn på hennes bostads adress.
Vill fråga henne vem personen är om det är någon som bara är skriven där eller om det är någon som hon träffar.
ställer mig frågan flera gånger om. Om det gör någon skillnad om jag vet eller ej. Blir det lättare för mig att veta om hon nu vill berätta för mig. Menar så jag kan släppa taget om henne i mitt huvud och kunna gå vidare.
Vad eller hur ska man tänka i såna lägen ? 🙁

Reply
Charlotta 22 december, 2016 - 18:48

Det enkla svaret på din första fråga är: ”Så snart du kan.” Det du gör nu, att hålla koll på henne, att undra hur hon har det och hur hon lever, är inget som hjälper dig framåt, tvärtom så bibehåller det fokus på henne och dina känslor för henne. Jag har svårt att se hur det skulle kunna få dig att må bättre att veta mer om hennes dejtingliv nu, om den hon kanske bor tillsammans med och hur deras eventuella relation ser ut. Mitt råd är att hitta något annat att lägga din energi och omsorg på, något annat eller annan att bry dig om, även om det just nu inte är en kärleksrelation. Hitta något som du brinner för och som kan få uppta din tankeverksamhet på ett positivt sätt, så blir det lättare att sluta tänka på ditt ex.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI