Home Relationer/Kommunikation Hur man blir en känslomässig teflonpanna

Hur man blir en känslomässig teflonpanna

by Charlotta

Det kanske inte låter så attraktivt att vara en känslomässig teflonpanna, men det finns situationer då det är väldigt användbart att kunna låta bli att ta åt sig och där det till och med kan kännas som en ren överlevnadsteknik.

En av de vanligaste frågorna jag får i coachingsessioner är hur man gör för att hantera människor som man inte står ut med men som man ändå måste umgås med. Ofta är det någon i familjen eller släkten som det helt enkelt inte går att komma överens med men som det samtidigt inte känns okej att bryta helt med.

Jag skrev om några olika tekniker för att hantera en sådan situation i det här inlägget, och nu tänkte jag fördjupa resonemanget kring hur man gör för att inte ta åt sig av vad någon annan säger eller gör.

Teflonpannetekniken, om vi nu ska kalla den det, består av två delar.

  1. Förflytta personen mentalt från din innersta krets till en yttre krets.
  2. Värdera ner personens tankar och åsikter till att bli obetydliga för dig.

Människor som står oss nära, antingen genom släktskap eller långvarigt umgänge, tillåter vi ofta komma väldigt nära känslomässigt. Det är som om de får ett direktspår in i vårt innersta och relationen kan ibland upplevas som nästan hudlös. Eftersom de står oss så nära förväntar vi oss att de alltid ska se till vårt bästa och därmed släpper vi in dem i vårt innersta utan några frågor eller kontroller.

Men i själva verket så är det väldigt få människor som ska få lov att ha så fri tillgång till ditt innersta, och framförallt ska det vara en förmån som de förtjänar och inte något de får automatiskt. En förmån är något om man kan få men också något som man kan bli av med om man missbrukar den.

Jämför om din någon du sprang ihop med i affären skulle titta surt på dig och säga ”Är du dum i huvudet?” eller om din partner skulle göra detsamma. Skillnaden i hur det känns är stor eftersom din partner har direktspår till ditt innersta men det har inte fråmlingen i affären.

Det direktspåret finns inte där av sig själv utan det är något som du ger och som du också kan ta bort igen om det behövs för att skydda dig själv. Du gör det genom att mentalt bestämma dig för att inte vara så tillgänglig för den personen längre och bomma igen direktspåret.

Det andra är också en mental övning. Föreställ dig att du härstammar från generatione av framgångsrika båtbyggare och att du nu håller på att bygga en egen båt. Mitt under bygget dyker det upp en beduin och har åsikter på hur du gör. Beduinen har levt hela sitt liv i öknen och aldrig sett vare sig havet eller båtar förut, men han talar om att du gör helt fel, att han vet mycket bättre och att du är korkade som gör på ditt sätt.

Det tar dig bara ett ögonblick att bestämma dig för att beduinens åsikter om båtbyggande är helt irrelevanta, att han får tycka precis vad han vill om både båten och dig för han vet helt enkelt inte vad han pratar om utan han bara tycker en massa.

Precis så är det i livet i allmänhet också. Människor som uttrycker åsikter om dig och ditt liv har sällan eller aldrig hela bilden klar för sig, även om de känner dig så känner de dig inte lika väl som du själv gör, och i de flesta fall så är deras åsikter i slutänden bara en väldig massa tyckande.

Bestäm dig för att den personens åsikter inte håller något värde för dig, att de speglar den personens eget liv och inte dig. Det kan vara sagt i all välmening och personen kanske vill ditt bästa, men med fel utgångspunkt så gör det ändå mer skada än nytta.

Ett fint sätt att förhålla sig är att utgå från att den skada som åsamkas görs av missriktad kärlek och välmening, att personen i grund och botten vill väl men inte har förmåga att visa det på ett bra sätt, och därför se det som en kärlekshandling som blev fel på vägen istället för ett försök att skada. Och genom att inte släppa in de tanklösa orden och åsikterna eller engagera dig i deras innebörd så tillåter du inte heller att de skadar dig.

/Charlotta

6 comments

J 22 april, 2016 - 21:22

Kloka tankar att själv flytta personerna längre ifrån sig. Jag kan tycka det är svårt för en av mina föräldrar har gjort o sagt väldigt mycket hemska saker och vi umgås inte så mycket. Bland annat är jag extrakänslig för hens kritiska kommentarer om mitt utseende för det är nåt jag alltid fått höra, så det känns som att en liten kommentar idag river upp gammalt, river upp det som varit, och tyvärr till stor del fortfarande är, min sanning för hen präntat in den i mig. Jag kan förstå det intellektuellt, men känner mig så efter i känslan..och att jag konstant måste lura i mig en ny sanning, men hens sanning ligger där hela tiden. Vill bara bli av med den, hur gör man?!

Reply
Charlotta 22 april, 2016 - 21:35

Det handlar inte om att du ska ”lura i dig en ny sanning” utan att du ska göra upp med det gamla som inte tjänar dig längre, bearbeta det som gör ont och sedan släppa det. När du neutraliserat det gamla är du fri att också ändra förhållningssätt till det nya och sätta upp dina egna regler för hur mycket du ska ta in och hur mycket du ska låta passera.
/C

Reply
J 22 april, 2016 - 21:52

Hur gör man upp med det och blir fri? Kan man bearbeta det på egen hand?

Reply
Charlotta 22 april, 2016 - 22:08

Ja det kan du. Börja med att undersöka dina känslor så långt det går. Detta gör du genom att titta ”bakom” dem och undersöka vad känslorna representerar, hur de hänger ihop, hur de påverkar dig, hur de har påverkat ditt liv tidigare och hur de påverkar ditt liv nu, t ex vilka beslut du har fattat grundat på känslorna och hur ditt liv hade kunnat se ut om du inte hade haft de här känslorna. Våga gå in i känslorna och verkligen känn dem fullt ut och var uppmärksam på var i kroppen du upplever dem. Det kan ta allt från dagar till månader innan du känner dig färdig med den processen.

När detta är gjort kommer du förmodligen att känna en stark önskan att inte längre låta de känslorna bestämma hur ditt liv ska se ut och hur du ska leva och må, och att du är redo att ta makten över ditt eget liv. Då bestämmer du dig för att nu får det vara nog, från och med nu tillåter jag inte att någon annan bestämmer hur jag känner mig och inte heller att någon annan bestämmer hur mitt liv ska utvecklas. Inte ens om det är en förälder. I det läget är det bra att använda de tekniker jag beskrivit i detta inlägget, att bygga upp ett känslomässigt skydd där du inte längre värderar personens åsikter så högt som du tidigare gjort och samtidigt bestämma dig för att ha överseende med det som sägs för att vederbörande inte förmår bättre.

Sedan är det bara att öva och hålla fast vid de nya tankarna.

Ännu ett verktyg du kan använda är att skriva ett brev till föräldern där du berättar precis hur mycket vederbörande har sårat dig och hur det har påverkat ditt liv. När brevet är klart lägger du undan det några dagar innan du tar fram det och läser det högt som om du läste det för föräldern. Efter det bränner du brevet som en symbol för att du släpper det och går vidare. Att höra orden uttalas, de ord som beskriver hur ledsen du blivit kan ha en väldigt läkande effekt.
/C

Reply
Alice Graae 2 maj, 2019 - 06:08

Vilka bra verktyg du ger mig. Jag har svårt för en del personer som tar mycket plats. Jag tycker ofta att jag blir missförstådd. Jag vill gärna ha lättsamma samtal med vänner men när jag blir osäker blir jag tyst. Det är inte bra om man vill samtala. Så jag läser din blogg och försöker få större självkänsla. Hälsningar Alice

Reply
Charlotta 2 maj, 2019 - 07:41

Välkommen hit Alice! Vad roligt att du hittar material som du känner är till hjälp.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI