Home Relationer/Kommunikation Hur mycket ska man förvänta sig av en relation?

Hur mycket ska man förvänta sig av en relation?

by Charlotta

Vad är det som gör att vi dras till de människor vi dras till? Har du en kravlista som ska bockas av eller är det tillfälligheter som styr? Blir du charmad av att någon är intresserad av dig eller attraheras du av jakten? Frågan om attraktion blir extra intressant när man upptäcker att man har en typ, att man gång på gång faller för personer med samma sorts personlighet eller samma sorts problem.

Följer man ett mönster i sitt val av partner, och det visar sig vara relationer som inte har förutsättningar att bli långvarigt lyckosamma, så beror det ofta på att det finns något där som man behöver uppmärksamma, något i det egna bagaget som är oupplöst och behöver tas om hand.

Vad består mönstret av? Var kommer det ifrån? När började det? Vilka begränsningar eller rädslor finns knutna till mönstret? Ett mönster är också en reflektion av var man själv befinner sig, tror man att man bara drar till sig narcissistiska män eller otrogna kvinnor så speglar livet den energin och man formar ett mönster av relationer med narcissistiska män eller otrogna kvinnor.

Om ditt val av partner inte överensstämmer med vad du egentligen söker, det du egentligen behöver för att må bra i en relation, så börja med att granska dina mönster för att se vad som behöver förändras.

När man löst upp eventuella gamla knutar och kan gå in i en relation utan ouppklarat bagage så har man möjlighet att välja partner utifrån hjärtats och kroppens önskemål istället för utifrån känslomässiga behov av att reda ut gamla blockeringar.

Om man i det valet prioriterar insida eller utsida är ett personligt val, men vill man ge relationen bästa förutsättningar så bör det finnas i alla fall lite av båda delar. Även om utseendet inte är det viktigaste så gör man klokt i att lyssna till vad kroppen vill ha om man planerar att dela säng med någon för resten av livet.

På samma sätt räcker det sällan med enbart fysisk attraktion för i något läge vill man göra andra saker tillsammans där det behövs samstämmighet intellektuellt och känslomässigt. Men hur mycket man är beredd att kompromissa på respektive området är det bara man själv som kan avgöra.

Till viss del kan känslor som inte finns där från början växa fram med tiden, men det är ett högt spel att gå in i en ny relation med dåliga utgångsvärden och hoppas på att tiden ska fixa det. Kärlek och att bry sig om någon har ofta lätt att växa fram efterhand som man lär känna någon och vänjer sig vid personen, medan fysisk attraktion och en fascination för djupet i en annan person ofta behöver finnas där från början.

För att svara på inläggets rubrik så är det min uppfattning att man ska förvänta sig så mycket av en relation som man vill ha. Att redan från början gå in i en relation med känslan av att man nöjer sig är inte något jag skulle rekommendera. Kompromisser och anpassning kommer att krävas tids nog ändå, och om inte lyckoruset och passionen finns där ens den första tiden så kunde oddsen varit bättre.

/Charlotta

16 comments

Ullizz 10 juni, 2016 - 10:59

Tack för ett väldigt bra inlägg som jag verkligen behövde just idag! ?

Reply
Charlotta 10 juni, 2016 - 11:06

Väl bekomme! 🙂
/C

Reply
Vilsen singel 10 juni, 2016 - 11:59

Tror att det är viktigare att det finns en fascination och intresse för den andra människan är viktigare än fysiska företräden, åtminstone för mig. Det ”intellektuella” är viktigare än hur du ser ut, eller vilken ålder du har, finns inte en viss ”smarthet” ja då finns det inte mycket att bygga på, när man ska skapa vackra minnen. Tyvärr är det så att dem jag attraheras av, inte är attraherade av mig, och där spelar nog könsrollerna en stor roll, jag är en kvinna som är alldeles för självständig och stark. Eftersom jag vill ha en partner som också är trygg i sig själv och självständig, alltså har jag kommit fram till att jag måste bli vekare och avstå från mitt rätt jag, om jag ska finna en partner att dela mitt liv med och det är något som jag önskar i allra högsta grad.

Reply
Charlotta 10 juni, 2016 - 12:08

Tack för dina tankar Vilsen singel. Det är viktigt att veta vad man själv värdesätter och behöver i en relation. Angående starka kvinnor så har jag ett inlägg på gång om det som kanske kan vara till lite hjälp. Det kommer snart i en blogg nära dig. 😉
/C

Reply
Majsan 10 juni, 2016 - 22:03

Så bra skrivet:)
Jag hade ett mönster av att träffa empatilösa/psykopatiska män. Men har verkligen bearbetat detta och känner att min ”ryggsäck” nu är helt tom. Har också hittat den innersta ”jag”, tack vare Eckart Tolles bok om inre frid och tror nu att jag inte drar till mig alternativt inte ens är det minsta intresserad av sådana män igen. Men det är klart att jag vill träffa någon, men har inte känt mig attraherad av någon som varit attraherad av mig än. Det finns flera väldigt snälla män i min närhet som är intresserade av mig men jag tror som du att det måste kännas mer annars går det nog inte…försökte dejta en sådan man men blev nedstämd….man får hoppas att man återigen får uppleva kärlek och tills dess leva så bra man kan.

Reply
Charlotta 10 juni, 2016 - 23:02

Härligt att höra Majsan att du lyckats bryta ett negativt mönster, grattis! 🙂
/C

Reply
Hanna 11 juni, 2016 - 10:02

Hej, Tack för raderna. Skall läsa många gånger! Upprepning, jag gör dem igen med samma män. De släpper inte mig. Och jag har känslor ännu. Tonårskärleken, finns där inne kvar…sedan 41 år. Vi har passionen ännu inom oss….Nu en annan supergo som jag träffar, där finns också mycket känslor kvar mellan oss. Vi har mötts för 3:e gången i levet nu, på 40 år. Ohelade relationer återuppspelas, då de inte är läkta. Så var raderna, tror jag, som jag läsa i Eva Forkelius Bok ”Välj Glädje” Kan det stämma på mig? Blir jag aldrig läkt, eller släpper jag aldrig min ryggsäck? Eller är någon av dessa män den rätta, till slut, trots allt. ja, det skulle inte förvåna mig. Jag har bara inte vågat släppa in någon av dem helt. Inte är jag hel när det gäller män, många beundrar mig, men jag låter dem inte komma i mitt djupaste. På något sätt har cirklar slutits och jag tror att det kommer att bli så med man snart också, för jag har bestämt att nu är det bra, nu räcker det. jag vill ha lugn och ro i mitt liv. När jag flyttar nästa gång, då är det för alltid, för resten av mitt liv. Och det kommer att bli bra, kännas bra och rätt.

Reply
Charlotta 11 juni, 2016 - 10:11

Det är precis den beslutsamheten du behöver för att kunna lämna ryggsäcken och lämna det förflutna bakom dig. Kanske är du färdigläkt nu och redo att våga fatta nya beslut?
/C

Reply
Hanna 11 juni, 2016 - 19:37

Tack för bekräftelsen i dina rader :-)/Hanna

Reply
Charlotta 11 juni, 2016 - 19:49

Väl bekomme. 🙂
/C

Reply
Kim 13 juni, 2016 - 15:49

Hej igen!
Kom på ännu en sak som jag reflekterat över när det gäller det här med känslor. För ca 1 1/2 tog det slut med en man som jag haft ett särboförhållande med i ett par år. Även om det inte var min livs kärlek tog det ett tag innan jag släppte honom, kände länge en saknad. Efter ett tag träffade jag då en man på en kurs som jag blev förälskad i vi hade kontakt då genom den kurs vi gick, då började jag släppa taget om mitt gamla förhållande. Då han var gift så blev det inget mellan oss men jag tyckte att jag kände några positiva vibbar och kemi så jag hoppades ändå och fantiserade om honom. Jag har nog egentligen inte släppt tankarna på honom förrän nu då jag som sagt fått känslor för mina gifta kollega. När jag tittar på det så här utifrån så ser det mera ut som hjärnspöken som avlöser varandra. Ungefär som att jag måste ha någon att funderar över och lägga energi på. Det är mysigt och kul att ha romantiska känslor och fantasier men samtidigt upplever jag det som jobbigt och energikrävande att bara få älska på distans och ständigt längta. Vad skull du göra för analys av detta mönster?

/Kim

Reply
Charlotta 13 juni, 2016 - 16:00

Att du förälskar dig som underhållning? Att du förälskar dig för att inte ha tid att lägga energi på andra saker som egentligen skulle behöva din uppmärksamhet? Att du förälskar dig som avledande manöver för att slippa se mindre roliga delar av livet, eller av dig själv? Kan du relatera till något av det?
/C

Reply
Kim 13 juni, 2016 - 16:27

Ja, i så fall tror jag det är det förstnämnda. Att jag förälskar mig som underhållning, som kanske kommer av att jag längtar efter kärlek och passion (den här första tiden i ett förhållande). Underhållningen är kul ett tag sedan blir det mest jobbigt med förälskelse när det inte utvecklas något mera av det. Jag vill mera, åtminstone tror jag det, än vad det blir och det känns inte som det räcker att fantisera över det längre. Känns ibland som att jag står inte ut, nu avslöjar jag vad jag känner, och ställer en rak fråga om hans känslor så får det bära eller brista. Samtidigt vet jag att det inte är en så bra ide’ då det handlar om en gift kollega. Har du något bra förslag på hur jag jobbar vidare med detta?

/Kim

Reply
Charlotta 13 juni, 2016 - 18:33

Fråga dig själv vad du skulle tycka och känna om en annan kvinna gjorde så mot din man? Är det ett hedervärt beteende? Signalerar det värden som du kan stå för? Vill du vara den personen som eventuellt var orsaken till att en relation tog slut? Skulle du vara stolt över dig själv om han lämnade sin hustru för dig? Skulle du med högburet huvud berätta för din familj och vänner om hur ni träffades och hur du lyckades få honom genom att locka bort honom från hans hustru? Och om inte något av det väcker moraliska aspekter hos dig, så hur skulle du kunna lita på honom som din partner när du vet av egen erfarenhet hur lätt det är för en annan kvinna att locka honom vidare till en ny relation?
/C

Reply
Kim 13 juni, 2016 - 19:55

Har absolut inte tänkt att varken erkänna något eller locka honom. Däremot så behöver jag jobba vidare med mig själv för att inte så lätt förälska mig som ”underhållning” i omöjliga partners. Tror inte det är äkta känslor det handlar om för min del egentligen.

/Kim

Reply
Charlotta 13 juni, 2016 - 20:22

Behåll den tanken, se känslorna för vad de är. Det är inget fel i att förgylla vardagen med att fantisera om någon om det gör livet roligare. Så länge du inte lurar dig att tro att det är något annat, och så länge det inte hindrar dig från att träffa andra som du kan bli kär i på riktigt, så är gör det ingen skada. Tycker du att det blir för tröttsamt så väljer du själv när du ska sluta.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI