Home Relationer/Kommunikation Jämställdhet på bekostnad av polaritet?

Jämställdhet på bekostnad av polaritet?

by Charlotta

Att eftersträva jämlikhet är en självklarhet, lika värde, lika lön, lika möjligheter på arbetsmarknaden, osv. Allt fler par väljer också att dela lika på ansvaret för hem och barn, som ett jämställt partnerskap i företaget Familjen AB.

Men kan det vara så att vi har satt oss i en knepig känslomässig situation genom att vara så inställda på fullständig jämlikhet? Kan det vara så att den jämlikhet som är så eftersträvansvärd och fungerar så väl rent praktiskt, inte alltid gynnar oss känslomässigt?

Kan det rent av vara så att jämställdhetstänket i vissa fall underminerar passionen våra kärleksrelationer?

Från skolans fysikundervisning vet vi att motsatta energier attraheras av varandra. Plus dras till minus och tvärtom. För man två magneters pluspoler mot varandra så kommer de att stöta bort varandra, ingen attraktion finns. Samma sak med minuspolerna.

Vi människor är energivarelser, vi kan mäta både hjärtats och hjärnans energi, vi påverkas av månens faser, av solstormar och magnetfält, vi känner av varandras energier, och vi dras till vissa energier mer än till andra. På samma sätt som plus dras till minus så dras feminin energi till maskulin energi.

Notera att jag inte skriver kvinnor till män, för så enkelt är det inte. Alla människor består av både typiskt feminin energi och typiskt maskulin energi, men fördelningen varierar. Det som gör att vi attraheras av varandra är skillnaderna i energi, polariteten.

Typiskt maskulin energi är handlingskraft, mod, risktagande, beslutsamhet, kraftfullhet, beskyddande och ansvarstagande. Samtliga dessa energier kan kvinnor självklart också ha och faktum är att de är mycket vanliga karaktärsdrag hos t ex kvinnor i chefsposition.

Typiskt feminin energi är riskanalys, omhändertagande, kommunikativ, förstående, vårdande, förutseende, sensuell och försiktig. Karaktärsdrag som naturligtvis även finns hos män och som ofta syns särskilt tydligt i vårdande yrken eller under pappaledighet.

Saken är den att vi alla har kapacitet till både det feminina och maskulina och vi har förmåga att anpassa oss efter vad situationen kräver. Men det ena ligger oss i grunden närmre än det andra, när vi är i balans och inte utsätts för påfrestningar så känns antingen det feminina eller maskulina mer naturligt, och får oss i längden att må bättre.

Under påfrestning och stress däremot, så tenderar vi att skydda oss bakom den andra sortens energier. Kvinnor under stress får ofta en mer maskulin energiprofil och män en mer feminin, men variationer förekommer naturligtvis.

Problemet i vår moderna tid är att många av oss nästan alltid befinner oss under stress och påfrestningar, och energimässigt innebär det att vi har närmat oss varandra så mycket att polariteten försvinner. Det maskulina och feminina har blandats upp med varandra i så stor utsträckning att det är svårt att hitta den där riktiga attraktionen.

Attraktionen, och därmed passionen, får stå tillbaka för att vardagen måste lösas, och den förväntas lösas på ett jämställt sätt, för det är så vårt samhälle ser ut.

Jag tror att vi behöver separera de olika zonerna i våra liv och inrätta en frizon i partnerrelationen där vi tillåter de mer primitiva och ursprungliga energierna att ta plats och få styra. Där det feminina och det maskulina får utrymme att spelas ut mot varandra så att gnistorna flyger.

Där den feminina energin får känna sig omhändertagen, förstådd och lyssnad på och där den maskulina energin får känna sig beskyddande, stark och som hjälten som räddar dagen. De energier som är till stor nytta på jobbet kan samtidigt vara de som gör mest skada i relationen. Våga släppa fram polariteten och se vilken effekt det får på passionen.

/Charlotta

6 comments

Lydia 8 mars, 2017 - 21:48

Hej Charlotta!
Tack för en bra blogg! Instämmer i väldigt myckt av det du skriver, idag känner jag dock ett utdraget ”mjaaaeee”.

– ”Attraktionen, och därmed passionen, får stå tillbaka för att vardagen måste lösas, och den förväntas lösas på ett jämställt sätt, för det är så vårt samhälle ser ut.”
Jag tycker inte als att vårt samhälle är jämställt, och inte heller att det finns allmän strävan efter jämställdhet. Hade det varit så, så ökar inte antalet utarbetade, utmattade kvinnor. Kvinnorna hade inte tjänat 12 % mindre ilön, tagit ut mest föräldraledig, jobbat 1 timme mer om dagen obetalt hemma än sina partners osv. osv. Jag personligen tror på att det fnns individuella skillnader mellan människor, och att prata om s.k. kvinnliga och manliga egenskaper är ett sätt facka in människor i roller där samhället bemöter de här facken/rollerna på sådana sätt som oftast främjar en grupp på bekostnad av andra.

Som småbarnsmamma som lever i en heterorelation kan jag säga detta: Det här med företaget Familjen AB och passionen är inte alls en stor grej! Det är faktiskt superduper enkelt. Min libido och därmed passionen i förhållandet (för min man upplever typ inga svackor) är helt beroende på mannens inställning till jämställd fördelning av obetalt jobb hemma. Deltar han inte, ja då måste någon annan steppa upp (jag) och utföra sysslorna. Desto mindre tid för mig själv dock. Och har jag inte tiden att hitta tillbaka till mig själv pga. allt jobb hemma, ja då använder jag den första lediga stunden på dagen (när barnen somnat och sysslorna är färdiga) till att balansera upp mig själv genom det som gör mig glad (ibland inträffar sådana stunder bara två tre ggr per vecka). Sådant upplever de flesta mammor jag träffat och diskuterat ämnet ”passion i småbarnslivet” med. Det är en tråkig verklighet och det är vi kvinnor (och strävan efter jämställdhet, dvs. feminism) som hålls ansvariga för att passionen inte infinner sig i förhållandet. Det är riktigt tråkigt.

Attraktionen i ett förhållande bygger på att båda parter känner sig balanserade och mår bra. Jag är säker på att du håller med. Men – för att må bra måste ägna tid åt oss själva. De flesta kvinnor har inte det i en värld där männen har mest inflytande över arbetslivet och samhället.

Reply
Charlotta 8 mars, 2017 - 22:09

Tack för dina tankar Lydia.
/C

Reply
Hanna 9 mars, 2017 - 13:13

Ja, jämställdhet. Är det något man känner när man är? Eller inte? Jag har, som kvinna, alltid känt mig jämställd mannen. I jobbet, i äktenskapet, med barn, med hem, i företagandet. Har aldrig någonsin i hela mitt liv känt mig ojämställd. Allt har varit helt naturligt jämt, spännande, rättvist, upp och ner. Skrattat åt det, jobbat på mer, tagit mer ansvar, tagit mindre ansvar. För mig har detta varit helt jämställt. Kanske har det blivit tråkigt? Men har faktiskt aldrig reflekterat det, man har gjort det som behövs göras, så enkelt har det varit för mig. Skriver för att jag kan känna att det inte är att sträva efter, för det beror på hur man känner det själv, inom sig. Är jag ”ute och cyklar”? Jämställdhet för mig är helt självklart! Ibland lever man i de manliga energier man har, precis som du skriver, och ibland är man i de kvinnliga. Precis. Helt naturligt.

Reply
Charlotta 9 mars, 2017 - 17:00

Begreppt uppfattas väldigt olika av olika individer. För många är jämställdhet extremt laddat för andra är det en icke-fråga, även för kvinnor. Egentligen är det inte heller jämställdhetens vara eller icke-vara jag ifrågasätter, för jag tycker också att jämställdhet är självklart, utan det jag vill lyfta är vilken effekt polariteten har för atttraktionen, och att för många som förlorar gnistan i en relation och blir kompisar istället så är det just de feminina och maskulina energierna som inte får komma till uttryck tillräckligt tydligt.
/C

Reply
Sofia 23 november, 2017 - 06:53

Exakt så tror jag att det är. Vi står i begrepp att skiljas på grund av likgiltighet från min sida. Jag känner inte att jag älskar honom och har inte gjort det på flera år. Vi kanske skulle ha en chans om vi hittar vår polaritet. Men jag vet inte om det är för sent. Jag har träffat en annan som jag inte fullt ut tillåtit mig att lära känna, men som jag hoppas är den här maskulina kraften som jag längtar efter. Jag mår dock jättedåligt just nu.

Reply
Charlotta 23 november, 2017 - 13:52

Välkommen hit Sofia! Dessvärre tror jag att det är en vanlig anledning till att relationer inte håller. Våra vardagsliv och de roller som män och kvinnor fyller har genomgått en så djupgående förändring de senaste 50-60 åren och vi har ännu inte hunnit landa i de nya rollerna så mycket att de också fungerar i relation till vår partner. Det är min uppfattning att om viljan finns hos båda så går det också att reparera det som är trasigt och hitta tillbaka till glöden, men det krävs en medveten och tålmodig ansträngning från båda. Gamla mönster måste brytas och nya skapas. Många gånger känns det lättare att fly till någon annan som är ny och fräsch istället, det man kanske inte tänker på att så länge man inte ändrar sina mönster så är risken stor att problemen följer med och hinner ifatt när den nya relationen blir vardag.
/C

Reply

Lämna ett svar till Lydia Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI