Home Relationer/Kommunikation Livet utan någon att älska

Livet utan någon att älska

by Charlotta

Stolen mitt emot din vid frukostbordet står tom, i badrummet står bara en tandborste och kylskåpet innehåller bara mat som du gillar och dessutom allting i små förpackningar lagom för en person. När du går hemifrån på morgonen finns där ingen att säga hejdå till och när du kommer hem på kvällen är det ingen som väntar på dig. När du blir bortbjuden går du alltid ensam och när du kommer hem och går och lägger dig är alltid halva sängen tom. Du lever singelliv.

Om du inte själv har valt att leva ensam så kan det kännas som en påfrestning att inte ha någon att dela vardagen med, ingen att vara nära, ingen att berätta de där oväsentliga sakerna för som man bara berättar för någon som man delar vardagen med, ingen att visa uppskattning och få uppskattning av, ingen som får dig att känna dig behövd och ingen som du kan luta dig emot och få stöd av.

När tomheten ekar i hjärtat är det lätt att fastna i just den typen av tankar, allt du saknar och längtar efter, allt du inte har men skulle vilja ha, allt som andra verkar ha och som du själv önskar så förtvivlat hett att också du hade, att helt enkelt fastna i känslan av brist på något, eller i det här fallet brist på någon.

Bristtänket kan vara en farlig fälla som lätt blir till en vana och som har väldigt dåliga förutsättningar att leda till något bra, tvärtom så leder det oftast till dåliga saker.

  • Lägger du all din energi på det som saknas i ditt liv så blir det omöjligt att samtidigt uppskatta det du faktiskt har. Ditt liv står och faller inte med en partner och garanterat har du det som är värdefullt i ditt liv och som är värt din uppmärksamhet och uppskattning, och utan den så kanske du riskerar att förora det du redan har.
  • Attraktionslagen ger dig mer av det du redan upplever, mer av den upplevelse du fokuserar på, om du upplever brist varje vaken stund av ditt liv så kommer du att få mer brist. Vill du attrahera kärlek behöver du vara tacksamhet för det du har och frammana känslan av att du redan har kärlek.
  • Är du så fokuserad på ett tomrum som behöver fyllas så är det lätt att du i ren desperation fyller det med första bästa person som visar intresse. Men kärlek handlar inte om att fylla ett tomrum med någon bara för att slippa vara ensam. Kärlek handlar om att träffa och lära känna den personen som får dig att vilja överträffa dig själv, som får dig att våga saker som du inte vågar på egen hand, som förstår, respekterar och älskar hela dig precis som du är, den person som du inte skulle vilja vara utan. Och, inte att förglömma, som känner på samma sätt för dig. Du kan aldrig älska tillräckligt mycket för att det ska räcka för den andra personen också, det måste vara ömsesidigt.

Istället för att lägga ditt fokus på bristen på kärlek så fokusera istället på det du faktiskt har, på allt i ditt liv som är bra, på det du värdesätter och uppskattar och som du är tacksam för, på det du vill utveckla och göra mer av, på det som ger dig glädje och på det som får dig att må bra.

Det är sådana tankar som för dig framåt, som gör dig redo att älska, som ökar chanserna att träffa rätt person, och som ger dig en positiv livskraft som attraherar bra saker in i ditt liv. Ibland går det fort och ibland tar det lång tid, det enda som är säkert är att det inte blir bättre av att fokusera på bristen.

Lek med tanken att du kommer att träffa ditt livs kärlek först om 15 år. Om du lägger ner hela ditt liv bara för att gå och vänta och sakna och längta efter en partner så kommer du att slösa bort en stor del av livet på att må dåligt över en brist på något istället för att må bra av allt det andra. Varför kasta bort tid på ingenting när du skulle kunna göra så mycket roligare och mer givande saker under tiden?

/Charlotta

13 comments

Anette81 18 januari, 2016 - 09:41

Detta är precis hur jag har det.

Reply
Charlotta 18 januari, 2016 - 09:51

Var ligger ditt fokus Anette81? Fokuserar du på bristen eller på allt det andra, på det du faktiskt har?
/C

Reply
Andreas 18 januari, 2016 - 09:45

Bra skrivet!
Just nu som jag postat i andra inlägg så känner jag mig fruktansvärt ensam. Allt är bara som bortblåst över en dag.
Man sitter och glor in i väggen helt orkeslös, det känns som att benen inte orkar bära en vissa dagar. Separationen jag är i, är fruktansvärt jobbig. Jag har även gått runt och trott att jag blivit paranoid när jag frågade mitt ex om hon redan innan separationen varit med en man som jag verkligen inte tycker om, svarar hon nej. Men hela min magkänsla säger att hon ljuger. Jag fick reda på det i helgen att hon faktiskt inlett något med han redan en månad efter separationen och att de bara varit kompisar sen innan.
Hon hade fruktansvärd ångest och ville verkligen få ur sig det.
Det tråkiga är att hon fick nobben utav han, vilket jag sa att hon kommer få. Han har varit med flertalet av hennes kompisar och gjort samma sak mot dem. Nu har hon även förlorat en vän pga av detta.
Som du skriver så måste man fokusera på de bra sakerna. De man redan har. Jag har två underbara barn som jag högaktningsvärt älskar och vill lägga all min fokus på. Men hur gör man det när man själv mår dåligt?
Det bästa med denna separationen är att jag nu vet vad en bra kompis är och vad en dålig kompis är. Fått nya vänner som öppnar hela deras hus för en och man får vara där när helst man vill. En del vänner och även syskon hör inte ens av sig för att se hur man mår.
Mitt ex vill vara bästa kompis med mig, men det kommer aldrig fungera när hon svikit mig och ljugit mig rakt upp i ansiktet.
Har du några bra tips på hur jag ska gå till väga för att komma ur den här onda spiralen?
/Andreas

Reply
Charlotta 18 januari, 2016 - 10:09

Tack Andreas! Det handlar ju också om vilken fas man befinner sig i. När ett uppbrott fortfarande är färskt och såret infekterat och smärtande så behöver man få sörja, sörja det man förlorat och det liv som inte blev som man hade tänkt sig. Man behöver få fundera och analysera och komma fram till sina egna sanningar så att man kan hitta fotfästet igen och skapa sig en ny värld att leva i. Som jag förstår det så är du förmodligen mitt uppe i det arbetet och då är det orimligt att du ställer krav på dig själv att du ska vara pigg och glad och allmänt positiv. Låt det ta den tid det tar men försök samtidigt att då och då lyfta blicken och spana framåt efter ljuset i tunneln så du inte fastnar i tankar om det förflutna.
/C

Reply
Andreas 18 januari, 2016 - 10:20

Du har helt rätt. Men det är svårt. Känns bara som att ingenting är roligt just nu. Att bli sviken, knivhuggen i ryggen av den bästa vännen i sitt liv. Den man delade allt med, den man åkte i förlossningen med. Allt finns kvar i minnen, men det kommer inte byggas några fler minnen ifrån den tiden. Det kan ha att göra med att jag blev sviken som barn, då min mamma och pappa skiljde sig. Han ville aldrig vara med oss barn efter det och jag tror därför att jag har svårare än många andra att tackla en separation. Jag ska försöka lyfta blicken lite oftare än nu och försöka se ljuset och framtiden. Idag är det svårt men imorgon hoppas jag att det lagt sig ytterligare. Vi delade 10 år tillsammans, nu har det snart gått 4 månader.

Reply
Charlotta 18 januari, 2016 - 11:21

Jag förstår att det är kämpigt och det är mycket möjligt att liknande tidigare minnen gör det ännu svårare för dig. Försök att styra om tankarna när det går, från ”vad har jag förlorat”, ”vad har de gjort mot mig” och ”hur kunde det hända” till ”vad har jag lärt mig”, ”vad har de lärt mig” och ”hur kan jag använda det”. Till en början känns det kanske svårt och meningslöst men det är tankar som hjälper dig framåt och efterhand kommer du att upptäcka att de möjliggör ett helt nytt synsätt där du inte längre känner dig som ett offer utan som den som sitter vid ratten och själv bestämmer.
/C

Reply
Andreas 18 januari, 2016 - 11:39

Ja det är svårt nu, och jag ska försöka tänka mer på det sättet, så ofta det bara går. Kan man förlåta det sveket?
Måste jag förlåta det för att komma vidare?

Reply
Charlotta 18 januari, 2016 - 11:58

Du behöver inte se på det som att det var riktat mot dig, du kan välja att se på det som att hon inte kunde bättre. Du kan välja att tolka det som att orsaken att hon gjorde som hon gjorde inte handlade om vilja utan om förmåga. Du skulle inte gå och vara arg och besviken på ett litet barn som ramlar när det försöker gå eftersom du vet att barnet gör sitt bästa, att det för närvarande inte förmår mer än så här, tänk på samma sätt om ditt ex. Ja, hon borde hanterat det bättre, men uppenbarligen kunde hon inte det, hon hade inte de resurser som krävdes och förmådde inte mer just då. Se det som hennes tillkortakommanden inte som ett agerande som var riktat mot dig. Läs gärna det här inlägget som handlar om just detta.
/C

Reply
Ett krossat hjärta 18 januari, 2016 - 11:32

Så himla bra skrivet och jag känner igen mig så mycket i texten.
Jag vet inte om du minns mig, men jag har kommenterat några gånger tidigare på din blogg.
Nu har det snart gått två månader sedan min kille -som jag trodde var mitt livs kärlek- lämnade mig.
Inte fören nu har jag börjat må bättre stundtals och inte fören nu har jag faktiskt börjat uppskatta det jag har och allt det bra som komma skall.
För trots allt så måste man ju komma till den punkten när man börjar leva igen också.
Kärlek är inget man kan tvinga eller stressa fram, utan det kommer när det kommer och gör det inte det finns det så himla mycket annat fint i livet att känna glädje för.
Min underbara familj, mina vänner, djuren och träningen är det som håller mig upprätt just nu och får mig att känna mig stark, om en inte allt för lång framtid kommer jag även få flytta in i min alldeles egna lägenhet – så livet är ju ändå ganska så härligt!
Tack så himla mycket för att du och din blogg finns, den har hjälpt mig jätte mycket nu när det varit som tuffast!
Kram

Reply
Charlotta 18 januari, 2016 - 11:36

Hej igen Ett krossat hjärta, klart jag minns dig. 🙂 Vad roligt att höra att bloggen hjälper dig, tack för att du läser.
/C

Reply
Grodan 18 januari, 2016 - 23:00

Det här är ett inlägg som prickar helt rätt. Jag är ung (under 25) och har länge mått dåligt över just det som du beskriver, vartenda ord. Nu har jag äntligen, för första gången, träffat någon som ser mig och mina behov, som accepterar mig, är klok, rolig, vill samma sak i livet som jag, tycker lika som migvi mycket, gemensamma intressen, och så vidare. Trots det känner jag inte den där pirrande känslan som bara riktig kärlek kan ge.

Kan de känslorna komma i efterhand, dvs utvecklas över tid? Jag har läst mycket av det du skrivit, och att lämna någon för att en grej inte funkar när allt annat är så bra känns smått befängt. Om jag stannar riskerar jag att aldrig bli nöjd, men om jag lämnar lär jag ta steg åt sidan eller neråt och senare ångra och ha ångest att jag lämnade något som var nästintill perfekt.

Det känns av någon anledning att jag måste jobba med mig själv – att det här är problem som kommer att fortsätta oavsett hur perfekta människor jag än kommer att träffa.

Reply
Charlotta 19 januari, 2016 - 09:41

Hej Grodan, tack för du delar med dig av dina tankar. Jag tror att du är inne på helt rätt spå i det sista du skriver. Förälskelse och kärlek från någon annan kan aldrig kännas mer fantastisk än på den nivå men befinner sig med sig själv. Så om du har träffat en fantastisk tjej som du har massor gemensamt med men ändå inte riktigt ”känner det” så är sannolikheten stor att du har saker att jobba på när det gäller dig själv. Det kan handla om trygghet, självkänsla, självvärde, kärlek till dig själv eller något annat. Kärlek kan absolut växa fram och speciellt om du förbättrar förutsättningarna genom att ta bort eventuella hinder som du själv kan ha satt upp. Sedan finns ju möjligheten också att ni trots allt inte passar ihop så bra som ni tror, men utgå inte från det när det ändå känns så bra som det gör nu, utan skulle den dagen komma då det blir tydligt att det inte ska vara ni så får du ta det då, men jag tycker du ska undvika att fundera i de banorna nu. Börja istället med att fundera på vad det är som håller tillbaka dina känslor, vilka hinder och blockeringar du kan tänkas ha och om du vet var de kommer från. Ju mer du kan luska ut om vad det handlar om desto lättare blir det att göra dig av med det.
/C

Reply
Fenix 30 januari, 2016 - 10:46

Londonförfattaren Alain de Botton menar att allt beror på att vi helt enkelt väljer fel sorts partner från början, för att vi har så dålig koll på oss själva: ”Vi vet inte vem vi är, vad vi vill och vad vi behöver. Vi förstår inte oss själva. Följaktligen förstår vi inte andra heller, och eftersom den andra sannolikt inte heller förstår sig själv kan hen inte heller upplysa oss vem hen är”, skriver han på Theschooloflife.com.Bottons tips är att i stället för att kartlägga den andres favoritmat, intressen. jobb, lön, döda ting när man dejtar, ska man fråga ”på vilket sätt är du galen?”. Han menar att vi alla är ”störda” på ett eller annat sätt och att allt handlar om att hitta en person med en galenskap som vi kan leva med..Ligger faktiskt något i detta. : )

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI