Home Relationer/Kommunikation Måste en kärleksrelation se ut på ett visst sätt?

Måste en kärleksrelation se ut på ett visst sätt?

by Charlotta

Hur kan en kärleksrelation se ut, får den se ut hur som helst? Får man bestämma helt själv hur man vill leva eller måste man hålla sig inom vissa ramar? Kan det vara så att världen och samhället har förändrats så mycket de senaste hundra åren att våra förväntningar på en partnerrelation inte längre är realistiska?

Vill du ha någon att dela vardagen med, någon att dela hushållssysslorna med, någon som får dig att känna dig trygg, någon att ha intressanta samtal med, någon att dela räkningarna med, någon som förstår dig på djupet, någon att skaffa barn med, någon att visa upp för omvärlden, någon att dela fritidsintressen med, någon som du är himlastormande förälskad i, någon som du inte kan tänka dig att leva utan, eller mest någon att ha sex med?

Alla ovanstående behov är fullt rimliga anledningar till att vilja ha en relation, var och en för sig eller alla tillsammans. Men hur stor är sannolikheten att under en hel livstid finna allt detta i en och samma person? Vilka önskemål är du villig att kompromissa med?

Några generationer bakåt så var det underförstått att förälskelse inte var det viktigaste i en relation utan att trygghet, ekonomi och reproduktion var det viktigaste, och att kärlek var något som så småningom växte fram ur det gemensamma livet.

I vår tid är det vanligare att man jagar förälskelsens kickar och hellre kompromissar med tryggheten. De egna behoven och önskemålen är prioriterade, och därför man partner efterhand som behoven skiftar för att försöka att kontinuerligt optimera sin livssituation och slippa lägga för mycket tid och kraft på relationen.

Istället är det vanligt att man ser kärleksrelationen som något att hämta kraft ur, något som ska fungera av sig själv och vara en aldrig sinanade energikälla att ösa ur för båda parter. När den dagen kommer och källan trots allt sinar, vilket den förr eller senare gör om man bara tar ut och aldrig sätter in, så tackar man för sig och ser sig om efter en ny partner, och en ny och djupare källa som förhoppningsvis kan räcka längre.

Kan det finnas andra vägar att gå, skulle man kunna acceptera att en person inte kan fylla alla ens behov under ett helt liv? Är det en möjlig tanke att inte kräva så mycket av en kärlekspartner utan att tillåta varandra att placera vissa av sina behov och drömmar hos andra personer, parallellt med den gemensamma relationen?

Att inte dela intressen med sin partner utan att förlita sig på sina vänner för den sortens aktiviteter känns nog ganska okej och accepterat för de flesta, men är det en tillåten tanke att få trygghet, barn och sex från sin partner, men att finna de djupa samtalen och själsgemenskapen hos någon annan?

Skulle det till och med kunna vara en möjlighet att stanna i en kärleksfull, förstående och trygg relation som saknar intimitet och istället tillåta varandra att söka intimiteten på annat håll? Är det tänkbart att leva tillsammans med en person men få barn tillsammans med någon annan, om den man lever med inte vill ha barn men allting annat stämmer så bra?I praktiken är detta faktiskt något som redan sker dagligen, fast i omvänd ordning. Först får man barn tillsammans och sedan inser man att man inte kan leva ihop.

Hur skulle du kunna tänka dig att leva om du inte behövde passa in i samhällets normer? Om ingen skulle döma dig och säga att något var fel, skadligt eller omoraliskt, vilket skulle då vara bästa sättet för dig att fylla dina behov, att få dig att bli en lycklig och harmonisk människa?

Är jakten på den rätte, den ende som ska fylla alla behoven så länge vi lever en realistisk vision, eller har våra krav på en partner blivit så många och omfattande att det är orimligt att förvänta sig att en enda person ska kunna uppfylla dem?

/Charlotta

8 comments

Hera 22 oktober, 2016 - 18:27

Intressanta tankar! Jag har som singel i många år kämpat med normen att man ska leva i en parrelation, för att nu känna att min längtan efter en partner är för att jag vill ha någon att dela livet med. Inte bara för att normen säger att det är så vi ska leva, vilket känns befriande på nåt sätt. Dina tankar är nästa steg i utvecklingen…

Reply
Charlotta 23 oktober, 2016 - 10:14

Tack Hera! Jag tror att det är mycket troligt att synen på relationer förändras under livets gång och att även den insikten, att ens preferenser inte behöver vara statiska, kan vara en befrielse. Ingenting är för evigt och allting är förändring. 🙂
/C

Reply
Lilla my 23 maj, 2019 - 21:29

Håller helt med.! Krävs dock att partnern inte är svartsjuk av sig. Tycker män i allmänt tror att de äger mig bara för att vi är partners, de äger min kropp, de bestämmer vad den kroppen ska göra. Förväntningar om sex är höga, annars så har man ingen relation mera. Vad ska man göra om man (egentligen) inte vill ha sex med sin partner och de inte kan accepterar det.. Frågar mig själv varför vill jag inte ? Har inte fått svaret än, kanske aldrig får det…

Reply
Charlotta 23 maj, 2019 - 21:35

Fråga dig istället varför du vill vara tillsammans med en man som är mer mån om att få sin sexualdrift tillfredsställd än att lära känna dig tillräckligt mycket för att förstå dina önskemål. Är du inte värd bättre?
/C

Reply
Lilla My 23 maj, 2019 - 21:47

Jo jag är värd det bästa. 🙂 Tror det ligger i förväntningarna, att det är så det ”ska” vara. Man ”ska” vilja ha sex. Men känner mig som ett offer. Trodde ett tag jag var gay, men då kom en sån där ”känsloöppnare” och visade att det var jag VERKLIGEN inte. Så det är ju bra att veta det i alla fall…..

Reply
Charlotta 23 maj, 2019 - 21:55

En man som ser, respekterar, litar på, visar omsorg om och förstår sin kvinna är sexigt. En man som inte gör det gör det väldigt svårt för kvinnan att tända på honom.
/C

Reply
Lilla My 23 maj, 2019 - 22:03

Ja, har upplevt det någon enstaka gång. I början av relationen. Men knappt då heller om jag ska var ärlig. Sex har alltid varit ett måste. Ska ändra på det, och göra på mitt sätt! (med risk för stora konflikter) Nu vet jag att jag har en strålande vild sexualitet, men tänder inte på den som vill bli tänd på 🙂 Kanske är problemet att det känns som tvång?

Reply
Charlotta 23 maj, 2019 - 22:13

Tvång är alltid ett problem både när det gäller sex och i relationer generellt, det hör inte hemma på något av ställena.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI