Home Relationer/Kommunikation Sanningen om relationer

Sanningen om relationer

by Charlotta

Relationer är något av det viktigaste vi har i vårt liv, det som ger oss mest nöje men också det som gör oss mest olyckliga. Varför är relationer så svårt, varför blir det så lätt fel och varför måste hela världen rasa bara för att en kärlek tar slut? Jag tror att mycket handlar om dåliga förebilder, och då tänker jag inte på våra föräldrar utan på Hollywood. De flesta av oss har skapat vår bild av den perfekta relationen med utgångspunkt från filmer och serier där kärlek ofta målas upp i en modern form av en askungesaga.

Problemet är att den modellen är förlegad och att moderna människor vill få ut mycket mer av sin partner än vad man ville för 100 år sedan. Vi är inte längre nöjda med mat på bordet, tak över huvudet och någon som kan garantera släktens fortlevnad. Visst vill vi ha de sakerna, men vi vill också ha en intressant samtalspartner, en spännande reskamrat, en själsfrände, en passionerad älskare/älskarinna, en ansvarsfull förälder, en pålitlig inkomst, en social ställning, en snygging att visa upp, en trygghet, någon som kan hålla oss på gott humör, någon att dela hushållssysslorna med, någon som kan inspirera oss, någon som delar våra fritidsintressen, någon som får oss att skratta och mycket mer.

Detta leder oss till att det finns två grundläggande sanningar om relationer. Den ena är att sannolikheten att hitta en människa som uppfyller alla dina behov är i det närmaste obefintlig. Att en enda person skulle ha alla de kvaliteter som du efterfrågar och samtidigt inga egenskaper som du tycker är oattraktiva eller stör dig på är högst osannolik. Detta innebär att du måste kompromissa, du måste bestämma dig för vad du prioriterar och vad du kan acceptera och sedan lära dig att fokusera på de delar du gillar och ignorera eller acceptera de delar du ogillar. Den andra grundläggande sanningen är att människor förändras och utvecklas. Att människor förändras och utvecklas innebär att bara för att du vid ett tillfälle passade ihop med en person så är det inte en garanti för att ni för alltid kommer att passa ihop.

Låt oss säga att du träffar en person som du faller pladask för och vill leva ditt liv tillsammans med. Bland egenskaperna som du värdesätter finns att ni båda älskar att vandra i naturen, att ni har fantastiskt intressanta och givande samtal och att personen har ett högstatusjobb med generös lön. På den negativa sidan finns svårighet att passa tider och snarkningar, men i sammanhanget känns det som bagateller när du jämför med hur mycket positivt som finns i relationen.

Så går tiden och ni båda utvecklas och förändras samtidigt som även omvärlden förändras. En dag så inser du att du är hjärtligt trött på fotvandringar i naturen och istället vill gå en kurs i andlig utveckling. Samtidigt har din partner blivit arbetslös och verkar inte ha någonting intressant att säga längre. Plötsligt är de ständigt sena ankomsterna väldigt irriterande och snarkningarna håller på att driva dig till vansinne.

Det är viktigt att komma ihåg i det här läget att det som hänt inte är någons fel, det är en naturlig utveckling och en del av livet. Det finns inga löften eller garantier för att inget ska förändras i en relation, tvärtom så finns det i praktiken en garanti för att saker och ting kommer att förändras, vi vet bara inte hur förrän det händer.

Så vad gör man då när man inte trivs i relationen längre, när det känns omöjligt att fokusera på det man gillar för man bara ser det man ogillar? Det vanligaste är att man gör det som har absolut minst chans att leda till en positiv förändring; man börjar gnälla på sin partner och beklaga sig över situationen. Istället borde du göra något av följande:

1. Prata om situationen med din partner och undersök möjligheterna att förändra det som inte fungerar. Det här kan låta som den bästa lösningen men ofta är det inte möjligt att gå tillbaka till det som har varit eftersom utvecklingen går i andra riktningen.

2. Acceptera de nya förutsättningarna. Och då menar jag verkligen acceptera! Då fungerar det inte att gå och vara bitter eller småsur över situationen för då har man inte accepterat den. Kan du leva med snarkningarna och svårigheterna att passa tiden trots att du inte får gå på tjusiga företagsfester längre och trots att ni inte delar de djupa samtalen eller har gemensamm fritidsintressen längre? Var har du din lägsta-nivå för vad du kan acceptera för att tycka att relationen är värd besväret? Vilka kompromisser är du beredd att göra?

3. Ge upp och lämna relationen. Ännu ett populärt sätt att lösa realtionsproblem på, när det inte fungerar som man hade tänkt sig så lämnar man problemen bakom sig och letar efter någon som man passar bättre ihop med. Med tanke på att vi alla förändras och utvecklas hela livet så kan man med denna metoden hinna med ett stort antal relationer under en livstid.

4. Gå tillbaks till grundförutsättningarna och inse att en person inte kan tillfredsställa alla dina behov och agera därefter. Det här är tveklöst den minst vanliga lösningen, än så länge, men kanske borde det inte vara så. Om man kan förlika sig med tanken på att en person inte kan, eller rimligtvis ska kunna, fylla alla ens behov så öppnar sig helt nya möjligheter. En relation som har en stabil grund och som uppfyller de grundläggande behoven kan då plötsligt vara helt tillräckligt eftersom det då är helt okej att söka sig utanför relationen för att få resten.

I exemplet ovan kan det handla om att gå den där kursen i andlig utveckling och kanske hitta nya vänner att föra djupa samtal med. Samtidigt kan parntern söka nya vandringskamrater och därigenom få nya vänner och vidgade vyer. Det fina är att om man i relationen kan tillåta sig att få en del av de saker man behöver och vill ha från andra källor än från partnern så är chansen stor att det fungerar som en vitamininjektion för relationen när båda kommer in med ny energi och nya erfarenheter som tillsammans lyfter relationen.

Självklart finns risken att de nya aktiviteterna istället för parterna längre ifrån varandra och att det slutar med ett uppbrott, men den risken fanns redan sedan tidigare och i vissa fall är uppbrott oundvikligt och det enda som leder framåt.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI