Home Relationer/Kommunikation Skuldbeläggande – ett sätt att slippa ta ansvar

Skuldbeläggande – ett sätt att slippa ta ansvar

by Charlotta

Man hör och läser det allt oftare och i de mest skiftande sammanhang, ”Sluta skuldbelägga människor!” De som ska slippas skuldbeläggas är allt från föräldrar till kvinnor, män, sjuka, flyktingar, någon som är i behov av pengar eller egentligen vem som helst som befinner sig i en situation där det kan finnas ett ansvar att ta.

För i allmänhet är det precis det som det egentligen handlar om, att ta ansvar. Fast det beskrivs som att skuldbelägga, vilket indirekt signalerar att man inte ska behöva ta något eget ansvar och att antyda att det förväntas är detsamma som att skuldbelägga.

Jag väljer att tro att de flesta av dem som i tid och otid ropar ”sluta skuldbelägga” gör det av omtanke och med goda intentioner, men samtidigt är jag ganska säker på att i alla fall en del gör det för att de inte har rett ut distinktionen mellan skuld och ansvar för sig själv, och att ytterligare en del gör det för att de helst vill slippa att ta ansvar för sin situation.

Vad är då kopplingen mellan skuld och ansvar, och framförallt vad är skillnaden? Den viktigaste skillnaden, om man kan kalla det för det, är att ansvar inte nödvändigtvis kommer med skuld. Jag tar, til exempel, sedan många år själv fullständigt ansvar för min egen hälsa, jag förstår att min sjukdom är direkt kopplad till hur jag har levt tidigare, vad jag har utsatt mig själv för via miljö, kost, livsstil, gifter osv.

Det betyder dock inte att det finns någon skuld att utdela för det finns inget uppsåt, ingen intention och ingen avsikt med hur jag levde i relation till den ohälsa jag utvecklade. Det var mitt ansvar att ta hand om mig själv och min hälsa, men det är inte min skuld för jag visste helt enkelt inte bättre. Nu vet jag bättre och då kan jag ta ansvar och agera annorlunda.

Det som är avgörande är alltså att skilja på att skuldbelägga och att få information för att få möjlighet att ta ansvar och agera annorlunda i framtiden. Sedan kan man så klart diskutera om man överhuvudtaget ska lägga sig i hur någon annan lever, men det är en annan diskussion, för som det är nu så gör vi svenskar i allmänhet det både ofta och gärna. Vi vill gärna hjälpa till och ge råd och det är inte minst i dessa sammanhang som skuldbeläggarkortet frekvent spelas ut när någon säger något som någon annan inte vill höra.

Istället för att se det som att någon försöker skuldbelägga och därmed betrakta sig själv som ett offer så kan man välja att ta emot budskapet som neutral information. Att värdera det utifrån om det kan vara till nytta för framtiden istället för om det kan användas för att skylla på någon för sådant som redan har hänt.

När det gäller att slippa ta ansvar ska man komma ihåg att med ansvar följer makt att påverka och i samma ögonblick som man frånsäger sig ansvaret för sitt liv eller sin situation förlorar man också makten att förändra den.

/Charlotta

17 comments

Veronika 4 oktober, 2017 - 23:15

Helt rätt skrivit! Egenansvar har vi alla och om alla ägnar sej åt sitt egna ansvar istället för att lägga sej i andras så skulle vi må mycket bättre.

Reply
Charlotta 5 oktober, 2017 - 10:34

Så är det verkligen.
/C

Reply
BIRGITT JENSEN 5 oktober, 2017 - 10:00

Tack Charlotta! Det är inte ofta jag kommenterar din blogg, men du ska veta att jag både läser och uppskattar den varje dag/vecka. Tack tack tack <3

Reply
Charlotta 5 oktober, 2017 - 10:34

Tack för att du läser Birgitt!
/C

Reply
Annica 5 oktober, 2017 - 12:58

TACK för en intressant och tänkvärd text.❤❤❤
Jag har nog mest skuldbelagt mig själv för att jag blev sjuk i utmattning.
Skuldbelagt mig själv för att jag inte visste bättre.Pressade mig utan kunskap om de förödande konsekvenser det kan bli av stress och ingen återhämtning.
Skuldbelagt mig själv för att jag inte hann med mina arbetsuppgifter och kände mig så otillräcklig.
MEN jag lägger en del av skulden på det arbetsliv vi har idag då människor med hjärta och empati för andra pressas in i väggen av omänskliga krav på prestation och måluppfyllelse och där medarbetarna inre får tillräckliga resurser för att uppfylla målen.Organisationer där man till slut sliter sitt hår av förtvivlan och går sönder av sress då man som medarbetare helst ska kunna dela sig i tre.
Vi har ett gemensamt ansvar för att skapa ett annat arbetsliv där det räcker att vara människa med de förmågor vi har och det faktum att vi är människor med kropp och själ inte robotar.
Jag hade ett ansvar att stå upp för mig själv och säga nej.Sätta gränser.
Men jag hade inte det modet innan jag kraschade.
Kände mig bara så förtvivlat trött och ledsen.
Kände en uppgivenhet över min arbetssituation.
En otillräcklighet och känsla av att vara dålig och värdelös fast jag gjorde allt för att klara ett orimligt arbete.
Jag tog för mycket ansvar för en organisation som jag inte kunde påverka istället för att ta ansvar för mig själv och hur jag mådde med den arbetssituation jag hade.
Idag är det mitt ansvar att ta ansvar för en annan riktning i livet.
Att ta ansvar för att jag ska bli frisk.
Att våga säger nej och sätta gränser.
Att stå upp för mig själv och ta hand om mig själv på ert bättre , hållbart sätt.
Att välja en annan väg för att få harmoni och balans i livet.
Allt gott!
Kram från
Annica❤❤❤

Reply
Charlotta 5 oktober, 2017 - 13:21

Tack för dina tankar.
/C

Reply
Sabah 7 oktober, 2017 - 11:52

Hej bästa

Har en fråga till dig , jag är extrem svartsjuk mot min kille , han ser väldigt bra ut och vältränad , det finns inte en enda tjej eller kille skulle inte titta på honom, det gör mig så osäker och rädd . Jag själv ser bra ut så jag har inga dålig självtroende när det gäller min utseende . Han säger han älskar mig och vi är förlovad sedan 5 månader tillbaka . Men jag vet inte hyrbil jag ska komma över den här känslan 🙁 är trött på det . Jag litar på honom 100% men det är jobbigt när alla tjejer och kvinnor stirrar på honom .

Mvh S

Reply
Charlotta 7 oktober, 2017 - 12:09

Hej Sabah, välkommen hit! Du skriver att ditt självförtroende (menar du även självkänsla då?) är bra och att du litar på din kille till 100 % men hade det verkligen varit så, så skulle du inte vara svartsjuk, då hade du istället känt dig stolt över din kille och varit glad och tacksamhet för att han som är så snygg och eftertraktad har valt att leva tillsammans med just dig. Kan det vara så att du vill lita på honom till 100 % och att du vill känna dig full av själförtroende och trygg i er relation, men att du inte är riktigt där än?

Svartsjuka kan han många orsaker, dålig självkänsla är en av dem, osäkerhet, stort bekräftelsebehov och tidigare erfarenheter av att ha blivit sviken är några andra. För att kunna jobba bort din svartsjuka behöver du först ta reda på var den kommer från och i vilka upplevelser eller känslor som den har sitt ursprung. Börja med att fundera igenom och ta reda på detta så är det lättare att gå vidare därifrån.
/C

Reply
S 7 oktober, 2017 - 15:41

Ja jag menar självkänsla också , jag vet inte verkligen vart den svartsjuka kommer ifrån, jag har inte varit lämnat av någon ( man) och som jag sa tidigare när det gäller utseende vi både ser bra ut och jag är lika eftertraktat som han är , men att veta och se fast han har ring på sig och ändå så många som visar intresse för honom är jätte jobbigt för mig . Kan det vara att jag har haft dålig relation med min mamma sen jag var barn ??
Kram

Reply
Charlotta 7 oktober, 2017 - 17:24

Har du känt dig osäker på din mammas kärlek, känt dig sviken eller övergiven av henne och som om du inte kan lita på att hon finns där för dig eller prioriterar dig, som om du är utbytbar för henne? Den sortens känslor kan lätt överföras till svartsjuka på en man. Kram!
/C

Reply
S 8 oktober, 2017 - 09:46

Ja , allt det som du skriver stämmer i min relation med min mamma 🙁

Reply
Charlotta 8 oktober, 2017 - 10:34

Jag beklagar att din relation till din mamma är så dålig. Det som är positivt är att du nu är medveten om att det är de känslorna och upplevelserna som spökar i din relation med din kille. Det du behöver göra nu är att föra en ständig dialog med dig själv där du gång på gång påminner dig om att din kille inte är din mamma, att han inte behandlar dig på samma sätt, att han har rätt att få starta från noll med dig och inte behöva ta över din mammas alla minuspoäng, och att du är skyldig honom att inte lasta över dina känslor för din mamma på honom. Du måste helt enkelt öva på att hålla isär känslorna och knyta dem till rätt person. Om du känner att det skulle vara till nytta att prata med din mamma och förklara hur illa hon har gjort dig, så gör det, men det är inte nödvändigt. Det viktiga är att du skapar ett skyddat rum för din relation med din kille dit känslorna för din mamma inte har tillträde, annat än om det är för att förklara för din kille varför du tänker som du gör.
/C

Reply
S 9 oktober, 2017 - 21:29

Tack bästa jag ska tänka på det som du säger . Tack för att du tog din tid och besvarade min fråga .

Kram

Reply
Ella 15 maj, 2018 - 07:09

Jag tror, förenklat, att det finns två typer av människor när detkommer till skuldkänslor. De som lägger det mesta utanför sig själva och tycker att mycket som händer är ”någon annans” fel medan den andra typen tar på sig oberättigad skuld alltför ofta. I bland talar man om hypersensitivitet. Det skulle vara intressant att höra dina tankar om det Charlotta.

Reply
Charlotta 15 maj, 2018 - 09:54

Jag vill gärna tro att det även finns en tredje typ av människor, som inser att begreppet skuld och att lägga den på någon sällan är en konstruktiv väg att gå, och att det istället är ansvarsdelen som man bör fokusera på. Man behöver inte dela ut skuld för att kunna ta ansvar för det som är fel eller behöver förändras, det räcker med att acceptera att det finns utrymme för förbättring och att man själv är kapabel att bidra till den förbättringen. Men visst håller jag med dig om att de två typerna av människor finns, och det är min uppfattning att båda kategorierna lider av sitt förhållningssätt, den ena genom att omöjliggöra alla former av utveckling och positiv förändring i sina liv och den andra genom att lägga en slltför stor och orimlig börda på sig själv.
/C

Reply
Ella 15 maj, 2018 - 22:44

Ja. Visst är det så.
Nu har jag köpt din bok 👏🌸

Reply
Charlotta 16 maj, 2018 - 08:03

Tack vad kul, hoppas du gillar den! 🙂 ❤
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI