Home Relationer/Kommunikation Sverige har missuppfattat begreppet jämlikhet

Sverige har missuppfattat begreppet jämlikhet

by Charlotta

Sverige var länge ett land i framkant, men idag känns det alltmer som om vi har halkat efter och oftast missar målet med några meter. Vi vill så väl men det blir inte så bra i verkligheten, och inte bara inom ett område utan inom allt fler områden.

Ett sådant område är detta med jämlikhet, ett begrepp som i grunden handlar om att alla ska behandlas lika, men som i svensk tappning snarare har kommit att betyda att alla ska vara lika, leva lika, tycka lika och ha samma önskemål och behov. Hur hamnade vi här och hur kan vi bara förvänta oss att det ska vara så, eller tro att det är ett bra förhållningssätt när vi som människor är så olika på så många sätt?

Det här är ett fenomen som jag har funderat mycket kring utan att riktigt komma framåt med mina tankar, men häromdagen läste jag en artikel som fick det att ljusna och plötsligt såg jag mönstret och sambanden som gäckat mig tidigare. För precis som Lena skriver i sin artikel är hon en fena på att göra komplicerade saker lättbegripliga, trots att hon är döv på ena örat och därför inte fick bli lärare en gång  i tiden.

”Jämlikhet skapades på 30-talet av Mustafa Atatürk  och går ut på att du ska behandla alla lika. Du ska inte vara lika eller tvinga folk att göra allt det du gör. Du ska behandla alla precis lika; fattig som rik, sjuk som frisk, ung som gammal. Systemet bygger på att du har principer t.ex. ”man ska inte stjäla!” Den som sen stjäl möter samma reaktion oavsett vem vederbörande än är i botten.

Det systemet är högst levande idag, och en av de saker jag älskar med norra Cypern. Jag har rört mig i samhället som frisk, hoppat omkring på kryckor, folk har uppfattat mig som rik, och som fattig, och jag bemöts likadant överallt och man är lika trevlig mot mig oavsett vem man än uppfattar mig som.

Jag behandlas helt annorlunda i Sverige, och uppfattar man mig som sjuk eller fattig vänder folk bort blicken. Vi vet alla hur gamla och sjuka har det…  Lustigt nog bryter vi mot FN.s mänskliga rättigheter rutinmässigt.”

Det finns ingen skam i att missförstå, fatta fel beslut och hamna på avvägar, varken som individ eller som samhälle, men när man väl upptäcker att man kommit snett behöver man stanna upp, utvärdera läget och göra upp en plan för hur man ska komma på rätt kurs igen.

Jag tror att det är i det läget Sverige befinner sig för närvarande och jag hoppas att vi med friska ögon vågar analysera, och efter behov omvärdera, hur vi ser på oss själva, varandra, våra liv och världen vi lever i.

Läs resten av Lenas intressanta artikel här.

/Charlotta

6 comments

A 22 januari, 2018 - 17:34

Ja, nu handlar inte mitt inlägg om just ovanstående, utan mer om ett klipp jag såg på youtube med dig.
Visst är de här månaderna januari och februari tunga, av någon anledning så känns de mörkare än på hösten.
Solen som är så blek når knappt genom dimman, och kanske det kan vara så också att vid den här tiden så blir jag ett år äldre.

Har märkt det här under minst 10 års tid, att det känns tyngre och tyngre just vid årsskiftet. Och kolsvart blir det plötsligt och snabbt på eftermiddagarna – från ljus till mörker i ett enda slag. Nej, jag håller med dig Charlotta att de här månaderna är inte fyllda av livsglädje precis. Men man får göra sitt bästa av allt som i all annan övrig tid på året. Ljuset segrar över mörkret sägs det ju, men ibland så vete sjutton.

Reply
Charlotta 22 januari, 2018 - 17:50

Jag kan bara hålla med, januari och februari hade jag helst tillbringat i ide om den möjligheten hade funnits. Eftersom den inte finns så går jag på ren jäklar anamma och tillit till att våren väntar runt hörnet, och kanske är den extra tidig i år och kommer redan i början av februari. I den här delen av landet, Skåne, och speciellt i år när vi inte har haft någon vinter så ser det extra ljust ut på den fronten. Jag har redan sett diverse vårlökar börja sticka upp sina blad ur jorden, så det är nära nu. 😉
/C

Reply
carin 22 januari, 2018 - 18:29

Hej Charlotta. Idag fick jag höra om EFT för första gången, en behandlingsmetod som kan användas mot många besvär som sötsug och beroende. Jag undrar om du har hört talas om det och i så fall vad dina tankar är kring det? Har du testat någon gång? Är det flummigt hokuspokus bara eller någon form av placebo eller vad tror du? Nyfiken på dina tankar.

Reply
Charlotta 22 januari, 2018 - 20:10

Hej Carin! Jag kom i kontakt med EFT första gången för ungefär 15 år sedan och provade det då under en period. Personligen gjorde det inget för mig, jag kände mig väldigt obekväm med metoden och fick inga resultat, men jag vet att många andra har fått väldigt goda resultat och använder metoden frekvent.
/C

Reply
Lisbeth 23 januari, 2018 - 16:11

Hej!
Jag prövade EFTA för 10 år sedan och jag fick jätte mycket hjälp av metoden.
Jag fick mycket starka reaktioner efter de 3 första behandlingarna.
Mycket gamla ej färdigbearbetade sorger och traumer kom upp till ytan.
Saker som hade satt sig i kroppen som en kvarnsten.
Efter första behandlingen kom extrem ilska fram, jag kännde mig så arg så jag skulle vilja slå ner väggarna.
Efter andra behandlingen kom svår sorg fram. Den värsta och mest intensiva sorg som går att föreställa sig.
Efter tredje behandlingen kom den värsta reaktionen. För första gången i mitt liv upplevde jag ångest.
Hade jag inte förstått att de starka reaktionerna var orsakad av EFT behandlingen så hade jag inte härdat ut.
Jag vågade nästan inte gå på den fjärde behandlingen.
Tack och lov så blev det inga fler reaktioner.
Jag hade rensat klart.
Efter denna behandling så var det som att nästan bli född på nytt.
Allting kändes lättare allt som suttit fast hade lämnat mig.
Det som jag inte hade lyckats bearbeta verbalt var som bortblåst.
Livslust och energi fick luft under vingarna.

Reply
Charlotta 23 januari, 2018 - 17:50

Tack för att du delar Lisbeth!
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI