Home Relationer/Kommunikation Tar andra med dig på en känslomässig berg-och-dalbana?

Tar andra med dig på en känslomässig berg-och-dalbana?

by Charlotta

Att man har rätt att ha sina egna åsikter är förhoppningsvis något som alla är överens om. Det är grundläggande att få tycka och tänka vad man vill, hur kontroversiella åsikter man än har. Eller med Evelyn Betrice Halls bevingade ord: ”Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det.”

Det är så vi tänker oss att det ska vara och det är så de flesta av oss vill förhålla oss till varandras åsikter, och ändå…

När någon ger uttryck för åsikter som går stick i stäv med ens egna, som ifrågasätter den egna världsbilden och allt man själv står för så är det nästan omöjligt att det inte brinner till inombords och att man känner ett behov av att bemöta det som sägs. Ibland kanske uttalandet är så vasst eller åsikten så radikal att den får det att skava och krypa i hela kroppen och man helst av allt skulle vilja slakta uttalandet med ett enda dräpande argument.

Det där med åsiktsfrihet fungerar fint så länge alla håller sig på rätt sida den osynliga gränsdragningen, men när någon plötsligt ger röst åt en åsikt som står för helt andra värderingar så kan det vara en verklig utmaning att inte låta det kontrollera hur man reagerar, hur man mår och vad man tänker.

Befinner man sig i en livssituation där man ofta utsätts för andras åsikter och känslor kan det vara som att dagligen åka med på en känslomässig berg-och-dalbana där man till slut har svårt att hinna tänka egna tankar och känna egna känslor eftersom man hela tiden befinner sig i reaktion på någon annans tankar och känslor.

Motsvarande situation hittar man ofta i kommentarsfält på sociala medier, där till synes oskyldiga inlägg kan få en del människor att bli oerhört provocerade och sätta igång rena drev, medan andra förblir helt oberörda och inte verkar förstå vad uppståndelsen handlar om.

Uppenbarligen har vi alla olika triggers, saker vi reagerar på och är känsliga för. Sådant man reagerar starkt på är sånt man själv har en laddning till, är man helt oladdad till ett ämne så har man inga problem med att hålla sig neutral till andras åsikter och uttalanden i det ämnet. Att vara oladdad inte är detsamma som att vara ointresserad, skillnaden ligger i att man inte engagerar sig känslomässigt.

Bara för att man har en laddning till ett ämne just nu behöver man inte bära med sig samma laddning för alltid. Genom att uppmärksamma den och acceptera att den finns kan man också börja vara medveten om den och förstå varifrån den kommer och hur den påverkar ens reaktioner, och med medvetenheten försvagas laddningen efterhand.

Det finns ämnen och situationer där känslomässigt engagemang är värdefullt och helt på sin plats och målet är inte alls att gå känslokall och oengagerad genom livet. Men det finns en vinst i att vara medveten om varför det brinner till i skallen ibland, varför vissa uttalanden tar så hårt, varför vissa saker är omöjliga att prata om på ett behärskat sätt och varför vissa kommentarsfält blir hätska och obehagliga.

För med medvetenhet kommer också förmågan att välja, att själv välja när man ska låta sig dras med i känslostormarna och när man hellre står över och låter stormen dra förbi. Att hela tiden dras med och känna sig som ett rö för vinden är oerhört påfrestande och tar massor med energi, energi som man skulle kunna använda till något annat.

Fördelen med att själv kunna bestämma sitt känsloläge istället för att låta andra ha den makten går inte att överskatta.

Och vill man faktiskt komma fram till vettiga resultat i en diskussion, så är förutsättningarna mycket bättre om man kan förhålla sig relativt oladdad till frågan eftersom diskussioner blir mer konstruktiva och balanserade utan känslomässiga laddningar.

/Charlotta

2 comments

J 23 januari, 2016 - 13:56

Viktigt ämne! Och nåt jag har lätt för att göra..märker i min relation att när min partner är låg eller mår dåligt så går jag in i det känslomässigt. Sen vill han inte lasta mig med det o prata om det, men då har jag redan tagit det till mig och så går jag o mår dåligt för att saker inte är bra..
Vi bor inte ihop och han drar sig gärna undan när något är jobbigt, och då känns det som det handlar om mig och att han inte vill va med mig..svårt att hantera.
Tack för bra o viktiga inlägg!

Reply
Charlotta 23 januari, 2016 - 14:15

Tack för dina tankar J. Att bli medveten är första steget, när du vet om det kan du träna på att reagera annorlunda och lära dig hantera det så som du skulle vilja.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI