Home Relationer/Kommunikation Vad gör man med svartsjuka?

Vad gör man med svartsjuka?

by Charlotta

Svartsjuka kan delas upp i två olika delar, befogad svartsjuka och obefogad svartsjuka. Om du känner dig svartsjuk för att din partner faktiskt har ett gränsöverskridande beteende och uppträder olämpligt så skulle jag vilja påstå att det egentligen inte ens handlar om svartsjuka, utan då ligger problemet hos din partner.

Om personen är villig och förmögen att förändras eller inte kan du sällan styra över, utan ditt beslut kommer att handla om ifall du kan acceptera beteendet eller inte. Kan du inte acceptera det och partnern inte vill förändras så har du alltid möjligheten att lämna relationen.

Om svartsjukan däremot är obefogad, om partnern inte är gränsöverskridande utan bara trevlig, varm och artig mot andra människor och du ändå blir svartsjuk och ser mer än vad som finns där, då ligger problemet hos dig. Och ja, det kan naturligtvis finnas kombinationer av dessa båda scenarion också.

Svartsjuka bygger på att du jämför dig med andra, om du slutar att jämföra dig så blir du inte längre svartsjuk.

För det är när du jämför dig och konstaterar att du i något avseende inte är lika bra som någon annan som osäkerheten kommer krypande och sedan är svartsjukan snabbt där och förmörkar tillvaron. Svartsjuka finns bara där det finns osäkerhet, och den minskar desto mer du stärker din självkänsla.

Grejen är att jämförelser med andra människor är meningslösa. Ingen människa är bäst på alla områden, hur attraktiv, intelligent, vältränad och charmig du än är så finns det alltid någon annan som är mer attraktiv, mer vältränad eller ännu charmigare. Om du jämför dig med andra så kan du aldrig vinna för du kommer alltid att hitta någon som är bättre än du på något område.

Och den stora insikten är att det gör ingenting. I en kärleksrelation väljer man inte partner utifrån enskilda egenskap eller företräden, hade det varit så enkelt hade det inte funnits några singlar. Det räcker inte med att en person har en snygg kropp eller ett vackert ansikte för att man ska vilja leva resten av livet tillsammans med den personen.

Det räcker inte ens att någon har ett vackert ansikte och är trevlig. För att vi människor ska bli seriöst intresserade av en annan människa så krävs det att personens helhet tilltalar oss, att personkemin överensstämmer. I helheten ingår både styrkor och svagheter, för det är just den blandningen som gör oss intressanta och älskansvärda.

Att man som nyförälskade bara har ögon för varandra är till största del kemi, men efterhand som relationen blir vardag så öppnas våra ögon igen och vi får åter förmågan att se och uppskatta resten av världen omkring oss.

En partner som ser och uppskattar andra attraktiva män och kvinnor men som väljer att leva med dig är i mina ögon den största komplimang och kärleksbetygelse du kan få. Att han eller hon, inte bara en gång, utan dag efter dag väljer dig, när det finns så många andra är verklig bekräftelse på hur mycket vederbörande uppskattar dig, hur stor kärleken är och hur högt personen värderar dig.

Den sortens kärlek förändras inte på grund av ett par långa ben eller stora bröst, eller av stora biceps eller en fast liten rumpa. Den sortens kärlek kommer från att älska en hel persons insida såväl som utsida och inte bara några enstaka karaktärsdrag eller kroppsdelar.

/Charlotta

28 comments

StB 17 maj, 2016 - 12:25

Det stämmer att osäkerhet ligger bakom svartsjuka. Men hm, jag tycker att det är för enkelt att säga att man ska stärka sin egen självkänsla och så är allt bra (?). Om man är rädd för att mista sin familj kan det vara svårt att stärka sin självkänsla för att inte vara svartsjuk, när det tydligen kvittar partnern. Vad man kanske kan lära av det till nästa gång, även om det låter bittert, är att vända sig om och gå tidigare, istället för att förnedra sig genom att vara svartsjuk medan den andre ser om sig själv. Jag tycker att man i en relation har ansvar för att den andre inte far illa. Och att avsiktligt göra den andre osäker och sedan låta vederbörande ”grilla” i sin osäkerhet och rädsla det är brutalt för mig. Det är därför det är problematiskt att skjuta över absolut hela ansvaret på den som är svartsjuk. Jag menar inte att det hjälper att enbart stärka sin egen självkänsla i alla lägen. Ibland måste man lämna relationen.

Reply
Charlotta 17 maj, 2016 - 12:59

Absolut, man har alltid möjligheten att lämna en relation man inte trivs i. Jag nämnde det som ett alternativ bara i det fallet där svartsjukan faktiskt är befogad, men självklart gäller det även när den är obefogad, precis som i alla andra situationer där man inte tycker det fungerar. Men om anledningen till att det inte fungerar är på grund av egen osäkerhet så är risken stor att det inte fungerar i nästa relation heller. Alltså kan det finnas en vits med att stanna kvar och jobba med sig själv istället för att fly. Men självklart är det bättre ju tidigare i relationen man inser problemen och gör något åt dem.
/C

Reply
StB 17 maj, 2016 - 21:34

Ja, fast jag tror det finns en möjlighet att vissa med flit gör sin partner osäker – lite som sadism.

Reply
Charlotta 17 maj, 2016 - 22:02

Visst gör det det, men då är det inte svartsjukan som är problemet utan partnerns manipulation eller narcissism. Att ta på sig skulden i det läget och säga att man själv är svartsjuk istället för att vara ärlig angående partnerns karaktärsdrag är också ett utslag av osäkerhet.
/C

Reply
Lena 17 maj, 2016 - 18:47

Tack för inlägget! Jag tycker du kommer med nya infallsvinklar hur man kan tänka. För mig är det ändå så svårt att tänka att min partner ska tända på andra – är det så dumt att vilja ha det som något mellan oss i en relation? För min del är det mina egna tankar som gör mig helt svag och i ett känslornas hemska grepp. För bara jag tänker tanken Där går en snygg tjej, nu ser han henne och blir kåt på henne…. Ja det skär som knivar. 🙁

Reply
Charlotta 17 maj, 2016 - 19:09

Jag tror du jobbar ganska mycket i motvind på det området. Rent biologiskt är de flesta av oss konstruerade att attraheras det andra könet, det handlar om artens fortlevnad och är inte något vi kan påverka. Hur stark den attraktionen är kan dock vara mycket individuellt, om det bara är ett momentant ögonblick av uppskattning eller om det är ett framtida onaniobjekt eller till och med någon som man skulle kunna tänka sig att vara otrogen med, det är en flytande gräns som är olika för olika människor. Så länge man håller sig i ”rätt” ände av skalan kan jag omöjligt se det som ett problem, men den bedömningen är också individuell. Om du kräver nolltolerans av din partner så är det din rättighet, men jag är rädd att du gör det svårt för dig att hitta någon som motsvarar dina krav. I värsta fall så bäddar du för oärlighet istället, något jag personligen tycker är många gånger värre. Och som jag nämnde i inlägget, om du inte hade jämfört dig med tjejen och funnit dig själv som förloraren så hade problemet aldrig uppstått, så fråga dig själv varför du känner behov av att jämföra dig och hur du kan bli av med det behovet.
/C

Reply
Lena 17 maj, 2016 - 19:25

I vilken ända ska jag börja med att få bort dessa tankar/känslor? Jag har så svårt för att min partner skulle onanera och tänka på andra kvinnor verkliga eller inte. Jag har aldrig trott att någon skulle vara fysiskt otrogen men är det inte otrohet att onanera med andra kvinnor i tanken eller att fantisera om andra? Jag gör det inte alls, bara om min partner då jag har et förhållande. Som singel fantiserar jag inte alls sexuellt. Jag tror inte ens jag medvetet tänker dessa negativa tankar om mig, det ä mestadels ”bara” en känsla av värdelöshet jag känner då jag ser andra kvinnor.

Reply
Charlotta 17 maj, 2016 - 20:04

Kanske har du en av nycklarna till problemet där, vad beror det på att du inte har sexuella fantasier? Ligger det någon värdering i det? Har du någon gång fått lära dig att det är fult att ha sexuella fantasier? Har du några tabun kring sex och sexuella tankar? Var din gräns för otrohet går är något du måste bestämma själv. Personligen tycker jag inte att det är otrohet att onanera med någon annan i tankarna än sin partner, jag tycker inte heller att det är otrohet att ha sex med sin partner med någon annan i tankarna, inte så länge det händer vid enstaka tillfällen, blir det till en vana är situationen dock en annan.

När det gäller självkänslan så har jag skrivit en hel del om det så sök gärna bland gamla inlägg på bloggen. Här är ett par att börja med. Bygg din självkänsla och Är du den som behandlar dig själv allra sämst?
/C

Reply
Lena 17 maj, 2016 - 20:10

Njaa… egentligen har jag ganska mycket sexuella tankar när jag tänker efter. Tänker jämt på hur andra kvinnor ser ut, är sexiga osv… och blir nedslagen. Och jag kan bli tänd av att se på film exempelvis när det är heta scener. Jag ser ibland på porr. Jag vill absolut inte att min partner ska göra det. Det känns som otrohet. Men jag inser att jag aldrig kan klara av att må bra i en relation med dessa känslor men jag vill samtidigt bli behandlad bra av min man. Vet inte hur man hittar balansen. Med en man som respekter mig och som inte glor på andra.

Charlotta 17 maj, 2016 - 20:21

Jag tror du ska fundera mer på varifrån du har fått dina värderingar kring sex och sexuella fantasier. Att du ser på andra kvinnor och tänker att de ser sexiga ut har inget med sexuella tankar att göra, det är en jämförelse som handlar om dåligt självförtroende. Om du tittar på män och tänker att de ser sexiga ut, då är det sexuella fantasier. Kan det inte vara möjligt att en man kan både se andra kvinnor och samtidigt respektera dig, måste det vara antingen eller?
/C

Lena 17 maj, 2016 - 20:32

För mig känns det som en omöjlig kombination faktiskt. Det är hemska känslor inom mig bara jag tänker tanken. Jag tror att det är svårt att förstå hurudana starka känslor jag kan känna bara för det. Det är skrämmande känslor för mig men vet att de kan vara våldsamma och jag vet inte därför om jag vågar bli kär igen? Detta finns ju med mig… och det blir inte bättre, snarare värre. Jag blir ju äldre och fulare än vanligt. Och mer unga kvinnor som finns överallt.

Nej män har aldrig lockat fram mina lustar på det viset. Jag blir tänd av känslan tillsammans, tryggheten, känslan av att vara sedd, viktig, en blick osv… Men att män då bara behöver se en kvinna på stan för att få stånd gör mig ledsen då det gäller min egen partner. Jag vill inte det.

För mig ligger snarare det upphetsande kring själva sexakten, det det gör med personerna.

Reply
Charlotta 17 maj, 2016 - 21:05

Det känns som om det ligger något bakom dessa starka och jobbiga känslor, något som du skulle behöva ta tag i och jobba igenom. Har du funderat på att gå och prata med någon? Och då menar jag inte en coach utan någon som har en annan typ av kompetens, till exempel en terapeut som jobbar med psykosyntes eller kanske en sexolog? Så jobbigt som du upplever relationer borde du inte behöva ha det och jag tror att du kan bli hjälpt av att prata med rätt person.
/C

Reply
Lena 17 maj, 2016 - 22:14

Jag har gått till en terapeut och psykolog men ingen har förstått mig utan säger mera att så får man inte känna men tyvärr så känner jag precis så. Jag funderar att gå till en inte utbildad person och prata till hösten, en person som jobbar med mental träning däremot och självkänsla självlärd inom området. Kanske det lyckas bättra och så läser jag din sida också. 🙂

Reply
Charlotta 17 maj, 2016 - 22:41

Om det var de svaren du fick så tror jag att du hamnade hos fel personer, en terapeut och psykolog borde ha kompetens att hjälpa dig ta reda på var de här tankarna kommer från och hur du ska göra för att bli av med dem, eller i alla fall tona ner dem. Alla som jobbar som terapeut eller psykolog har inte samma kompetens så det kan löna sig att prova några olika innan man bestämmer sig. Det finns även de som har olika inriktningar som till exempel sexuella blockeringar. Min känsla är att du bär på en falsk sanning eller en uppelvelse som har präglat dig, kanske utan att du är medveten om det. Det går att övertrumfa det med mental träning men det kan vara svårt att lyckas, ofta underlättar det att först förstå var de besvärande tankarna kommer från och därefter jobba med mental träning.
/C

Reply
Sofia 14 mars, 2017 - 14:00

Hej! Jag upplever att min svartsjuka är det som förhindrar mitt förhållande att kännas tryggt och skapar mycket sorg inom mig. När jag träffade min sambo så var han väldigt frånstötande. Han berättade öppet att han skulle gå och träffa någon annan tjej, han berättade detaljerat om hans ex och min svartsjuka var ganska då befogad enligt mig. Han visste om att jag var kär i honom, men ändå så fortsatte han träffa mig som ”vän med förmåner”. När jag blev för känslomässigt sårad sa jag att jag inte kan fortsätta träffas bara som vänner, det sårade för mycket att se han åka till någon annan. Då vände han väldigt plötsligt och sa att han började få känslor för mig och vi är idag i ett mycket kärleksfullt förhållande! Problemet är att jag fortfarande tror att han tänker så som han gjorde i början av vårt förhållande, fast att han idag är väldigt tydlig med att det bara är mig han vill ha. Men fortfarande stör jag mig enormt på hur det var FÖRR, även om det idag inte ens är aktuellt… Jag vill inte ens träffa hans vänner eftersom att dem alltid tar upp hans ex (vilket jag tycker är respektlöst). Jag klarar inte av tanken att han tittar på tjejer, inte ens på film. När han vill se American Pie eller liknande så blir jag jätteledsen. Jag vill absolut inte att han ska titta på porr, för då känner jag mig bortvald… känns som att han är otrogen av att han pratar med en annan tjej eller tittar på tjejer i filmer. Är jag knäpp?! Vad kan jag göra åt detta? Vi har uppenbarligen olika värderingar av vad man får och inte får göra i ett förhållande… Stort tack på förhand och ledsen för så mycket text… Kram

Reply
Charlotta 14 mars, 2017 - 15:02

Hej Sofia, välkommen hit! Först måste jag börja med att ställa två frågor till dig. Den först är om du och din pojkvän har pratat om det som hände i början av er relation? Att du har förklarat hur hans agerande fick dig att känna och att det fortfarande påverkar dig och er relation negativt, och att han har fått en chans att berätta hur han tänkte och menade och hur han känner nu? Och det andra är om du var svartsjuk även innan du träffade din nuvarande pojkvän?
/C

Reply
Anette 28 april, 2019 - 11:56

Min svartsjuka håller på att förstöra mitt förhållande.
Jag är så otroligt svartsjuk och min pojkvän tänkte lämna mig för 1 månad efter nästan 2 år tillsammans. Men jag fick honom att ge mig en ny chans men vet inte hur jag ska kontrollera mina känslor.

Reply
Charlotta 28 april, 2019 - 12:05

Hej Anette, har du provat att använda dig av tankarna i inlägget? Även i kommentarerna finns många råd och tips som kan vara till hjälp. Här är ett inlägg till på samma tema som nog kan vara en hjälp på vägen. Svartsjuka kommer alltid från ens egen osäkerhet eller dåliga självkänsla så det är de bitarna du behöver ta tagi och jobba med för att få rätsida på svartsjukan.
/C

Reply
Sabina 7 oktober, 2019 - 14:23

Hej
Jag lever i en relation sedan 5 år tillbaka. Första året av vår relation var ganska struligt och han gick fram och tillbaka mellan mig och sin dotters mamma ett antal gånger innan vi slutligen valde varandra och har sedan dess haft en fin relation.
Trots att vi pratat mycket om det så har jag dock svårt att släppa hur vår relation började och tycker allt som har med henne att göra är oerhört svårt att hantera.
Den senaste tiden känner jag att min svartsjuka har eskalerat och jag är nu även orolig över hans kollegor och bekanta.
När vi är ute tillsammans så söker han alltid ögonkontakt med andra kvinnor vilket väcker jätte starka obehagskänslor i mig. Vi har diskuterat detta men han ser det inte som något konstigt. Jag känner att jag har kommit till en punkt där jag har svårt att bedöma om svsftdjukan är befogad eller ej. För mig känns det så verkligt och rimligt, men jag ser samtidigt att jag ibland skapar scenarion i mitt huvud som inte matchar med verkligheten.
Hur börjar jag arbeta med detta? Behöver något konkret.

Reply
Charlotta 7 oktober, 2019 - 18:21

Hej Sabina, välkommen hit! Det som kanske gör att detta känns extra komplicerat är att det finns två delar här. Den första delen är frågan om din sambo faktiskt beter sig olämpligt och går över en gräns i hur han förhåller sig till andra kvinnor, och det andra är dina känslor av svartsjuka. Om du har svårt att på egen hand avgöra om han går för långt kanske du kan ta hjälp av någon utomstående som känner er båda och vet hur han brukar agera? Det kan vara svårt att själv göra en objektiv bedömning när man själv är en del av situationen. Om det är så att han uppträder olämpligt och därmed respektlöst mot både dig och de andra kvinnorna behöver du fundera igenom om detta är ett beteende du är beredd att leva med eftersom du inte kan räkna med att han kommer att ändra sig. Om det däremot är så att hans uppträdande är helt okej och att han bara är en öppen och social person så är det din egen svartsjuka som är problemet och den bottnar i din självkänsla. Självkänsla har jag skrivit massor om här på bloggen och om du söker kan du hitta många inlägg med konkreta tips. Ett bra sätt att förhålla sig till sin relation är att påminna sig om att man aldrig kan tvinga en människa att stanna hos en, det enda man kan göra är att maximera sannolikheten för att personen ska välja att stanna, och fortsätta välja det varje dag för resten av livet. Jag har skrivit mer om det i det här inlägget.
/C

Reply
Ellen 15 februari, 2020 - 20:54

Hej
Har läst lite av inläggen och känner igen mig en hel del när de handlar om svartsjuka. Något jag inte kan hantera alls. Men försöker. Oftast väljer Jag att göra det för mig själv och delar inte med mig. Men anser inte att det enbart handlar om en själv elr något från barndom. Utan ser mycket som en koppling till hur männen agerar. Det är de jag blir svartsjuk av mest. Jag vill kunna kontrollera men det går bara inte. Först blir jag ledsen sen övergår det till ilska sen blir jag ledsen för att jag försöker men inte går. Vad ska jag ta mig till?

Reply
Charlotta 15 februari, 2020 - 21:33

Hej Ellen, välkommen hit! Det kan vara svårt att inse och acceptera att man aldrig kan kontrollera en annan människa, och att det inte heller är något man ska kunna göra. Alla människor har rätt att följa sin egen vilja och sin egen väg och även om man kan ge råd till någon eller önska att de ska agera på ett visst sätt så har man ingen rätt att styra dem. En kärleksrelation mellan två människor bygger på att man väljer varandra, inte bara en gång utan varje stund av varje dag. Det finns inga garantier i det, risken finns alltid att den ena personen en dag slutar välja den andra och kanske väljer någon annan, och det är en risk man måste vara beredd att ta om man går in i en relation. Det finns två saker man kan göra, det ena är att göra sitt bästa för att den andra personen ska fortsätta att vilja välja en själv och ge relationen kärlek och näring. Det andra är att inse att den andra personen beteende är oacceptabelt och att man förtjänar bättre och därför avsluta relationen. För att kunna göra det måste du sluta kontrollera, kontrollbehovet kommer vanligtvis av bristande självkänsla eller lågt självvärde och båda delar kan man jobba med för att förbättra. Sök gärna här på bloggen för jag har skrivit en hel del om det tidigare.
/C

Reply
Ellen 15 februari, 2020 - 21:40

Hej tror du missförstod kontrollerandet.det är mig själv som jag vill kunna kontrollera i sådana lägen och inte låta känslorna styra. Skrev väl för otydligt. Fel av mig. Men som sagt det är mig själv jag kontrollerar eller till försök. Därav leder det till att jag blir ledsen eller arg. Känns som det inte finns verktyg. Därav leder det till att jag stänger in mig och mina känslor. Finns det verktyg för sånt? Vad kan man göra förutom hjärntvättad sig själv elr ljuga för sig själv?

Reply
Charlotta 15 februari, 2020 - 21:55

Jag ber om ursäkt att jag missförstod dig. Det är lustigt att du nämner hjärttvätt för det är precis det som behövs, fast en hjärntvätt i positiv bemärkelse. Eftersom du plågas av svartsjuka har du en del föreställningar och inlärda ”sanningar” om hur saker och ting är och ska vara som inte fungerar på ett bra sätt för dig, det kan t ex handla om vad en relation ska vara, vad du behöver för att känna dig trygg eller hur andra ser på dig. Genom att se dessa saker ur ett annat perspektiv kan du ändra på hur du förhåller dig till dem och hur de påverkar dig. Genom att själv utvecklas som person och kunna se situationer ur olika perspektiv kommer du att bli tryggare i dig själv och mindre känslig för svartsjuka.
/C

Reply
Ellen 15 februari, 2020 - 22:18

Jag har den förmågan att kunna se det på många olika sätt och har förståelse men tankarna kommer ändå ledas till att bli negativa. Känslorna finns där och jag vet inte hur jag ska kunna ventilera bort dem. Jag anade att du skulle säga att det är en del av lösningen med hjärntvätt. Men finns det en annan formulering av det så att jag inte ser det som en negativ sak. Men skulle behöva fler verktyg än att gå ifrån och vara för mig själv som jag oftast gör. Är det fel att jag inte pratar ut om mitt problem? Varför jag inte pratar om det är för att jag inte kan se det som en lösning eller ger en lösning på mitt problem.
Jag har en fråga som jag inte kan formulera mig om. Men ska försöka. Ska svartsjukan hänga på mig enbart? Ska all last skyllas på mig? Och mitt självförtroende /självkänsla??

Reply
Charlotta 16 februari, 2020 - 11:05

Hjärntvätt ses som negativt om du utgår från att de tankar och den inställning du har nu är rätt och bra och speglar sanningen, men eftersom du har problem med svartsjuka så stämmer inte det. Istället har du tankar och föreställningar som i något avseende är fel, osanna och som ställer till problem för dig och det är dessa du behöver göra dig av med genom att lära om och träna om din tankar. Att göra det är ett arbete som kräver kraft, tålamod och tid, det har tagit dig hela ditt liv att arbeta in dina mönster så djupt som de sitter nu och därför är det inte heller rimligt att tro att du snabbt ska kunna byta ut dessa mönster mot andra, bättre mönster. I början kommer det att kännas svårt och som om du hamnar tillbaka i det negativa hela tiden men om du är konsekvent med att byta ut dåliga tankar mot bättre så kommer det att bli lättare med tiden tills det till slut går av sig själv. Du behöver inte prata om det med någon om du inte vill, det kan kännas bättre att prata om det men som du säger så löser det inte problemet utan det är ditt eget arbete med dina tankar som kommer att lösa det. Känslorna förljer tankarna så när du lärt dig att tänka annorlunda kommer du också att känna annorlunda.

Svartsjuka har ingenting med den andra personen att göra utan allt med dig att göra, svartsjukan är helt och hållet din egen. Om du tycker att din partner agerar fel och är respektlös mot dig ska du absolut tala om det och kräva en förändring, du ska inte acceptera att bli illa behandlad eller nedvärderad genom olämpligt agerande. Om han inte ändrar sig behöver du överväga om du vill stå ut med agerandet eller om du vill avsluta relationen. Detta är de val du har och inget av dem handlar om svartsjuka eftersom svartsjuka inte grundar sig i din partners agerande utan i ditt eget inre känsloliv och att du inte ger dig själv det värde, det stöd, den trygghet och den uppskattning och bekräftelse som du behöver. Här är några av de inlägg jag skrivit om hur man bygger upp sin egen trygghet och självkänsla, jag tror du hittar en del hjälp i dem.
Ta kontroll över din egen inre trygghet
Hur man ger sin relation bäst förutsättningar att hålla
Steg för steg till bättre själkänsla
Tankekontroll från grunden
Ditt värde som människa är konstant
/C

Reply
Ellen 16 februari, 2020 - 16:08

Tusen tack för din förklaring och hjälpen att kunna se /öppna ögonen.
Jag ger allt en chans då jag vill må bra. Så läser gärna det du rekommenderar.
Tack än en gång.

Reply
Charlotta 16 februari, 2020 - 16:14

Läs, fundera och prova dig fram och skriv gärna igen om du har fler frågor.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI