Home Själen När en ny bekantskap känns som en gammal vän

När en ny bekantskap känns som en gammal vän

by Charlotta

Jag tror att alla har varit med om det, att man träffar någon för första gången och direkt känner att man klickar som om man vore gamla vänner. Kanske man till och med tittar forskande på personen och frågar sig själv om man inte redan känner den här personen, om man har träffats förut och inte minns det?

Samma sak kan hända med en partner, plötsligt en dag bara står han eller hon där. Inte snyggare än de man tidigare dejtat, inte smartare, trevligare eller en bättre matchning i teorin än tidigare flick- eller pojkvänner, men med en utstrålning eller bara ”något” som är så rätt att det är omöjligt att värja sig mot.

Kanske känns det som en deja vù, en upplevelse man redan haft som upprepar sig, kanske tolkar man det som en momentan medvetandeförlust som gör att hjärnan uppfattar situationen som om den redan har hänt. Kanske tror man att det handlar om biokemi och feromoner eller om oemotståndlig charm, men det finns en annan förklaring.

Dett är inte första gången ni träffas, första gången i dessa kroppar – ja, men inte första gången era själar möts. Ni har funnits i varandras liv i många olika roller tidigare, i många olika liv, och mellan dessa jordeliv har ni varit uppskattade och nära vänner även i energiform, som själar.

Att ni träffas nu är ingen slump, ni planerade detta. Innan ni båda påbörjade era nya jordeliv kom ni överens om vilka roller ni skulle spela i varandras liv, hur ni skulle utmana varandra och ge varandra möjlighet att utvecklas, hur ni skulle stötta varandra under en svår period, hur ni skulle inspirera varandra eller att ni bara skulle ansluta till varandras liv för att göra det mer njutbart och tillfredsställande.

Den där känslan av att ha träffats förr, av att ha mycket gemensamt, massor att prata om och av att vara viktiga för varandra redan från första stund är alltså helt korrekt. Ni har båda omedvetet väntat på det här ögonblicket. Era själar har vetat hela tiden, men i er mänskliga form är det kunskap som ni inte haft tillgång till.

Ni har väntat på den där triggern, den som ni kom överens om medan ni planerade era nya liv, kvinnan med det sneda leendet, mannen med den genomborrande blicken, skrattet som inte går att ta miste på, den mjuka framtoningen, det brinnande musikintresset, den ovanliga boken som ni båda älskar. Ni bestämde det tillsammans innan jordelivet tog sin början, men ingen av er kom ihåg det förrän ni stötte på det, och då kändes det som om att träffa mitt i prick.

Ofta har man många sådana här möten under sitt liv, en del i form av vänner, andra i form av älskare, kollegor, kortvariga bekanskaper eller till och med familjemedlemmar. En del håller vi kontakt med resten av livet och andra kommer bara in för att bidra med en hjälpande hand under en speciell period, eller för att man själv ska kunna bidra med en hjälpande hand, innan man skiljs åt igen.

Oavsett hur långt eller kort mötet blir i detta livet återförenas vi alltid när vi kommer hem igen, hem till vår själsvistelse. Vi återförenas för att prata om och utvärdera hur livet gick, om det blev som man hade planerat och om man utvecklades som man hade tänkt sig, och så förstås bara för att umgås och ha trevligt tillsammans.

/Charlotta

11 comments

Annica 26 november, 2017 - 11:51

Känns så skönt att veta att man möts igen.
❤❤❤
Att vi alla och allt i universum ingår i något större och mer fantastiskt än vad vi kan sätta ord på.
Jag ser fram emot att träffa min mormor igen.
Längtar efter min hund som finns där någonstans bortom regnbågsbron.
Att vi möts både här på jorden och i en annan dimension utan våra fysiska kroppar.
Finns egentligen inte så mycket att känna rädsla över egentligen.
Allt ingår i en större plan.En intelligens och kraft som vi kan ana och se tecken på.
Det är en väldig tröst att veta att döden är bara porten till en annan dimension.
Allt gott!
Kram från
Annica
❤❤❤

Reply
Charlotta 26 november, 2017 - 11:57

❤️
/C

Reply
Estelle 26 november, 2017 - 15:46

Detta har hittills aldrig hänt mig vad jag vet, men jag ser fram emot att det ska hända, låter väldigt trevligt!

Reply
Charlotta 26 november, 2017 - 15:56

Det är verkligen trevligt, så du har något att se fram emot. 🙂
/C

Reply
H 26 november, 2017 - 17:15

Precis så är det, vissa,människor jag träffat i mitt liv känns som om vi kände varandra förut. I ett av mina första jobb träffade jag på en oerhört trevlig förstående kollega. Han kändes typ som min reserv pappa. Även efter jag slutat därifrån brukade han höra av sig vad jag gjorde eller arbetade med. Tyvärr så dog han innan han ens fick pension men än idag kommer han upp i mina tankar…

Reply
Charlotta 26 november, 2017 - 18:13

Han har kanske varit din pappa i ett tidigare liv, ibland kan den sortens känslor hänga kvar lite diffust med vissa människor.
/C

Reply
H 26 november, 2017 - 20:59

Ja de är min tanke också att han kan ha varit det.

Reply
J 26 november, 2017 - 21:44

Jag har hört en del om det här, själsvänner som återkommer liv efter liv. Och ibland har jag stött på människor där jag, för ovanlighetens skull, bara helt naturligt slappnat av i deras sällskap, som om vi umgåtts mycket längre tid än de få dagar som passerat. Då har jag funderat på om det kan vara en själsvän från förr. Samtidigt finns det ofta en liten ifrågasättare i mig som istället vill säga att det är inbillning eller önsketänkande och att anledningen till att jag tycker vi connectar så bra är pga att jag har så många förutfattade meningar- illusioner!- om den andre, och tills de blir motbevisade så går jag runt i tron att jag känner personen, att vi klickat, fast så kanske inte alls är fallet, haha. Eller att omtanken ens är ömsesidig.
Det är en intressant fråga förresten, Charlotta, tror du att känslan behöver vara ömsesidig när det gäller själsvänner? Att båda måste känna av bandet man har, eller om det kan räcka/vara lika betydelsefullt fast bara en av parterna känner nåt?

Reply
Charlotta 26 november, 2017 - 21:54

Jag tror att vi människor är olika mycket medvetna om vår själ och har olika starkt utvecklad förmåga att lyssna både till själens röst och till andra typer av vägledning som den ger oss. Det borde alltså vara fullt möjligt att bara den ena personen känner av den starka samhörigheten som en själsfrände innebär (eller i värsta fall ingen av personerna), men det ändrar inte på det faktum att man är vänner på ett själsligt plan. Dock kan det göra att man kanske missar möjligheten eftersom man inte tar relationen på så stort allvar, eller värdesätter den så mycket som man skulle gjort om man känt den där oförklarliga samhörigheten.
/C

Reply
Lena 29 december, 2017 - 09:20

Träffade en sådan man i somras/höstas. Tycker lika om allt. Gillar samma saker osv. Han sa flera ggr att vi skulle ses utanför jobbet så han ville också. Av vilken anledning vet jag inte, om det var bara som vän eller mer (kändes mer) men sedan plötsligt bara vände han och jag känner mig ratad. Just att inte få en förklaring på vad som hände. Vi jobbar ihop så jag känner ju tydligt en stor skillnad. Han är mkt kortfattad om man ”messar”. Förstår att han inte vill men…… Fast jag har inte frågat varför heller. Försöker släppa det ändå men det är svårt. Någon mening var det väl.

Reply
Charlotta 29 december, 2017 - 10:29

Det var säkert någon mening oavsett om det blir någon fortsättning eller inte, men om du har svårt att släppa det tycker jag du ska fråga. Det är inget konstigt i att man undrar vad som hände om någon som man fick en omedelbar, ömsesidig och fin kontakt med plötsligt blir som förbytt.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI