Home Självförtroende/självkänsla Många små steg till bättre självkänsla

Många små steg till bättre självkänsla

by Charlotta

Självkänsla är inte en fråga om allt eller inget, och det är inte heller något som är statiskt.  Självkänsla påminner mer om börskurserna, antingen går det uppåt eller så går det neråt. Ibland kan de kortsiktiga svängningarna vara häftiga beroende vad som händer för tillfället, men det viktiga är att se förändringen på lång sikt, är trenden upptågående eller nedåtgående?

Den grundläggande självkänslan kan vara bra eller dålig, eller något däremellan, men bara för att det är utgångsläget så betyder det inte att det är den nivån man behöver befinna sig på för all framtid. Självkänslan förändras både beroende på vad som händer på insidan, i form av tankar, känslor och hälsa, och vad som händer på utsidan, saker man upplever, framgånger och motgångar, konflikter och beröm.

Faktum är att det mesta man upplever i livet påverkar självkänslan i någon riktning, men oftast är de enskilda förändringarna så små att man inte tänker på det i stunden. Inte förrän man kanske en dag inser att man inte längre känner sig obekväm när man får beröm utan istället tycker att det är välförtjänt, så inser man att självkänslan har blivit märkbart bättre.

Hemligheten ligger alltså i de små förändringar, de dagliga tankarna om det lilla. Att utgå från att något kommer att gå bra istället för att det kommer att gå dåligt. Att förutsätta att de som säger något med låg röst precis när man går förbi, inte pratar om en själv utan om något helt annat. Att räkna med att andra människor uppskattar en och vill umgås med en, och om de inte kan så är det för att de faktiskt inte har tid eller ork.

Alla de där dagliga situationerna där man omedvetet sänder budskap till sig själv, det är de som bestämmer om självöftroendetrenden ska vara uppåtgående eller nedåtgående. Genom att göra de små justeringar som krävs för att börja sända med positiva budskap till dig själv än vad du gjort hittills, så påbörjar du det långsiktiga bygget av bättre självförtroende.

Du kanske inte märker något varken denna veckan eller nästa, men när du om sex månader ser tillbaka så inser du att det har skett en positiv förändring. Uppmärksamma den förändringen och se det som din nya startpunkt för att än en gång justera budskapen du sänder till dig själv i det du gör, tänker och säger, och se hur trenden sakta men säkert börjar peka ännu mer uppåt.

/Charlotta

9 comments

Linn 4 mars, 2016 - 09:57

Charlotta, tack för tänkvärda inlägg!! Detta är så otroligt viktigt och något som jag önskar jag hade blivit mer medveten om för många år sedan. Det var först när jag kom in i en kris efter ett uppbrott från en relation som jag började förstå hur allt hänger ihop! Det handlar ofta inte om de ”dumma”, otrurliga omständigheterna, inte om den andra personen som gör saker jag stör mig på utan det handlar främst om mig själv och hur jag förhåller mig till allt det som sker runtomkring. Och hur jag förhåller mig till allt detta måste grundas i mig – i min självkänsla och självinsikt.

Reply
Charlotta 4 mars, 2016 - 10:43

Hej Linn, välkommen hit! Visst är det så, allt det viktiga, det som styr hur vi mår och vad som händer i våra liv, finns på insidan. Man kan ändra hur mycket som helst på utsidan men om det är på insidan det inte står rätt till så är man ändå fast i samma sörja. Vad bra att du har kommit till insikt nu, det gör all skillnad i världen att ha den förståelsen. Tack för att du delar med dig. 🙂
/C

Reply
Ann 6 mars, 2016 - 09:23

Hej!
Jag har vaknat och insett att jag är medberoende. Mannen jag älskade mådde sjukt dåligt, led av depressioner och nu tror jag även sexmissbruk. Ville hjälpa, ville lösa, ville förstå och istället försakade mig själv totalt. Redan uppvaktad av nya män men lovat mig reda ut min röra först. Skickat en länk om sexmissbruk till mitt ex. Kommer ju aldrig få veta om han någonsin erkänner för sig själv vad han gör men undrar också i dagens ensamma samhälle hur många missbrukare det finns och hur många medberoende det finns. Kan jag någonsin bli normal? Kan jag någonsin vill sluta hjälpa alla och förstå precis allt de går igenom och inte se sanningen.. Ser när nån ljuger men tänker det finns säkert en bra anledning för en vit lögn. Att sitta ensam ständig pga en lögn istället för att se sanningen i vitögat att nog måste det vara en annan.. Att veta att alla mess från folk ger honom en kick men han betyder inget för dem och ändå försaka sig själv med tanken han behöver det här.. Vem är värst den plågade missbrukaren eller den plågade medberoenden som tror han behöver få lite självkänsla. Att det får honom må bättre och kan jag bryta mina egna kickar av att känna nu mår han ju lite bra.. Lovat mig ett sabbatsår för att reda ut min röra men redan fått spontana sms från andra ensamma som vill vara med mig och tycker jag är unik och fin men alla slutar på samma sätt. Alla är chattare och tror jag är bäst av dem alla då jag vägrar chatta sex men ändå förstår deras beteende. Sagt låt mig vara och lev som ni vill. Jag tänker aldrig bli medberoende igen. Ska aldrig försaka mitt liv för någon igen.. Önskar så att jag ändå hade lyckats hjälpa denna jag hade.. Världens finaste och mest unika man. Tror bara han pga våndor har hamnat snett men vad vet jag. Innerst inne kan han vet till 100% vad han gör och innerst inne kanske han inte ens hade känslor för mig.. Bara en spelpjäs på hans bricka en av många men tror verkligen inte det…

Dagens internetsamhälle och ständiga chattar kan ge enorma problem. Jag ser sexchatt som något vackert och intimt. Något wow för avstånd och längtan. När passerar man gränsen till att förstöra en unik möjlighet till nåt slentrian och vart gränsen går är ju unikt för varje person men behöver man bekräftelse och behöver msn bli sedd och får man en kick av nya ständigt tror jag man är ute på hal is.. Försakar man sina barn eller sitt liv för främlingar tror jag båten börjat sjunka..

Pratas väldigt lite om de som är medberoende av detta. De som tror de gör en god gärning, de som ändå känner nä men egentligen vill jag inte just nu och ändå gör det för honom/henne då det är synd om hen som ligger där full av längtan och inte kan somna.. Istället för att säga varför är du inte här om du nu ändå känner så? Varför valde du att inte komma om du nu ligger där och plågas.. Innerst inne vet vi nog svaret nobbar vi tar de snabbt nån annan.. Som de aldrig kommer erkänna och aldrig kommer säga.. Bara tar vad de får för något de tror de behöver..

Mina mönster är brutna. Min heliumballong med min kärlek har blåst bort. Jag sitter på nytt tåg.. Framtidståget och ett uppvaknande.. Här fanns ingen kärlek bara jag som ville rädda en man som inte ville bli räddad.. En man med skador från sitt förflutna som han inte kunde bli befriad ifrån.. Jag gav kärlek kärlek kärlek förståelse och empati men det blev vara värre och värre.. Dessutom vägrar han erkänna om det funnits andra.. Skammen bär han med sig för det är inte han. Han skulle aldrig göra så.. Jag får leva med att det är min tro att jo så var det visst.
Jag har gjort ett beslut att så här var det och nu får jag stå för det och aldrig trilla dit igen.. Man ska höja varandra i ett förhållande inte dränera..
Kram Ann

Reply
Charlotta 6 mars, 2016 - 09:50

Tack Ann för att du delar med dig av dina erfarenheter. Varje vuxen människa måste få möjlighet att ta ansvar för sig själv och sina handlingar, även om det inte alltid blir bra. Lycka till med ditt nya liv, kram!
/C

Reply
Ann 6 mars, 2016 - 10:59

Tack.. Ett stort steg för mig är nog ändå att upptäcka att jag trivs ju själv. Jag behöver inte en massa mess från nån. En bekräftelse jag sökte för 4 år sedan. Ett experiment som jag insåg att inte passade mig. Ändå lärde jag mig förstå dem och det gör att de poppar tillbaka då och då. De tror de har en unik tjej som de inte kan nå. Egentligen är jag ju svag annars skulle de ju inte försöka om igen efter 4 år. Trots nej har jag ju inte blockerat dem utan kul att höra om hur deras liv utvecklats det enda jag märkt är att En del inte utvecklats alls. Stagnerat och fastnat i livet som jag själv gjort nu i mitt förhållande. På sätt och vis har det ju varit bra att de hört av sig då och då.. Så jag själv fick se vilken utveckling jag själv haft de här 4 åren och vilken självinsikt jag själv börjar få. Blockat dem nu.. De där som respektfullt accepterat att jag är i ett förhållande men ändå poppat upp på ett hej ibland. Deras stagnation av livet är inte mitt mål med livet. Jag hade stora drömmar med mitt ex drömmar vi inte delade. jag hoppas han genomför sina drömmar då man bara lever en enda gång. Jag själv kommer i alla fall börja nu. Känner mig extremt vidsynt och godhjärtad. Känner mig klok och förståndig och inte rädd för ensamheten på min resa. Nu äntligen ska jag få vara jag. Bara jag går på mina instinkter och går så fort nåt känns fel… Nästa gång… Inte försöker förstå om det inte finns sunt förnuft i det man ska förstå..

Dibsida har hjälpt mig mycket. Älskar mitt liv just nu. Befrielsen och min kamp ingen annans kamp bara min. <3 mina fina vänner som finns för mig.. Älskar dem så!

Kram Ann

Reply
Charlotta 6 mars, 2016 - 11:20

Härligt att höra Ann, det lyser verkligen igenom att du är på gång, att du har upplevt ett skifte och fått en ny syn på livet och dig själv. Och den styrkan och glädjen du känner nu är ändå bara början, fortsätt på den inslagna vägen så blir det bara bättre. Tack för att du läser, kram!
/C

Reply
Ann 6 mars, 2016 - 12:45

Även kommit fram till att män jag avvisat för att de inte trivs med mitt val av sätt att bo pga att de t ex avskyr katter inte heller är viktigt längre. Mitt hem är ju mitt. Trivs jag med en man i hans hus kan man ju vara särbor. Bara jag får känna wow det här är mitt och jag älskar det! Blivit mer öppen för möjligheter med förhållanden i framtiden. Vill man ha nån trivas hos honom, resa, umgås så måste ju inte ”mitt” vara ett hinder. Kanske man sedan tillsammans hittar nåt som passar båda på vägen eller bara väljer att vara särbos. Huvudsaken är att Man trivs tillsammans, trivs när båda njuter av sitt egna hem, har något gemensamt och att båda är nöjda med livet, att ingen sitter med en längtan efter något annat. 🙂 oj vad jag växer idag
Kram Ann

Ann 6 mars, 2016 - 12:51

Men kommer ändå leva själv länge tills jag känner att jag älskar både mig och mitt hem och känner mig helt självgående 😉

Reply
Charlotta 6 mars, 2016 - 13:17

Det låter klokt! 🙂
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI