Home Självförtroende/självkänsla Ta det inte personligt!

Ta det inte personligt!

by Charlotta

Många gånger tar vi åt oss av vad andra människor gör och säger helt i onödan. Eftersom våra egna liv naturligt kretsar kring oss själva så tror vi lätt att även andra människor har fokus på oss, vad vi gör, hur vi ser ut, hur vi lever, hur vi mår, vad vi tror och tänker osv.

Men i verkligheten är det sällan så, för andra människor har, precis som vi, fokus på sig själva. Det kan vara bra att påminna sig själv om att i de allra flesta fall så gör människor inte saker mot någon annan, utan de gör saker för sig själv.

Att det samtidigt drabbar någon annan är bara en tråkig bieffekt som många nog inte ens tänker på, och de som trots allt inser det orkar inte med att ta hänsyn till det, för att de har så fullt upp med sig själv och sina egna bekymmer att energin inte räcker till mer.

Att inte tänka eller orka är egentligen inte en ursäkt för att vara obetänksam och egoistisk, men i en värld som snurrar alldeles för fort och där många lägger nästan all sin energi på att hålla uppe en fasad som säger  att allt är bra, så kan det vara en förklaring till varför det blir så.

Så nästa gång någon, som du hade förväntat dig mer av, säger något som gör dig ledsen, eller gör något som får dig att känna dig liten och dum, eller bara gör dig allmänt besviken, så överväg möjligheten att personen inte gjorde det mot dig utan för sig själv, och i just den stunden inte förmådde mer än så.

Med den inställningen slipper du ta illa vid dig av en massa saker som med stor sannolikhet inte är riktade mot dig, och samtidigt ger du personen en andra chans att visa att vederbörande egentligen inte menade illa utan bara var obetänksam på grund av överbelastning i sitt eget liv.

/Charlotta

14 comments

Johanna 2 december, 2016 - 18:19

Bra påminnelse! Jag tar väldigt mycket åt mig av andra och andras sätt och vad som sägs och tolkar det negativtmot mig. På jobbet tex så kan jag känna mig utanför för alla är så upptagna med sitt, sen så inser jag ju att vi är fär för att jobba haha. Men jag vill gärna hjälpa andra, och blir besviken när det inte är ömsesidigt. Ibland vågar jag inte gå o fika för jag får för mig att jag inte är omtyckt eller hör hemma där. Och så måste jag anpassa mig och då blir det bara tillgjort och så stör jag mig på mig själv eller andra. Men jag vet inte..kanske mest överdrivna tolkningar..men jobbiga i vilket fall och även om jag är medveten om det vet jag inte hur jag ska komma ur det. Känns som det ständigt är en fight i mitt huvud av allt som händer…rörigt..

Reply
Charlotta 2 december, 2016 - 18:49

Jag hör att du innerst inne är medveten om att allt det där bara finns i ditt huvud, det är inte verkligheten. Du behöver påminna dig själv om det så fort de tankarna dyker upp, påminn dig själv och lita på din innersta känsla att det inte är sant, och agera sedan på det som du innerst inne vet är sant istället. Det kommer att ta emot till en början men ganska snart kommer det att börja kännas lättare och bättre.
/C

Reply
Johanna 2 december, 2016 - 19:17

Innerst inne är det sant att jag duger lika mycket som alla andra egentligen. Hoppas jag iallafall, jag vill att det ska kännas så också. Ja, jag får öva!
Tack för du svarar 🙂 Jag kikar in och läser varje dag 🙂 Hoppad du får en bra helg!

Reply
Charlotta 2 december, 2016 - 19:23

Trevlig helg till dig också! ❤
/C

Reply
H 2 december, 2016 - 19:24

Hej kan inte låta bli att kommentera ditt senaste inlägg (ta det inte personligt) jag har ju skrivit om det förut om kollegan som har åsikter vad man äter, handlar,intressen ja allt egentligen. Jag har till och med hamnat i konflikt med personen. Det värsta är att kollegan inte fattar. Jag har sagt: bry dig inte vad jag gör för jag bryr mig inte om dig! Enda som är tur är att jag inte själv börjar misstro mig att jag inte klarar av saker i mitt liv..

Reply
Charlotta 2 december, 2016 - 19:31

Det finns sådana människor som det går inte går att nå fram till, som inte har den självinsikt som man skulle önska och som inte har någon som helst önskan att ändra på sig själv, hur de ser på världen eller hur de agerar. Har man en sådan person i sin närhet och tillåter sig att bli irriterad så har man ett heltidsjobb framför sig. Det bästa är att undvika personen, går inte det så säg bara ja, och låt orden rinna av eller gå därifrån. Tänk att det är du och ingen annan som bestämmer hur du mår och vad du känner, och du överlämnar inte den makten till någon annan, i synnerhet inte till den här personen.
/C

Reply
H 3 december, 2016 - 14:11

Hej och tack för svaret och det är precis så som du skriver att jag måste låta det rinna av eller något. Jag ser det lite som en kunskap jag måste lära mig att handskas med. Mitt jobb är nästan som den där tv serien farmen,förutom att jag inte åker ut och arbetsuppgifterna 🙂

Reply
Charlotta 3 december, 2016 - 14:36

Det låter inte alltför kul, förvisso lärorikt, men inte ett trevligt sätt att tillbringa dagarna. Det kanske är dags att se dig om efter en ny arbetsplats?
/C

Reply
Anna 5 december, 2016 - 15:36

Hej!

Jag vill börja med att säga att jag tycker väldigt mycket om dina inlägg!

Jag undrar hur du tänker när det kommer till förväntningarna man kan ha på sin partner, där han inte menar någonting ont men gör saker för sig själv och som inte vill ta in/ förstå mina önskemål. Ett exempel :

Jag önskar att vi gjorde mer saker tillsammans, som par och som familj. Men tiden går och hans prioriteringarna är i ungefärlig ordningp: jobb, rutiner, engagemang i barnets sportaktiviteter, tv och ljudböcker.

Jag får inte plats däremellan eller intresset för oss finns inte och jag känner mig ensam och besviken. Surar.

Han menar att vi gör saker tillsammans hela tiden. = på semestern. 😕

Så var tipsar du mig att ta vägen med mina förväntningar? ❤

Reply
Charlotta 5 december, 2016 - 18:11

Tack Anna, vad roligt att höra. 🙂 Så som du beskriver det är dina förväntningar verkligen inte orimliga och jag förstår att det kan kännas ensamt i relationen. Min första fråga är om du verkligen har pratat med din partner, inte när ni bråkar eller när du är arg på honom, utan satt er ner och haft ett innerligt samtal där var och en av er beskriver hur ni känner? Om inte tycker jag att ni ska boka in det, helst utanför hemmet, sätt av ett par timmar och se till att skaffa barnvakt.

Frågor som ni kan ta upp är till exempel:
– Vad var och en av er vill ha ut av relationen.
– Vad ni uppskattar mest med varandra och hur ni kan bli bättre på att visa den uppskattningen.
– Vilka delar av relationen som ger var och en av er mest glädje, och varför just de delarna är det som känns mest betydelsefullt.
– Vilka delar som känns jobbigast eller gör var och en av er mest besvikna, och hur ni skulle vilja ha det istället.
– Hur ni vill att er relation ska utvecklas och se ut om 1 år, 5 år och 10 år.

Det som är jätteviktigt är att samtalet inte blir ett gräl där ni lägger skuld på varandra, se det istället som ett styrelsemöte där ni båda vill göra allt ni kan för att er relation ska må så bra som möjligt så att ni kan må så bra som möjligt. Kanske räcker detta för att göra situationen bättre, om inte så är det i alla fall en bra början.
/C

Reply
Brian 21 december, 2016 - 07:02

Hej, är den här artikeln verkligen mycket trevligt och hjälpte mig att få inspiration. tack

Reply
Charlotta 21 december, 2016 - 10:12

Tack Brian, välkommen hit!
/C

Reply
S 6 juli, 2018 - 22:21

Hej!
Gud vilken bra artikel!
Detta påminde just mig om hur lättkränkt jag verkligen är och hur personligt jag tar saker.
Jobbet är ett gott exempel.Är arkitekt och ironiskt bog baseras allt på bedömningar.
Vi trippar ständigt på tårna. Varje gång det ges kritik så tar jag det otroligt personligt och blir väldigt ledsen.
Jag tycker att du skriver så bra om just hur man ska försöka balansera livet och låta saker rinna av en men Gud vad svårt det är. Finns så mycket osäkerhet och mycket att jobba på med sig själv. Hoppas jag lyckas vända det beteendet en vacker dag.

Tack för det fina inlägget

Reply
Charlotta 7 juli, 2018 - 10:28

Hej S och varmt välkommen hit! Vad roligt att artikeln talar så till dig och att du blir inspirerade att se saker ur ett annat perspektiv. Mycket handlar om vanor och tankemönster, det kan ta lite kraft och tid att ändra på men det är fullt möjligt att göra, lite i taget. Tack för berömmet!
🙂
/C

Reply

Lämna ett svar till Anna Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI