Home Självförtroende/självkänsla Ta kontroll över din egen inre trygghet

Ta kontroll över din egen inre trygghet

by Charlotta

Redan den gode Mazlow konstaterade på sin tid att trygghet var ett av de mest grundläggande mänskliga behoven, bara ett snäpp mindre viktigt än saker som mat, vatten och sömn i behovspyramiden.

En grundläggande trygghet gör att vi vågar vara modiga, vågar utforska livet, vågar försöka och inte minst att vi vågar vara oss själva. Utan den tryggheten blir även enkla saker i livet skrämmande och potentiellt farliga, istället för att möta livet med öppna armar så kanske man isolerar sig mer och mer i ett försök att skydda sig.

Tryggheten kan komma flera olika vägar, den kan vara förknippad med en plats, en aktivitet eller det som nog är vanligast en person eller flera personer, och det allra vanligast är förmodligen att tryggheten finns hos först föräldrarna medan och sedan hos partnern.

Men det finns ett alternativ till och det är att ha tryggheten inom sig, att hitta sin egen inre trygghet som inte är beroende av någon annan människa.

Även om det kan kännas skönt att få landa i en trygg famn eller komma hem till tryggheten hos föräldrarna så är det ett högt spel att placera sin trygghet utanför sig själv, helt enkelt eftersom man kan förlora den.

Om allt går som förväntat så kommer ens föräldrar att dö innan man själv gör det och har man då sin trygghet investerad i dem så blir förlusten så mycket svårare att hantera. Mer än hälften av alla samboskap och äktenskap slutar i separation så även där är risken stor att man förlorar mer än en kärlek om partnern även representerar tryggheten i livet.

För att bygga upp sin egen inre trygghet krävs det två saker, dels att man rent praktiskt vet att man klarar av att hantera de nödvändiga sakerna i livet, eller att man vet hur man ska lära sig det, och dels att man känslomässigt kan ge sig själv det man behöver för att fungera och må bra.

Båda dessa är saker man kan lära sig om man inte redan kan det. Det praktiska är för de flesta det lättaste, även om man inte brukar betala räkningar, tanka bilen, anlita hantverkare, stryka kläder eller laga mat så går det ganska enkelt att lära sig hur man gör.

Att lära sig möta sina egna känslomässiga behov kan ta lite längre tid, men en bra början är att sluta söka bekräftelse utanför sig själv och istället söka sin egen bekräftelse och vara nöjd med den, att visa sig själv ovillkorlig kärlek i alla lägen, och att börja säga de saker till sig själv som man har trott att man behöver höra från någon annan.

/Charlotta

26 comments

Elsa 14 april, 2016 - 19:34

Det här tror jag är en otroligt viktig del att man hittar tryggheten i sig själv. Tror ärligt talat inte att det är så många människor som har tryggheten i sig själv, tror att det är betydligt vanligare att man jagar bekräftelse och trygghet utanför sig själv. Ibland kan det nog även vara så att en person som är trygg i sig själv och inte behöver någon för sin trygghets skull och inte heller har något emot att göra saker själv, ses med misstänksamma ögon av omgivningen. Har själv flyttat till en ny stad pga jobb. Nu när jag flyttat och ensamhetskänslorna ibland kommer så har jag tänkt på det att man inte kan sätta sin trygghet hos någon annan, tex föräldrarna som det blivit då jag bott nära dem och varit ensam med mina barn. Jag måste kunna leva ett bra liv och ha tryggheten i mig själv utan att vara beroende av någon annan, måste lära sig att trivas med att vara ensam. Även om det sedan finnas många människor som betyder mycket för mig i livet och som jag gärna umgås med men de ska inte vara min krycka i livet utan det stödet ska jag kunna ge mig själv. Det är lite så jag tänker men eftersom jag levt som singel i många år då jag inte vil kasta mig in i något om det inte känns riktigt bra, så måste jag erkänna att jag ibland känner mig som ett <UFO som väljer att leva som jag gör. De flesta hittar någon partner förr eller senare om det sedan är tryggheten eller kärleken som driver dem in i en relation kan man ju fundera. För mig så har inte den biten i livet gått som på räls, jag vet inte om det gör så mycket heller, det finnas annat i livet som är positivt. Charlotta skulle du säga att du är självständig och trygg i dig själv och att du klarar av att vara ensam? Vad brukar du göra i svackorna när du känner dig extra ensam och behov av trygghet? Tycker även att ditt inlägg om det tredje relationstillståndet var mycket bra och tänkvärt.
Ha en bra kväll!
Elsa

Reply
Charlotta 14 april, 2016 - 19:52

Kloka tankar Elsa, tack för att du delar med dig. Ja, jag skulle beskriva mig som trygg i mig själv och oerhört självständig, med tanke på att jag levt ensam nästan hela livet så har jag fått tillfälle att lära mig konsten att ge mig själv det jag behöver för att må bra och skapa det liv jag vill ha. Om jag känner mig extra ensam någon gång så välkomnar jag den känslan, låter den blomma ut och ta sin tid och sedan ebbar den ut igen. Ofta för den typen av dippar med sig nya idéer för livet eller bloggen eller något annat spännande, så jag tolkar det som en slags kommunikation. Några av mina bästa idéer har jag fått under ångestanfall. 😉

Har jag tråkigt så hittar jag på något, läser en bok, ser någon intressant video på YouTube, tar en promenad och pratar med någon jag möter, eller kanske går på någon utställning eller danskväll. Känner jag behov av extra trygghet så mediterar jag för att förstärka kontakten med den energi som är allas vårt ursprung och känna att jag är en del av allt och att allt är en del av mig, att Universum är på min sida och vill mig väl.
Trevlig kväll till dig också!
/C

Reply
T 15 april, 2016 - 10:04

Trygghet är det stora dilemmat för mig och har varit så länge jag kan minnas. Fick ej någon trygghet med mig hemifrån och minns tidigt att jag just kände mig otrygg i livet. Tills jag träffade min sambo handlade allt om överlevnad. Jag levde inte- jag överlevde. Idag många år senare vill jag inget annat än finna min egen inre trygghet, men är samtidigt väldigt, väldigt rädd för att min sambo ska ryckas bort och att jag ska förlora den enda trygghet jag har i livet.
Hur gör man egentligen för att bygga en trygghet från grunden när man inte ens har någon mark att bygga på?

Reply
Charlotta 15 april, 2016 - 10:36

Hej T, välkommen hit! Ovasett hur din barndom såg ut så behöver inte det begränsa ditt liv nu, du har förmåga att själv skapa nya förutsättningar för hur du vill att ditt liv ska utvecklas och hur du ska känna dig. Det går inte över en natt att ändra men det går att göra genom att med små steg och lite i taget förändra ditt tankesätt och dina vanor. Du har flera bra tips i det här inlägget
Här är några andra inlägg som jag tror du kan ha glädje av.
Vägen till att bli en hel människa
Hur hittar man sin inre styrka?
När var du senast utanför din bekvämlighetszon?
Vad som händer när du ger själen näring
Styrketräning för hjärnan gör dig lycklig
/C

Reply
Elsa 16 april, 2016 - 15:37

Tack för som vanligt bra svar. Tänkte även passa på att fråga dig några andra saker angående temat om att kunna vara ensam. Upplever du att om du tex har en helg där du inte har något socialt inplanerat att omgivningen kan reagera som att det nästa är lite konstigt? Ibland kan jag bli stressad över den konstanta frågan, vad ska du göra i helgen då? Jag kan ofta tycka att det är skönt att ha en helg för mig själv och träna, läsa och hitta på lite småsaker för mig själv, men jag blir ibland stressad när jag får frågan vad jag ska göra i helgen? Då känner jag en förväntan på mig att jag borde hitta på mera saker, framförallt något mer socialt. Då kan jag också börja jämföra mig och tänka att alla hittar på massor med aktiviteter på helgerna och är så sociala det är nog bara jag som är tråkig och gör saker ensam. Facebook är ett annat forum där man lätt kan bli stressad över hur bra och roligt alla andra jämt verkar ha det, fast man vet att det inte är så, är det lätt att ändå bli påverkad. Hur ser du på det här, har du känt av något av detta eller är ser du till att ha inplanerade sociala aktiviteter varje helg? En annan sak jag funderat på är att jag märker att jag inte är riktigt självständig när det gäller att tex gå på bio eller åka på någon resa, det gör jag bara när jag har kompisar med mi,g men där skull jag även vilja utvecklas så att jag vågade göra sådana saker själv. Det är nog mera rädslan att någon jag känner ska se mig och tycka synd om mig för mig just för att jag gör sådana saker själv. Brukar du vara ute på sådana aktiviteter av olika slag själv? Jag gör ju naturligtvis gärna saker med vänner men ibland kanske det inte passar för dem och då kan det vara bra om man känner att man klarar av att gå på aktiviteter själv.
Ha det bra!
/Elsa

Reply
Charlotta 16 april, 2016 - 16:04

Jag har nästan aldrig någon social aktivitet inplanerad på helgen, och vad omgivningen eventuellt tycker om det vet jag inte och jag bryr mig inte det minsta om det heller. Jag ser det precis tvärtom, att människor som hela tiden ser till att vara fullbokade förmodligen inte trivs med sig själv eller inte trivs hemma och därför gör allt de kan för att inte få tid att faktiskt reflektera över sitt liv. Naturligtvis gäller inte det alla, det finns de som är lyckliga och harmoniska och ändå väljer att ha fullt upp, men jag upplever att många fyller sina liv för att slippa känna efter.

Om jag gör något eller deltar i någon aktivitet så gör jag det i allmänhet själv. Jag föredrar att kunna ägna mitt fokus åt filmen eller utställningen eller musiken eller vad det nu är, istället för att missa hälften för att jag måste prata med den person jag är där med. Om jag vill umgås med vänner gör jag helst det utan aktiviteter som hemma hos någon där man kan få prata ostört. Upplevelsen ger mer behållning för mig om jag kan vara fullständigt fokuserad på antingen aktiviteten eller personen.
/C

Reply
Elsa 16 april, 2016 - 17:10

Tack för att du tar dig tid att svara. Du är verkligen en självständig förebild:-).
Ha en bra lördagskväll.

Reply
Charlotta 16 april, 2016 - 19:44

Trevlig lördagkväll till dig också! 🙂
/C

Reply
Lena 20 april, 2016 - 22:10

Vilka kloka ord. Men hur gör man för att hitta denna inre trygghet. Jag vet precis att jag ska ge mig själv det jag behöver men jag känner mig ändå liten och osäker inombords och jag märker själv att jag utstrålar osäkerhet. Försöker få kontroll över kroppsspråket men det lyckas inte. Har du några boktips som hjälpt dig på vägen?

Reply
Charlotta 20 april, 2016 - 22:41

Hej Lena, välkommen hit. Till att börja med måste du sluta försöka om du vill lyckas. Istället behöver du bestämma dig för att göra det och satsa så mycket som behövs för att lyckas. Om du går in med inställningen att du ska försöka så har du redan från början gett dig själv tillåtelse att misslyckas. När det gäller kroppsspråket är det bara att påminna dig själv om och om och om igen tills du gör det av dig själv. Tryggheten kommer med självkänslan och här är några inlägg som du kanska kan ha nytta av.
Bygg din självkänsla
Självkänsla
Många små steg till bättre självkänsla
Vägen till självkänsla

Tyvärr har jag inte något tips på böcker eftersom jag inte läst så mycket i ämnet, det mesta av det jag skriver om kommer från egna erfarenheter och funderingar.
/C

Reply
Lena 21 april, 2016 - 20:27

Hej och tack för ditt svar! Jag håller helt med dig, man ska inte försöka – man ska göra det. Det fick mig idag ta första steget mot vanor som innebär att jag visar mig själv kärlek. Jag kommer att fortsätta läsa din blogg, den verkar vara fylld med kloka ord och jag kommer garanterat att ha frågor kring den personliga utvecklingen. Oj vad kul att jag hittat dig!

Reply
Charlotta 21 april, 2016 - 21:08

Härligt att höra, grattis! Det är precis det som det handlar om, att inte bara tänka på det utan att också agera utifrån de nya tankarna, det är då det händer grejor. Jag tycker också det är kul att du hittat mig och jag hoppas att du ska trivas här. 🙂
/C

Reply
KFL 18 maj, 2016 - 07:38

Hej tjejer! Hamnade här och vill säga att många känner detta ni talar om… Lyssnar gärna på denna Youtube video – ”Bruno K läser Om självkänsla” när jag behöver påminnas om trygghet i sig själv i kontrast till att tro arrogans och översitteri ger fördelar….
Mvh Fredrik 😉

Reply
Charlotta 18 maj, 2016 - 11:14

Välkommen hit Fredrik! Du behöver inte känna dig ensam, det finns killar här också. 😉
/C

Reply
Amanda 5 februari, 2017 - 09:50

Tack för en bra sida Charlotta! 🙂

Är en 24 årig tjej som vill bli mer trygg i sig själv. Jag vet vem jag är å vad jag vill. Känner jag har en inre styrka. Meeen de är min osäkerhet jag vill få bort? Bli mer trygg… vad skall jag göra? Kan jag göra små saker varje dag för å komma dit jag vill. Den trygga kvinnan :).. hjälp? Mvh amanda

Reply
Charlotta 5 februari, 2017 - 09:56

Välkommen hit Amanda, och tack! 🙂 Jag förslår att du börjar med att läsa gamla inlägg på bloggen, just det ämnet har jag skrivit mycket om. Här är några inlägg att börja med.
Styrka som kommer inifrån
Hur man hittar inre lugn och styrka
Hur hittar man sin inre styrka?
/C

Reply
Anna H 25 juni, 2017 - 20:44

Hej,
Jag har en mycket stark kontakt med mina föräldrar. Är i ett förhållande med en kille sedan 1 år. Trivs väldigt bra i vår relation. Men det känns som att jag måste välja; antingen föräldrarna eller pojkvän. Hur ska jag kunna känna samma trygghet hos min kille? Fruktansvärd känsla att känna att jag måste välja. Jag vet att det är två olika relationer, men att mina föräldrar en dag ska försvinna skrämmer mig något enormt.

Reply
Charlotta 25 juni, 2017 - 21:22

Hej Anna H, välkommen hit! Jag är inte säker på att jag förstår din situation, kommer dina föräldrar och din pojkvän inte överens, kräver någon av dem att du ska bryta med den andre? Hur länge har du och pojkvännen varit tillsammans?
/C

Reply
Anna H 25 juni, 2017 - 21:55

De kommer väldigt bra överens. Men jag får en känsla av att jag ”överger” mina föräldrar för min pojkvän. Vi har varit tillsammans i ett år och har en bra relation. Jag har stark anknytning till mina föräldrar och är rädd för att förlora dem. Jag förstår egentligen att det är konstigt att tänka så, jag vet bara inte hur jag ska ta mig ur det. I mina tidigare förhållanden har jag brutit upp såfort jag känt såhär. Nu inser jag att jag inte kan göra slut med min kille för att jag är rädd för att förlora mina föräldrar. Varken mina föräldrar eller pojkvän kräver något. Det är bara en massa konstiga tankar jag får i huvudet. Kanske borde jag gå till en psykolog?

Reply
Charlotta 25 juni, 2017 - 22:09

Okej, då förstår jag. Det är inget konstigt att du är rädd att förlora dina föräldrar, den rädslan kan nog alla som har en god relation till sina föräldrar känna igen. Däremot tror jag att du har gjort en olycklig mental koppling där du har konstruerat ett scenario som där din pojkvän och dina föräldrar befinner sig i opposition till varandra. Så behöver inte verkligheten alls se ut. Du skriver att de kommer bra överens så där finns inga hinder för gemensamt umgänge, och jag är helt säker på att du har tillräckligt med kärlek att ge så det räcker till både dina föräldrar och din pojkvän. Försök gärna ta reda på var den här föreställningen kommer ifrån och när du skapade den, att bli medveten om dess ursprung kan hjälpa dig att förstå och sammanhanget och göra den mindre besvärlig. Funder också gärna på om du tror att dina föräldrar vill att du avstår en kärleksrelation och möjligheten att kanske bilda egen familj för deras skull. Jag skulle tro att det inget hellre vill än att du ska ha en man som älskar dig och som du älskar i ditt liv. I grunden tror jag att du skulle vara hjälpt av att ta till dig råden i det här inlägget, det verkar som om du har placerat väldigt mycket av din trygghet hos dina föräldrar och det gör dig väldigt sårbar. Den egentliga frågan är inte hur ska kunna flytta den tryggheten till din pojkvän utan hur du ska göra för att finna tryggheten i dig själv, och det hittar du en del tips om i inlägget.
/C

Reply
Elin 22 augusti, 2017 - 14:45

Hej! Behöver råd och här verkar det krylla av kloka och goda sådana:).
Jag och min sambo bröt upp för knappt 4 månader sedan efter ett nästan fyra år långt förhållande. Vi hade ett kort break i höstas (några dagar, han ser det mer som att det var en tid för reflektion, jag mådde superdåligt). I maj var det dags igen och denna gången gjorde vi slut på riktigt, jag har flyttat och har haft en helt okej sommar. T o m bra i perioder. När vi gjorde slut hade vi precis pratat om att köpa hus och höll på att försöka skaffa barn. Detta var påfrestande för mig och jag var ganska labil eftersom det inte bara funkade. Detta var en av anledningarna till att han kände sig osäker (dvs på grund av mitt humör – ledsen och känslig).
För några veckor sedan hörde han så av sig efter en tid av icke-kontakt. Han ångrar sig och har kommit till en massa insikter, ska börja gå till psykolog för att bli bättre på att uttrycka sina känslor – och att lära sig tolka dem, samt säger att han är hundra procent säker på att han vill vara med mig.
Jag, som har gått i terapi ett tag, kräver att han ska visa i handling att han menar allvar, och att det får ta den tiden som behövs och att vi därefter får se vart vi landar. Jag har sagt till honom att jag har svårt för att lita på hans ord även om jag tror på att han tror på dem. Jag har känt mig ganska stark och trygg i detta och för första gången känt det som att jag styr båten och inte bara kastar mig tillbaka när en killa kallar trots att denne lämnat mig (story of my life). Tills i helgen då vi sågs två dagar (hans initiativ), igår smsade jag och fick knappt ett svar tillbaka. Jag ringde upp honom och sa att det inte kändes så bra efter att vi hängt hela helgen att nu endast få ett kort svar tillbaka. Han svarade att han haft en intensiv dag på jobbet samt att han behövde lite ”space” för att hinna känna efter, men att han älskar mig och att jag inte ska vara orolig.
Jag blir galen! Både på mig själv som direkt går tillbaka i gamla mönster (jag vet ju inte ens om jag vill tillbaka till honom och ”oss” egentligen, och f a har jag ju sagt att tiden får utvisa) men jag blir också arg för att han har mage att be om ”space” (han har hört av sig idag så spacet varade inte så länge).
Hur ska jag tänka? Jag älskar honom och önskar av hela mitt hjärta att vi kan få en relation där vi båda mår bra men jag vill inte leva i en dålig relation för den sakens skull och jag vill framförallt inte gå emot mig själv och inte vara sann mot mig själv.
Efter att ha känt mig ganska stark känner jag mig nu bara rädd och orolig.

Reply
Charlotta 22 augusti, 2017 - 16:41

Hej Elin, välkommen hit! Först av allt vill jag berömma dig för att du har uppmärksammat ditt negativa mönster och tagit tag i det genom att ta hjälp av en psykolog, det är ett jättebra sätt att bli mer medveten och tryggare i dig själv. Att du nu ”ramlade dit” igen när ni sågs ska du inte ta så hårt på. Din nyvunna medvetenhet och självkänslan är just det, ganska ny, det är fullt förståeligt att du får återfall i gamla mönster och det gör ingenting. Det viktiga är att du uppmärksammar dem och använder dina nya verktyg för att få in dig själv på rätt spår igen. Man vänder inte en tankbåt på en kafferast, det tar tid att bryta gamla vanor och tankemönster och du gör ett jättebra jobb. Det är svårt att veta var han egentligen står, han säger en sak men agerar enligt något annat. Ett sätt skulle kunna vara att han påbörjar terapin som singel och att ni fortsätter att hålla ett visst avstånd tills han har kommit en bit med sig själv. Om han nu menar allvar med att jobba med sig själv så kan det vara en bra idé att göra det innan ni börjar träffas igen, både för hans egen skull och för din. Det skulle förmodligen också göra beslutet lättare för er båda när det väl är dags.
/C

Reply
E 8 juni, 2018 - 16:33

Hej!
Jag gjorde slut med mitt ex för ett år sedan, vårat förhållande varade i 2 år och under den tiden så var han min trygghet. Vårt förhållande inte var sunt och därför avslutade jag det. När jag gjorde slut med honom så försvann min trygga punkt i livet och jag började genast söka efter en ny trygghet. Jag hittade en kille som jag genast började tycka om och jag kunde känna mig avslappnad och jag fick bekräftelse. Mina känslor för honom var dock inte besvarade så där försvann den trygga punkten också. Jag var så förvirrad men hittade en kille som jag blev ”kk” med, jag började då känna mig lugn och trygg igen. Efter ett tag med honom så började jag reflektera över att jag inte vill vara beroende av någon. Nu håller Jag på att avsluta min kk relation med honom eftersom jag har insätt att det inte är bra för mig.

Jag vill verkligen klara mig på egen hand och inte söka trygghet hos andra. Men det är så svårt tycker jag! Den praktiska delen har jag bemästrat, men det är just den känslomässiga delen som är det svåra. Jag hatar att känna mig beroende av folk, men jag är så glad att jag har kommit till denna insikt, att jag faktiskt behöver hitta tryggheten hos mig själv. Nu har jag något att arbeta på!

Jag ville egentligen inte ställa någon fråga till dig, jag ville bara dela med mig av mina upplevelser och tacka dig för kloka ord!

Reply
Charlotta 8 juni, 2018 - 17:28

Hej E välkommen hit och tack för att du berättar! Det är säkert många som kan känna igen sig i dina erfarenheter, det är så enkelt att hamna i fällan att lägga sin trygghet och sitt välmående i någon annans händer, och när den väl ligger där tro att det inte kan vara på något annat sätt eftersom allt annat känns så otryggt och obehagligt. Den känslomässiga biten är en träningssak och du kommer att komma dit om du bara är medveten om det och fokuserar på att bygga upp din egen inre trygghet. Lite i taget, och en dag kommer du att upptäcka att du är där.
/C

Reply
Isabel 14 oktober, 2019 - 19:21

Hej Charlotta. Jag har stora problem med min självkänsla och trygghet. Jag var med om ett övergrepp av min första kille när jag var 14 år gammal. Jag förstod inte då att det räknades som ett övergrepp. Efter detta ”låtsas” vi som vanligt fram till att det kom fram att han var med en annan tjej bakom min rygg. Nu 7 år senare har jag insett vad jag egentligen varit med om. Jag har träffat en kille jag tycker otroligt mycket om men relationen blir destruktiv då jag behöver och nästan kräver mycket bekräftelse och närhet ifrån honom för att känna att jag duger och inte vara rädd för att bli lämnad. Detta går inte längre för någon av oss, det sliter för mycket på relationen och jag känner att jag är för känslosam och kväver honom då han egentligen är lite tillbakadragen och lugn person.. vad kan jag göra för att inte förstöra varken mig eller relationen?
Mvh Isabel

Reply
Charlotta 14 oktober, 2019 - 20:30

Hej Isabel, välkommen hit! Låg självkänsla och känslor av otrygghet är väldigt vanligt, speciellt medan man fortfarande är ung. Jag noterar att du själv kopplar ihop det med din tidigare relation med övergreppet och otrohet, det kan givietvis påverka men behöver inte ha med saken att göra. Det är lätt att leta efter händelser i livet som förklaring till varför man är som man är eller reagerar som man gör men enligt min erfarenhet är det inte alltid till hjälp, istället kan det göra det svårare att komma framåt och ta itu med själva problemet. Jag vill råda dig att försöka se både den förra relationen och dig själv i ett annat ljus än vad hittills gjort. Hur ditt ex behandlade dig har ingenting att göra med ditt värde som människa att göra och det säger ingenting om hur åtråvärd eller värdefull du är som kvinna. Du träffade på en kille som inte visste hur man uppför sig i en relation och det gjorde att du fick en lärorik men mindre trevlig erfarenhet. Det enda du bör ta med dig från den erfarenheten är att han inte var en bra förebild för hur en pojkvän ska vara. Vad jag förstår är din nuvarande kille helt annorlunda och någon som du känner behandlar dig på ett respektfullt och kärleksfullt sätt, så redan där har du gjort ett mycket bättre val än förra gången. Man skulle kunna se det som att du redan har lärt dig att inte välja samma typ en gång till, något som annars är ett vanligt misstag.

Att förbättra sin självkänsla och sin inre trygghet är något som inte går över en natt, det är en process där man tar ett litet steg i taget och hela tiden jobbar sig framåt mot där man vill vara. Målet är att flytta din trygghet från andra personer till dig själv så att du själv kan ge dig den bekräftelse du behöver. Det betyder att du behöver börja styra dina tankar mer än vad du gör nu, att styra bort dem från den sortens tankar som skapar otrygghet och misstänksamhet och istället välja tankar som gör dig lugn och får dig att känna tillit. Till en början kommer det att kännas svårt men efterhand blir det lättare och lättare. Här nedan finner du länkar till inlägg jag skrivit som handlar om olika delar av den processen, tips på hur du kan tänka och metoder för att förändra tankemönster.

Är du din egen bästa vän?
Att ge sig själv det man behöver
Steg för steg till bättre självkänsla
Hur man ger sin relation bäst förutsättningar att hålla
Tankekontroll från grunden
Hur man ändrar det förflutna
Detta avgör din upplevelse av livet
Hur hittar man sin inre styrka?
Vad gör man med sitt bekräftelsebehov?
/C

Reply

Lämna ett svar till Charlotta Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI