Home Relationer/Kommunikation Bara en hund

Bara en hund

by Charlotta

Människor som använder sig av uttrycket ”bara en hund” har aldrig varit älskade av en hund, eller i alla fall inte tillåtit sig att uppleva fullt ut hur det är att vara älskad av en hund. För oss andra är uttrycket en så uppenbar felkonstruktion att det överhuvudtaget inte har någon mening, orden ”bara” och ”hund” kan nämligen inte existera tillsammans.

Vi som vet hur det är att få en blöt nos på armen eller en tass på benet som en påminnelse om att man har någon som bryr sig mest av allt i hela världen vid sin sida, som är bekanta med känslan av att smeka ett sammetslent öra mellan fingrarna och som tiotusentals gånger mött den milda blicken som säger att man är utsatt för en aldrig sinande ström av villkorslös kärlek, vi vet också att det finns inget större, inget ärligare och inget mer genuint än kärleken från en hund.

Om vi har turen att ha förstått vår lycka vet vi också att det finns ingenting i denna värld som är enklare och mer självklart att älska än just en hund, och ingen som lyssnar så innerligt och förstår så väl vem man är och vad man behöver. Det extra jobbet med torkandet av blöta och smutsiga tassar, de nattliga pormenaderna orsakade av en risig mage och de allmänna anpassningarna av livet för att det även ska passa de fyrbenta behoven blir akter av kärlek istället för besvär.

Av den anledningen ska man inte bli arg eller ta illa upp om någon säger ”bara en hund” utan man ska beklaga att de än så länge har gått miste om den mest speciella form av kärlek en människa kan ha förmånen att få uppleva, en kärlek som är livsförändrande och personlighetsförändrande på det mesta omvälvande sätt. Och man kan bara hoppas och önska att den upplevelsen väntar på dem längre fram.

Om man vet allt detta så säger det sig själv att förlusten av en hund också är något av det svåraste man kan drabbas av och inte på något sätt underställd eller mindre smärtsam än förslusten av en människa. Att ha en sådan kärlek, helt utan baksidor och kompromisser, och sedan mista den, lämnar ett tomrum som är större än ord.

Förvisso är kärleken egentligen inte borta utan finns kvar precis lika stark och närvarande som tidigare, men källan till den är plötsligt utom synhåll och inte minst utom klapphåll, och som de mer än lovligt tröga människor vi nu är så gör det oss förvillade och får oss lätt att tro att det som inte längre syns inte heller längre finns.

Nu är det turligt nog inte så, även det som inte syns finns i högsta grad närvarande och även om det älskade huvudet som handen så innerligt gärna vill stryka inte finns inom räckhåll så finns ägaren till det fortfarande vid ens sida. Tack och lov! För hur man någonsin skulle kunna klara sig utan sin bäste vän, sin ständige följeslagare och sin ”wing dog” efter att ha blivit bortskämd med att alltid ha den där är för mig en gåta.

Det är bara den där lilla detaljen att man ska vänja sig vid att platsen vid ens sida är tom, att vattenskålen inte behöver fyllas på, att inga promenader efterfrågas, att det inte finns någon som helst av allt vill följa med på allt man ska och att händerna inte längre har en varm och mjuk kärleksmaskin att klappa. En detalj som kan vara nog så ansträngande och smärtsam att bemästra för oss simpla människor som har svårt att förstå sådant vi inte kan se, eller klappa.

/Charlotta

26 comments

Anna 2 augusti, 2018 - 10:24

Finaste vovven, jag känner med dig i din förlust <3 Kram från Anna, Pixie och Sally

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 11:38

Tack Anna, nospussar till Pixie och Sally!❤️
/C

Reply
Anna Metta Gustle 2 augusti, 2018 - 11:37

Kära Charlotta, jag fann dig just via ett inlägg från Gunn Storgårds på en Pudelsida. Jag tycker så mycket om vad du skriver i ”Bara en hund”. Din text berör mig starkt.

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 11:39

Välkommen hit Anna och tack för dina ord. ❤️
/C

Reply
Anna Metta Gustle 2 augusti, 2018 - 12:11

Jag är så tacksam att jag funnit dig. Av en slump? Nej, det finns en högre ordning som lotsar oss vidare och lotsar oss rätt. Så förstår jag att det är din fina Karak som lämnat jordelivet. Jag känner med dig. Och du är i mina tankar.

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 12:30

Nej någon slump tror jag inte existerar, allt sker med mening även om det ibland kan vara svårt att se. Trevligt att du gillar bloggen, välkommen att stanna kvar. Tack, ja det är tufft nu, mycket, mycket tufft. Det finns ingen bot mot sorg, det är bara att på något sätt försöka ta sig igenom det. Han var mitt allt på så många olika sätt och nivåer att man skulle kunna hävda att det är obetänksamt att lägga alla de värdefulla äggen i samma korg, och ändå var det precis det jag gjorde och han var så värd det.
/C

Reply
Eva Hellberg 2 augusti, 2018 - 13:35

Inga ord jag kan skriva kan lindra din sorg. Men all sorg är inte av ondo.

Även om vi aldrig har träffats så är du min vän och om fu behöver något som jag kan hjälpa dig med tveka inte hör av dig.

Kanske lite rödpudellove senare när det gått en tid. Det är inte långt mellan Ängelholm och Landskrona.

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 14:51

Hej Eva, varmt tack för din omtanke! ❤
/C

Reply
Annica 2 augusti, 2018 - 13:50

Tänker på dig Charlotta❤❤❤.
Han är med dig ändå och ni kommer att träffas vid regnbågsbron där han väntar på dig en dag.
Din vackra text berörde mig så.Det handlar verkligen om villkorslös kärlek.Något som en hund besitter men inte alla människor.
Tror vi kan lära oss mycket av våra hundar.
Tänker ibland att deras själar har kommit längre än våra.
Var rädd om dig.❤❤❤
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 14:53

Tack Annica! ❤ Jag tänker precis som du att hundar är mycket mer utvecklade själsligt än vad vi människor är, de är här för att lära oss och inte tvärtom.
/C

Reply
H 2 augusti, 2018 - 15:05

Förstår dig Charlotta,jag har också haft för länge sedan en hund ständigt vid min sida. I 14 års tid fanns han under min uppväxt. ❤

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 15:10

Tack H! ❤
/C

Reply
Tina 3 augusti, 2018 - 07:45

Tänker på Dig i din svåra stund. Vet hur brutal sorgen efter ett älskat husdjur kan vara. Inget man nödvändigtvis kommer över, men som man lär sig bära genom livet. Första tiden är obeskrivligt svår men det blir bättre. Man får försöka vara stark för deras skull så de ej känner oro där de är på andra sidan. Självklart sörja & gråta men också tala om för dem att man är ok i det kaos som pågår. Ni kommer att ses igen. Kanske redan i detta liv men alldeles säkert på andra sidan. All kärlek din väg, Tina

Reply
Charlotta 3 augusti, 2018 - 07:51

Tack Tina! ❤
/C

Reply
Sofie 3 augusti, 2018 - 13:12

Du sätter verkligen ord på hur det är, det som jag många gånger tänkt och försökt beskriva. Det är för stort för att kunna förklara nästan, de som upplevt det, de vet. Och texten fick mig att längta ännu mer efter min lilla älskade vovve nu när jag är iväg på semester även om vi sågs senast igår. Det du går igenom har jag gjort två gånger så jag vet känslan och att det är det värsta som finns. Jag blir nästan panikslagen bara av tanken. Även om det är svårt för dig nu och man bara ser mörker och jobbiga bilder på näthinnan så kommer man till slut att kunna glädjas åt alla de fina stunderna man haft tillsammans. ❤️ Många kramar!

Reply
Charlotta 3 augusti, 2018 - 14:09

Varmt tack för dina ord Sofie! ❤️
/C

Reply
Mona 3 augusti, 2018 - 22:51

För en minut sedan hittade jag din kommentar bland skräpkommentarerna. Fick en ingivelse att titta och förstår inte alls varför den hamnade där över huvud taget, möjligen för att du länkade in hit, jag vet inte.

Men du. DEN chocken. Fina, fina och kloka Charlotta, HUR fan överlever man det här? Det är just precis av den här anledningen som jag har varit så hård motståndare till husdjur. Jag får svårt att andas bara jag tänker tanken på att Nisse kommer försvinna en dag. Åh, som jag känner med dig.

Reply
Charlotta 4 augusti, 2018 - 09:26

Tack Mona, ja det här går inte att värja sig mot. Jag hade fasat för den här dagen och ändå var det inte i närheten av hur hemskt det verkligen är, han var mitt allt och nu är allt borta. Den här smärtan önskar jag ingen.
/C

Reply
Ella 4 augusti, 2018 - 04:51

Jag beklagar verkligen din sorg och förlust Charlotta ❤️

Reply
Charlotta 4 augusti, 2018 - 09:26

Tack Ella! ❤️
/C

Reply
Karin 4 augusti, 2018 - 16:19

Charlotta,
Vilket smärtsamt vackert foto på Din livskamrat.
TACK för att Du väljer att ge så otroligt mycket av Dig själv. Alla Dina texter, Youtube framträdanden, poddintervjuer + Din bok är i perioder värdefulla livlinor för mig.
Vad Du nu går igenom är en fasansfull process, men eftersom Du är den Du är så vet Du att det även finns en ”morgondag” med lite mindre ångest och att man då kan börja ta sig upp från det avgrundsdjupa svarta hålet av sorg och plågsamt vemod.
Innerliga hälsningar från mig och mina trofasta och vackra fyrbenta själsfränder, 5-åriga Mops-killen Max (jaaa han är vacker:)) och 15-åriga Pudel-tiken Nellie.
KRS
PS: Vad vackert att se en kommentar från underbara Mona. Denna makalösa och fullkomligt briljanta kvinna begåvad med en humor och galghumor som tydligt visar vilken intelligens, livserfarenhet, civilkurage och själsligt djup hon besitter.
Vägar korsas och själsfränder hittar sina gemensamma kanaler tack vare ”Universums” ordning (tror jag i alla fall i mina mest positiva stunder då jag kan förnimma en glimt av tillit……)

Reply
Charlotta 4 augusti, 2018 - 16:55

Varmt tack för dina fina ord Karin! ❤️ I mina bättre stunder vet jag så klart allt det där men när saknade och sorgen sköljer över mig blir det tidvis alldeles svart. Det här kommer att ta tid är jag rädd. Ja, Mona är verkligen en fantastisk kvinna med ett oerhört stort hjärta, jag är glad att våra vägar har korsats. Puss på nosen till dina båda pälsklingar.
/C

Reply
Anita Mikkonen 21 november, 2018 - 10:22

Förlorade min vän sedan 12 år i går, tack för din text! Den får mig att känna mig lite mindre ensam.
/Anita

Reply
Charlotta 21 november, 2018 - 10:51

Varmt välkommen hit Anita, jag beklagar din förlust.❤️
/C

Reply
Simone 6 januari, 2019 - 10:11

Jag beklagar din förlust. Vår familj har precis förlorat vår katt sedan 6 år och det var inte heller ”bara en katt” Han kom alltid och la sig bredvid om man var ledsen eller sjuk. Han mötte oss lyckligt när vi kom hem.

Reply
Charlotta 6 januari, 2019 - 16:17

Tack Simone! ❤ Jag beklagar din och din familjs förlust, även katter är fantastiska djur som kan lämna stora tomrum bakom sig.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI