Home Relationer/Kommunikation Bara en hund

Bara en hund

by Charlotta

Människor som använder sig av uttrycket ”bara en hund” har aldrig varit älskade av en hund, eller i alla fall inte tillåtit sig att uppleva fullt ut hur det är att vara älskad av en hund. För oss andra är uttrycket en så uppenbar felkonstruktion att det överhuvudtaget inte har någon mening, orden ”bara” och ”hund” kan nämligen inte existera tillsammans.

Vi som vet hur det är att få en blöt nos på armen eller en tass på benet som en påminnelse om att man har någon som bryr sig mest av allt i hela världen vid sin sida, som är bekanta med känslan av att smeka ett sammetslent öra mellan fingrarna och som tiotusentals gånger mött den milda blicken som säger att man är utsatt för en aldrig sinande ström av villkorslös kärlek, vi vet också att det finns inget större, inget ärligare och inget mer genuint än kärleken från en hund.

Om vi har turen att ha förstått vår lycka vet vi också att det finns ingenting i denna värld som är enklare och mer självklart att älska än just en hund, och ingen som lyssnar så innerligt och förstår så väl vem man är och vad man behöver. Det extra jobbet med torkandet av blöta och smutsiga tassar, de nattliga pormenaderna orsakade av en risig mage och de allmänna anpassningarna av livet för att det även ska passa de fyrbenta behoven blir akter av kärlek istället för besvär.

Av den anledningen ska man inte bli arg eller ta illa upp om någon säger ”bara en hund” utan man ska beklaga att de än så länge har gått miste om den mest speciella form av kärlek en människa kan ha förmånen att få uppleva, en kärlek som är livsförändrande och personlighetsförändrande på det mesta omvälvande sätt. Och man kan bara hoppas och önska att den upplevelsen väntar på dem längre fram.

Om man vet allt detta så säger det sig själv att förlusten av en hund också är något av det svåraste man kan drabbas av och inte på något sätt underställd eller mindre smärtsam än förslusten av en människa. Att ha en sådan kärlek, helt utan baksidor och kompromisser, och sedan mista den, lämnar ett tomrum som är större än ord.

Förvisso är kärleken egentligen inte borta utan finns kvar precis lika stark och närvarande som tidigare, men källan till den är plötsligt utom synhåll och inte minst utom klapphåll, och som de mer än lovligt tröga människor vi nu är så gör det oss förvillade och får oss lätt att tro att det som inte längre syns inte heller längre finns.

Nu är det turligt nog inte så, även det som inte syns finns i högsta grad närvarande och även om det älskade huvudet som handen så innerligt gärna vill stryka inte finns inom räckhåll så finns ägaren till det fortfarande vid ens sida. Tack och lov! För hur man någonsin skulle kunna klara sig utan sin bäste vän, sin ständige följeslagare och sin ”wing dog” efter att ha blivit bortskämd med att alltid ha den där är för mig en gåta.

Det är bara den där lilla detaljen att man ska vänja sig vid att platsen vid ens sida är tom, att vattenskålen inte behöver fyllas på, att inga promenader efterfrågas, att det inte finns någon som helst av allt vill följa med på allt man ska och att händerna inte längre har en varm och mjuk kärleksmaskin att klappa. En detalj som kan vara nog så ansträngande och smärtsam att bemästra för oss simpla människor som har svårt att förstå sådant vi inte kan se, eller klappa.

/Charlotta

34 comments

Anna 2 augusti, 2018 - 10:24

Finaste vovven, jag känner med dig i din förlust <3 Kram från Anna, Pixie och Sally

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 11:38

Tack Anna, nospussar till Pixie och Sally!❤️
/C

Reply
Anna Metta Gustle 2 augusti, 2018 - 11:37

Kära Charlotta, jag fann dig just via ett inlägg från Gunn Storgårds på en Pudelsida. Jag tycker så mycket om vad du skriver i ”Bara en hund”. Din text berör mig starkt.

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 11:39

Välkommen hit Anna och tack för dina ord. ❤️
/C

Reply
Anna Metta Gustle 2 augusti, 2018 - 12:11

Jag är så tacksam att jag funnit dig. Av en slump? Nej, det finns en högre ordning som lotsar oss vidare och lotsar oss rätt. Så förstår jag att det är din fina Karak som lämnat jordelivet. Jag känner med dig. Och du är i mina tankar.

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 12:30

Nej någon slump tror jag inte existerar, allt sker med mening även om det ibland kan vara svårt att se. Trevligt att du gillar bloggen, välkommen att stanna kvar. Tack, ja det är tufft nu, mycket, mycket tufft. Det finns ingen bot mot sorg, det är bara att på något sätt försöka ta sig igenom det. Han var mitt allt på så många olika sätt och nivåer att man skulle kunna hävda att det är obetänksamt att lägga alla de värdefulla äggen i samma korg, och ändå var det precis det jag gjorde och han var så värd det.
/C

Reply
Eva Hellberg 2 augusti, 2018 - 13:35

Inga ord jag kan skriva kan lindra din sorg. Men all sorg är inte av ondo.

Även om vi aldrig har träffats så är du min vän och om fu behöver något som jag kan hjälpa dig med tveka inte hör av dig.

Kanske lite rödpudellove senare när det gått en tid. Det är inte långt mellan Ängelholm och Landskrona.

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 14:51

Hej Eva, varmt tack för din omtanke! ❤
/C

Reply
Annica 2 augusti, 2018 - 13:50

Tänker på dig Charlotta❤❤❤.
Han är med dig ändå och ni kommer att träffas vid regnbågsbron där han väntar på dig en dag.
Din vackra text berörde mig så.Det handlar verkligen om villkorslös kärlek.Något som en hund besitter men inte alla människor.
Tror vi kan lära oss mycket av våra hundar.
Tänker ibland att deras själar har kommit längre än våra.
Var rädd om dig.❤❤❤
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 14:53

Tack Annica! ❤ Jag tänker precis som du att hundar är mycket mer utvecklade själsligt än vad vi människor är, de är här för att lära oss och inte tvärtom.
/C

Reply
H 2 augusti, 2018 - 15:05

Förstår dig Charlotta,jag har också haft för länge sedan en hund ständigt vid min sida. I 14 års tid fanns han under min uppväxt. ❤

Reply
Charlotta 2 augusti, 2018 - 15:10

Tack H! ❤
/C

Reply
Tina 3 augusti, 2018 - 07:45

Tänker på Dig i din svåra stund. Vet hur brutal sorgen efter ett älskat husdjur kan vara. Inget man nödvändigtvis kommer över, men som man lär sig bära genom livet. Första tiden är obeskrivligt svår men det blir bättre. Man får försöka vara stark för deras skull så de ej känner oro där de är på andra sidan. Självklart sörja & gråta men också tala om för dem att man är ok i det kaos som pågår. Ni kommer att ses igen. Kanske redan i detta liv men alldeles säkert på andra sidan. All kärlek din väg, Tina

Reply
Charlotta 3 augusti, 2018 - 07:51

Tack Tina! ❤
/C

Reply
Sofie 3 augusti, 2018 - 13:12

Du sätter verkligen ord på hur det är, det som jag många gånger tänkt och försökt beskriva. Det är för stort för att kunna förklara nästan, de som upplevt det, de vet. Och texten fick mig att längta ännu mer efter min lilla älskade vovve nu när jag är iväg på semester även om vi sågs senast igår. Det du går igenom har jag gjort två gånger så jag vet känslan och att det är det värsta som finns. Jag blir nästan panikslagen bara av tanken. Även om det är svårt för dig nu och man bara ser mörker och jobbiga bilder på näthinnan så kommer man till slut att kunna glädjas åt alla de fina stunderna man haft tillsammans. ❤️ Många kramar!

Reply
Charlotta 3 augusti, 2018 - 14:09

Varmt tack för dina ord Sofie! ❤️
/C

Reply
Mona 3 augusti, 2018 - 22:51

För en minut sedan hittade jag din kommentar bland skräpkommentarerna. Fick en ingivelse att titta och förstår inte alls varför den hamnade där över huvud taget, möjligen för att du länkade in hit, jag vet inte.

Men du. DEN chocken. Fina, fina och kloka Charlotta, HUR fan överlever man det här? Det är just precis av den här anledningen som jag har varit så hård motståndare till husdjur. Jag får svårt att andas bara jag tänker tanken på att Nisse kommer försvinna en dag. Åh, som jag känner med dig.

Reply
Charlotta 4 augusti, 2018 - 09:26

Tack Mona, ja det här går inte att värja sig mot. Jag hade fasat för den här dagen och ändå var det inte i närheten av hur hemskt det verkligen är, han var mitt allt och nu är allt borta. Den här smärtan önskar jag ingen.
/C

Reply
Ella 4 augusti, 2018 - 04:51

Jag beklagar verkligen din sorg och förlust Charlotta ❤️

Reply
Charlotta 4 augusti, 2018 - 09:26

Tack Ella! ❤️
/C

Reply
Karin 4 augusti, 2018 - 16:19

Charlotta,
Vilket smärtsamt vackert foto på Din livskamrat.
TACK för att Du väljer att ge så otroligt mycket av Dig själv. Alla Dina texter, Youtube framträdanden, poddintervjuer + Din bok är i perioder värdefulla livlinor för mig.
Vad Du nu går igenom är en fasansfull process, men eftersom Du är den Du är så vet Du att det även finns en ”morgondag” med lite mindre ångest och att man då kan börja ta sig upp från det avgrundsdjupa svarta hålet av sorg och plågsamt vemod.
Innerliga hälsningar från mig och mina trofasta och vackra fyrbenta själsfränder, 5-åriga Mops-killen Max (jaaa han är vacker:)) och 15-åriga Pudel-tiken Nellie.
KRS
PS: Vad vackert att se en kommentar från underbara Mona. Denna makalösa och fullkomligt briljanta kvinna begåvad med en humor och galghumor som tydligt visar vilken intelligens, livserfarenhet, civilkurage och själsligt djup hon besitter.
Vägar korsas och själsfränder hittar sina gemensamma kanaler tack vare ”Universums” ordning (tror jag i alla fall i mina mest positiva stunder då jag kan förnimma en glimt av tillit……)

Reply
Charlotta 4 augusti, 2018 - 16:55

Varmt tack för dina fina ord Karin! ❤️ I mina bättre stunder vet jag så klart allt det där men när saknade och sorgen sköljer över mig blir det tidvis alldeles svart. Det här kommer att ta tid är jag rädd. Ja, Mona är verkligen en fantastisk kvinna med ett oerhört stort hjärta, jag är glad att våra vägar har korsats. Puss på nosen till dina båda pälsklingar.
/C

Reply
Anita Mikkonen 21 november, 2018 - 10:22

Förlorade min vän sedan 12 år i går, tack för din text! Den får mig att känna mig lite mindre ensam.
/Anita

Reply
Charlotta 21 november, 2018 - 10:51

Varmt välkommen hit Anita, jag beklagar din förlust.❤️
/C

Reply
Simone 6 januari, 2019 - 10:11

Jag beklagar din förlust. Vår familj har precis förlorat vår katt sedan 6 år och det var inte heller ”bara en katt” Han kom alltid och la sig bredvid om man var ledsen eller sjuk. Han mötte oss lyckligt när vi kom hem.

Reply
Charlotta 6 januari, 2019 - 16:17

Tack Simone! ❤ Jag beklagar din och din familjs förlust, även katter är fantastiska djur som kan lämna stora tomrum bakom sig.
/C

Reply
Louise 11 januari, 2020 - 08:36

Har just mist vår älskade vovve som blev 15 ,5 år. Sorgen är obeskrivlig och allt annat känns nästintill oviktigt. Hur mår du nu? Har du skaffat en ny hund?

Reply
Charlotta 11 januari, 2020 - 09:26

Hej Louise, välkommen hit. Jag beklagar din förlust, det är alldeles förfärligt när en fyrbent vän lämnar jordelivet, de lämnar ett så oerhört stort tomrum efter sig.❤ Nu mår jag bra igen och hoppas hitta en ny vovve under detta året. För mig var det till stor hjälp att jag hade kontakt med Karak ganska regelbundet första halvåret efter det att han gått över. Han kunde förklara en del saker för mig och påminna mig om att han inte är borta utan bara lever vidare i annan skepnad. Du kan vara helt säker på att även din pälskling är hos dig, speciellt nu när du har det jobbigt.
/C

Reply
Svantesson Rose-Marie 4 september, 2020 - 13:47

Hej
Livet är så tungt ! Jag tror att jag går under av längtan efter min lilla älskling! Maja som fick lämna oss alldeles för tidigt tycker jag
Hon blev nio år men hon var min ängel på jorden
Tröstade o fanns vid min sida när jag var ledsen
Nu är jag helt förstörs och har ingen tröst
Många tycker att jag ska ha sörjt färdigt
Det har gått tre månader men tomheten är fortfarande lika stor

Reply
Charlotta 4 september, 2020 - 14:06

Hej Rose-Marie! Ja de lämnar stora tomrum efter sig, våra fyrbenta vänner. Att sörja behöver få ta den tid det tar, det finns ingen deadline som säger när man ska vara färdig. Men det är också viktigt att vara uppmärksam på sina känslor så man inte håller sig själv kvar i sorg av skuld, plikt eller som ett bevis på kärlek. Det är ok att sörja och vara ledsen men det är precis lika ok att sluta att sörja och vara ledsen. Din Maja vill inget hellre än att se dig glad igen, detta vet jag eftersom det var det besked jag fick från min Karak när jag själv blev helt förstörd efter att han gått över. Han berättade att vi hade kommit överens om hur länge han skulle vara hos mig innan vi båda inkarnerade och att jag hade lovat att jag skulle vara ok när han lämnade. Han berättade att han hade stannat den överenskomna tiden och till och med lite längre för att det var så svårt att bestämma sig för att gå. När han sedan, från andra sidan, såg hur förtvivlad jag var av saknad och sorg påverkade det även honom negativt och blev som en börda för honom som höll honom tillbaka. När jag fick reda på det insåg jag att han fortfarande var en del av mitt liv och jag av hans och att jag fortfarande ville göra det som var bäst för honom, oavsett i vilken livsform han befinner sig. Så jag lovade Karak att jag skulle ta mig samman och tänka på allt roligt vi haft tillsammans och glädjas åt det och att vara trygg i vetskapen att han fortfarande är med mig i energiform även om jag inte kan se och röra vid honom. När jag pratade med honom igen några veckor senare berättade han att nu mådde han mycket bättre eftersom han kände att jag mådde bättre och på den vägen är det.
/C

Reply
Svantesson Rose-Marie 4 september, 2020 - 17:17

Tack underbara du
Att du tar tid att svara och tack för tröstande svar
Jag försöker att ha tilltro men stundtals är allt svart
Min lilla Maja har verkligen försökt att trösta mig. Jag har fått en massa tecken! Dagen efter hon gick över tjattrade ekorren oavbrutet hela dagen. Hon älskade
att sitta o titta på ekorrarna på dagarna. Sedan när jag suttit i skogen o gråtit har det kommit fram ekorrar i trädet brevid mig några gånger
Jag känner hennes närvaro men jag saknar henne så ändå. Har en hund till Molly och får så dåligt samvete för att jag gråter över Maja och inte är tillräckligt tacksam över att jag ändå har en hund kvar.
Men jag älskar henne oxå. Ska tänka på det du skrev om att jag gör det jobbigt för Maja
Jag vill att hon ska ha det så bra hon kan och att vi hade en plan. Även om jag inte förstår eller vill acceptera den nu. För vi ses väl igen?? Det finns väl ingen död?? Bara en övergång till något annat?
Som du förstår så är jag en tvivlare! Men jag vill känna tro o hopp
Tack o många kramar till dig

Reply
Charlotta 4 september, 2020 - 17:58

Det finns ingen död och ni kommer att ses igen. Döden är bara ett byte av kostym, en process som vi har gjort många tusentals gånger och som är lika naturlig som att lägga de smutsiga strumporna i tvätten och ta på rena. 😉
/C

Reply
Svantesson Rose-Marie 5 september, 2020 - 11:13

Tack Charlotta
Jag är så oerhört tacksam att jag funnit dig och dina fantastiska inlägg och kommentarer Jag läser och gråter för det berör mig på djupet. Tack Charlotta💕
Du är kärlek💕
Ena stunden känns det helt klart o enkelt nästa stund är det svart o bara en sörja som jag sitter fast i. Jag har nog hamnat en bit ner idet mörka hålet eller om jag är på botten? Nu ska jag försöka att rikta blicken mot ljuset för jag har såå mycket att leva för
Jag har klarat av många stora förluster bla av ett barnbarn , två nära vänner, o föräldrar de senaste åren men med Maja (hunden)vid min sida ! Eller jag har kanske inte klarat av det? För stundtals har jag nog velat ge upp.
Och det värsta är att jag har nog inte förstått förrän efteråt hur mycket kärlek o tröst den lilla hunden gav mig
Tack

Reply
Charlotta 5 september, 2020 - 16:40

Väl bekomme, roligt att jag kan vara till hjälp.❤️ Ibland behöver man nå botten för att få fast mark under fötterna så att man kan börja resa sig igen. Fördelen med att göra den resan är att man står mycket stadigare resten av livet än vad man gjorde tidigare.❤️
/C

Reply

Lämna ett svar till Eva Hellberg Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI